Spectral Wound ger ut högklassisk dekadens a la Kanada

8 augusti, 2018

Lyssna och håll med.

Quebec-bandet Spectral Wound borde du lägga lite tid. Deras svartmetall är enkel att ta till sig men inte på något sätt kommersiell eller lättillgänglig. Hmm. det senare kanske låter lustigt, men lyssna själv så förstår du. Det är bra musik helt enkelt. Riktigt bra.

Bandet har dessutom humor, och kallar sig själva genremässigt för power pop på sin bandcampsida, och beskriver sig själva som ”against bios, against life”.

Infernal Decadence är deras andra fullängdare, debuten kom 2015 och den har jag fulständigt missat. Däremot har Infernal Decadence inte gått mig förbi, och det är ett av de album jag ägnat sommaren åt. Pervers kuriosa: Deras låttitel Feral Gates of Flesh skapar en helt annan bild av bandnamnet At the Gates.

Annonser

Harry Potter-band är sämre än vad du tror

8 augusti, 2018

Expelliarmus.

Lika självklart som att en del band skriver om Star Wars som tema, med Hoth som ett lysande exempel på att det kan bli riktigt bra, lika självklart är det att något band på denna jord även ger sig på Harry Potter. Det känns nästan dömt att misslyckas dock, och självklart är det så.

Norska banet Voldemort har länge smugit under radarn och bakom strålkastarljuset. Så länga att bandet förmodligen är upplöst idag. Men en gång i tiden skapade det norska bandet inte bara två EP utan även ett helt album baserat på Harry Potters värld. Men det är snart tio år sedan.

Musiken är ganska fruktansvärd, men du lyssnar på Voldemort för att njuta av det dåliga. Låttitlarna är helt däremot okej. Eller vad sägs om At the Graveyard (Raising Voldemort) och Mayhem at the Ministry. Låter ganska metal. Förmodligen rör det sig om ett plojband, men man vet aldrig. Plojband brukar vara bättre.

Ny låt från Behemoth är utmärkt – låt- och albumtitel suger

4 augusti, 2018

Barnkör, palindrom och fjorton år.

Behemoths första livstecken sedan The Satanist (ja, vi bortser från alla småsläpp däremellan) får med råge godkänt musikaliskt, till och med slutpartiet med barnkören är helt okej. Men titeln på låten? God=Dog? Vad tänkte Nergal där? Den är i stil med vad ett gäng fjortonåringar knåpar ihop så fort de lärt sig engelska och ska vara lite kyrkligt föraktfulla. Och albumtiteln är tyvärr inte så mycket bättre den: I Loved You At Your Darkest låter som en titel Marilyn Manson skulle ha kommit på när han var som mest inne i sin vampyrromantik – eller Lady Gaga. Eller ett gäng fjortonåringar som gör sin första hårdrocksdemo.

I Loved You At Your Darkest släpps 5 oktober via Nuclear Blast.

Ritualistisk och hypnotisk black metal från Invocation

4 augusti, 2018

Ritual direkt från templet.

Så du sysslade med anden i glaset på högstadiet och insåg ganska snabbt att ska du uppleva magi och svartkonst är det genom black metal, inte genom sena kvällar med fnissiga polare och folköl. Då är chilenska Invocation ditt band.

Invocation är i mitt tycke det bästa som Iron Bonehead ger ut närmsta framtiden – åtminstone att döma av de 50 procent som hittills finns att lyssna på från kommande två-låtar-EPn The Mastery of the Unseen.

Lyssna på Ouija (Mystifying Oracle), eller dra igång anden i glaset och fråga anden om du kommer att gilla det. Mitt tips är att anden svarar ”ja”. För detta är bra.

Mare siktar mot kvällen – från ett svart trätorn

3 augusti, 2018

Svinigt bra.

Norska Mare släpper sitt debutalbum Ebony Tower den 23 augusti via Terratur Possessions. Bandets musik är perfekt reskamrat till mörkrets zenit – lyssna, gilla, träd in i mörkret.

Exklusiv intervju – Nekrokraft: ”Vi insåg ganska snart att det blir för jävla varmt”

18 juli, 2018

”Nekrokraft är nog ett band med mer flyt än oflyt så här långt…”

20180324_225840

I våras såg jag Nekrokraft live i Jönköping, på klubb Dissonans, och föll genast för det ös bandet lyckades uppbringa. I maj släppte Nekrokraft sitt andra album Servants, och nu släpper Bara Metal en längre intervju med Timmy ”Doc” Rustan:

När jag såg er live var allting väldigt vältajmat, från läderjackorna på, läderjackorna av, tills sminket svettades bort och kvar var på ett konstant ös, svett och bra låtar. Ni har så klart tänkt igenom det där. Hur kom ni på det, och varför har ni ett så stringent upplägg?

– Det är helt klart genomtänkt nu, men kanske inte från början. Det där med läderjackorna har blivit en grej, vi hade det vissa av våra gig i början men insåg ganska snart att det blir för jävla varmt att spela i läderjacka ett helt gig, helt vansinnigt. Vi kunde inte riktigt släppa själva idén med att spela i läderjacka, läderjackor är trots allt rejäla grejer, då bestämde vi oss för att göra det till en del av scenshowen och plocka av jackorna efter ett par låtar och på så sätt få en variation i framträdandet också. Och samtidigt pusta ut lite.

– Vi försöker gå mycket på känsla och vara kreativa i hur vi tänker kring framträdandet, vi vill och försöker hålla det intensivt och intressant genom hela setet.

Vad utgör Nekrokraft musikaliskt? I till exempel Rotten Huskhör jag ett intro som Testament hade älskat, följt på snygg black metal. Är ni 33 % thrash, 33 % black och 33 % döds?

– Nekrokraft är helt klart en hybrid mellan dessa stilar, och en del av det är förstås att vi personligen uppskattar musik från alla dessa stilar, samt att vi är flera som skriver materialet i Nekrokraft, det sätter sin prägel på musiken. Sen vet jag inte om det är en så tydlig procentuell fördelning, haha! Varje enskild stil har element som vi uppskattar, melodi, harmoni, brutalitet och aggressivitet för att nämna några av dessa saker. Vad gäller att hålla linjen rak och tydlig så är det inget problem vi påträffat ännu, vi vet hur vi vill att det ska låta, och tror på vår gemensamma förmåga att nå dit vi vill med Nekrokraft.

Hur många riff spolar ni?

– Det är helt klart många riff som spolas, flera hela låtar faktiskt, det är en ständigt pågående process, ena dagen kan någonting låta riktigt bra, sen går man tillbaka, lyssnar och inser att man kanske inte var helt rätt ute och får då tänka om i förmån för något annat, ofta är riffen bra men att man kan behöva arrangera låten på ett annat sätt än tänkt från början för att nå dit man vill.

– Sen är vi bra på att diskutera och vända, vrida på idéerna tillsammans inom bandet, vi har höga krav på varandra när det kommer till låtskrivandet, när något presenteras förväntar man sig redan där att det finns en tydlig idé och tanke bakom. Ofta skrivs en hel låt av en person, som i sin tur presenterar den för de andra, sen tar vi det till lokalen och känner på den, det brukar ofta resultera i någon form av förändringar.

Jag hör att ni lägger ned mycket möda i alla låtar. Är det rimligt att anta att ni släpper nytt album vartannat år, med så höga krav på låtarna?

– Det stämmer, det är en kreativ process där varje enskild del av materialet är genomtänkt noga. Men svaret är både ja och nej. Vi har ingen specifik vision eller plan som säger att vi ska släppa ett nytt album vartannat år, det kreativa när det kommer till att skapa musik har sin gång och den går inte att stressa till att bli något bra, det tar den tid det tar och vi arbetar kontinuerligt på nya idéer. Ibland lossnar det, ibland inte, sen är det också skivbolag, samarbeten, motkrav med mera inblandat i allt detta.

– Vårt senaste album Servants har mottagits väl, vilket är väldigt roligt, även om drivkraften huvudsakligen kommer inifrån så har det gett oss ytterligare kraft att fortsätta framåt skulle jag vilja säga. 

Jag gillar detaljerna i Servants, så som den återkommande keyboard-melodislingan i Eternal, I am och det assnygga outrot i Brimstone and Flames. Hur viktiga är den sortens detaljer för er?

– Den sortens detaljer är viktiga och ger musiken en helt annan dynamik och prägel, det blir en dimension till i musiken helt klart. Men, det är en väldigt fin balans, det kan bli för mycket och då tappar sådana detaljer sin nytta.

Hur många sista-minuten-idéer tillförde ni i studion för att få till allra bästa album?

– Det blir alltid en hel del sista-minuten-idèer som du så fint uttrycker det, man testar sig fram när man spelar in, ibland blir det riktigt bra, ibland fungerar det inte alls. Det jag specifikt minns från inspelningen av Servants var att vi arbetade en del med trummorna i studion, då vissa låtar inte hade alla trumkomp på plats, och även att det precis som vanligt med Nekrokraft blev pressat med tiden.

Apropå er albumtitel. Vilka är “servants” – är det vi vanliga dödliga som jobbar 8-17?

– Ja, vilka är servants egentligen? Det finns många sätt att se det på, varje individ får skapa sin egen uppfattning, men annars kan det ju vara så här?

“Vi är fem kroppar som återuppstått genom den fallnes magi, för att sprida budskapet om det kommande riket. Genom att pressa in svärtad metall i skallarna på de kommande undersåtarna, något de frivilligt ger sig in i, skall vi stiga till högre nivå och leda världen mot en ny tid. Sen så behöver vi finansiera det hela med en jävla massa arbete…”

– Eller så är det inte alls så?

Hmm. Detta då. Vad är en ”nekrolythe”?

– Nekrolytherna är entiteter som tjänar bland dom osynliga och går dom ockulta herrarnas ärenden. I låten Dance ov the Nekrolythes beskrivs ett sådant ärende där de hämtar tillbaka satans son som fötts in i en världslig kropp och nu är redo att släppa sitt kött inför sin fader.

Ni är ett av många band med Nekro- i förledet. Är det en fördel eller nackdel, när mindre nogräknade blandar ihop med typ Necrophobic eller Necrovorous vid typ intervjusituationer?

– Jag vet inte om det är en fördel eller nackdel, vi har inte märkt av att det skulle vara varken det ena eller andra men jag kan helt klart förstå vad du menar. Nekrokraft sticker ut ganska bra för sig självt i och med blandningen av språken i namnet.

Är Nekrokraft ett band med flyt eller oflyt?

– Nekrokraft är nog ett band med mer flyt än oflyt så här långt. Nu får vi säkert betala för att jag sade så på något sätt…

Ha ha! Ingen fara. Förklara flytet. 

– Detta är redan sagt många gånger innan av diverse personer, men när man jobbar hårt kommer flytet också, och det slår aldrig fel, när vi lägger ner timmarna och energin så brukar även flytet komma med det. Sen kan man alltid förbanna sig över prylar och diverse teknik, men det har fungerat rätt bra än så länge också.

För ett band av er storlek – vad är det största hindret för att fortsätta tillsammans och ge ut fler album? Barn? Flytta från stan? För lite tid? Förklara gärna, för detta berör många av läsarna.

– Bra fråga. Att någon i bandet flyttar ser jag inte som ett problem så länge samma engagemang finns kvar för bandet och musiken, dagens tekniska plattformar gör det enkelt att kunna arbeta tillsammans på distans, resor till och från genrep och gig ordnar sig alltid om man bara vill. För lite tid är alltid något som vi får försöka anpassa oss till då vi inte är musiker som kan leva på vår musik, alla har sina åtaganden i form av jobb och studier, det tar både tid och kräver planering när alla har olika scheman. Men så länge alla i bandet vill, delar visionen och engagemanget finns så är jag av åsikten att det alltid ordnar sig.

– Sen är det ju inte så att vi i bandet sitter och funderar på om någon får en unge eller flyttar, skulle det bli så hanterar vi det varefter, det finns ingenting som kan hindra den svarta metallen.

 

Erlend Hjelvik i Kvelertak kastar in handduken – Kvelertak annonserar ny sångare

16 juli, 2018

Men vem?

