Isiga krigsvindar från perfekt finsk black metal

20 april, 2019

At the edge of the destruction.

År 1941 utbröt Fortsättningskriget ut mellan Finland och Sovjetunionen. När finska Aihos släpper debutalbumet Hävityksen Maa är 41en av åtta fantastiskt bra låtar som du måste höra. Stabil black metal.

På sin egen Youtubekanal har bandet lagt upp en live-version av Verikruunu (Blood Cloud enligt Google Translate), och jag tycker både den och 41 är bra ingångslåtar till ett album som hyllats på flera bloggar, forum och kanaler. Titeln på albumet betyder för övrigt, enligt Google Translate, ”The Land of Destruction”

Annonser

Wormwitch ger dig himmelska känslor

19 april, 2019

Iron Woman.

Kanadensiska Wormwitch är ditt nya favoritband att lyssna på när Uada ligger inte ger ut album i parti och minut. Bandet har nyligen släppt sitt andra album och musiken är ett perfekt soundtrack till alla bål som brinner i kväll.

Albumomslaget är en detalj från en målning skapad av John William Waterhouse på 1800-talet. Tycker du om det, vilket du säkert gör, kan du gå full nörd och beställa ett pussel på målningen via rarepuzzles.com här.

Albumet heter Heaven that Dwells Within och ges ut av Prosthetic Records. Bra ingångslåtar – Disciples of the Serpent Star, Two Wolves, Lords of Chains och Iron Woman. Ja, ni förstår, bra album helt enkelt.

Så många biobesökare såg Lords of Chaos

17 april, 2019

De Mysteriis Dom Biobesökare.

18483_lordsofchaos_still3_emorycohen__byna

Lords of Chaos har kommit och gått på biografer i Malmö, Stockholm, Göteborg och Helsingborg. Bara Metal undrade hur många besökare som kom till biograferna. Biograferna svarade artigt.

Bio Rio i Stockholm berättar att 176 av 181 platser såldes till visningen i början av april.

Spegeln i Malmö hade nästan slutsålt: 161 biljetter sålda av 167 möjliga. ”Vi hade huset fullt med metal lovers och öl” hälsar personalen. Jag var själv där, och köpte en av de sämre platserna eftersom jag var sent ute. Men jag gick därifrån nöjd och glad ändå.

Bio Roy i Göteborg har visat och ska visa filmen flera gånger, och hittills har 410 göteborgare sett filmen, 255 av dem kom på premiären. Vill du se den och befinner dig nära Göteborg, klicka här för att köpa biljetter.

Röda Kvarn i Helsingborg lyckades inte dra någon stor publik. Bara 10 besökare dök upp, och då ska ni veta att de två salongerna har 143 respektive 69 platser. Hur ska vi tolka det?

Hexenbrett spelar black metal und sprechen deutsche – für dich att upptäcka

16 april, 2019

La la la.

Hexenbrett är ditt nya tidsfördriv närmsta halvtimmen. I alla fall om du gillar svart heavy metal. Bandet påminner till viss del om norska Sarke, till viss del om svenska Vampire och till viss om något annat band inom närliggande musikstil som du tycker borde nämnas. Ett band från Österrike som sjunger på tyska och som vågar sjunga la la la är värt din tid.

Bästa spåret är Hexen (bis aufs Blut gequält) så ni kanske ska börja där, eller spara den låten till sist beroende på vilken typ av människa du är.

LG Petrov övertygar i nytt från Firespawn

14 april, 2019

Monstruös.

Firespawn släpper nytt album sjunde juni och första livstecknet kom denna helg: The Great One. Snyggt riffande, lite sotigare döds och en gigantisk LG Petrov i storform. Lyssna och tyck till. Albumet Abominate släpps via Century Media.

Svartvit Abbath skördar fram nytt album

11 april, 2019

Vidstige.

Med ett helt nytt band och en svartvit video släpper Abbath första spåret Harvest pyre från kommande albumet. Uppföljaren är döpt till Outstrider och släpps via Season of Mist i början av juli.

Videon bjuder på unika bilder så som Abbath i hoodie, Abbath med stora kliv och vida steg, och Abbath på en hård tron.  Missa inte!

20 000 och geten är din

9 april, 2019

Hatten är din.

Bathory_(album)_original_cover

Vill du vaska pengar, köpa ett album och trä konvolutet på huvudet som en tokig hatt? Eller vill du bara äga Bathorys gula get utan att tramsa med det?

Oavsett vilket – nu finns det ytterligare ett gult exemplar av Bathorys debutalbum till försäljning. Hugg medan du har råd. Imorgon är det för sent. Så här skriver säljaren Skivesset om sin gyllene produkt:

Vi fick in en Batlord igen!!! 6 år, 6 månader och 6 dagar sedan vi hade en sist. VG+/VG inkl INSERT. Pris: 19.666:- […] Det är en 666% ONDSKEFULL OCH ÄKTA GUL GET™

 

 

Mastodons bästa album firar tio år

28 mars, 2019

Ja. Bäst.

Mastodon uppmärksammar sin egen historia genom att släppa ett flertal korta filmer om Crack the Skye. Kolla in första filmen här ovan, och följ bandet på deras egen youtube-kanal för resten av filmerna.

Och ja. Crack the Skye är deras bästa album. VAd som framförallt är slående är hur alla riff sitter organiskt ihop som om de aldrig har varit pusselbitar som har fogats ihop. Ja, plus melodierna och sånginsatserna så klart.

Traveler kopierar de gamla hjältarnas heavy metal

19 mars, 2019

Rising heroes.

Traveler spelar den typ av traditionell heavy metal som du minns, eller förknippar med, 80-talet och tuffa band som Judas Priest. Det kanadensiska bandet är helt och hållet gitarristen Matt Ries skapalse, och hans låtar ihop med Jean-Pierre Abbouds vassa sångröst – som ibland låter som Axl när lät som bäst – gör Traveler till ett mycket spännande band att följa. Lyssna på bästa låten på debutalbumet: Fallen Heroes.

Självbetitlade albumet Traveler släpptes i slutet av februari på Gates of Hell Records.

And justice at last – en upprättelse för medelålders-Metallica

15 mars, 2019

Följande är ett gästinlägg av journalisten och Metallica-kunnaren Kristian Svensson.

30409_gPFAoPWu8PUwXgSp_15979

I ett inlägg nyligen hävdade Bara Metal att albumet …And Justice for All (1988) avslutade kapitlet med det genuina Metallica ”innan den tradiga eran tog över”. Det ligger givetvis en del i det, och bakgrunden med Master of Puppets som sista album med Cliff Burton på bas är förmodligen känd för alla som följer bloggen.

Men att helt bortse från bandet efter 1988 är inte bara att förenkla ur ett politiskt korrekt men ack så snävt perspektiv, utan också att gå miste om flera musikaliska fullträffar. Det är till och med snudd på naivt, för även om inte Metallica längre kan klassas som uppkäftigt thrash metal-band har mannarna levererat glimtar av briljans på flera album från nittiotalet och framåt.

Låt vara att detta är en sak man bäst talar tyst om, i alla fall om man vill behålla något mått av cred i renläriga kretsar. So be it. Jag tar en rivningskula för det medelålders Metallica som hånats av puritanerna lika mycket som det älskats av skivbolagsbossarna, och ger er:

Fem grymma låtar med Metallica, post-Justice

Until it sleeps – Load

Med albumet Load (1996) står det klart att Metallicas metamorfos till fullfjädrat topplisteband är fullbordad. Lanserad i ett konvolut med überstajlade bilder av Anton Corbijn var det många som inte ville eller ens kunde ta in att Load har ett riktigt gediget låtmaterial. Förstasingeln Until it Sleeps är en countryinfluerad rockrivare med tuggummiriff och sårigt textbudskap, helt för MTV-eran fast med Metallica-kvalitet.

The Outlaw Torn – Load
Load avslutas med en av mina personliga favoriter med bandet, genom alla tider. The Outlaw Torn är ett tiominuters epos i släptempo (kan vi en gång för alla glömma det här med thrash-band?) där kvartetten skapar en högeffektiv dynamik mellan vers och refräng, mellan det smäktande och det tunga. Hetfield sjunger om att tiden aldrig riktigt varit på hans sida. Vem kan inte identifiera sig med det? En kraftballad att falla tillbaka på vilken regnig senvinterdag som helst.

No Leaf Clover – S&M

1999 hade självförtroendet hos Hetfield och Ulrich nått den nivå då ett live-samarbete med San Franciscos symfoniorkester kändes som en bra idé. Sedermera skulle samma självförtroende ge oss Lulu, men det är en annan historia. I samband med albumet S&M släpptes två nya låtar, varav No Leaf Clover är ett av de starkare korten för det åldrande Metallica. Här gifter sig distade riff oväntat fint med stråkar, men vackrast är Hetfields röst som fram tills nu mognat som ett bättre vin.

My Apocalypse – Death Magnetic

St. Anger måste mer beskrivas som ett sammanbrott än ett musikaliskt alster. Under en tid var bandet uträknat och återkomsten med Death Magnetic (2008) var i detta perspektiv närmast magnifik, en chock även för de hårdaste hårdrockarna. I My Apocalypse kommer Metallica närmare sina rötter än de varit på decennier, och även närmare än de senare skulle komma (undantaget Hardwired). Fräsande gitarrer, smattrande dubbelkaggar. Ja, ett stenhårt Slayer-mangel, men med befriande Bay Area-vibbar.

Unforgiven – Svarta albumet

Och just ja, det svarta albumet (1991), det som faktiskt kan uppskattas av både gamla och nya fans. Själv anser jag att det inte är något som utmärker sig i katalogen, den där mellanmjölksthrashen som fick Gyllene Tider-fans att bli hårdrockare tilltalar mig inte, men med Unforgiven visar bandet ett styrkeprov på förmågan att hålla nere tempo utan att tappa styrsel. En perfekt balans mellan det kramgoa och det råa. Varianter på låtens tema återanvändes åtminstone en gång för mycket på Reload och Death Magnetic, men just här skapar Metallica formen för de mest minnesvärda stunderna post-Justice.

Kristian Svensson