Här är de – musikerna bakom Islands black metal-scen

6 februari, 2016

Detta har vi väntat på.

3540384361_photo

Ni som följer den här bloggen vet jag hyllar isländsk svartmetall till skyarna och tillbaka. Och jag är inte ensam. Jag är inte heller ensam om att vilja vet mer om fenomenet. Isländska Grapevine har gjort slag i saken och träffat musikerna bakom undret: Sinmara, Wormlust, Svartidauði, Misþyrming, Mannveira, Naðra och Auðn. Det sistnämnda bandet  är också det enda av banden som inte ligger på skivbolaget Vánagandr. Bandet, som spelar mer melodisk black metal, är för övrigt tydligen inte accepterat av de andra:

There’s an awkward silence when I ask why. They all look at each other, as if daring one another to say something that’s unspoken. Andri finally jokes, “I guess we’re not kvlt enough.”

Sturla Viðar, sångaren i Svartidauði, är tvärtom. En karismatisk, bullrig centralfigur med en härligt norsk inställning a la 90-tal till musiken:

“Some people will say it’s just artistic expression, but I don’t think you should be allowed to form a black metal band without having been in a fight or in trouble with the law.”

Eftersom jag såg Svartidauði live förra året, en av få spelningar som har nått oss svenskar, vet jag att bandet inte bara spelar bra musik, utan också kör med det som jag gillar med musiken live: sminket, dolda ansikten, de svarta kläderna, det dramatiskt teatraliska. Death metal får sig en tydlig känga genom hela intervjun:

With clean-cut hair and a button-down, Dagur doesn’t seem like the kind of fellow who enjoys covering himself in sheep’s blood. But appearances can deceive. “There needs to be an atmosphere. There need to be theatrics,” Tómas says. Dagur nods before adding in something sarcastic, “Yeah, and death metal guys play in their normal clothes. We aim to do way more than that.”

Mitt i all denna samtida skildring av banden går reportaget också tillbaka i tiden, till det allra första isländska black metal-bandet, som många anser vara Myrk.

“[Myrk’s singer] was a really charismatic guy,” he tells me, “so what he listened to, everybody listened to. He was the black metal tastemaker back then.” During the early 2000s, the scene was small, overwhelmed by the massive death metal scene and later the hardcore scene, which was more in fashion at the time. “I remember hearing all these horror stories,” Garðar J. of Sinmara says, raising his eyebrows, “like [the singer of Myrk] would go on stage and cut himself and get all fucked up. One time he had to go to the hospital.” Stephen looks puzzled. “That’s the guy who poured salt and pepper into his wounds onstage, right?”

Läs hela långa reportaget här. Det är obligatorisk läsning, och lägg också märke till de tuffa bilderna. Är det första gången du stöter på isländska svartmetall? Lyssna på detta för att komma in i det:

 

Argt Marduk-fan vill rita svenskar som rövknullas på svenska flaggan

5 februari, 2016

Arga fan is da shit.

TourUSA

Marduk har precis annonserat att bandet kommer till USA, och släppt en tourbild som uppenbarligen provocerar somliga patrioter:

Been listening to them for 12 yrs or so. Just not excited about the message. I should make my next album cover art a bunch of swedes getting ass raped on their national flag and then tour their country under the album/tour name ”The Christians Were Right.” Just saying… That would be edgy.

Nu är det ju så Carl Johan De Geer redan 1967 i sin konst skändat svenska flaggan, genom sin välkända affisch där en brinnande svensk flagga har kladdats med budskapet ”kuken”. Långt innan black metal ens existerade. Inte så mycket nytt under solen alltså.

Miasmal, Vanhelgd, Bastard Grave – samtidigt!

5 februari, 2016

Topp tot tre.

Miasmal

Miasmal firar släppet av sitt album Tides Of Omniscience Truckstop Alaska i Göteborg den 27 februari. Det är två bra nyheter i enda mening. Men faktum är att den här nyhetsraketen har fler sektioner. Miasmal är nämligen inte enda band som uppträder, utan gör det ihop med Bastard Grave och Vanhelgd.

Och eftersom Vanhelgd är Sveriges bästa band, är alltså detta en fantastisk möjlighet till att se just Sveriges bästa band spela live.

Om vi ändå är inne på de här banden, så lovade Vanhelgd och Mattias Frisk (som skapat Miasmals omslag) att gå in i studion i december 2015 när Bara Metal sist intervjuade bandet. Och i januari uppdaterade bandet sin facebooksida med följande: ”Mix approved! Master Approved!” 2016 blir alltså ett bra år.

EDIT: Miasmal är tydligen inte det enda band som dyker upp med nytt album under armen i Göteborg denna dag. Throne of Heresy släpper nytt album, lyssna på God Delusion här, och spelar ihop med Puteraeon och Creeping Flesh på Belsepub 27 februari.

 

Marilyn Mansons keyboardist mordhotad för sin bitterhet

3 februari, 2016

Önskningar och hot.

220px-Zimzum1995

Någon som minns Stephen Bier? Hans scennamn kanske ringer mer bekant – Madonna Wayne Gacy? Nä, det låter inte heller särskilt bekant. Nåväl, han var med på en hel del av Manson-bandets album, men är numer inte särskilt aktiv inom musiksvängen.

Han är däremot bitter (det verkar de flesta vara som spelat med Marilyn Manson) och önskade häromdagen livet av sin gamla sångare/bandledare:

I am genuinely amazed at how many prominent entertainers and musicians have kicked-off in the last 30 days… too bad Brian Warner isn’t one of them.

Den lilla uppdateringen på hans facebooksida blev stora rubriker världen över – och följdes sedan upp av detta (vilket dock media inte orkade ta upp):

I woke up this morning to find my personal message inbox full of death threats, who would have guessed?

Lek inte med Marilyn Manson-fansen, då blir det dödshot. Eller vänta lite. Det blir det ju inte alls, det bevisade ju Marilyn Manson och Michael Moore i filmen Bowling for Columbine.

Så här ser Abbaths setlist ut

3 februari, 2016

Abbath!

image

Det tog sin tid, men dagarna innan Abbaths spelning i Köpenhamn hann jag äntligen lyssna på nya självbetitlade albumet. Och shit vad mysig musik. Jag blev faktiskt förbluffad över hur mycket jag gillade det, och hur lättsmält det var.

En av anledningarna till det senare kanske är att det låter Kiss om musiken, och främst Lick it up. Inte minst Ocean of wounds som satte sig bäst. En låt som bandet dock inte valde att spela.

Eftersom jag stod längst fram fick jag med mig sestlisten efter spelningen som en fin skalp. En gång fan, alltid fan.

Phil Anselmo-gate – Detta har hänt

2 februari, 2016

Hänger du med i vad som händer borta i USA med hela Phil Anselmo-grejen? Här är tio punkter som sammanfattar vad som har hänt i korta drag.

Unknown

1. Under konserten Dimebash den 23 januari avslutar Phil Anselmo en spelning ihop med bland andra Robert Trujillo och Dave Grohl genom att göra en nazihälsning mot publiken och ropa ”white power”.

2. Ett Youtubeklipp dyker upp som visar just detta. Den delen av konserten hade tidigare klippts bort av mannen som filmade konserten, men han ångrade sig och tänkte att världen lika gärna kunde få veta.

3. Nu kommer det intressanta. Phil Anselmo svarar på den kritik han får som en kommentar under videon på Youtube, och skyller på att han hade druckit ”white wine” backstage, och att det var typ detta vita vin han refererade till. Han understryker att han inte tänker be om ursäkt för vare sig nazihälsningen eller att han ropade ”white power”.

Ok folks, I’ll own this one, but dammit, I was joking, and the ”inside joke of the night” was because we were drinking fucking white wine, hahaha… Of all fucking things. Some of y’all need to thicken up your skin. There’s plenty of fuckers to pick on with a more realistic agenda. I fucking love everyone, I fucking loathe everyone, and that’s that. No apologies from me. PHA ’16

4. Bloggar så som Metal Sucks (som jag läser) snappar upp hans kommentarer och fördömer den som bullshit-förklaring. Det tycker Phils Anselmo rasistiska utspel har fått pågå för länge utan att någon har konfronterat honom med dem.

5. Allt blåser upp till heta debatter bland fansen där många sänker Phil Anselmos agerande och svar, medan lika många vill släta över det hela, med försvar så som ”black metal hatar kristendom, bli upprörda över det istället!” till ”jag är vit och stolt, inget fel med det”. Till saken hör att Phil Anselmos rasistiska tendenser egentligen inte är en nyhet. Alla har känt till det, men ingen har vågat ta bladet från munnen.

6. Små band som All Shall Perish och Darkest Hour sänker Phil Anselmo på Twitter.

7. Rob Flynn i Machine Head tar bladet från munnen. Och detta är så ovanligt inom metalvärlden att det är en milsten. Rob Flynn släpper en video där han pratar om händelsen i nio minuter, han fördömer det på ett väldigt pedagogiskt sätt och kallar Phil Anselmo en stor mobbare som de flesta inom industrin är rädda att stöta sig med. Rob Flynn var med under Dimebash, och vittnar om att det inte ens fanns vitt vin backstage. Han berättar också att Phil Anselmo kallade två av Machine Heads album för ”nigger music” när de båda satt och snackade innan spelningen. För att förstå det laddade i allt som har hänt måste man ha historisk och nutida kunskap i hur förtryckta svarta är i USA. Titta på Rob Flynns video så får ni en liten inblick (jag tänker på det kontrakt han tvingas skriva under för att få köpa sitt hus).

