Posts Tagged ‘Tony iommi’

Tony Iommi skickar dolt budskap till Bill Ward

7 mars, 2013

Den här låten har alltså Tony Iommi skrivit, Armeniens bidrag till Eurovision. Bara Metal har lyckats hitta det hemliga budskapet från Iommi till hela världen: ingen trummis på scenen – sådana klarar man sig tydligen utan.

Sorry, Bill Ward.

Annonser

Pinsamma ögonblick i Tonys liv

16 augusti, 2012

Någon som har läst Tony Iommis självbiografi? Han berättar en och annan rolig grej om Tony Martin, som gick från ingen alls till att vara Black Sabbaths sångare, men förblev ingen alls i somligas ögon – även under den tid han sjung i Black Sabbath.

”När vi spelade någonstans nere på kontinenten hade Tony med sig en portabel videobandspelare och tog fram den i baren för att visa människorna där en video där han uppträdde med oss. ‘Titta, där är jag!’
Otroligt oprofessionellt. Så gör man bara inte. Albert Chapman, vår dåvarande manager, blev rasande. Han sa: ’Stoppa undan den där jävla saken!’”

”Vid ett tillfälle … bestämde sig Tony för att springa längs med publiken i mellanrummet mellan scenen och kravallstaketet som håller publiken borta från scenkanten. Han hoppade ner från scenen för att börja sin runda men blev utslängd av en av vakterna som trodde att han var ett fan som förirrat sig.
’Men det är ju jag som är sångaren.’
’Yeah, right.’”

Hämtat ur boken Iron Man som numer finns översatt till svenska, utgiven av Kalla Kulor.

Vi måste snacka Michael Bolton – och Black Sabbath

23 april, 2012

Vi måste snacka Michael Bolton. Mest för att han kunde ha ändrat metal-historien helt och hållet om Tony Iommi och Geezer Butler hade gett honom tummen upp efter hans audition – runt 1982 efter att Ronnie James Dio stack:

”Vi fick miljontals av kassetter skickade till oss från olika sångare och de flesta av dem var hemska. En av dem kom från Michael Bolton. Jag kände inte till honom på den den tiden. Vi lät honom dyka upp och lät honom sjunga på Heaven and Hell, War Pigs och Neon Knights. Han var ganska bra, men inte exakt vad vi letade efter just då. Där sket vi verkligen i det blå skåpet, eller hur? Michael Bolton! Minst sagt ett stort misstag.” (Ur Iron Man av Tony Iommi)

Ja, shit. Kanske, kanske hade detta åtminstone inneburit en stabilare line-up under åttiotalet för Iommi och Butler? Å andra sidan är Michael Bolton låtskrivare, och hade knappast nöjt sig med att lämna över all komposition till Tony Iommi.

I alla fall – Michael Bolton hade vid detta tillfälle redan gett ut två soloalbum på sjuttiotalet, bildat gruppen Blackjack ihop med Bruce Kulick (se bild) och med Blackjack spelat förband till Ozzy Osbourne.

Så han fick nej från Tony Iommi, fick istället snabbt eget skivkontrakt och släppte först självbetitlade albumet Michael Bolton (1983) och sedan Everybody’s Crazy (1985). Och här kommer tidningen OKEJ in, som intervjuade honom i Los Angeles under PR-turnén till andra albumet:

”Du skriver olika stilar, vad föredrar du själv?

– Jag är tudelad, det finns några stycken av mig, säger Michael med ett skratt. Jag skulle kunna göra ett rent heavy metal-album om jag ville, men jag vill inte. . . . Jag vill ha sånger med tyngd och melodi.”

Ett rent heavy metal-album? Ni förstår varför vi måste snacka Michael Bolton! Så Black Sabbath gick vidare med först Ian Gillan, sedan Glenn Hughes, och vidare till Tony Martin – varav Tony Martin är den bäste av dessa tre. Jag menar – Ian Gillan lärde sig aldrig ens texterna på Ozzy- och Dio-låtarna.

Michael Bolton turnerade med Bruce Kulick, men förlorade honom till Kiss, värvade Al Pitrelli – som varit en hired gun hela sitt liv, bland annat senare i Megadeth. Men innan Michael Boltons gitarrist blev en del av thrash metal, skrev Michael Bolton den här hemska låten till sina polare i Kiss. Och tänk nu detta – tänk om det hade varit ett smörigt Black Sabbath istället.

Ibland måste man snacka Michael Bolton. Och nej, Tony Iommi, jag tycker nog inte att det var ett misstag. Men det kanske hade varit lika rolig clash som detta?

Tony Iommi antyder att Download ställs in?

27 mars, 2012

I natt kom ett officiellt meddelande från Tony Iommi:

”Jag har fått sista dosen cellgifter så förhoppningsvis ska min kropp vara tillbaka i normalt tillstånd snart, steroiderna var värst. Jag har tre veckor med strålbehandling på gång, vilket man har sagt till mig att det kan vara ganska ansträngande, så vi får se.

Ett stort tack till Ozzy och Geezer som flög över till England, det var väldigt sporrande, vi lyckades arbeta de flesta dagar och har en del bra nya låtar.

Och, viktigast av allt, tack för era vänliga meddelanden, jag hoppas få se er snart.

– Tony”

Hur ska vi tolka det där ”så vi får se”? Så vi får se vaddå? Det kan mycket väl betyda att Tony Iommi inser att hälsan går före även livespelningen på Downloadfestivalen.

Med tanke på att det senaste livstecknet från honom (daterat 3 februari) avslutades med ”vi ses på Download!”, och att dagens hälsning avslutas med mer modesta ”jag hoppas få se er snart” – så är det stor chans att hälsan får gå före. Det tycker jag låter bra.

Tony Iommi om återföreningen 1997: ”Sharon antog att Bill ville dra det genom sina advokater”

12 mars, 2012

I Tony Iommis självbiografi Iron Man, som släpptes strax innan Black Sabbath annonserade att de skulle återförenas, finns följande intressanta lärdom att dra av historien, med tanke på Bill Ward-gate som inträffade i februari:

”Tidigt 1997 ringde Sharon Osbourne och sa: ‘Skulle det intressera dig att göra lite spelningar med Ozzy, kanske en hel turné. Jag frågar dig först och om du säger ja frågar jag även Geezer.’

Det var tänkt att vara en ganska informell grej till skillnad mot att blanda in massa advokater, så jag tackade ja. Sedan frågade hon Geezer, och han sa ja. Jag tror att hon utgick från att Bill skulle ha begärt att dra det genom sina advokater och att det därför skulle vara svårt att få med honom, så han blev aldrig tillfrågad. Jag frågade henne om Bill, men hon svarade: ‘Nej, vi tänker använda oss av Mike Bordin, Ozzys trummis’.

Geezer och jag skulle bara spela några få låtar, och det var ingen större grej, så vi gick med på att spela med Mike.”

Tony Iommi lägger sedan till att han och Geezer spelade mot lön, samt att alla tre (han, Ozzy Geezer), när det senare blev tal om en riktig turné, ville ha Bill Ward istället för Mike Bordin.

Visst öppnar det upp för en del idéer om hur 2012 års (inställda) turné kom till?

Vill du läsa mer? Köp boken här.

Tony Iommi om original-Black Sabbaths värsta tid – Never Say Die!

6 mars, 2012

”När punken dök upp fick vi ett bakslag. The Stranglers låg etta just då. Jag kommer ihåg hur Geezer sa: ”Vi är det gamla möget nu, med alla de här riffen och sånt.”

För mig kändes det nästan som, Gud, vad ska jag då hitta på?! Och som så många gånger förr gick de andra i bandet ned till puben och kom sedan tillbaka: ”Har du skrivit något?”
”Nej, jag kan inte komma på något alls … ”

Att komponera blev väldigt svårt, särskilt efter att Geezer hade sagt så där. Det kändes som att vi inte längre trodde på det vi höll på med. Jag tänkte om och om igen, att om jag visar dem ett nytt riff, så komme de svara: ”Äh, kan vi inte köra något annat?”

De sa aldrig nåt sånt, men det kändes som om de skulle göra det. Allt detta, och en studio o Toronto redan bokad – pressen på mig var enorm.” /Hämtat från Tony Iommis Iron Man (min översättning) Köp den idag.

Resultatet av ovanstående blev mediokra Never Say Die!, Ozzys sista album med bandet och fyllt med problem, inte bara vid Tony Iommis låtskrivande. Ljudet strulade, och Ozzy vägrade eller kunde inte sjunga på en del låtar, så som Breakout* (en saxofon fick ersätta honom) och Swinging the Chain (Bill Ward tvingades ersätta honom).

Never Say Die släpptes som singel, bandets andra i deras karriär, och låten är typiskt nog försiktig på riffandet, Tony Iommi bara kompar Ozzys sångpartier. Till stora delar påminner musiken om Thin Lizzys The Boys Are Back in Town. A Hard Road låter som något The Beatles skrev till vita albumet.

