Ensamhet, mörker och den långsamma processen. Men också en kall bärs en varm sommardag.
Svartkonst från Härnösand börjar och slutar med Rickard Törnqvist. Han spelar alla instrument, producerar allting och tar alla beslut. Under corona-våren släppte black/dödsmetal-bandet sitt andra album, och Rickard Törnqvist kan med distans se tillbaka på en albumprocess som förhoppningsvis får fler lyssnare att lägga märke till Svartkonst.
Svartkonst är ett enmansband – vem bollar du idéer med?
– Idéer bollar jag mest med mig själv, men det finns ett par som jag kollar av med om det är något jag funderar över. Det kan vara allt från ett designval till ett helt sound jag producerat fram.
Med senaste albumet Black Waves har du dock haft en del hjälp. Vad har de gjort och betytt?
– En väldigt stor hjälp på plattan var Marcus Wiklund från Ulfven. Han hjälpte mig med några leads eller solon vilka kan höras på Stray In The Dark och Black Waves. Daniel Brundin stod för backup vocals och hörs nog bäst i sista refrängen i Death Magic, där vi kör en liten, typ, duett nästan. Där får hans brutalitet verkligen träda fram.
– Henrik Almgren hjälpte mig med att förfina trummorna i slutet av processen, mest att checka av att allt låter ok och rätt, men även ett par egna prestationer här och där.
…och när känner du dig som mest ensam i Svartkonst?
– Om jag får bra recensioner så finns det lyckligtvis andra i min närhet än mig själv som kan uppskatta det. Jag har många andra som jag kan bolla med om jag vill, så jag känner mig inte direkt ensam ofta. Utöver när det kommer utgifter och det inte finns några kollegor att splitta med. Eller när man ställer upp på intervjuer och mer sociala saker, då hade det varit trevligt om jag hade kunnat göra det tillsammans med någon annan.
På tal om Ulfven – du har mastarat och mixat deras album. Är det uppdrag du vill ägna dig mer åt, till och med producera andra bands musik?
– Det är helt klart en sak jag siktar på. Jag brinner för musikproduktion så målet är absolut att jobba med fler band. Jag blev förresten precis klar med ett mix-/masteruppdrag åt ett annat band inom närområdet, Vånda.
Kan Svartkonst uppträda live? Har du musiker för det? Och vill du det?
– Det är något jag jobbar med just nu. Men inget som är scenklart ännu, små steg i taget.
Små steg, ja. Jag har läst att det tog fem år att göra första albumet, men detta gick betydligt snabbare. Varför?
– Många låtar på första plattan hade jag skrivit många år tidigare men inte känt mig redo för att släppa då jag inte kände mig nöjd med produktionen. Då jag hela tiden strävar efter att bli bättre på ljudproduktion så lärde jag mig väldigt mycket längs vägen och fick därför börja om många gånger. Så det tog nog runt fem år innan jag kände mig bekväm och nöjd nog för att kunna släppa en platta och sätta mitt namn på.
När du spelar in alla instrument plus sång, vad tar mest tid och vad gör du snabbast?
– Basen går nog snabbast att skriva och spela in, dels för att det oftast räcker att spela in ett spår. Gitarrerna tar mycket mer tid då jag gärna dubbar dem, samt jobbar länge för att hitta rätt sound vilket är ett evighetsjobb. Längst tid av allt tar det nog att skriva texterna till låtarna ändå.
Jaså? Jag märker att mycket handlar om färgtonen svart och mörker i både texter och det visuella – vad betyder det för dig? Bidrar ett mörka rum till bättre musikupplevelse?
– Mörker är viktigt både estetiskt och musikaliskt. Desto mer man kan insupa sig i en mörk atmosfär desto bättre upplevelse och njutning får man. Men det går även alldeles utmärkt att sitta med en bärs i solen och lyssna på black metal, det är också en njutning i sig.
Okej. Min favoritlåt är ”Death Magic” – vad handlar den om?
– Kul! Det får man nog tolka själv som man vill, den har ingen direkt budskap. Dödsmagi!
Och vad sjutton är ”black waves” för något egenetligen?
– Svarta vågor av död, sorg, förtvivlan och saknad. Allt som livet sköljer över oss.
Okej. På samma tema – endast ”en sten föll från mitt bröst” har åtminstone en titel på svenska. Varför föredrar du att sjunga och skriva texter på engelska?
– Jag har alltid skrivit på engelska då det har känts enklast och mest naturligt. Men en text på svenska är inte omöjlig heller då jag gillar den idén. Men det beror på om jag blir lika nöjd med den eller inte.
Black Waves är sju låtar lång och 39 minuter lång. När insåg du att detta ”räcker”, du kunde lika gärna ha lagt till en eller två låtar mer? När är ett album ”klart”?
– Bra fråga. Det var helt enkelt de här låtarna som kom ur mig under denna process. När jag har ett par idéer som känns bra så fortsätter jag bara att utveckla dem för att sedan spela in dem. Det blev faktiskt bara en låt som blev över, en låt som jag blev väldigt nöjd med. Men det var något som fattades så jag valde att vänta med den för tillfället. Sen försöker man även tänka på formatet som det ska släppas på och i detta fall vinyl som har sina begränsningar i längd.
Hur är det att jobba med Boss HM-2 och den musik du vill göra?
– Boss HM-2:an är en hat- och kärleksrelation. Ibland fungerar den toppen och många gånger inte alls. Jag har ständigt haft en kamp om att hitta balansen mellan motorsågsljudet och tydlighet i det jag spelar utan att det blir för grötigt.
Chansar du någonsin med Svartkonsts musik, eller kör du safe?
– Jag skriver musik för mig själv och det jag blir inspirerad av, vilket kan vara allt från vanlig black, death till crust, punk och hardcore. Jag försöker att skita i de så kallade ramar som finns inom genren och försöker hitta mitt egna uttryck istället. Det är svårt att avgöra själv om man kör safe, men jag försöker alltid sträva bort från det.
Till sist – förra albumets omslag är väldigt likt Vanhelgds Relics of Sulphur Salvation. Var det meningen, eller en slump?
– Det var inget jag tänkte medvetet på. Jag kände inte till Vanhelgd förrän efter jag släppte plattan. Jag tror nog bara att ett slags altare med ljus och dödskallar är ett vanligt förekommande tema inom genren.
