Venom Inc svarar på anklagelserna om sexism: ”I was taught to respect women”

20 november, 2017

Ett av banden som exemplifieras i uppropet mot sexism inom rock och metal är Venom Inc med bandmedlemmarna Mantas (gitarr), Abaddon (trummor) och Tony ”Demolition Man” Dolan (sång, bas).

3540428312_photo

Bandet citeras i uppropet med följande från scenen:

“This next song is dedicated to all the guys in the room. Thank you for the support! But also the girls, with your nice tits and ass and little perky lips!”

Detta är något som Tony Dolan brukar säga innan Venom Inc drar igång låten Poison från Venoms debutalbum Welcome to Hell. Det är alltså en så kallad in-between banter, eller ett mellansnack på hederlig rock-svenska.

Bara Metal hörde av sig till Venom Inc om citatet ovan. Bloggen ville också höra om bandets syn på saken – är Venom Inc en del av sexismen inom genren? Tony Dolan svarar:

– I think the ”banter” was taken out of context… what is said is actually “this next song is dedicated to the boys in the room with the greatest respect to the girls” we love them with their perky little tits, tight ass and pretty lips but just to warn you, inside every fucking little one, is a tiny little piece of… Poison!”

– The song is about a young guy who goes with a prostitute and falls in love with her. But his naivety doesn’t allow him to realize she is for everyone for money and NOT with him for love.

– So I know WE all respect women, I employ women to work for Venom Inc always, I have only sisters and was raised by my mother and grandmother so I was taught to respect women.

– The song is the context for the banter. It is always said at the start, with “respect” to the women in the room. I do not care if the fans are tall, short, male, female, young, old or what sexual leanings they have… I respect all fans because they are fans and part of us… full stop.

– And I would defend women’s rights and equality against any detractors.

Du kan höra citatet, mellansnacket inför låten Poison, runt 23:15 in i videon nedan. Klicka igång bara, om tekniken fungerar så kommer du till 23:10 in i konserten:

Annonser

Svenskt upprop mot sexism inom rock och metal

20 november, 2017

Organisationen Hårdrock mot Rasism, feministiska rockcommunityn Dear Darkness och spelarrangören Heavy Metal Action Night har tillsammans gjort ett hårdrocksupprop mot sexism vid namn Kill the King med hashtaggen #KILLTHE KING.

Syftet är att uppmärksamma sexism specifikt inom rock och metal, och att få det att upphöra. Alltså i samma anda som alla #metoo-kampanjer. Ett bra initiativ i en bransch, eller genre, som till och med har ett ironiserande band vars humoristiska image bygger på att driva med hela genrens flata inställning till sexism. Sexism är ett problem, precis som rasism och antiseitism. Bort med skiten.

Uppropet börjar så här:

Vi är så jävla trötta på att alltid skyfflas åt sidan med ursäkter som ”Det finns inte tillräckligt många bra musiker som inte identifierar sig som cismän” eller ”Ja, jag vet att det här bandmedlemmarna är extremt sexistiska men de har ju inte tydligt med det i sina texter, så vi bokar dem i alla fall”. Vi är så jävla trötta på att som ickemän behöva bevisa mer och mer, för att krossa stereotyper om så kallade ”tjejband” men hela tiden bli nedskjutna av den mansdominerade hårdrocksscenen. […]

Några band blir dessutom specifikt utpekade:

Vi är trötta på att band som Deströyer 666, Pentagram och Venom inc. helt oproblematiskt glider in på spelställen och drar sina manifest som dryper av kvinnohat. Att de äcklar sig på tjejer som de bestämmer är ”groupies”, eller varför inte rentav tackar tjejer för våra kroppsdelar*, för att ta några samtida exempel. Vi är trötta på att offer för sexuella övergrepp ständigt misstros bara för att andra vill kunna lyssna på sina vanliga gamla band ifred, utan dåligt samvete. Vi är trötta på att förövarna vandrar runt i publikhavet som om ingenting har hänt. Vi är trötta på de ständiga kommentarerna om hur vi ser ut och för oss. För det är väl klart som fan att om vi accepterar sådant från scen så kommer det aldrig sluta hända nedanför scenen heller.

