Senaste avsnittet av Hårdrockens Historia var riktigt bra. Sam Dunn skildrade den visuella genren chockrock på ett väldigt bra och snyggt linjärt sätt. Från svenskt håll saknades W.A.S.P. som rev stora hål hos svenska moralpredikanter, men som i USA kanske aldrig var lika unika.
Venoms trummis Abaddons berättelse om prästen var obetalbar. Alltså: en präst var korkad noga att spela Venoms bitar av Venoms låt In League with Satan baklänges (typ intro och outro) för att bevisa att Venom var i maskopi med Satan – vilket var totalt slöseri med tiden, eftersom det liksom var namnet på låten. Det var knappast något Venom dolde.
Men medan Abadon i Venom hade ett avslappnat förhållande till sin insats på scen och i historien, var Slipknot närmast pretentiösa – vilket egentligen inte är något fel i sig. Shawn ”Clown” Crahan, skrämmande lik Fredrik Virtanen i skägg, hävdar att han bär mask för att dölja sin smärta. Ehhh? Dölja för vem? Skulle inte publiken tåla att se denna stora smärta? Ursäkta, men vilken bild som helst från vilket krig som helst innehåller mer smärta än hans ansikte när han spelar live. Trams.
Joey Jordison gör inte saken mindre pretentiös i tv-serien: ”När folk frågar varför vi har masker så svarar jag: ‘Vi har inga masker’. Min mask reflekterar mig själv.” Okej.
Det känns tydligt att bandet, som debutade så sent som 1999, inte har hunnit få samma distans till sig själva som Abaddon har.
Men för drygt åtta år sedan intervjuade jag Chris Fehn, och av hans svar att döma är masken en fysisk grej man tar på sig på när man står på scen, som ett nitbälte:
”Precis som Slipknots sound känns nytt så har också deras visuella signatur förnyats. Maskerna är visserligen kvar, men en del medlemmar kommer att se annorlunda ut. Chris pinocchionäsa är dock oförändrad. Och han har aldrig ångrat valet av mask.
– Jag har haft två masker under hela tiden. Den jag hade under våra första hundra turnéer föll i bitar, så jag fick en ny som ser exakt likadan ut, bara lite starkare.
Så vad händer om någon snor din mask backstage?
– Då är det kört för min del. Det är en av reglerna vi har i bandet – blir du av med masken är du död.
– Jag har heller aldrig tagit på mig nån av de andra killarnas masker, och gissa varför? Dom är svinäckliga, dom stinker och det finns till och med spyrester inuti dom.
Har du nånsin själv spytt i masken?
– Japp. Det var varmt så in i helvete, vi spelade i öknen vid Las Vegas och bara körde på, gasen i botten hela showen. Det var som ett maraton. Till slut bara det kom. Men jag fortsatte spela.
Det finns dagar när Fantomen går på stans gator som en vanlig man. Likadant är det med Slipknot och Chris Fehn. Medan Corey Taylor och gitarristen Jim Root har satsat tid på sitt andra band Stone Sour har Chris Fehn tagit det lugnt hemma i Des Moines och repat med gamla polare. Och passat på att hälsa på en kompis.
– Han sitter i fängelse nu. Det var helläskigt att gå dit. Jag minns hur jag först fick gå igenom en säkerhetskontroll och sedan gå ut. Dörren bakom mig stängdes igen med ett ekande KA-CHONG och låstes. Och där inne var en av mina polare. Helskumt. Jag har aldrig besökt nån i ett fängelse förut. Det kändes helt overkligt ända tills dörren slängde igen.”
Bara Metal 