Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Season of Mist stöttar sina band i Belarus

14 augusti, 2020

…alltså Vitryssland.

Efter valet i Belarus, VItryssland, har flera demonstranter fängslats. Vanligt folk som är trötta på att samma man om och om igen ger sig själv makten.  Redan innan valet fängslades flera oberoende journalister, det vill säga de journalister som inte jobbar för statlig media. Fångarna har dessutom misshandlats, och  i stort sett all internet försvann i landet. Belarus drivs som en auktoritär diktatur, men agerandet med att fånga opposition på detta sätt är ett steg mot något värre, mot totalitär diktatur.

Igår skrev Season of Mist om läget i Belarus, något som verkar vara deras mest kommenterade inlägg hittills (mycket för att politiskt drivna personer skulle käbbla om huruvida detta var fascism eller kommunism).

Our thoughts are with our bands from Belarus, Mora Prokaza and Essence of Datum. We received news from an underground label we collaborate with, where his sister and brother in law disappeared / been arrested by the Junta.
Some people close to us, which name we wont reveal, wrote us asking for help for political asylum.

Hör senaste singeln från Uada – No Place Here

13 augusti, 2020

Hjärterum och stjärterum.

Missförstådda Uada är på gång med ett nytt album, det tredje sedan debuten 2016. Faktum är att bandet redan i juni släppte första singeln Djinn (kommer från arabiskan och betyder typ ”demoner” enligt Koranen för er som undrar), men det hade jag helt missat.

Uada har, sedan bandet senast turnerade i Sverige, förlorat hälften av sina medlemmar, men trots det fortsätter bandet att vara relevant, synas i metal-media och skapa bra musik (det sistnämnda är en smaksak – låten Djinn var lite så där om du frågar mig). Kommande albumet heter just Djinn och släpps i slutet av september via tyska Eisenwald.

Förresten – Uada tre omslag går alla i samma tema, med fokus på månen, en mörk figur och andra återkommande detaljer. Snyggt. Genomtänkt.

Lyssna på No Place Here.

Äntligen en ny låt från Mörk Gryning

12 augusti, 2020

15 år har gått…

Mörk Gryning släpper sitt nya album, sin comeback, 23 oktober. Albumet är döpt till Hinsides Vrede och ges ut av Season of Mist. Idag kom första spåret Fältherren. Lyssna och tyck till.

Bara Metal intervjuade Mörk Gryning i form av Awathar i våras när det blev känt att en återförening var klar och att ett album var på väg:

Är det hur enkelt som helst att släppa nytt album under namnet ”Mörk Gryning”, eller känner ni någon form av risk att fläcka ned en klassisk serie album med ny musik?

– Det som är jävligt soft är att det faktiskt är hur enkelt som helst. För oss. Varje Mörk Gryning-skiva står på egna ben och representerar den tid och den känsla vi, eller de som var med på den, hade just då. Och så är det även på den kommande. Vissa album är bättre än andra enligt folk men de har alla en ärlighet som vi står för och som representerar vad vi ville släppa just vi den tidpunkten.

Har ni ett arv att ta hänsyn till?

– Vad som är vårt arv eller vad vi… [LÄS HELA INTERVJUN HÄR]

Nästan Spawn of Possession är tillbaka med ny musik

12 augusti, 2020

Lovar gott!

För tre år sedan tackade Spawn of Possession för sig. Bandet hade då redan blivit gruvligt prövat av musiklivet och legat nere för räkning tidigare, bland annat efter en katastrofal turné med Hate Eternal där allt gick Spinal Tap/Anvil.

I augusti 2017 insåg man att det inte längre fanns tid för Spawn of Possession, åtminstone inte på kort sikt. Tack och hej – och så här lät det då:

…we now realise we dont have the time to either finish a beast like a new album properly or do anything else with SoP for a long time. So the band has pretty much just faded away at this point.