Uppropet innehåller dessutom tips för hur man ska agera för att komma åt problemet, här är två exempel:

* SLUTA URSÄKTA BAND NI GILLAR! Sluta ursäkta era polare, sluta ge plats åt skiten utan krav på bättring.
* Boka inte deras jävla band utan bevis på bättring samt krav på skärpning. Utan uppbackning kommer de behöva ändra på sig, eller dra.

För att läsa hela uppropet (vilket jag tycker ni ska göra), och för att kunna skriva under, läs här.

LÄS OCKSÅ: Venom Inc svarar – är bandet en del av sexismen inom metal?

Rolig gitarrannons är rolig

15 november, 2017

Kul säljer.

På Blocket kan du hitta det mesta. Därför gäller det att sticka ut. Det gör den här annonsen om en akustisk gitarr, där säljaren ställer tre krav på köparen. Vad då? Läs och se själv. Bara Metal kan åtminstone avslöja att den klassiska gitarrposen som var vanlig på 70- och 80-talet ingår i kravbilden.

Under the Church, bäckenben och övernaturligt straff

12 november, 2017

Speed? Thrash? Death? Old school!

996023_495694713859436_1483905163_n

Den tionde november släppte Under the Church sin uppföljare till debuten Rabid Aramgeddon (2015) via Pulverised. Det är death metal av det gamla slaget med samma frenesi och samma svart-rökiga sound, med texter om döden ur hundra olika vinklar, bland annat en låt om det där makabra kapellet i Rom som de flesta av oss har besökt.

Därför behöver metal-puben The Abyss i Göteborg din hjälp

9 november, 2017

Fund raising of Lucifer.

22236131_10214400402233089_128996690_n

Musikpuben The Abyss i Göteborg behöver din hjälp. Ja, alltså, dina pengar.

Anledningen till det är att de nya ägarna har tagit ett lån för att köpa ut en tidigare delägare, men ”kostnader som följer köpet finns ingen chans att de klarar utan er hjälp! Eftersom de blir helt nya ägare så behöver de nya tillstånd, nya inspektioner, nya blueprints…” Så står det på hemsidan i alla fall.

Jag vet ärligt talat inte vilka inspektioner och ”blueprints” man måste köpa för att driva en restaurang med mat, metal och öl, men jag antar att det är dyrt. Och jag vill stötta metal.

Det kanske du också vill? Då kan du antingen skänka pengar via den här länken till deras funding-kampanj, eller så kan du stötta The Abyss genom att köpa biljetter till den fantastiska festivalen som kommer tidigt nästa år, med band som Nifelheim, RAM, Vampire och Necromantheon. Festivalen är den 18-19 januari.

Cannabis Corpse 13 bästa låttitlar (samt en lektion i knarkspråk)

4 november, 2017

Skojarna i Cannabis Corpse har släppt nytt album, och därmed gett oss ett knippe nya ordvitsar i sann hederlig Göteborgsanda.

657239

Ni vet hur det fungerar, Cannabis Corpse tar en känd death metal-låt och stöper om titeln med marijuanakulturens slangord. Det blir ibland väldigt, väldigt roligt, och Bara Metal ger er idag topplistan du bara har hallucinerat om:

Cannabis Corpse 13 bästa och mest vitsiga låttitlar

13. Experiment in Horticulture

Bygger på An Experiment in Homicide av Cannibal Corpse. Hortikutur är, för er som inte känner till ordet, läran om trädgårdsodling. Och det är ju inte särskilt metal, förutom man heter Cannabis Corpse och tänker på växthus en viss typ av gröda.

12. Staring Through My Eyes That Are Red

Det är inte bara kameror från 70-talet som ger röda ögon. Bygger på Cannibal Corpse-låten Staring through the Eyes of the Dead från fjärde albumet The Bleeding.

11. Sworn to the Bag

Morbid Angels Sworn to the black från Covenant fick en helt ny betydelse med något som har fått ett stort uppsving genom knarkkulturen: små plastpåsar.

10. Baptized in Bud

Det är inte bara Cannibal Corpse och Morbid Angel som går att skämta med. Det fungerar med Death också, men det är betydligt svårare för bandet har väldigt korthuggna titlar. I fokus denna gång: Baptized in Blood från debutalbumet. Bud är slang för marijuana.

