Skönt källarmörker från Gorephilia – I consil you because is very good

[For english version, say ”Mellon” and scroll down!]

Häromdagen lyssnade jag på finska dödsmetalbandet Gorephilia och föll som en fura. Bandet har nyligen släppt en EP, och lyckats skapa ett sånt där tungt kistlock till låt som man inte bara kan krypa undan från. ”Reaching the Divine End” är helt enkelt sånt där som går in under Bara Metal-temat I consil you because is very good. Bandets riffmakare Jukka tog sig tid att berätta hur låten kom till:

– Vanligtvis skriver jag låtar som blandar tempo, men jag ville bryta det helt och hållet med den här. Alla i bandet efterlyste mörka midtempolåtar med Bolt Thrower-riff just då, och det här blev mitt svar på det, säger Jukka.

– Låten tog enormt mycket arbete i replokalen för att låta bra med tanke på att den är tekniskt ganska enkel. Till slut blev det svinbra på skivan, och den har visat sig vara en riktig nackbrytare live.

– För många av riffen har jag inspirerats starkt av Slugathor. Jag körde på den minimalistiska linjen och siktade mot en mörk atmosfär. I många delar av låten lämnade jag mer utrymme för sången än jag vanligtvis gör; på ganska många ställen spelar gitarrerna inga flashiga riff utan backar istället upp tyngden i soundet. Den här låten har förmodligen mer återkommande partier än andra Gorephilia-låtar, och det var en medveten strategi för att det som ser oss live ska ta till sig musiken lättare. Mitt favoritriff i låten är det när båda gitarrerna turas om med höga och låga toner [03:25-03:50]. Vi tyckte om det riffet så mycket att vi lät det komma tillbaka med revansch i slutet av EP:n och vi har avslutat våra senaste gig likadant. Det kan komma att bli vårt ”tema” typ.

– Till skillnad från ”In Death” så skrev jag det mesta till den här EP:n ensam hemma, med undantag för några riff som vi skrev ihop med Jussi när vi repade. ”Reaching the Divine End” är en av de sånger jag skrev hemma helt för mig själv. Jag brukar bygga mina låtar kring något koncept, och på ”Reaching…” var konceptet att det skulle vara en långsam låt rakt igenom.

[Henu, sångare] Det här var en av de låtar där sångarrangemanget gjordes innan texten ens fanns. Eftersom vi repade låten extremt mycket, hade jag många möjligheter till att testa olika sätt att sjunga på, och olika textuppslag.

– Den allra första versen är en gammal som bara råkade passa in perfekt i konceptet när jag började skriva. Jag började med slutet, och med första versen klar, och med det mesta av sångarrangemanget redan på plats, så var det enkelt att se vad som behövdes. Den här låten spelade vi live innan texten ens var skriven, så du kan se några livespelningar på Youtube med helt olika sång.

Mer från I consil you because is very good Sarke.

IN ENGLISH:

Jukka: Usually the songs I write contain great tempo contrast but I wanted to break the trend with this one. Everyone in the band was screaming for some of those heavy and dark midtempo Bolt Thrower riffs at the time and this song was to be the answer. The song however took enormous amounts of rehearsal to sound good concerning it’s technical simplicity. In the end it turned out great on the record and has been a real neckbreaker on live shows.

– A great portion of the riffs are heavily inspired by Slugathor. I took a minimalist approach and went for a really dark atmosphere. Many of the parts were meant to leave more room for vocals than I usually do. In most parts guitar isn’t doing any flashy riffs but instead supports the overall heaviness of the sound. This song has propably more repetition than the average Gorephilia song and that was a concious solution with the intention of having some more easily unfolding material that new audiences could instantly grasp at our shows. My favourite riff in this song is without doubt the one where both guitars take turns in playing the higher notes and the lower ones which we grew to like so much that we had it come back for revenge in the end of the EP and have finished our latest gigs with it too. It might someday become our ”theme” of sorts.

– Unlike ”In Death” I wrote the songs on this EP almost completely alone in home with the exception of few riffs that we created together with Jussi during rehearsal. ”Reaching the Divine End” was one of the songs I wrote entirely in home alone. I usually base a song on some kind of a concept and ”Reaching…” had the concept of being an entirely slow song.

Henu, vocals: This was one of those songs where the vocal arrangements were mostly done before the lyrics even entirely existed. Due to the high amounts of rehearsal this song took, I had lots of time to try out different approaches for the vocals and think of ideas for the lyrics.

– The very first verse is an older one that just happened to fit almost perfectly to the concept I had in mind when I started to write. First came the ending and with the first verse ready and most of the vocal arrangements already in place, it was easy to see what the text needed. This was also one of the songs we played live before the lyrics were even written, so on Youtube you can find some live stuff with
totally different vocals.


Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: