Intervju – Wolf: ”Det är inget löfte, men det borde vi fixa”

Nytt album?

Wolf har för första gången någonsin inte gett ut album efter två, tre år som annars är bandets standard. Vad har hänt? Bara Metal ringde upp Niklas Stålvind [sång, gitarr] för att få veta hur läget är, och passade även på att fråga om det där omslaget som alla undrar över till och från.

Det har dröjt fyra år sedan ni gav ut ett album. Så länge brukar det inte dröja. Varför?

– Jag brände ut mig 2012. Sedan dess har jag börjat jobba heltid igen, ja, alla i bandet jobbar heltid, och nu har alla fått barn och vi är dessutom äldre allihop. Och så spelar vi mer live. Pengarna till familjen måste ju in, så när vi kommer hem från en turné går vi sedan direkt till jobbet dagen därpå.

– Vi känner ingen stress, då blir det bara dåliga låtar. Men jag skriver låtar som en liten blå just nu, och nya albumet är i stort sett klart, kanske nån låt till. Vi ska spela in det denna vår och ge ut till hösten. Det är inget löfte, men det borde vi fixa.

Jag har hört att du har åkt på en inflammation i händerna?

– Ja, det är från jobbet. Jag lyfter tungt och kör bil och använder händerna hela, hela tiden. Det vill aldrig bli bra i musarmen, även om jag har kört en iprenkur. Jag kunde knappt knappra på tangenbordet förra veckan. Jag har dessutom tennisarmbåge. Men gitarren fungerar skitbra. Jag har min flying-V och har tydligen en väldigt ergonomisk spelteknik.

Jag läste i en intervju med dig på bloggen heavymetale.se att du har hittat en ny nivå i ditt låtskrivande. Innebär det att du inte gillar era äldre låtar?

– Njae. Då skrev vi mer som en trio. Vi skrev på ett annat sätt. Nu har jag nått en ny nivå på det konstnärliga, och jag har slutat tänka så mycket på låten. Nu är det mer från själen, jag stänger liksom av en kran och öppnar en helt annan. Det är som en resa. Jag går in i en låt och reser med den. Jag är också mer lyhörd för vart den för mig. Förr var det mycket problemlösningar med alla riff och låtar, och visst, det är en del problemlösning fortfarande. Men jag tycker vi höjde nivån med albumet Black Flame, det är musik som fler än de som bara gillar old school kan ta till sig.

Curse You Salem är en av mina favoritlåtar med Wolf. Texten verkar väldigt påläst om Salem-processen mot påstådda häxor. Berätta hur den kom till!

– Den texten kom faktiskt till på ett ovanligt sätt. Jag skriver de flesta texter i Wolf, och Johannes, som var vår gitarrist då, skickade ofta texter till mig som jag aldrig mäktade med att arbeta med. Det kändes inte som mina texter. Ofta saknar någon annans texter rytmik och liknande. Men just den här texten fungerade väldigt bra. Han hade sett ett program på Discovery Channel om häxrättegångarna i Salem och skrivit av rakt upp och ned vad som sades. Musiken till låten var redan klar och det var bara att stoppa in texten till den låten, orden passade perfekt till sångslingan. Den är inte ett dugg poetisk, den har bara en story, men den målar upp bilder och då blir det mäktigt.

Jag har alltid undrat om er Hans Arnold-bild är unik för ert album. Är den det?

– Ja, den är unik för vårt album. Faktum är att jag pratade med en italiensk journalist förra veckan och han frågade samma sak. Det finns en liknande bild, men vår är unik. Från början var Hans Arnold en barndomsidol till mig. Morsan läste böckerna, hon kunde komma och säga ”Det är Arnold” om nån bok, och jag svarade ”Ja, Arnold!” och så läste hon för mig. Jag gillade särskilt Jag är en Varulvsunge av författaren Gunnel Linde. Jag tyckte han målade intressanta fantasifulla grej.

– Vi tänkte typ i stil med Maiden-skolan, att Hans kunde vara vår Derek Riggs. Det var så det kom till. Sedan var tanken från början att det skulle vara vi i bandet på omslaget, med en del detaljer från låtarna och teman på plattan. Han började med det, jag har sett skisserna, men han kände väl att det inte höll och nånstans på vägen tänkte han fuck it! och körde på sin grej. Vi fattade att omslaget var fulsnyggt. Att det var en vattendelare. Men det kändes helt rätt. Jag har förresten varit i hans ateljé, han hade tusentals bilder.

Varför blev han inte er Derek Riggs?

– Vi fick ju så mycket skit för det där omslaget. Och så var han redan väldigt gammal när han målade det. Jag mötte honom på stan när han säkert var runt 80 några år senare men han kände inte igen mig. Det skulle han nog inte ha gjort även om jag förklarade vem jag var, han var inte helt med på slutet. Sedan gjorde ju Thomas Holm ett klockrent omslag till Black Wings, så då var det inte mycket att snacka om.