Nu kommer el-tortyr i pungen-supergruppen

29 september, 2016



Snart kommer vintern och med den kommer el-tortyr i pungen-kylan. Sedan kommer den alkoholiserade incest-pappa-kylan. Ni känner säkert igen det? Och det är likadant med supergrupper, den ena bräcker den andra. Nu kommer äntligen el-tortyr i pungen-supergruppen.

Denna gång är det medlemmar från bland andra Misþyrming, Blut Aus Nord, Wormlust, Krieg, Aosoth och (ingen mindre än) Wrest i Leviathan som har gått ihop internationellt och bildat Martröð. Namnet betyder ”mardröm” på svenska, lustigt nog fick denna konstellation med folk från hela västvärlden ett isländskt namn.

Lyssna på resultatet av Martröð här på bandets bandcamp-sida. Minialbumet Transmutation Of Wounds erbjuder en ”elegant lektion i ordning i kaoset”. Bästa låten? Hoppa direkt till Draumleysa.

Exclusive interview – Uada: ”I’ve lived in a few haunted places including an old abandoned church”

28 september, 2016

Uada is Latin for haunted.”


Utan tvivel har Uada släppt ett av årets bästa album. Bara Metal var tvungen att veta mer om svartmetallbandet. Jake Superchi [sång, gitarr] står för svaren.

Being a band in Portland, or outside the city, what has that brought to Uada, musically or aesthetically?

– The Pacific Northwest in general is a very diverse place. From the people to the culture as well as the landscapes and the weather, it’s all very unique compared to the rest of this country. It is a very inspiring place to be, and all the elements effect our current moods. Those moods are transformed into song and art, so you could say everything is effected by our surroundings. Most of the year our atmosphere here is a very grey and rainy state. There is a certain somber to the backdrop and I believe that is heard in our music.

You might have seen this yourself – some of the social media users are posting comments like ”MGLA is that you?” or anything else claiming that you are inspired by Mgla. Do you think the comparison is fair, and what is you comment to these people?

– It seems most just latched onto this idea because of the similarities in look, which is interesting because so many bands out there are wearing hoods these days. I wear a hood 3/4 of the year because it rains so much here, so it was natural really. I feel what Uada is doing is much different musically. There are many elements that we have that I don’t see in Mgla. Just to name a few we have a much more diverse vocal range, harmonizing guitars, solos and more upbeat variations. This far we have only shown the world five songs, we have much more and in time I think it will show that we are a very different band.

– There have been many other comparisons as well, none we view as negative. Being a new group, everyone will have to compare us to someone else because that is all they have to go off of. That is how we all describe other bands, by comparing it to another band. I enjoy what Mgla does, so maybe this is a compliment of sorts? It doesn’t matter though, this is just the beginning for us.

Playing in so many other bands, according to metal Archives, why did these songs not go to any of the other bands you are in? Why a new project?

– These riffs were written and created for this project. I have a lot of other riffs, songs and creations just sitting. I could have used a lot of past ideas, but moving forward with a new project it had to be completely new material. This is now, not then. As soon as I chose to begin a new project, I started writing… it all poured out and there is so much more to get to.

There are five great songs on this album. But in choosing between five songs, Devoid of light became the song to the video. Why that particular song? 

– There were many reasons really, mostly because it felt like a song that represented us well. While the song is on the shorter side it also transitions between various styles. It felt like a broad enough range from each musician and instrument to showcase the diversity of our craft. This was also the fist song we wrote… so it just made sense.

By the way, what forest do we see in the video?

– The forests you see in the video our just north of my home in South West Washington State. They are close to the Gifford Pinchot National Forest, but not quite apart of them. We’ve been spending some time up in those areas lately though and I am sure we’ll be showing the world what we’ve been doing up there soon.

The vocals are incredible – especially the angst in the middle of Devoid of Light. No holding back, how did you approach and achieve the vocals?

– I take a lot of pride in my vocals. I use them as an instrument in itself and without restraint. The vocals are always pushed with as much force as possible. I’ve never been a fan of a vocalist on stage or a recording making the sound they want to achieve without power. For me that negates the emotion and heart that a vocalist should be feeling. There is no ”going through the motions”, this is pain, anger, hate, hope, fight, determination, heart, soul among so many other things. If it isn’t coming from the depths then it isn’t real to me.

What is the biggest obstacle for Uada right now?

– Time. Right now we all work jobs and only have one day a week to work together on music. Of course we all practice, rehearse and write on our own. We’re all becoming more efficient in all ways but we hope there will be a day when we are able to strictly just work on music.

How did you get Peter Beste to shoot the photos, isn’t he like, as expensive as recording in a studio?