Men nu har det gått tre år, och musik har plötsligt börjat ta form. Spawn of Possession la ut ny musik, inte färdig och utan sång, på sin Youtubekanal häromdagen. Nu under namnet Retromorphis, bestånde av Jonas Bryssling och Dennis Röndum.

LG Petrov diagnosticerad med gallvägscancer

9 augusti, 2020

Det där som du inte vill höra – ”du har cancer” – det har LG Petrov fått höra från sin läkare. Entombed AD gick idag ut med nyheten via Facebook:

Sad news. LG Petrov has been struck by cancer and he is undergoing chemo treatment to try and control it. Our thoughts and and strength goes out to him.

LG Petrov förklarar det lite bättre på en fund raiser-kampanj som redan har dragit in drygt 90 000 kronor:

I’ve been hit with uncureable cancer (gallvägscancer in Swedish), and have been battling it for some time now. It can’t be removed but the doctors are trying to control it with chemo therapy. Life takes its weird turns…

Gojira vill till en annan värld – passar på att släppa ny låt innan dess

5 augusti, 2020

Snygga referenser.

Franska giganterna Gojira har varit tysta ganska långe, så när som på en teaser för en live-dvd som de streamade gratis under några dagar i våras. Nu har bandet släppt en helt ny låt, Another World, och för er som vill att Gojira ska låta som Gojira: Ingen fara. Det gör de.

Till låten Another World följer en snygg video med musikerna i bandet tecknade i samma stil som den franska Tv-serien Det var en gång och slutet har en fin koppling till en av Charlton Hestons mest kända scener.

Nytt album? Inte ett ord om huruvida detta är från ett kommande album, en engångssingel eller överblivet material från Magma (2016). Vi får se det för vad det är: En ny låt.

Åtta etablerade sanningar om Metallica

5 augusti, 2020

Det är sant. Det är sant!

Metallica_Live_at_The_O2,_London,_England,_22_October_2017

Metallica. Älska eller hata. Eller både ock. Eller det ena ibland, det andra då och då. Eller inte bry sig alls. Oavsett vilket, det finns inget band som har så många etablerade sanningar om hur kasst allting är, jag är själv skyldig till flera av dessa, men som trots sin kasshet onekligen har gjort många rätt under sina snart 40 år som band.

Bara Metal ger er åtta etablerade sanningar om Metallica som ständigt dyker upp var än musik diskuteras. Är de alla sanna?

 

  1. Lars Ulrich är en usel trummis.

  1. Allting efter Cliff Burton är skräp.

  1. St. Anger är flopparnas flopp.

  1. Lars sänkte medvetet basen i mixen till …And Justice For All – och mixen suger.

  1. Bråket med Napster? Metallica fuckade upp ALLA sina fans.

  1. “My lifestyle determines my deathstyle”. Pinsamt. “I am the table”. Är detta på riktigt?

  1. Virvelljudet på St. Anger – klonk, klonk – en katastrof.

  1. Kirk ”wahwah” Hammett.

Anaal Nathrakh drömmer sig tillbaka till en upplyst värld

5 augusti, 2020

Drick blekmedel. Tyck likadant.

Minns ni tiden då man kunde diskutera EU och invandring utan att kallas landsförrädare? När ”disagreement” inte var detsamma som förräderi utan en del av grundstommen i demokrati, det vill säga välkommen och behövlig opposition?

Den tiden minns Anaal Nathrakh, som pålitligt är tillbaka med nytt album döpt till Endarkenment via Metal Blade. Förstasingeln går gissningsvis varm hos de som har upptäckt den – mindre experimentell, mer rakt på men utan att förlora det där värkande och stökiga som finns i Anaal Nathrakhs musik.

Videon till huvudspåret anspelar tydligt på Donald Trump, men också på massan som lyder blint sin ledare utan att ifrågasätta och som gärna lyssnar på bara det som de vill höra. I pressmeddelandet skriver bandet så här:

Personally, I feel more cynical, more bitter, with a greater sense that the world is fucked, and is continually re-fucked by people who have no idea what they are doing.

