Krig är det enda som återstår säger Enforced

Sick metal freaks.

Saknar du thrash metal a la Power Trip? Amerikanska Enforced kan fylla tomrummet. Deras förra album Kill Grid var utmärkt, och nu kommer tredje släppet War Remains. Bandet är uppenbart inne i ett momentum och torde vinna territorium i kampen om utrymme hos metalfansen.

War Remains släpps genom Century Media i slutet av april, men första singeln Ultra-Violence har redan slagit ned på jorden, och lovar samma sluskiga snabba thrash som tidigare album. Dessutom, den längsta låten klockar in på ynka fyra minuter, så du som vill ha pang på rödbetan istället för utdragen atmosfär – detta är ditt band.

Hellripper river nya hål med Warlocks Grim & Withered Hags

En skotte, en gitarr, tredje släppet.

Du har säkert hört Bastard of Hades, en Hit the Lights-osande låt som Spotify snabbt köar så fort du lyssnar på metal. Enmansbandet bakom låten är Hellripper, som består av James McBain från Skottland, vars fäbless för gammal black- och speed metal tydligt hörs i musiken.

17 februari släpper Hellripper sitt tredje album, Warlocks Grim & Withered Hags via Peaceville, och redan nu finns två singlar att lyssna på: The Nuckelavee och det nedsaktade huvudmotivet Warlocks Grim & Withered Hags, vars texter bygger på den skotska nationalpoeten Robert Burns dikter Address to the Devil och My Heart’s in the Highlands.

Ukrainska White Ward kommer till Malmö och Plan B – och tar med sig saxofonen

Vårens konsert är här!

Post-black metal-bandet White Ward från Ukraina kommer till Sverige och Plan B i Malmö 26 april. Detta efter att bandet häromdagen annonserade att de skulle ut på en Europaturné, med några datum obokade, bland annat efter Köpenhamnsspelningen. Snabba fans, inklusive Bara Metals redaktör, hörde av sig till Plan B och till White Ward – och nu är det klart. White Ward annonserade idag att spelningen i Sverige var i hamn. Ryktet säger att de dessutom har med sig saxofonen.

White Ward släppte ett av förra årets bästa album, False Light, som hamnade högt upp både på Bara Metals och Metal Archives AOTY-listor.

Bara Metal intervjuade bandet i december och bandet fick frågan hur det kommer sig att de kan åka ut på turné trots att det råder förbud för unga män att lämna landet. Yurii Kazaryan svarade så här:

– Because of the mobilization law men can’t just leave the country. But fortunately, you can send an application to our Ministry Of Culture and they can give you a permission to travel outside Ukraine with concerts if you are a musician or with another cultural mission. Of course, not 100 per cent of the applications are being approved, but if you will really prove that you are a real band that will play real shows, then you have very high chances. Even some really underground screamo and punk bands were allowed to go and play in EU countries. 

– Of course, there are some scumbags who leave Ukraine and never come back, and that undermines confidence in musicians but fortunately, it is still a pretty rare incidents. 

Läsa hela intervjun här.

Ännu ett bra singelsläpp från kommande Megaton Sword

Mäktet.

Epic heavy metal-bandet Megaton Sword har släppt ytterligare en singel, denna gång är det det andra (!) titelspåret Might från kommande albumet Might & Power som släpps i slutet av februari. Tidigare släpptes singeln Power. Genialiskt. Might visar dessutom upp vilken ypperlig sångare Uzzy Unchained är, oavsett vad belackarna säger.

Cattle Decapitation följer upp bästa albumet från 2019

Läckt.

Amerikanska Cattle Decapitation släppte 2019 års bästa album – men fick ställa in världsturnén på grund av covid-19. Kanske blir det bättre nu, även om det började lite småhackigt. Nyheten om bandets kommande release, med låtlista och omslag och släppdatum, dök upp på Reddit mot bandets vilja, och därför är det inte längre någon hemlighet: Cattle Decapitation släpper albumet Terrasite 12 maj.

Terrasite är Cattle Decapitations tionde album sedan debuten 1999. Albumet består av tio spår med cyniska/dystopiska låttitlar så som We Eat our Young, …and The World will go on Without You och Just Another Body.

Dags att fräscha av mästerverket Death Atlas igen, för någon ny låt släpps inte än på ett tag.

Obituary återuppfinner headbangar-döds på elfte albumet

Ruttnar långsamt, men med hög kvalitet.