20180716_220750

Erlend Hjelvik, sångaren i Kvelertak som gav ugglan lite metal-status, hoppar av bandet.   Det innebär att sommarens fyra sista festivalspelningar är utan Erlend, men inte utan Kvelertak. Bandet har redan gått ut med uppgifter om att de har en ny sångare, men vill inte avslöja vem det är:

The original plan was to finish up the festival season with Erlend, but as Erlend is not able to do so, we are therefore proudly announcing our newest member at the upcoming show Friday, July 20th, at Fjellparken, Norway.

Kan det var Abbath? Kan det vara LG Petrov i ännu ett band? Nej, knappast. På fredag vet vi.

Här är hela Erlends meddelande från bandets FB-sida, inklusive den fina ordvitsen:

It’s necessary for me to part ways with Kvelertak.

The experience of building a successful band has been fun and rewarding but has also been equally intense and challenging. Over the years, this has taken its toll. As we’ve been developing personally and professionally, our individual goals, needs and motivations have changed, leading us in different directions.
Though it is a heavy decision to leave a life I’ve been living and breathing for the last decade, I feel happy and excited to explore new possibilities for the future.

Regrettably, due to circumstances out of my control, I am not able to perform the last four shows in Norway this summer. I apologize to the festival organizers and fans planning on these shows.

I would like to thank Bjarte, Kjetil, Maciek, Marvin and Vidar, our crew, bands we’ve toured with and everyone else who has worked with Kvelertak. Most importantly, I appreciate our awesome fans that have made everything possible. I’m very proud and grateful for everything we’ve accomplished as Kvelertak. I am genuinely thankful for everything we’ve experienced together and wish the band the best of luck and success in the future.

Kvelertakk for meg!

Mantar sätter eld på musik i en absurd tidsålder

15 juli, 2018

Tamam.

Med Nuclear Blast i ryggen släpper Mantar nu sitt tredje album, och dagarna som undergroundband är numer borta – men musiken fortsätter som vanligt i nån form av punkig hård svartmetall.

The Modern Art Of Setting Ablaze släpps 24 augusti, och första låtsläppet är i vanlig ordning helt tamam, som den tysk-turkiska trummisen Erinc förmodligen skulle kalla det – alltså helt toppen.

Bara Metal intervjuade bandet för några år sedan, och den intervjun är lika aktuell idag: Läs hela inlägget här »

Inälvsmat från Australien – din räddning? Ploughshare tycker det

13 juli, 2018

Mums.

Canberra-baserade Ploughshare släpper debutalbum i augusti, In Offal, Salvation, och första låtsläppet antyder att hela albumet stinker av mumsig inälvsmat*, i alla fall om man ska tro bandet. Och det är väl bra, för vem gillar inte en leverpastejmacka då och då ihop med en kall lager?

* För er som inte hänger med: offal = inälvsmat, eller slaktbiprodukter, vilket ibland är samma sak. Bandet har även titlar så som Salvific Putridity Bestowed och The Urinary Chalice Held Aloft. Skål!

 

Horrendous siar om framtiden med Soothsayer – släpper nytt i september

13 juli, 2018

Och på väg till Europa?

Horrendous var med på Bara Metals årsbästalista 2014. Kanske blir det samma sak även i år? Amerikanarna släpper album i slutet av september, och första låten Soothsayer är kort och gott skitbra.

Horrendous, numer fyra musiker och inte längre en trio, har inför detta släpp nytt bolag, från Dark Descent till Season of Mist. Kanske ett större, europeiskt bolag kan få bandet att turnera genom Europa? Det hade varit välkommet. Kvar är dock känslan av breda vidder och storslagenhet i musiken som de hade i 2014-släppet Ecdysis. Gitarristen Mark Knox sa då så här om bandets sound till Close-Up:

– Jag älskar thrash och traditionell metal, och det faktum att vi filtrerar vår death metal genom den typen av musik ger den enorma, storslagna känsla som du beskriver. Många death metal-band kör på en mörkare framtoning i stil med Suffocation. Vi har helt enkelt valt en annan väg.