Posts Tagged ‘track by track’

Gormathon ger storyn bakom Skyrider: ”…lite hjältekänsla med typ en knuten näve”

13 juni, 2011

På sitt skivbolag Supernova Records gav Gormathon förra året ut Skyrider som digitalsingel. Det råkar vara en svinbra låt, med en refräng som är omöjlig att inte gilla. Gitarristen Stefan Jonsson har har tagit sig tid att berätta hur låten kom till:

– Skyrider är från begynnelsen ett litet stycke gjort på akustisk gitarr. Jag spelade in den tvåstämmigt och tänkte att det kunde bli ett intro till nån låt, säger han.

– När den hade legat till sig ett tag så dammades den av och fick en helt ny skepnad, det vill säga det tänkta akustiska introt blev istället gitarrslingan i refrängen till Skyrider. Det var alltså refrängmelodin som skapades först. Det var inget som jag direkt hade planerat utan mer en slump då jag ville ha en låt i just det tempot och med en ganska trallvänlig refräng.

– Introriffet kom som en naturlig fortsättning på refrängen och versen och uppgången togs ner i tempo för att balansera upp hela låten. Sticket före solot är nog ett ganska typiskt, två-stämmigt Stefan-stick tror jag.

– Solot kom jag på med en gång när jag skrivit klart låten, till skillnad mot annars, då jag ofta sitter och nöter tills jag hittar det där, i mina öron, ”perfekta”.

– Sångsättet uppkom genom att jag och sångaren Tony slog våra kloka huvuden ihop och försökte hitta något med både lite growlstuk på versen, och utnyttja hans högre toner på refrängen. Texten kändes ganska självklar. Den skulle handla om något med fart och fläkt, lite hjältekänsla med typ en knuten näve.

Gormathons hemsida hittar du här.

MER METAL: Tidningar om Sweden Rock: ST, HD, GP, Expressen, DN (mest om Ozzy). Barometern vet vad Ozzy kostade. Aftonbladet om Nifelheim. P4 Kristianstad har intervjuat metaljournallister som är kritiska till utbudet på Sweden Rock. SkD har också skrivit om Sweden Rock, och det finns ett stort bildreportage från festivalen i Aftonbladet.

Katana låt för låt: ”…enda låten på skivan spelad i drop D” Del II

10 februari, 2011

Sångaren Johan Bernsprång och gitarristen Tobias Karlsson från Katana, som i mars ska spela på House of Metal-festivalen i Umeå, har gjort en låt för låt-lista för Bara Metal på färska debutalbumet Heads will roll. Detta är andra delen, första delen hittar ni här.

5. HEART OF TOKYO

[Tobias]: En av två riktigt gamla låtar på plattan. Musiken är signerad Oscar Petersson, vår gamle gitarrist. Inför nyinspelningen skrev jag ett nytt stick efter solot som passar sig riktigt bra, med Johan gastande för fullt ovanpå. Ett enkelt men effektfullt parti som skjuter lyssnaren in i de sista refrängerna.
– Texten är skriven av vår förra sångare Dan Bäck och det är inte mycket att tillägga där, en klassisk åttiotalstext med fullt ös helt enkelt!

6. ASIA IN SIGHT

[Tobias]: Ytterligare en låt signerad Oscar. Den har kommit och gått fram och tillbaka i Katanas historia, men vi bestämde oss för att ta med den på plattan. Den har en tyngd och ett gung som inte riktigt återfinns i någon annan låt, vilket gör den till en intressant krydda. Det är dessutom den enda låten på skivan som är spelad i drop D-stämning.
– Texten är skriven av mig och handlar om Christopher Columbus, och styckena som läses upp i låtens bryggor är direkta utdrag ur Columbus egen loggbok.

7. ACROSS THE STARS

[Tobias]: Det uppstod lite kontrovers när den här låten kom på tal inför skivinspelningen, det är en gammal låt som jag har skrivit som jag inte riktigt tyckte höll måttet. Ganska intressant så här i efterhand är att jag har hört från många olika håll att det kanske är den bästa låten på skivan, men jag får å andra sidan erkänna att när den väl var inspelad var resultatet klart över förväntan.
– Introriffet är det jag är mest nöjd med, ett riktigt koolt riff som mången tycker borde vara en egen låt bara för sig själv. Men det ger det en schysst karaktär att det bara är ett intro, för att sedan försvinna helt ur låten.
– Versen skrev jag för nära fem år sedan, bara ett simpelt riff som förmodligen även det är ganska inspirerat av Iron Maiden.
Refrängen blev riktigt tuff med alla sångstämmor, andas en hel del sjuttiotal får jag säga, Uriah Heep eller Styx är de första banden jag tänker på. Jag lyssnade väldigt mycket på Styx när jag skrev låten, och textmässigt är den influerad av låten Come sail away, en av de bästa låtar som någonsin skrivits i mitt tycke.
– Även här gör Patrik en helt enorm soloinsats, han kan sina grejer den pojken!

8. REBEL RIDE

[Tobias]: En riktigt gammal låt och den tredje och sista skriven av vår gamle gitarrist Oscar. Den hette ursprungligen Girl gone wild och var betydligt sleazigare, så när den kom upp som förslag till skivan beslutades att texten skulle renoveras, och det blev min uppgift.
– Inga vansinniga ändringar behövdes egentligen för att förvandla textens innehåll från en rebellisk ung kvinna till ett rebelliskt ungt gäng hårdrockare, och resultatet blev en riktig smocka till låt som kanske är den låt på skivan som drar mest åt det lite råare, hårdare Judas Priestiga hållet.

9. QUEST FOR HADES

[Johan]: Och så var det mitt lilla epos. Albumets sista spår, tillika det spår som blev klart först.
Denna låt tog tid på sig att bli färdig. Från början var min avsikt att tonsätta en text som Susanna [bas] hade skrivit, men musiken började leva sitt eget liv, så den texten var bara att glömma. Jag gick under en längre period och funderade på vad jag skulle kunna göra med det ännu namnlösa stycket. Melodier kom och gick genom mitt huvud för att ibland återvända när förutsättningarna var de rätta.
– Ofta blir det så, jag kommer på en bra melodi, men har ingenstans att göra av den just då, så jag lägger den åt sidan tills jag får användning för den. Då känns det som om melodin har hittat hem och jag blir glad och nöjd!
– På grund av den Medelhavskänsla som finns i låten visste jag från början att det förmodligen skulle bli en historia som utspelade sig under Antiken. Jag försökte mig på att konstruera en text som var episk och bra, men det gick så där. Efter ett tag slog det mig att jag borde lyssna på musiken och känna in vad den ville berätta. Det gjorde jag. Sedan satte jag ord på den känslan och på den vägen är det. Det blev en gastkramande historia om ond, bråd död. Alltid lika roligt att sjunga om!
– Tilläggas bör att denna låt inte hade varit vad den är om det inte vore för Anders trumspel. Den aspekten hade jag minst koll på när jag presenterade låten för bandet, men han förstod direkt vad det handlade om och levererade precis vad låten behövde.

Bilder norpade från Wikipedia

Katana låt för låt: ”…kan säkert överraska med sina tvära kast” Del I

9 februari, 2011

Katana från Göteborg har släppt sin debutskiva Heads will roll på Gains nystartade underbolag Rambo Music. Musiken bygger på arvet från NWOBHM, främst Iron Maiden. För Bara Metal har sångaren Johan Bernsprång och gitarristen Tobias Karlsson gjort en mycket läsvärd genomgång av alla låtar.

Läs och köp sedan albumet. Eller köp albumet och läs sedan.

1. LIVIN’ WITHOUT FEAR

[Tobias]: Låten är sammansatt av tre helt olika låtidéer, som till slut blev vers, brygga och refräng. Idén till versen kom faktiskt när jag satt på en begravning och försökte sysselsätta min hjärna med något annat, kanske därav den lite religiösa öppningsraden ”The sign has fallen from the sky, this is the revelation”. Kompet är ett enkelt men koolt tvåackordskomp, inte helt olikt vad Iron Maiden kanske skulle gjort.
– Låtidén som fick bli brygga i den här låten gick från början betydligt långsammare, och var kraftigt inspirerad, både text och musik, av Dio, kanske främst Don’t talk to strangers. Jag var lite skeptisk till hur det skulle låta i den här låtens betydligt högre tempo, men det fungerade riktigt fint.
Hela temat i den här låten är främst en hommage till Ronnie James Dio, dock skriven långt innan han gick bort. Det är mycket tankar om vad som är gott, vad som är ont. Är det enda som står mellan en själv och framgång att helt enkelt sluta vara rädd för vad som händer om man misslyckas?
– Låten hade tidigare ett helt annat intro, mycket lugnare med en marschtrumma och en liten melodi. Det var i studion som vi bestämde oss för att prova att köra refrängen med en gitarr som spelade sångmelodin, och genast fick låten en helt annan energi redan från start.