Florida-legendarerna Obituary, som debuterade redan 1989, har precis släppt ett nytt album som är allt annat än gammelt och trött. Dying of Everything har dels ett sjukt snyggt omslag, och dels bra låtar. Singlarna Dying of Everything och framförallt headbangaren My Will to Live lovade högt, och hela albumet håller samma höga kvalitet med några få dippar.

John Tardy låter som unge John Tardy, och riffen från stabila Trevor Peres är visserligen ganska enkla men hela tiden tilltalande och med tillräckligt mycket finess för att hugga tag i lyssnare – och öka lusten att headbanga hemma i soffan (eller spela lufttrummor för den som är hugad åt det).

Dying of Everything släpptes på bolaget Relapse Records 13 januari.

Blood och Incantation släppte precis en split döpt till Blood Incantation

Så finurligt.

Av alla lustiga marknadsföringsdrag man kan komma på kan detta vara det mest lustiga. Tyska Blood (dödsmetal/grindcore) och amerikanska dödslegendarerna Incantation släppte precis innan nyår en split med titeln Blood Incantation. Ja, ni fattar. Det är så klart en flört till fantastiska Blood Incantation, det mest omhuldade death metal-bandet på vår jord just nu – somliga hyllar dem (jag), andra tycker de är hypade (andra). Oavsett vilket – tack du gode idéskapare som kom på idén att förena Blood och Incantation på samma vinyl. Humorn lever även 2023.

Blood Incantation ges ut av Hells Headbangers Records. Singeln innehåller varsin låt från de båda banden. Omslaget skildrar skelett, bröst, satan och uppochnedvända kors.

Inled året med melodöds från amerikanska Majesties

Låter In Flames.

Från Minneapolis kommer pinfärska Majesties som egentligen är Obsequiae, mer eller mindre, med Tanner Anderson och bandets live-musiker Carl Skildum och Matthew Kirkwold på alla besättningar. Igår lanserades singeln The World Unseen som är hämtad från albumet Vast Reaches Unclaimed, beräknat släpp i början av mars via bolaget 20 Buck Spin.

Det låter, som alla hör, väldigt Göteborg, väldigt unga In Flames och dessutom väldigt mycket At the Gates-Tompa.

Hårdrocksåret 1983 – Metallica, Shout at the Devil, Kiss utan smink och en spirande extremare form av metal

Thrashens uppkomst.

I år har det gått fyrtio år sedan 1983 – ett år då Ronald Reagan var president i USA, Sverige diskuterade löntagarfonder och Ove Rainer, och svenskarna fick en officiell nationaldag. Och om man riktar backspegeln mot heavy metal och årtalet 1983 får man en inblick i en musikgenre som var på väg att skifta form och definitivt växa ur kostymen från 1970-talet.

Världen över, år 1983, släpps 186 album, fullängdare, som idag klassas metal/hårdrock enligt Metal Archives. Antalet album var så klart en ökning jämfört med året innan med drygt 50 släpp, men framförallt en ökning mot 1980 när Ozzy Osbourne gav ut sitt första soloalbum – det året släpptes endast 63 album inom den tämligen nya genren, allt enligt Metal Archives statistik. 

Men spola fram tre år till 1983 och den saken har alltså ändrats, hårdrocken har blivit etablerad, unga musiker ville bli metalmusiker, unga fans ville lyssna på musiken. Inte minst tack vare framgången för New Wave of British Heavy Metal med band som Iron Maiden, Def Leppard, Motörhead, Saxon samt Raven och underground-banden Diamond Head och Venom, de båda sistnämnda viktiga eftersom de kom att påverka de gryende snabbare och extremare formerna av metal som redan var på gång, inte minst i USA. 

Följande band släppte (klassiska) album 1983:

Iron Maiden – Piece of Mind (maj)

Dio – Holy Diver (maj)

Mötley Crüe – Shout at the Devil (september) 

Merciful Fate – Melissa (oktober – debutalbum, men hade gett ut s/t EP året innan)

Accept – Balls to the Wall (december)

Slayer – Show No Mercy (december – debutalbum, se nedan)

Ytterligare några intressanta släpp det året:

Dokken – Breaking the Chains (september – återutgivning av debutalbumet som kom 1981) 

Manowar – Into Glory Ride (juli)

Sedan länge etablerade band gav också ut album 1983: Thin Lizzy, Quiet Riot, Rainbow, Krokus, Ozzy Osbourne och Black Sabbath. De två sistnämnda gav ut albumen Bark at the Moon respektive Born Again. Kiss har vid det här laget gett ut album i tio år (bara!) och 1983 smetar bandet av sig sminket och ger ut albumet Lick it Up i september, samt gav nya gitarristen Vinnie Vincent sparken även om han fick fortsätta turnera med bandet ett tag till.

I Göteborg hittade man alla skivor man behövde i butiken Dolores som då låg vid Heden i en källarlokal. På Scandinavium, som på den tiden tog emot de flesta större banden i Göteborg, spelade detta år Kiss (med Helix som förband), Iron Maiden (Rock Goddess som förband), Judas Priest, Rainbow och Thin Lizzy (Lita Ford som förband). Johanneshov i Stockholm och Isstadion i Malmö, numer ersatt av Malmö Arena, var andra viktiga konsertlokaler på denna tid. 

Även den mindre scenen gjorde väsen ifrån sig. Suicidal Tendencies släppte sitt debutalbum 1983, samtidigt som Pantera gav ut sitt första mindre framgångsrika album (med Terry Glaze på sång). Mindre band utanför England, Tyskland och USA var också aktiva: Japanska Loudness släppte sitt tredje album, finska Oz sitt andra album och nederländska Picture släppte sitt fjärde album Eternal Dark. I Sverige gav 220 volt ut sitt s/t debutalbum i maj, medan Heavy Load gav ut sitt tredje och sista album Stronger than Evil i oktober. Malmöbandet Silver Mountain gav ut debuten Shakin’ Brains via Roadrunner Records, samma bolag som Merciful Fate låg på.

Men det är framförallt ett album, och ett band, som sticker ut och som kom att förändra hela musikscenen och skivbolagens inställning till genren: Metallica släppte Kill’Em All 25 juli 1983. Från Hit the Lights till Metal Militia, all killers no fillers. Albumet gavs ut av Megaforce grundat av Jon Zazula som gick bort för ett år sedan. Albumet spelades in april 1983 och samma månad fick Dave Mustaine sparken från bandet och ersattes av Kirk Hammett, hämtad från samma scen i Kalifornien som Metallica. 

Självklart fanns det redan 1983 flera band som kom att ingå i thrash metal-rörelsen, inte minst inom Bay Area runt San Francisco, men de hade inte hunnit ge ut album ännu. New York-baserade Anthrax och Metallica spelade live ihop 1983, men Anthrax skulle inte ge ut sin debut förrän året efter, och band som Exodus och Megadeth ytterligare ett år senare. Chuck Schuldiner var 16 år och skulle ge ut sin första demo året efter. Schweiziska Hellhammer med Tom G. Warrior gjorde tre demokassetter men gav ut inte ut sin debut-EP förrän våren året efter.

Däremot är 1983 även debutåret för Slayer, som släppte Show No Mercy sent på året, i december 1983. Albumet släpptes på Metal Blade. Just denna typ av skivbolag som specialiserade sig på metal och som började som gräsrotsprojekt av fans till musiken (så som Metal Blade, Megaforce, Combat och Roadrunner) spelade en stor roll för musikens framväxt – inte minst just 1983.

Så vilket år! Och då har vi inte ens uppmärksammat att Quiet Riots album Metal Health var det första hårdrocksalbumet att hamna på plats nummer 1 på Billboard Top 200 i USA, vilket hände i november 1983, och därmed öppnades dörrarna för hair metal att bli en stor kommersiell guldkalv för skivbolagen.

Brittiska postverket följer Bara Metals förslag – sätter Iron Maiden på frimärken

666 – the postage value of the beast.

För över tio år sedan skickade Bara Metal in ett förslag till Posten Frimärken – att sätta svensk hårdrock på svenska frimärken för att hylla alla dessa band och personer som har satt Sverige på kartan. Ett halvår senare svarade Posten tack för ditt förslag men nej tack.

I England, utanför EU, tänker man dock annorlunda. Från och med mitten av januari finns bandet Iron Maiden på frimäken, 12 stycken, som inkluderar alla sex bandmedlemmar plus maskoten Eddie. Valet av Eddie-karaktärer kanske kunde diskuteras, Senjutsu – hmmm, men det är en smaksak, med så många klassiska albumomslag.