Sonne Adam på gång med nytt album

22 januari, 2017

Lasarus.

16114939_10156459729932228_8684610401420347405_n

Sonne Adam har uppdaterat sin facebooksida med följande mycket fantastiska läsning:

BACK FROM THE DEAD

After 3 years break Sonne Adam returns to conquer the stage again. Currently we have several dates confirmed, and we are more than ready to be back.

For the curious ones, the second album is being written.

Det är ett tag sedan bandet gjorde väsen av sig. Efter en miniturné som bland annat nådde Helsingborg har Sonne Adam varit tysta, så när som på  Vestibule Of Hell-kompilationen som gavs ut av Wolfsbane Records förra året.

Havok släpper känga på Trumps stora dag: ”The enemy is not coming from overseas”

22 januari, 2017

Alla politiker är dumma, tycker Havok.

havok-band

Samma dag som Donald Trump svor presidenteden passade Colorado-bandet Havok på att släppa ny singel – vars text är en sågning av allt vad politiker tar sig till. Så här kommenterar bandet låten:

”In our current political atmosphere, corruption runs deep. This is our response. It’s time to wake up.”

Alltså inte bara en känga mot Trump, utan mot hela toppskiktet. Låten är hämtad från kommande albumet Conformicide som släpps 10 mars. Förutom ett grymt basintro är det en hyfsad låt.

Thrasharna åker snart på turne, och här kan ni se dem:

9 april Göteborg – Sticky Fingers
13 april Stockholm – Fryshuset Klubben
14 april Köpenhamn – Pumpehuset

 

Resonance Cascade bjuder på vardagsljud för känsliga

19 januari, 2017

Skånsk grindcore.

3540404498_photo

Resonance Cascade är ett Malmöband med den fyndiga beskrivningen ”a grindcore band with members from other bands.” Dessa band är typ Deranged, Pyramido och kanske några till.

Bandet släpper en splitt med Järnbörd 24 februari (releasefest i Malmö, Club Abraxas, 2 mars) vid namn Hyperakusi – inom sjukvården ett tillstånd där patienten är överkänslig mot vardagliga ljud, typ bestick mot tallrik eller dörrar som slår igen.

Lyssna på rakt-på-sak-låtarna nedan eller hitta till finingarna här. Mina egna favoriter från albumet heter Violent and disappointedFailure och Bricks som bjuder på allt från mosh och grindcore till en lektion från Kjell om fyra olika sorters trötthet. Du kan dem väl alla?

Nytt från Svart Crown och Memoriam

17 januari, 2017

Nya låtar att höra innan du dukar under.

SVART CROWN – Transsubstantiation (Album Track).
Taken from the album ”Abreaction”, Century Media Records.
”Abreaction” is being released on March 3, 2017

MEMORIAM – Reduced To Zero (Album Track). Taken from the debut album ”For The Fallen”, Nuclear Assault. Out March 24th, 2017

Lite trivia: Memoriam består bland annat av Karl Willets (sång) och Andrew Whale (trummor), båda från Bolt Thrower. Fransoserna Svart Crowns förra album Profane var med på Bara Metals tio i topp-lista 2013. Bandet har sedan dess bytt ut halva besättningen.

Domedag ger ut Domedagen

16 januari, 2017

Metal på svenska.

Nicklas Rudolfsson är väl en av Sveriges mest ambitiösa metalmusiker? Knappt har Heavydeath hunnit göra ett av 2016 års bästa album förrän hans nya (enmans)projekt ser dagens ljus – Domedag. Bandet har egentligen funnits sedan 2003 med olika demos, men först nu kommer en skarp EP:

The first official release [of Domedagen] is the EP Domedagen. Released on bandcamp December 31, 2016 and on CD January 27, 2017. Recorded December 18 and mixed December 27, 2016.

Lyssna på Bandcamp ovan eller via Youtube (innehåller hela albumet förutom CD-bonus). Min egen favorit är Frost, Rost och Död.

 

Regain Records är tillbaka

16 januari, 2017

rr4

Per Gyllenbäck, som driver Regain Records (och som en gång i tiden sjöng i Deranged), har gått ut med följande meddelande:

Wow, the years pass by so fast. It feels like I was just going to fetch myself a cup of coffee and there you go, 5-6 years pass by in the blink of an eye. Well, we never really closed down the label even if it might seem so. There are things in life which we sometimes can not control such as life changing events and sickness. Of course there’s more to the story than this, but instead of making a long and very personal statement which nobody wants to read anyway, I settle with this short statement instead. I just want to say that, as the true parton of the arts we are, we will continue serving you with quality music instead of quantity and music with impact!!!

There are tons of stuff going on, a lot of interesting co-operations and joint ventures with artists as well as other labels. Keep your eyes open since news will be posted here on a regular basis. New website is currently in the making aswell, www.regainrecords.se still under construction.

Regain Records är alltså tillbaka. Tidigare hade skivbolaget band som Marduk, Mustasch, Dark Funeral och Overkill. Och till och med In Flames.

Exklusiv intervju – Deranged: ”Scenen stod på toppen av en skidbacke”

15 januari, 2017

Club Abraxas i Malmö arrangerar spelning 17 februari på Reto, denna gång med Armory, Gutter Instinct och hemmasönerna Deranged, som allt för ofta flyger utanför den svenska radarn. Bara Metal ville veta mer – Andreas Johansson (bas) uppfyllde önskan.

deranged1

Deranged spelade nyligen för andra gången i Indonesien, vilket är sjukt imponerande. Hur fick ni till den miniturnén, med allt vad det innebär?

– Den här vändan var det mycket tack vare John Resborn. Han driver en sida som heter Metal Rebel, en portal för asiatisk metal [läs även Bara Metals recension av hans och Lena Resborns bok]. Härom året hade han två band över från Indonesien på turné i Europa, och med oss lyckades han till slut boka ett svenskt band i Indonesien.

– Tanken var att vi skulle flyga upp till Thailand också, men så dog deras kung och all underhållning förbjöds på ett par månader, så det blev bara ett headline-gig på en festival i östra Java, Banyuwangi, och en klubbspelning på Bali.

– Allt styrdes upp lokalt av ett gift par i Bali som är epicentrum för metalscenen där. De har inspelningsstudio och tröjtryckeri i sitt hem och den ena driver en turistbyrå så hela resan arrangerades därigenom, med arbetsvisum och allt.

Hur är fansen? Utsvultna på internationella band, eller vana?

– Det händer ju såklart att band från Europa och Nordamerika åker till Indonesien eller andra delar av Sydostasien på små turnéer, och de har ett par stora festivaler som bokar internationella, alltså västerländska, band – Hammersonic och Rock In Solo är väl störst – men det är givetvis inte på nivå med, säg amerikanska bands närvaro i Europa. Hammersonic i Jakarta började så sent som 2012, och Rock In Solo hade sina första internationella bokningar 2009. Vi var där 2011 med Kataklysm och Death Angel.

– Sett till hur många foton man får ta med indonesiska ynglingar så verkar vi ju sticka ut som en jävla cirkus. Antagligen framstår vi långhåriga skäggiga blekansikten som rätt exotiska. Det som slår en är hur djävulskt många hårdrockare landet har. Vid varje flygplats och restaurang är det nästan alltid någon tjänsteman eller serveringspersonal som kommer fram och frågar om vi spelar metal och börjar rabbla sina favoritband – det har underlättat ett par situationer vid incheckning och så… till och med presidenten är ju grinder!

– Å andra sidan är de en kvarts miljard, så per capita har vi nog fler hårdrockare i Sverige, men vi skulle knappast gå fram till en utlänning med gitarrcase och fråga ”ah! you play metal? very good!”. Det finns en stark känsla av brödra och systraskap, det verkar inte spela någon roll om man gillar deathcore, black metal, death metal, grindcore, eller vad som – det är mer en livsstil där alla är välkomna, utan prestige och trendöverkänslighet.

Rekommendera ett band från Sydostasien – för ni har väl snorkoll nu?

– Två band vi lirade med som jag tyckte var riktigt bra: Death Vomit, ett av Indonesiens äldsta dödsmetallband. Låter som Suffocation, åtminstone det jag hört, började 1995 och är väl någon sorts scenlegender. Sen blev jag också impad av Grind Chachacha som öppnade klubbspelningen på Bali. Rått och enkelt rens, i stil med Insect Warfare och Wormrot. Vet inte om de har släppt något men skitbra band oavsett.

deranged3

Ni har varit i Ryssland, USA och Europa dessutom – vilken spelning sticker ut mest, och varför?

– USA sticker ut av det enkla faktumet att det var USA, Maryland Deathfest, det är ju en barndomsdröm att få spela på den sidan Atlanten, men själva giget var som en vanlig europeisk utomhusfestival undantaget att ljudteknikerna gick att prata med och visste vad de höll på med. Bara en sån sak.

– Första spelningen i Indonesien 2011 blev också ett fint minne, med tusentals små indonesiska grinders, både tjejer och killar, några med slöja, som moshar järnet i solnedgången tills vi måste avbryta spelningen för att den närbelägna moskén skulle ha böneutrop. Synd att klippa spelningen, men bra att sista låten vi fick köra var ”God is dead”.

– Men, det första giget jag kommer att tänka på var det i Ufa, på Rysslandsturnén 2011. Scenen stod på toppen av en skidbacke och var väl byggd för after ski-underhållning. Rikard satt med ryggen rätt ut mot backen och var beredd på att hela scenen, som skakade utav bara helvete, skulle fara ner i vilken sekund som helst. Axelremmen till min bas pajjade så jag fick spela halva setet på huk, och mikrofonen var strömförande så Thomas fick stötar konstant. Platsen hade knappt någon belysning så jag tror vi hade publik, åtminstone var det nån jobbig jävel som klängde framme på scenen och drog i mina skor.

– Vi sålde ingen merch för att turnéledaren som hade ansvar för det var full som ett ägg ganska exakt varje vaken timme – det finns ett fanzine att fylla med anekdoter om den mannen. När vi skulle åka därifrån skulle de prompt servera oss middag – bara till oss, inte till de två förbanden. Så de fick sitta och vänta medan vi skulle äta, hungriga och trötta och med slutresultatet att vi fick sova i minibussen även den natten så vi skulle hinna till nästa anhalt, långt bort i Uralbergen. Bra kväll!

Ni har varit mängder av gånger i Tyskland, men inte lika mycket runt om i Sverige – Varför?

– Ja, Deranged har väl alltid varit en udda fågel i svensk döds, eftersom vi varken maxade HM-2or eller spelade fina melodier när det begav sig på nittiotalet. Jag vill minnas att Rikard räknade ihop när jag började i bandet att Deranged hade lirat drygt 80-90 gånger i Tyskland, och 8-9 gånger i Sverige. Det är väl representativt för hur många som bor i respektive land… men jo, Deranged har alltid haft ett större följe i England, Tyskland, Frankrike och så vidare.

– Eftersom vårt rike är så utsträckt och glesbefolkat blir de lokala scenerna isolerade och avlägsna. För ett band baserat i Malmö blir det mycket rimligare att spela i norra Tyskland/Benelux en långhelg, än att försöka göra en mindre Sverige-turné. Men vi har haft ett gäng bra spelningar i Sverige utanför Malmö de senaste åren, så det kanske blir fler.

Nu spelar ni i Malmö – blir det första giget för nya sångaren?

– Stämmer bra, han får göra sin livedebut på hemmaplan innan vi drar ut på kontinenten längre fram i vår. Det blir något av en releasefest för nya albumet Struck By A Murderous Siege eftersom vi fick ställa in i höstas. Alltid trevligt att lira på hemmaplan.

deranged5

Blood Incantation trollar med blod – och kommer till Köpenhamn

9 januari, 2017

Bom. Som i att missa.

Det är den där tiden på året när man sakta upptäcker att man faktiskt missade en hel del bra album till den där Årsbästalistan. Blood Incantation spelar dödsmetal som låter murky, men som också får mig att tänka på unga Morbid Angel. Och jag gillar det.

Jag vet för övrigt inte särskilt mycket mer om bandet än vad Metal Archives skriver (jo, det verkar skriva snöiga låttexter om kemi och rymden), men jag vet detta:

Fredag den 17 marts allierer amerikanske Blood Incantation sig med britiske Cruciamentum og lokale Taphos til forårets hårdeste dødsmetalfest.

Den spelningen är i Pumpehuset i Köpenhamn, och jag är definitivt där, särskilt som jag missade Cruciamentum sist de gästade Köpenhamn, då på grund av att orkanvarning på Öresundsbron. Detta paket kommer dock inte till Sverige – men till Island. Av detta drar jag en enda slutsats: Sverige är, tyvärr, är ett ganska ointressant land att spela i.

Black Anvil släpper nytt album med nytt sound – och säger detta om Clinton och Trump

8 januari, 2017

Och valet gick bra?

black-anvil

Black Anvil släpper snart ett album som säkert kommer chocka en del gamla trve-fans, men också väcka beundrare. I nästa nummer av Close-Up har jag intervjuat sångaren och basisten Paul Delany om kommande släppet As Was – och tagit reda på varför det låter så annorlunda (lyssna nedan sista tredjedelen av låten). Hela den intervjun rekommenderar jag er att läsa.

Men när man pratar en hel halvtimme är det en del frågor och svar som får stryka på foten i texten, så som min fråga huruvida Black Anvil, som ett amerikanskt band från den politiskt engagerade staden New York, engagerade sig i presidentvalet (vilket många andra band gjorde) eller inte. Den frågan och det svaret publicerar jag istället här:

Did you as a band be involved in the presidential politics – or do you not care?

– It’s not that we don’t care. Individually can everyone speak for themselves. But as a band, it does not reflect what we do or what we create. Regarding personal opinions I think it’s important to not have that being brought to the table when we all get together. Some of us have work, you can’t show up to your job and… you gotta curve yourself. At your job and your co-workers… they always talk about politics or religion at a dayjob, which I feel people should leave at home. I think it is the same thing with the band. Leave it at home. Of course it is important that we all acknowledge that this fucking election was a lose/lose. I will say that much. Overall, that dictates how this feels. Definietley lose/lose. We try to keep politics away from the band.

 

Metal Archives, typ, tio i topp-lista för 2016

3 januari, 2017

Detta dök upp i natt på Metal Archives facebooksida:

My fellow moderator BastardHead organised a massive poll on the MA forum. Almost 100 users submitted their top 10 of 2016 and BH used the power of mathematics to compile the results.

Here’s the top 10:
1. Vektor – Terminal Redux
2. Deathspell Omega – The Synarchy of Molten Bones
3. Blood incantation – Starspawn
4. Avantasia – Ghostlights
5. Sumerlands – Sumerlands
6. Eternal Champion – The Armor of Ire
7. Ulcerate – Shrines of Paralysis
8. Mithras – On Strange Loops
9. Moonsorrow – Jumalten Aika
10. Inquisition – Bloodshed Across the Empyrean Altar Beyond the Celestial Zenith

Det är dock något som saknas, och det är så klart Vanhelgd. Inte ens när man kikar på heeeela långa listan så dyker Vanhelgd upp. Ska man gissa att långa mödosamma, ekonomiskt meningslösa turnéer genom USA hade ändrat på det? Och är det värt det?