Men det finns också en hel del riff från riffmeister så som i Shock Wave och introt till fjäderlätta Air Dance, en låt som börjar bra men som sedan dör ut. Min favorit på albumet är A Hard Road.

* En lustig detalj – i boken minns Tony Iommi det som att det var Over to You som hade saxofoner på sig.

Analys: Bill Ward gör det enda rätta – Vinny Appice ersätter?

3 februari, 2012

Ni har säkert läst det redan. Bill Ward har erbjudits, enligt egen uppgift, ett fulavtal för både turné och ny skiva. Gissningsvis: en lön som projektanställd till och med att turnén är över. Eller – en procentuellt sämre deal som inte står i paritet med de andras.

Det fina i kråksången är att efter att han gick ut offentligt med uppgifterna om att han har fått ett fulavtal så har han fått stort stöd bland Black Sabbath-fansen. Ta en titt på Black Sabbaths Facebook-sida, där folk skriver saker i stil med detta: ”Allvarligt, varför vill ni andra göra detta mot Bill? Han har varit med er från första början. Oberoende av hur stor jag var som rockstjärna, så skulle jag aldrig blåsa min barndoms kompis.”

Men historien upprepar sig. Samma bråk lär ha uppstått 2004, men då löste det sig. Några år senare ville Bill Ward inte hänga med under Heaven & Hell-turnén eftersom han hellre ville se en reunion med Ozzy, då kallades Vinny Appice in. Chansen eller risken är stor att samma sak händer idag.

Å andra sida – nu finns sociala medier, trycket från fansen är tyngre, och det ska bli intressant att se hur Sabbath-lägret svarar på detta. För de måste de göra.

Lustigt nog tror de flesta att detta är Sharon Osbournes påhitt. Det är (väldigt) mycket möjligt – med tanke på domstolsbråket mot Tony Iommi nyligen. Och jag skriver ”lustigt nog” eftersom Bill Ward och Ozzy Osbourne är de som kommit bäst överens de senaste åren. Geezer och Ward har till exempel bara sporadisk mail-kontakat enligt Ward.

Med Bill Wards öppna brev till alla fans, och med trycket på Facebook-sidan, och med en turné som uttryckligen bara är skapad för att bygga på originaluppsättningen kan man tycka att fulavtalet rättas till så att båda parter är nöjda. Men det kan också vara så att Bill Ward med detta helt och hållet spolierar sina chanser. Titta på Kiss, det går bra att turnera under täckmanteln att det är en originaluppsättning som är ute och cashar in.

MER OM DETTA: Black Sabbath-fans är en utmärkt kanal för senaste nyheter – följ den. Expressen, BBC, AB, SvD och SDS tar också upp denna händelse, och BBC påminner oss om att Mike Bordin också är en tänkbar ersättare.

Tony Iommi får stöd från trettonåring som överlevt cancer

12 januari, 2012

Tony Iommi om Rick Rubin: ”Och det var det – vi såg honom aldrig mer”

12 november, 2011

”Det var först senare, precis innan Ozzy började spela in The Osbournes, som vi verkligen gick in i en studio för att skriva ett nytt album. Vi var där i tre eller fyra veckor och lyckades få fram sex låtidéer. Det var inte mycket till en gemensam ansträngning, vi försökte men det var som att dra ut tänder…”

Så beskriver Tony Iommi det senaste försöket att ge ut ett album med originaluppsättningen 1999. Ozzy var disträ, kunde försvinna i timtal.

De tog sina sex låtidéer och presenterade dem för Rick Rubin, hemma hos honom i Los Angeles. Rick Rubin hade på sig sin kaftan, lyssnade på musiken, gillade bara tre av låtarna. Och…

”Och det var det: vi såg honom aldrig mer, och följde inte upp. Allt rann ut i sanden eftersom Ozzy började spela in tv-serien The Osbournes. . . . Jag har fortfarande de sex sångerna någonstans, vi gjorde inget med dem, men det var det närmsta vi kom att någonsin spela in ett album.”

Ur Iron Man, skriven av Tony Iommi. Återges med anledning av gårdagens besked: Black Sabbath spelar in nytt album med Rick Rubin som producent. Vi får se hur det går den här gången.

Mystiken tätnar – är det en pik till Iron Maiden? En flört?

9 november, 2011

Mystiken tätnar. Den ligger till och med så tät att jag tror aldrig vi får något svar. Någonstans i dimman finns Tony Iommi, bokförlaget och den grafiska formgivaren. Och en fråga: Varför har Tony Iommis europaversion av Iron Man ett Iron Maiden-M i ordet ”man”?