9. Tube of the Resinated

Tube of the Resinated är albumstiteln på Cannabis Corpse andra album, och Tomb of the Mutilated är titeln på Cannibal Corpse tredje album. När en bong eller pipa (eller ”tube”) inte har rengjorts på länge, utan i lager på lager belagts med partiklar från röken – då är den ”resinated”.

8. Disposal of the baggy

Cannibal Corpse sjunger om att göra sig av kroppar. Cannabis Corpse sjunger om att gömma de där små plastpåsarna med marijuana i. Ska vi gissa att LP-konvolut är ett vanligt förekommande ställe?

7. Visions from the Dankside

Dank är detsamma som väldigt bra marijuana. Ordet beskriver egentligen typ fuktig, rå och kall. Originaltitel? Visions from the Dark Side av Morbid Angel.

6. Lunatic of Pot’s Creation

Ha ha ha! Mycket fyndigt. Deicide denna gång. Och ”pot” behöver väl knappast någon översättning eller förklaring?

5. Pull the carb

En av Deaths bästa låtar. Carb är det lilla hålet på en bong som man öppnar för att fylla bongen med frisk luft, så att det sista av röken tränger ut (andas in). Då är knarkredskapet tydligen fräscht inför nästa omgång – knark är ju beroendeframkallande som ni vet, så det finns ju alltid en ”nästa omgång” inom evinnerlig framtid. Do not try this at home!

4. The 420th crusade

Mycket fyndigt! I brist på bra titlar från Death, Morbid Angel och Cannibal Corpse har Bolt Thrower hamnat i pipan (sorry, kunde inte låta bli). The IVth Crusade har blivit 420, som är en utbredd knarkterm inom cannabiskulturen för typ att röka marijuana. Superkomplicerad historia att förklara i en så här kort lista, men klockaslaget 4:20 och datumet 20 april förknippas med det. Cannabis corpse låt är dock 4:28.

3. Effigy of the Forgetful

Bruk av marijuana och hasch leder till sämre minne. Jo då. Dock inte i Cannabis Corpse fall, som med denna titel visar att de mycket väl minns Suffocations första album.

2. Papyrus Containing the Spell to Protect Its Possessor Against Attacks from He who Is in the Bong Water

Fantastiskt rolig titel! Originalet är redan det vansinnigt roligt, och utan tvekan Niles bästa låttitel någonsin. Tydligen är ”bong water” vatten i bongen för att kyla ned röken.

1. Left hand pass

Helt genialiskt. En fempoängare. Bandet måste ha garvat i flera dagar efter att de knäckte den här låttiteln, och det är väl uppenbart vilket svenskt band som åsyftas? Ursprunget till skämtet är att marijuanarökare som sitter i ring alltid ska skicka jointen via vänster hand till nästa person.

Klassiskt ockult omslag målas om för nyutgåva

2 november, 2017

Hmmm.

178697

Jag vet inte vad jag ska tycka om själva handlingen, men jag vet vad jag tycker om dessa omslag – båda är blockbusters och leder till intresse för musiken.

Men är det okej att göra om ett omslag, särskilt ett så grymt omslag som originalet? Jag vet inte. Och varför gör man det, när det första omslaget är så pass snyggt som det är? Jag vet inte det heller. Kanske kan det vara för att bandet Nocturnal Grave har bytt skivbolag sedan 2007? Originalet gavs ut av Nuclear War Now. Nyutgåvan ges ut av Season of Mist.

Originalet (ovan i rött) målades av vitryssen Andrei Bouzikov. Nyutgåvan (nedan), som bygger på samma idé, är skapad av Paolo Girardi. Och båda är fantastiska!

22490162_10155789685659808_722269958455917672_n

 

Heavy metal-black metal från Inconcessus Lux Lucis

30 oktober, 2017

Gilla eller inte.

.

Den 31 oktober kommer brittiska black metal-bandet Inconcessus Lux Lucis andra fullängdare, och de låter som hittills har släppts hittills tyder på en befriande genrebrytande black metal omöjlig att ställa sig neutral till. Jag gillar det, men om du avskyr heavy metal blir det svårt att ta detta till sig.

Albumet The Crowning Quietus släpps via I, Voidhanger och har spelats in, mixats och mastrats av Tore Stjerna i Necromorbus Studio.

Lasse Pyykkö i Hooded Menace: ”I never enjoyed growling so I’m more than happy to focus on just guitar”

27 oktober, 2017

Nytt album, ny sångare.

Den 26 januari släpper finska Hooded Menace nytt album i form av Ossuarium Silhouettes Unhallowed via Season of Mist. Första singeln är Charnel Reflextions som dryper av ett gitarrsound i stil med spänsten hos My Dying Bride. Det låter faktiskt mycket mer My Dying Bride än vad det tidigare har gjort. Å andra sidan är det en helt okej inspirationskälla.

Bandet har växt med åren. Från två medlemmar till fyra och numer fem. Fullt hus med andra ord. Detta innebär något tämligen drastiskt: Lasse Pyykkö har lämnat ifrån sig sånguppgifterna till en helt ny sångare i form av Harri Kuokkanen. Det innebär i sin tur att den något darriga positionen som sångare nu är helt fylld. Tidigare har Lasse Pyykkö sjungit i studion och olika livesångare har fyllt ut när Hooded Menace har stått på scenen. Lasse säger så här idag till Bara Metal:

– After Oula we had Markus doing live vocals and playing bass. Then Harri joined the band to do vocals live and in the studio. I never enjoyed growling so I’m more than happy to focus on just guitar. Plus, I like Harri’s vocals more than mine, so this is just perfect now.

Bara Metal gjorde en intervju med Lasse Pyykkö om sångarsituationen för exakt fem år sedan. Så här sa han då:

You do the singing in the studio, but not live – how do you feel about that?

– It’s confusing for fans. It kinda sucks but then again it’s better to do gigs with a live vocalist than not doing any gigs at all I suppose. I just don’t feel comfortable with live grunting.

– Originally I was going to play guitar and sing live but soon after a few rehearsals I figured it’s not for me. Not now, maybe never. Recently we got Markus in Sadistik Forest to do live vocals as our original live singer Oula didn’t have enough time for the band. I’m more into the creative side – writing music and recording it. Playing live is secondary.

Actually, that is awesome to hear. It’s mostly the other way around. Keeping to the subject though, are you giving your live singer room for own interpretations or is he held in tight reins?

– The live singer can change things here and there when he needs to. No problem. After all some of the stuff is basically impossible to pull off live. But of course he should follow the original vocal patterns as much as possible.

– Oula has his own tone different from mine and so does Markus but it seems to work out live quite well. Well, actually Markus hasn’t been on stage with us yet. Summon the Dead Madridfest in november will be his first performance in Hooded Menace.

 

Exklusiv intervju – Maim: ”Jag har spelat in när jag skär upp en bit högrev hemma i köket.”

27 oktober, 2017

Guldnougatens krafter.

3540278682_photo

Svenska Maim har släppt sitt tredje album i ordningen sedan 2009 (exklusive en EP), och förhoppningsvis kan den här intervjun få dig intresserad av 2017 års Ornaments of Severity – ifall du har missat släppet. Bandet är numer en trio med Henric Ottosson (trummor), Niclas Löfgren (bas) och Christian Sandberg (sång, gitarr). Det är utifrån det intervjun börjar. Christian står för svaren.

Med bara två medlemmar som formar låtarna är det så klart färre viljor, men också färre filter och färre idémakare. Vilka är fördelarna och nackdelarna med att bara vara två personer när det kommer till låtskrivandet?

– Den största fördelen är att det är lättare att repa och jamma fram idéer. Man behöver inte ägna så mycket tid till att lära andra personer riffen man knåpat ihop. En annan fördel med att vara färre personer är att det blir lite lättare att se ett helhetsperspektiv av materialet, och i vilken riktning låtarna bör formas för ett album.

– Nackdelen med det hela är ju den där sista riktiga kvalitetsstämpeln. ”Är det här tillräckligt bra? Kan vi göra om det här bättre?” Där saknar man definitivt fler öron.

Men nu är ni tre i bandet?

– Ja, vi var en duo under tiden vi gjorde plattan. Men nu har vi rekryterat min gamla barndomsvän Niclas Löfgren på bas, och Maim kommer köra på som trio.

När slutade Rikard Ottoson (bas, sång) spela i Maim?

– Han lämnade Maim hösten 2015.

Han spelade ett tag i både Ghost och Maim. Under tiden han dubblerade, hur påverkade det Maim när en av era medlemmar var med i ett så aktivt turnerande band som Ghost? Kändes han ”förlorad” den dag han berättade att han skulle börja spela med giganten Ghost?