8. Phil Anselmo pudlar. Han ber om ursäkt (kolla Bara Metals inlägg från i lördags). Filmen läggs bland annat upp på hans och Downs facebooksida. Fansen är fortfarande i två läger, de som inte tycker lite rasism är så farligt, och de som tycker tvärtom, men fler och fler verkar ta mod till sig och fördöma hans agerande. I videon säger Anselmo att han älskar alla, och han vill ha en ny chans. Men han förklarar sig inte närmare. Återstår att se vad han gör med denna ny chans.

9. Fler kända musiker lägger sig i debatten, så som Sebastian Bach. Scott Ian (Anthrax) lägger på Instagram upp en (provokativ) uppmaning till Anselmo, att han ska donera pengar till Simon Wiesenthal Center.

10. Vad händer nu? Återstår att se nästa gång Phil Anselmo uppträder med Down, vilket är inom bara några dagar.

Phil Anselmo backar totalt – ber om ursäkt för ”white power”-utspel

30 januari, 2016

Saker och ting rör på sig.

Jag vet inte om ni har hängt med i svängarna. Allt började med en film på Phil Anselmo under Dimebash som var nyligen, där han gör nazihälsning och ropar ”white power” i slutet av en spelning. Bland annat bloggarna Metal Sucks och Metal Injection uppmärksammade det oerhört dumma i detta, och fick – tro det eller ej – mestadel skit för att de typ pratade illa om härlige, goe Phil Anselmo (för att de påkallade att han förmodligen är rasist). Phil Anselmo själv vägrade be om ursäkt och påstod att det var ett skämt för att han hade råkat dricka vitt vin innan spelningen. Ehhh?

Sedan tog Rob Flynn mod till sig, och sa som det var. Och nu. Detta.

Pyriphlegethon visar sitt fula ansikte

29 januari, 2016

Så många band. Så lite tid.

I jakten på ny musik är det enkelt att glömma av att upptäcka allt man missat. Så skrev i alla fall Hatpastorn häromdan, och jag snor det. Jag snor också det här tipset från Fenriz som han la upp på Darkthrones facebooksida. Detta är en fantastisk låt från holländska black metal-onemanband Pyriphlegethon. The Abyssic Nightmare kommer från bandets demo från 2014. Förra året släppte de (tydligen) ett helt album, och en första lyssningen på det avslöjar att det är lika bra. Vilket fynd!

 

Bombus upprepar sig – släpper album

28 januari, 2016

Nytt. Igen.

Bombus-Repeat-Until-Death-cover

Bombus har i veckan släppt sitt nya album Repeat Until Death, och redaktionen på Bara Metal myser. Bloggen har intervjuat bandet både en och två gånger senaste åren, och vid förra skivsläppet sa Feffe så här:

– Det är få band förunnat att få hålla på så pass länge att man får möjligheten att tappa det så stort att man släpper en Load och Reload eller rent av en St. Anger eller varför inte en Lulu? Vi har inga idéer om att det vi gör skall hålla för evigt. Allt har sin tid. Jag tror att de flesta band har X antal bra alster i sig sen är det dags att lägga av. Sluta i tid eller på topp eller hur man nu vill se det.

– Får man möjlighet att släppa 3-5 bra plattor så skall man vara nöjd. Sen är det nog ofta bättre att söka nya konstellationer med en annan dynamik för att kunna göra något nytt och fräscht. Sen vore det ju självklart en ynnest om det går så bra att vi också får möjlighet att få hybris, bli för gamla, inte lägga av i tid och släppa några riktigt smaklösa skivor innan vi kraschar totalt. Det vore ett fint avslut.

Vi får hoppas att detta nya album inte går in under det svaret, det vore en katastrof. Det första smakprovet på ny musik kom redan i slutet av november, och har ni inte hört det så kommer det här:

 

 

 

Inquisition kommer – här är allt du behöver veta

27 januari, 2016

Till helgen spelar Behemoth tillsammans med Entombed AD, Abbath och Inquisition i Skandinavien. Behemoth tar med sig en låda oblater och hela senaste albumet The Satanist som underhållningsmusik från scenen. Men det band jag ser mest fram emot är Inquisition.

Ink

För att kontaminera alla med samma känsla, så har Bara Metal lagt ned massa tid på att via Spotify lista de tio låtar bandet oftast spelar live.

 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 31 andra följare