Och så här:

There has been, and continues to be, increasingly widespread rejection of Enlightenment-style values such as rationalism, skepticism, the rejection of faith in favour of judgements dependent on empirically verifiable phenomena and so on. There are local versions in many places, but in our native UK, this was summed up by politician/sinister gnome Michael Gove’s famous claim that we’ve ‘had enough of experts’. Thus we enter the age of endarkenment.

Svartkonst: ”Boss HM-2:an är en hat- och kärleksrelation”

4 augusti, 2020

Ensamhet, mörker och den långsamma processen. Men också en kall bärs en varm sommardag.

IMG_1088-3

 

Svartkonst från Härnösand börjar och slutar med Rickard Törnqvist. Han spelar alla instrument, producerar allting och tar alla beslut. Under corona-våren släppte black/dödsmetal-bandet sitt andra album, och Rickard Törnqvist kan med distans se tillbaka på en albumprocess som förhoppningsvis får fler lyssnare att lägga märke till Svartkonst.

Svartkonst är ett enmansband – vem bollar du idéer med? 

– Idéer bollar jag mest med mig själv, men det finns ett par som jag kollar av med om det är något jag funderar över. Det kan vara allt från ett designval till ett helt sound jag producerat fram.

Med senaste albumet Black Waves har du dock haft en del hjälp. Vad har de gjort och betytt?

– En väldigt stor hjälp på plattan var Marcus Wiklund från Ulfven. Han hjälpte mig med några leads eller solon vilka kan höras på Stray In The Dark och Black Waves. Daniel Brundin stod för backup vocals och hörs nog bäst i sista refrängen i Death Magic, där vi kör en liten, typ, duett nästan. Där får hans brutalitet verkligen träda fram.

– Henrik Almgren hjälpte mig med att förfina trummorna i slutet av processen, mest att checka av att allt låter ok och rätt, men även ett par egna prestationer här och där.

…och när känner du dig som mest ensam i Svartkonst? 

– Om jag får bra recensioner så finns det lyckligtvis andra i min närhet än mig själv som kan uppskatta det. Jag har många andra som jag kan bolla med om jag vill, så jag känner mig inte direkt ensam ofta. Utöver när det kommer utgifter och det inte finns några kollegor att splitta med. Eller när man ställer upp på intervjuer och mer sociala saker, då hade det varit trevligt om jag hade kunnat göra det tillsammans med någon annan.

På tal om Ulfven – du har mastarat och mixat deras album. Är det uppdrag du vill ägna dig mer åt, till och med producera andra bands musik?

– Det är helt klart en sak jag siktar på. Jag brinner för musikproduktion så målet är absolut att jobba med fler band. Jag blev förresten precis klar med ett mix-/masteruppdrag åt ett annat band inom närområdet, Vånda.

Kan Svartkonst uppträda live? Har du musiker för det? Och vill du det?

– Det är något jag jobbar med just nu. Men inget som är scenklart ännu, små steg i taget.

Små steg, ja. Jag har läst att det tog fem år att göra första albumet, men detta gick betydligt snabbare. Varför?

– Många låtar på första plattan hade jag skrivit många år tidigare men inte känt mig redo för att släppa då jag inte kände mig nöjd med produktionen. Då jag hela tiden strävar efter att bli bättre på ljudproduktion så lärde jag mig väldigt mycket längs vägen och fick därför börja om många gånger. Så det tog nog runt fem år innan jag kände mig bekväm och nöjd nog för att kunna släppa en platta och sätta mitt namn på.

När du spelar in alla instrument plus sång, vad tar mest tid och vad gör du snabbast?