– Det är klart att lite av bandets glöd dog under en period eftersom vi hade svårt att få ihop rep och möjligheter att spela live när Rikard turnerade så mycket. Men han kändes aldrig förlorad på det sättet. Han hade vårt absoluta stöd att göra den grejen. Det var alltid roligt att ses och repa de tillfällen han var hemma.

På senaste albumet lyckas jag höra en filmsampling från King Kong. Varför valde ni det citatet?

– Det stämmer. Det är från King Kong från 1976, från soundtracket. Henric föreslog att vi skulle göra ett riff av en melodi från det albumet. Riffet klippte vi bort men början av låten och slutpartiet på Sepulchral Haze är samplingar från det soundtracket.

Ni har filmsamplingar på alla era album – hur kommer det sig?

– Det är något vi alltid gillat att göra. Vi är ju extremt svaga för gammal death metal med samplingar, och det har blivit ett sätt att krydda kreativiteten.

Vilka filmer är det mer vi hör på senaste släppet?

– Trumpeterna är som sagt från King Kong-soundtracket. I slutet av The Judas Cradle är det ingen film, utan jag har spelat in ljudet av när jag skär upp en bit högrev hemma i köket.

Eh? Högrev? Varför?!

– Jag ville att en låt skulle avsluta med något äckligt ljud, men jag hade inte direkt någon konkret idé. Senare, när jag lagade mat hemma och började stycka upp en köttbit, så insåg jag hur äckligt det lät. Så jag tog bandaren och spelade in det. Jag gillar tanken på att man inte riktigt vet vad det är. Jag tycker det låter ungefär som något som lever i ett avlopp.

Skeletons är helt instrumental – hur kommer det sig? Den känns som en låt skapad med samma medel som övriga låtar (vers med mera), fast utan text och sång. Var det meningen från början eller bara det blev så?

– Vi har alltid strukturerat våra låtar med tanken att det ska släppas på vinyl. Med den låten gjorde vi samma sak som vi gjorde på albumet Deceased to Exist, att låta en instrumental låt avsluta A-sidan. Det ger helhetsintrycket lite mer djup samt att man är friare att sväva ut lite mer med riffen. Jag skrev några textrader till den när den var färdig, men vi tyckte den stod sig bra som den var.

Era förra album har sina texter på Metal Archives, är det ni som har lagt upp texterna? Och kan ni tänka er att göra det till senaste albumet?

– Nej, det är inte vi. Men roligt att någon tagit sig tid! Det får vi ordna.

Hur tycker du Christian det är att ha ansvaret för att sjunga?

– Det kändes ganska naturligt för mig att ta över sången. Jag har alltid skrivit mycket texter till Maim, så det här blev den perfekta utmaningen. Man fick ju kämpa lite i början för att ha full kraft med rösten genom tio låtar, men nu känns det rätt bra.

Hur förbereder du halsen inför inför inspelningar? Äter bullar med mjölk?

– Dubbelnougat funkar bra för rösten.

Mums! Ja, det låter troligt. Förresten, letade ni någonsin sångare?

– Nej, det gjorde vi aldrig, jag tog på mig rollen efter att Rikard slutade.

 Sepulchral Haze är min favorit på albumet. Vilken är din – och varför?

– Svår fråga. Men just nu tycker jag nog The Gnarling Dead. Den har lite av allt, och jag tycker den representerar känslan som vi har försökt förmedla sen vi startade bandet för elva år sedan.

Vilken känsla?

– Att death metal ska vara rått och skitigt, att det inte handlar om vem som spelar snabbast eller mest tekniskt.

Överhuvudtaget gillar jag när Maim drar ned på tempot och låter tyngre. Det kanske säger mer om mig än om er, men vad tycker du själv? Är ni bättre låtskrivare när ni drar ned tempot?

– Jag håller med. Vi har alltid influerats av band som Autopsy, Winter och tidiga Cathedral. Det ger lite mer dynamik och andrum i låtarna. Om det bara manglar på i 40 minuter kan det vara lätt att aggressiviteten och den där råa känslan försvinner. Vi har aldrig gillat rak två-takts döds, vi föredrar att variera låtarna så mycket som möjligt. Målet är att den ena låten inte ska vara den andra lik.