2. BLADE OF KATANA

[Johan]: Här har vi vår kampsång! Hästar galopperar, svärd svingas och huvuden rullar i en rasande fart. Denna låt kan säkert överraska med sina tvära kast. Jag vet att jag själv blev överraskad när jag skrev den.
Blade var den sista låten som jag komponerade till detta album och bygger på en text av sångaren Dan Bäck. Texten är, av uppenbara anledningar, betydelsefull för Katana och jag tyckte att det vore ett misstag att låta den gå till spillo. När jag väl hade föresatt mig att tonsätta den föll bitarna ganska snabbt på plats. Öppningsriffet var det första som kom till mig och det kändes så perfekt för texten att resten kom av bara farten. Det verkade nästan vara förutbestämt.
– Några oväntade partier blev det, såsom refrängen och den plötsliga tonartsförändringen i början av verserna – och det gav låten ett skönt driv, för att inte tala om karaktär.
– Den sista pusselbiten, gitarrsolot, hade redan från början en färdig ackordföljd. Med den som ram letade Patrik upp ett matchande solo och voila! Jag är väldigt nöjd med det, för det har en tilltalande melodi som går i låtens anda.
– En intressant detalj är att bandet vid ett tillfälle funderade på att förlänga låten med ett instrumentalt parti. Vi bestämde oss sedan för att låta stycket vara som det var.

3. PHOENIX ON FIRE

[Tobias]: Av mina egna låtar, helt klart min favorit! Huvudriffet bygger på en liten penta-räka som jag satt och grejade med. Den var först tänkt till ett solo, men när jag satt och spelade den testade jag ändå att gå ner med den till lägsta möjliga oktav och se om den passade som ett riff istället, och det gjorde den!
– Efter det skrev sig resten av låten mer eller mindre av sig självt, bryggan kom som en helt naturlig fortsättning på versen. Jag hade redan haft refrängen ett tag i huvudet och den kändes perfekt till den här låten.
– Refrängen är en riktig schlagerhistoria, det var en sån där grej som bara dyker upp i huvudet och vägrar försvinna. Jag hade lyssnat en del på Edguys skiva Tinnitus sanctus och svurit lite över att Tobias Sammet inte skrev lika bra låtar som han en gång gjorde, och den här refrängen blev på något sätt mitt mothugg till det.
– Solot är signerat Patrik Essén och är bland de bästa han har skrivit i min mening. Riktigt smakfullt med både teknik och känsla.

4. NEVERENDING WORLD

[Johan]: Det började med en gitarrslinga och växte till en storslagen resa genom oändligheten.
– Jag kände från första stund att denna låt skulle bli någonting alldeles speciellt och det blev den. Det är en av de låtar som jag är mest stolt över att ha skrivit och jag känner en speciell samhörighet med den.
– Jag tror att det bästa med Neverending world är att musiken och textens tema passar så bra ihop. Världen och alla dess möjligheter är oändliga och låten tycks också vilja fortsätta i evighet. Det var den känslan jag fick av musiken och det var också därför idén till texten föddes. Dessutom stämmer temat överens med hur jag själv ser på vår existens, så låten är på sätt och vis en spegelbild av mitt inre.
Mest intressant är bassolot. Jag minns inte det exakta händelseförloppet, men jag vet att gitarrsolot/gitarrduetten fanns med tidigt och att sticket och bassolot kom in lite senare. Jag visste att något skulle hända mellan andra refrängen och gitarrsolot, men inte exakt vad. Därför var det extra tillfredsställande för mig att till slut se denna uppbyggnad inför låtens klimax ta form.
– Vi kämpade först länge med en politiskt laddad text, men idén var påklistrad från början, så till slut släppte jag det och skrev en text som jag tyckte kändes rätt.

FORTSÄTTNING FÖLJER HÄR