– We were very fortunate to work with Peter Beste. He had just moved to Portland & had heard what we were doing. He told me personally that once he heard it he just had a feeling. He just knew that he had to do our shoot. It is much like when I knew I had to start the band. There is a certain something in the air I suppose.

– We recently just did a second photo shoot with him, just a few days ago.
I read in a german interview that you have made “certain experiences with the supernatural”, and that is one of the reasons you named this “uada” [haunted] – please explain. Give us the supernatural story, please.

– There are so many stories, I often joke about writing a book one day. I’ve just had many different experiences with what I would categorize as supernatural. I’ve lived in a few haunted places including an old abandoned church at one point. I’ve also seen a few things that I don’t know if they would be categorized as supernatural, but are definitely not from this world. At least this world as we know it.

– ”Haunted” however does have multiple meanings. It isn’t just in the sense of seeing something or someone who is no longer apart of our physical world. We can also be haunted by our own mind, fear, and past among many other things. We are all haunted by something.

Is it true that you did not make any demo what so ever? How did you approach the record company Eisenwald? And how did you manage to create such a fuzz with only the debut album?

– Everyone in the band has been long time involved in the arts. I felt it was important to not make a demo. For me it felt like going backwards. Again time is the obstacle & wasting it is something we have no intentions of.

– We didn’t send anything to any labels until the album was completed to our satisfaction. When we wrote Eisenwald, we received an almost immediate response with a sort of ”I’ve been waiting” message. We were kindly referred to Eisenwald from photographer Veleda Thorsson, who is good friends with the label head. In my opinion I think the album has made such an impact because of it’s honesty. There are no gimmicks or proclamations, just the art as we create it.


Pagandom gör comeback – släpper singel

22 september, 2016

Tillbaka till thrashtiden… och tillbaka.


År 1988, eller om det var 1989, såg jag thrasharna Pagandom live i Kortedala och blev gladeligen knäckt över hur otroligt bra bandet var. Två år senare spelade de på Valvet i Göteborg inför en tiodubbelt så stor publik och jag var med då också (minns dock mest hur sångaren sa ”fuck off” eller om det var ”äh håll käften” till publiken mellan låtarna). Några år senare var de splittrade, men hann ge ut ett album på ett bolag i Tyskland. Eller på två tyska bolag?

Nu är bandet tillbaka. Det har varit på gång ett tag, och nu är förstasingeln här. Ni kan höra Bridges Burn, som till en början osar amerikansk thrash och sedan låter Gothenburg sound a la In Flames, generationen efter Pagandom.

Mina favoritlåtar med bandet förblir spår 1 och 3 på Hear Your Naked Skin Say Ashes to Ashes-demon men så är jag också nostalgiskadad. Fast om jag skriver så, så måste jag väl ändå poängtera att den här comebacken är fantastiskt rolig, och jag ser fram emot mer musik.

Bandbilden ovan innehåller Anders Björler, som jag tror inte längre ingår i Pagandom. Martin Meyerman ska ha ersatt honom. Stötta Pagandom genom att gilla bandet på deras facebooksida.

SubRosa och Sinistro till Stockholm i oktober

22 september, 2016



Har du ett frätande rötsår i själen? Letar du efter botemedel? Då kanske detta kan vara något för dig. Doom-metalbanden SubRosa (USA) och Sinistro (Portugal) spelar i Stockholm tisdag den 4 oktober på Fylkingen, Torkel Knutsonssgatan 2.

Arrangör är Fanfar. Klicka er vidare här för information om biljetter, närmsta tunnelbanestation och djupare bandpresenstationer.

Bring Papa Emeritus I back! En lista över varför Ghosts nya EP är plattare än en pannkaka

19 september, 2016

Uschianna då!


Så du gillar Ghost, och du har gjort det sedan första albumet? Men så hände något. Popestar släpptes. Upp som en sol, ned som en… Varsågoda – sju punkter om hur provokativt pinsam och tråkig denna pannkaka till EP är.

1. Sången är lika oinspirerad som industribakade köttbullar och makaroner en tisdagskväll. Och det kanske stämmer, som ryktet säger, att om man spelar EPn baklänges så kommer följande meddelande: ”Ännu en tråkig dag i studion. Ännu en tråkig dag i studion. Ännu en tråkig dag i studion.”

2. Missionary Man? Missionary Man?! Du kan inte ta en favoritlåt från din barn- och ungdsomstid som alla har hört en miljard gånger och köra den rakt av och tro att någon utanför bandets sfär ska gilla det. Worst. Cover. Ever.

3. Hela detta album saknar nerv. Papa Emeritus I gråter i sin exil.

4. Vem säger nej till Ghost? Ingen tydligen. Denna EP är resultatet av att allt för många har börjat dunka rygg på bandet. För många ja-sägare ingår i touraget.

5. Missionary Man. Igen. Förutom den oerhört platta sången ger ghoulsens gitarriff intrycket av att Rolling Stones och Izzy Stradlin tagit över kompandet. Rock’n roll!!

6. Pekoralen. Jag ser framför mig hur fans-som-älskar-allt tar fram sina iPhones och lyser upp arenorna med flashlight, till en av Imperiets mest tråkiga låtar. Jag står inte ut.

7. Ljuset i tunneln: Ghosts styrka är fortfarande det egna materialet, så denna EP ändrar inte det faktum att kommande album borde vara lika bra som det egentligen ska vara. Utan covers.

8. Arga fans som skriver av sig på Internet är detta albums största bidrag till musikvärlden. Så håll till godo.

Bölzer presenterar ny låt: I am III

16 september, 2016



Bölzer, vars senaste EP Soma var bland det bästa som kom ut 2014, släpper snart sin allra första fullängdare. Albumet är döpt till Hero, och följer därmed trenden med fyra bokstäver i albumtiteln (förutom Soma även EP:n Aura som kom 2013).

Hero släpps i slutet av november. Ett första smakprov kommer här, en låt med den underliga titeln I am III. En minst sagt modig singel, för det är inte alls en särskilt direkt låt. Till detta kommer en pressrelease som lovar mer rensång. Hmm. 

Feral, Black Bay och Eartheater i Sundsvall 30 september

16 september, 2016

Gillar du nekromagi? Och befinner du dig i Sundsvall dagen innan Grift, Skogen och Panopticon spelar på Nordvis höstfest? Då tipsar Bara Metal dig om detta gig (som bloggen fick tips om i sin tur): Feral, Black Bay och Eartheater spelar på Pipeline. För mer info, klicka vidare till FB-eventsidan.


Kapitel II: Bäst so far 2016 – Tretton låtar du måste höra

15 september, 2016



Metalåret 2016 är på väg mot höst och nya spännande spelningar. Snart kommer till exempel Panopticon till Stockholm och Sundsvall.

Bara Metal listar idag tretton låtar från 2016 som dykt upp på radarn sedan vårens lista. Låtarna nedan kommer egentligen inte i någon rangordning, men ettan är nog svår att slå. Vill ni lyssna på dem, vilket är själva andemeningen med det här inlägget, så gå vidare till Spotify. Den listan läggs även upp på Bara Metals facebooksida.

Precis som förra listan så har jag så klart inte med allt, jag har inte hunnit lyssna på allt, och som vanligt tar jag gärna emot åsikter – vad har jag missat? Vad är helt rätt? Vad är helt fel? Skriv kommentarer här under eller på Bara Metals facebooksida.

Tack till alla tips för denna lista, direkta och indirekta. Ni vet vilka ni är. Ni vet var ni bor.

13. Grand MagusVarangian • Singalong rensång.

12. Gevurah – Temple without Form • Ingen form. Bortom tid och rum.

11. Grojia – The shooting Star • Magmas A sight to behold.

10. Mantar – Era Borealis • Tufft. Svängigt. Svårt att inte gilla.

9. WitheredWithdraw • Att ligga under klippblock kan vara kul.

8. SkeletonwitchBlack Waters • Så mycket melodi.

7. WormrotEternal Sunshine of the Spotless Grind • Kolla titeln…

6. InquisitionFrom Chaos they Came • Ritualens höjdpunkt.

5. NordjevelSing for Devestation • Norskt, så klart.

4. UlcerateExtinguished Light • Detta intro går inte att motstå.

3. UadaDevoid of Light • Så mycket mäkt.

2. NazghorUnder a Venomous Spell • Ännu mer mäkt!

1. VanhelgdLamentations of the Mortals • Soundtracket till att blanda ihop gift.

Nordjevel igång med nytt album

14 september, 2016

Snabba norska puckar.

Nordjevel släppte i januari sitt självbetitlade debutalbumet. Nu har gitarristen Nord redan börjat spela in nästa album, och eftersom debuten höll black metal-fanan högt kan man bara hoppas att det fortsätter så. För er som missade debuten – precis som jag – nu är det läge att hänga med i uppsamlingsheatet. Dra igång videon ovan, Blood Horns är en av de absolut bästa låtarna på Nordjevel.



Så här har du aldrig sett dina favoritomslag – genom svenskarnas nya favoritfilter

14 september, 2016

Så, alla dina vänner på Facebook eller annorstädes har gått kaos på den där appen Prisma som filtrerar om porträttbilder till konstverk. Den är ganska beroendeframkallande.

Bara Metal fastnade också för skiten, och testade den på allas våra favoritomslag. Så när vi går från ett konstverk till ett annat, så här blir resultatet: