Skogen om digerdöden: ”Temaskiva har länge varit en tanke”

24 maj, 2017

Stor död.

419px-The_Plague,_1898

 

I senaste numret av Close-Up har jag skrivit ett större reportage om metal och digerdöden. Det är en lång lista som analyserar femton låtar (och band) som handlar om (eller är döpta efter) digerdöden – sammanvävt med historia och medicinfakta så som flagellanter och sjukdomsförlopp.

I reportaget ställde Skogen upp med ett längre utlägg, men hela svaret fick inte plats i Close-Up-artikeln. Därför får ni Jocke Svenssons [sång, bas] svar här:

Digerdöden är så pass omfattande, att det skulle krävas flera temaskivor för att kunna få något slags helhetsintryck. Just temaskiva har faktiskt länge varit en tanke hos mig, ett farsotstema. Det har inte blivit av än bara. Låten Dighra Dödh från vårt andra album behandlar ämnet. Det gör även de bonusspår vi släppte på vinylutgåvan av I Döden, det vill säga Pestvind och Tihra Dautha.

Stora inspirationskällor har varit Dick Harrisons bok Stora Döden och Arnold Böcklins målning Plague, för att nämna två. Ämnet är sannerligen ingenting nytt, men för den delen inte heller förlegat.

Döden har och fortsätter att fascinera, tilltala, fresta, lamslå och omfamna. Den är abstrakt, men samtidigt väldigt konkret. Evig. Livet är endast en variabel i döden som är konstant.

Mellan 26 och 40 miljoner människor dog när den svarta döden härjade hänsynslöst under några fåtal år. Den stormade Europa 1346 och kom till Sverige 1350. Mellan en tredjedel och hälften av Europas befolkning dog av dödens pestburna andedräkt. Ett pandemiskt pandemonium som fick en hel världsdel att krackelera. Ett folkmord utfört av en ansiktslös emissarie.

Ars moriendi? Människans dumhet upphör aldrig att förvåna. Vi står alla handfallna när döden har kommit för att hämta.

 

 

Possessed ger ut album – kommer till Sverige

21 maj, 2017

Godfathers of the death metal.

914_logo

För er som har missat det – Possessed ska ge ut sitt första studioalbum på flera decennier.

We are proud to finally announce that we have signed a world wide deal with Nuclear Blast Records! We are honored to be a part of the Nuclear Blast family and look forward to bringing you all our first full-length release in 31 years, sometime in 2018!

Bandet kommer dessutom till Sverige snart igen – 17 augusti spelar Possessed med Vanhelgd som förband på Kraken i Stockholm. Om jag inte är helt felunderrättad är det tre år sedan bandet spelade i Sverige, senast på Getaway i Gävle 2014.

BFF: Broken Hope och Dying Fetus släpper nytt album samma dag – den ena stympar och pusslar ihop, den andra ska du lämna ifred

17 maj, 2017

Best Friends Forever!

Broken Hope släpper nytt album 23 juni via Century Media.

Dying Fetus släpper också nytt album 23 juni, men via Relapse.

I tävlingen om vem av dem som har tuffast/sjukast albumtitel är det dött lopp. Dying Fetus Wrong one to fuck with är tuffast, Mutilated and assimilated är sjukast.

The Ugly visar trynet igen – släpper album till hösten

17 maj, 2017

Tillbaka.

ugly

The Ugly har återigen hissat flagg i sitt läger. Bandet är klart för Mörkaste Småland till hösten och jobbar just nu på sin tredje fullängdare.

Albumet kommer att släppas på samma bolag som förra skivan, ViciSolum Productions, mest sannolikt under tidig höst, även om flera detaljer återstår att utarbeta.

Kommande album har drygt 8-10 låtar, bandet har inte spikat det ännu, men låtarna håller självklart The Ugly-klass. Uppdateringar kring skivan och nya låtsläpp kommer att postas på deras facebooksida under sommaren – en sida som annars har varit ganska sparsam på nyheter. Håll koll!

Overkills bästa album firar trettio år

17 maj, 2017

”Vi tar över.”

Overkill

Jag har inte lyckats hitta exakt datum för när Taking Over släpptes. ”Nån gång i mars 1987” är allt jag hittar, och nu har det redan hunnit bli maj. Men jag vill ändå hylla ett av thrash metals bästa album någonsin, som i år fyller trettio år.

Overkill med Taking Over var, om jag minns rätt, det första amerikanska thrashband utanför the Big Four + Testament som fångade min uppmärksamhet. Jag gillar i stort sett alla låtar på Taking Over, och jag kan lyssna på det idag lika mycket som för trettio år sedan. Det perfekta introt i Deny the cross, snabba Wrecking crew, tunga Fear his name och Fatal if swallowed vars titel fick mig att slå upp ordet “fatal” ett lexikon, en titel hämtad från amerikansk varningstext på somliga giftiga produkter. Alla dessa är klassiker i mina öron. Likadant med Powersurge, Electro-violence och albumets stora clou – catchiga In union we stand. En låt som idag kanske mest framstår som en sjunga-med-i-dänga, men såna hymner är svåra att inte gilla.