– Basen går nog snabbast att skriva och spela in, dels för att det oftast räcker att spela in ett spår. Gitarrerna tar mycket mer tid då jag gärna dubbar dem, samt jobbar länge för att hitta rätt sound vilket är ett evighetsjobb. Längst tid av allt tar det nog att skriva texterna till låtarna ändå.

Jaså? Jag märker att mycket handlar om färgtonen svart och mörker i både texter och det visuella – vad betyder det för dig? Bidrar ett mörka rum till bättre musikupplevelse?

– Mörker är viktigt både estetiskt och musikaliskt. Desto mer man kan insupa sig i en mörk atmosfär desto bättre upplevelse och njutning får man. Men det går även alldeles utmärkt att sitta med en bärs i solen och lyssna på black metal, det är också en njutning i sig.

Okej. Min favoritlåt är ”Death Magic” – vad handlar den om?

– Kul! Det får man nog tolka själv som man vill, den har ingen direkt budskap. Dödsmagi!

Och vad sjutton är ”black waves” för något egenetligen?

– Svarta vågor av död, sorg, förtvivlan och saknad. Allt som livet sköljer över oss.

Okej. På samma tema – endast ”en sten föll från mitt bröst” har åtminstone en titel på svenska. Varför föredrar du att sjunga och skriva texter på engelska?

– Jag har alltid skrivit på engelska då det har känts enklast och mest naturligt. Men en text på svenska är inte omöjlig heller då jag gillar den idén. Men det beror på om jag blir lika nöjd med den eller inte.

Black Waves är sju låtar lång och 39 minuter lång. När insåg du att detta ”räcker”, du kunde lika gärna ha lagt till en eller två låtar mer? När är ett album ”klart”?

– Bra fråga. Det var helt enkelt de här låtarna som kom ur mig under denna process. När jag har ett par idéer som känns bra så fortsätter jag bara att utveckla dem för att sedan spela in dem. Det blev faktiskt bara en låt som blev över, en låt som jag blev väldigt nöjd med. Men det var något som fattades så jag valde att vänta med den för tillfället. Sen försöker man även tänka på formatet som det ska släppas på och i detta fall vinyl som har sina begränsningar i längd.

Hur är det att jobba med Boss HM-2 och den musik du vill göra? 

– Boss HM-2:an är en hat- och kärleksrelation. Ibland fungerar den toppen och många gånger inte alls. Jag har ständigt haft en kamp om att hitta balansen mellan motorsågsljudet och tydlighet i det jag spelar utan att det blir för grötigt. 

Chansar du någonsin med Svartkonsts musik, eller kör du safe?

– Jag skriver musik för mig själv och det jag blir inspirerad av, vilket kan vara allt från vanlig black, death till crust, punk och hardcore. Jag försöker att skita i de så kallade ramar som finns inom genren och försöker hitta mitt egna uttryck istället. Det är svårt att avgöra själv om man kör safe, men jag försöker alltid sträva bort från det.

Till sist – förra albumets omslag är väldigt likt Vanhelgds Relics of Sulphur Salvation. Var det meningen, eller en slump?

– Det var inget jag tänkte medvetet på. Jag kände inte till Vanhelgd förrän efter jag släppte plattan. Jag tror nog bara att ett slags altare med ljus och dödskallar är ett vanligt förekommande tema inom genren.

Spirit Possession debuterar med Spirit Possession – och fy fan vilken debut!

4 augusti, 2020

Blackend thrash.

Spirit Possession är en ny duo från Portland, vars musik bubblar av kaotisk thrashig black metal. Det självbetitlade debutalbumet kommer via Profound Lore, och innehåller låtar med eggande titlar som Twin Tongued Pathways, Eleven Mouths och Swallowing Throne.

Detta kan mycket väl vara något du sätter på din bäst 2020-lista när året går mot sitt slut. Lyssna på slutspåret Diamond Depth Illumination för att snabbt bli övertygad, eller ta det från början och låt albumet växa låt efter låt.