För tidningen ETC gjorde jag en Sweden Rock Festival-guide som gick från A till O (en tidning är ju likosm begränsad i utrymme). Detta är hela versionen, från A till Ö.
Arch Enemy – Svenskbandet har precis bytt sångerska. Arch Enemy tittade åt Kanada, såg Alissa White-Gluz från metalbandet The Agonist och ropade: ”Henne ska vi ha!”. The Agonist råkar dessutom ligga på samma skivbolag som Arch Enemy. Dålig grannsämja hädanefter?
Bill Ward – Black Sabbaths trummis Bill Ward är inte med på SRF. Han erbjöds ett dåligt kontrakt och vägrade att skriva på. Resten av gänget valde att hyra in Tommy Clufetos från Ozzy Osbournes soloband istället. Trummis som trummis liksom.
Chris Holmes – När W.A.S.P. går upp på SRFs scen är det utan gitarristen Chris Holmes. Han lämnade bandet 2001, och släppte istället hårdrockens sämsta låt någonsin 2012: They all lie and cheat.
Death SS – Initialerna lär stå för sångarens namn Steve Sylvester. Detta är Italiens mest legendariska metalband. På debutalbumets bandbilder syns Döden, en mumie, en vampyr, en zombie och en varulv. Kan det bli fler rätt?
Emperor – Black metal-bandet avslöjade i tidningen Close-Up att deras debutalbum In the Nightside Eclipse växte fram på luncher som bestod av vetebullar och chokladdryck. Två år senare satt två av tre medlemmar i fängelse. Kontrasternas band?
Föredettingar – Det råder inget tvivel om att hårdrocksfans är fans som hyllar föredettingar. De har status. Och särskilt live på SRF eller Muskelrock. I år är det Paul Dianno, Blaze Bayley och Jake E Lee som tar emot folkets jubel från småfulla fyrtio- och femtioåringar.
Gubbsjuk – Danger Danger är seriösa, till skillnad mot gubbsjuka plojbandet Steel Panther, men med låtar som Slipped her the big one och Naughty naughty hoppas man att det är på skoj.
Holland – Asphyx och Within Temptation representerar Nederländerna på SRF. Asphyx är creddigast. Within Temptation är populärast.
Instagram – Det går att vara uppkopplad på wi-fi i år på festivalområdet. Skönt för alla metal-hipsters som vill ägna sig åt Instagram och plåta burkmaten.
Jaguar – Vem var först med speed metal? Jaguar svarar somliga. Men vem bryr sig? Allra minst Jaguar, som hellre beskriver sig som ett NWOBHM-band. Det är bättre marknadsföring.
Kvelertak – Detta är det stora rocknamnet på den norska himlen just nu. Kvelertak har lyckats göra ugglan till sitt speciella band-djur. Om frontmannen Erlend Hjelvik tar med sig sin huvudprydnad till SRF förstår du varför.
Lever – Vad vore en musikfestival utan Eddie Meduzas sånger? Eddie Meduza är visserligen död, men hans kompband lever, och heter just Eddie Meduza Lever.
Magnum – Vad är det? En glass? En TV-serie? En serietidning? Nej, det är ett band som säger att du är vuxen, mogen och över femtio om du gillar dem.
Nybörjarna – Barn mellan 3 och13 år tultar in gratis om någon vuxen hänger med. De måste dock ha med sig hörselkåpor in på festivalområdet. Barnen alltså.
Omfång – År 1992 varade SRF i en dag. Redan året därpå blev det en tvådagarsfestival, år 2000 växlade den upp till tre dagar och sedan 2007 har den varat i fyra dagar.
Pudelrock – Många band har gått in i eran av pudelfrisyrer. Men eftersom vi är på bokstaven P så får danska Pretty Maids symbolisera pudelrocken. Kolla in den här videon.
Queensrÿche – Du har väl inte missat bråket? Före detta sångaren Geoff Tate och Queensrÿche har gått skilda vägar, och dessutom gjort upp i domstol. Resultatet är att sångaren med den karismatiska rösten får lov att kalla sig (i promotionsammanhang) ”original lead singer of QUEENSRŸCHE” eller ”formerly of QUEENSRŸCHE” i två års tid. Sedan ska han bara kalla sig Geoff Tate.
Retro – Finns det något band som bättre låter åttiotal än Black Trip. Bara Metal uppmärksammade Peter Stjärnvinds band innan de släppte album, nu gör bloggen det igen. Med brasklappen att Black Trip själva säkert inte ser sig som retro.
Sodom – Sodom och grundaren Tom Angelripper ger aldrig upp och slutar aldrig ge ut album. Sedan 1981 har Sodom tragglat på, genom grunge, death metal och nu metal, ständigt trogen sin tyska thrash.
Thundermother – När gitarristen Giorgia Carteri inte spelar AC/DC-gitarr i Thundermother, så jobbar hon på Close-Up. Bara en sån sak liksom.
U.D.O. – Favorit i repris? Förutom att ha låtit tillverka en pinsam hammare i plast till alla fans som köpte hans de luxe-variant till album, så lovar Udo Dirkschneider att spela extra många Accept-låtar under sin spelning på SRF. Precis som Accept gjorde förra året alltså. Spelade Accept-låtar.
V-tecknet – Ozzy Osbournes version av hårdrockstecknet.
Welcome to the Graveyard – har du inte hört Ferals dösmetall så tipsar jag dig om att börja med den här låten. Kolla in på Youtube. Den välkomnar dig på mysigaste sätt, med headbanging i skogen.
X – Det kultförklarade amerikanska bandet Madam X gav ut ett album 1984, fick mängder av fans i Sverige, och försvann sedan från kartan. Madam X har aldrig tidigare spelat i Sverige.
Y&T – Om jag minns rätt ställde Y&T in sin konsert med Mötley Crüe 1986 i Göteborg, för att Sverige låg för nära Tjernobyl som då hade haft en reaktorkatastrof. Nu vågar de sig till Sverige igen, för att träffa sina muterade fans.
Zombie – Nej, han heter inte så i efternamn, Rob Zombie, utan han heter istället Robert Bartleh Cummings. I år spelar han före Alice Cooper, varpå SRF-besökarna får två stycken chockrockare på raken. Bra planering!
Åttiotalet – Det var årtiondet då hårdrock etablerade sig och tog form. Det är också det årtionde som brukar förknippas med SRF.
Äta – Alltså. Festivalmat funkar alltid. Kolla efter Extreme Food till exempel.
Öl – Alltså. Behöver det förklaras?
Bara Metal 