Taking Over följde i traditionen att skildra hela bandet på omslaget (ett vanligt tema inom metal på den tiden, kolla till exempel Cinderellas klassiska hår-debut), men är också det sista albumet som hade den typen av gruppomslag för Overkills del. Det är dessutom ett gräsligt fult omslag, med någon sorts inklippt atombombsexplosion i bakgrunden (detta var en tid när Kalla kriget fortfarande var kallt). Titeln hade dock full täckning – Overkill tog över. Produktionen på Taking Over är mycket bättre än på debuten Feel the fire – vilket gör att riff, bas, Bobby Ellsworths ovanliga sångstil och trummor kommer fram mycket bättre.

Albumet spelades in mellan september och november 1986. Att döma av recensionerna var de flesta av låtarna skrivna långt tidigare, runt 1984, med Overkill II and Use your head som undantag. Både Wrecking crew och In union we stand är än idag inventarier på Overkills setlist.

En månad efter Taking Over var det Death Angels tur att träda fram i thrash metal-genren med The Ultraviolence. En ovanligt extrem underground-rörelse hade blivit mainstream.

Lantern uppdaterar Metal Archives

16 maj, 2017

Text.

Untitled copy

Den här typen av inlägg gillar jag. Cruciatus i finska Lantern berättar följande på Facebook:

I feel that lyrics are a highly integral part of our music, a way to truly light up the songs with otherworldly atmosphere. Thus, I added all II: Morphosis lyrics on the Metal Archives, so that you can access them online as well.

Lantern har nyligen släppt sin andra fullängdare, min favoritlåt råkar vara instrumental, Necrotic Epiphanies, men för er som vill läsa mycket text om död, och för er som ibland undrar hur kroppen förändras efter dödsfall, ni kan läsa texten till exempel läsa Hosting yellow fungi Metal Archives. Fler band borde ta efter!

Beneath the coffin’s lid
Within the skull
Trapped in the ribcage
Coursing in-scapula
In worm-eaten sockets
And maggot-gnawed fingertips
In the dirt under toenails
An essence still perseveres

Entrench genom köttväggen

15 maj, 2017

Köttar.

Entrench är ute på en liten miniturné, typ. Nyligen spelade bandet i Jönköping på Klubb Dissonans, och den spelningen följs upp med både Örebro (Rock Bar 17 maj) och Malmö (Club Abraxas 20 maj). Jag slår vad om att dessa spelningar inkluderar nytt material – Entrench släpper nämligen nytt album, Through the walls of flesh, 17 juli via skivbolaget I Hate. Lyssna på första låtsläppet ovan: The Warmonger sacrament.

 

Magnus Rosén – geni eller något helt annat?

11 maj, 2017

Tjusningen med det extrema.

Första gången jag såg detta tappade jag hakan. Nån gång efter kaffet, bland matbord, källarlokal med ljusrör och en grön soptunna står Hammerfall-stjärnan i gula underliga boots med egen rökmaskin, egen ljusrigg och spelar bassolon i blazer som ingen förstår sig på.

Jag vet inte om det är genialitet att kunna försörja sig på detta eller om det rör sig om något helt annat (typ brist på självdistans), men det är oavsett så underligt att det är svårt att inte titta på. Ungefär som att kika på en bilolycka.

Intressanta höjdpunkter du måste se:

Introduktionen – 00:00

Behovet av en rökpuff – 01:23

Kökspersonlen som tappar engångsmuggen – 06:23

 

 

Albumkonstnär: ”Jag var en knappschimpans”

25 april, 2017

cpr

I samband med att jag läste inlägget på bloggen Sad but true – Plagiarism in heavy metal art så tog jag kontakt med en konstnär som har jobbat för ett mindre skivbolag inom metal. Han berättade att allt inte är svart och vitt, och förklarade följande om situationen som kan uppstå:

– Jag kan väl säga att musiker kan vara ganska jobbiga och bestämda när det kommer till hur deras så kallade mästerverk ska illustreras och de vet sällan vad upphovsrätt innebär. Förutom när deras egna riff blir kopierade! Jag var i mångt och mycket en ren knappschimpans som försökte efter bästa förmåga tillmötesgå dessa musiker och deras egon, det var lättast så.

Plagiat eller inte – metalalbum under luppen

25 april, 2017

Genvägar inom metalkonst.

DyingFetusJ

Känner du igen omslaget? Känner du igen en detalj på omslaget? Har konstnären dragit inspiration från ett annat album, en annan affisch eller ett annat foto? Eller har konstnären helt enkelt klippt och klistrat – och hoppats på att ingen skulle märka det?

Bloggen Sad but true – Plagiarism in heavy metal art har delats flitigt senaste dagarna och tar upp den frågan på ett professionellt och obekvämt sätt. Har någon verkligen snott på det där sättet rakt av? Dying Fetus ovan är ett typexempel. Tydligen kommer skelettet från en helt annan bild. Konstnären bakom omslaget har dolt det mesta av klipp-och-klistra-jobbet genom att lägga bandloggan i vägen för resten av skelettet.

Men är det plagiat, inspiration eller kanske bara en finurlig hommage? Eller är det något helt nytt som har skapats? Klicka vidare till Sad but true och avgör själv.