Posts Tagged ‘Siewert Öholm’

Siewert Öholm-flickan kommer till Siewert Öholm-debatten

12 mars, 2015

”Gud som haver barnen kär, se till mig som tretton är.”

Minns ni flickan som läste dikten i Svar Direkt-debatten? En dikt vars töntiga innehåll fick pinsamhetsmätarna att slå i taket? Hon ska medverka även i den nya debatten nu på måndag.

Dikten var så klart inte hennes, hon var ditmutad av sin mamma som jobbade i redaktionen på Svar Direkt, och satt inte ens i publiken när Anders Tengner grillades av Siewert Öholm – hon kallades in på slutet. Sajten magazine.criticalmass.se intervjuade den här flickan, som heter Maria Marmgren och hunnit bli vuxen, och hela intervjun är förbluffande sjukt intressant:

…det enda jag minns är precis innan, då jag får sitta i ett pyttepyttelitet rum mitt emot Anders Tengner. Jag visste ju vem han var och sådär, men jag hade ingen aning om vad det hela skulle handla om – vilket kanske mest var min mammas fel, men hon trodde kanske att jag inte hade ställt upp om hon berättat. Som sagt, jag hade ingen aning, jag fick bara den här dikten, som jag ju tyckte var ganska fånig, men okej. Jag hade noll koll på temat, de andra gästerna osv. Anders var rätt irriterad. Han visste väl redan att han skulle bli hårt ansatt, så han satt där och var skitsur och hade lila cowboyboots på sig, det minns jag väldigt tydligt.

Se nu till att gå till den här debatten på måndag. Fyll läktaren. Ni hittar uppgifterna här.

 

 

Annonser

Holmgång i Stockholm – Se Anders Tengner och Siewert Öholm göra upp igen

9 mars, 2015

Journalisten, Brain Dead-basisten och mångsysslaren Mattias Lindeblad söker din rumpa för sittplats på Boulevardteatern i Stockholm måndagen den 16 mars.

Varför? Tydligen ska det ske nån typ av konfrontation, eller debatt, mellan Anders Tengner och Siewert Öholm, något som verkar vara en del av en dokumentär. Det låter nästan för bra för att vara sant. Så här skriver Mattias Lindeblad på Facebook:

Inslaget från debattprogrammet Svar Direkt om hårdrocksbandet W.A.S.P. från 1984 har blivit en svensk tv-klassiker. Som en del i en dokumentärfilm om programledaren Siewert Öholm kommer Tengner och Öholm att mötas för första gången sedan direktsändningen för över 30 år sen. Men den här gången kommer rollerna att vara ombytta. Istället för upprörda vuxna, pensionärer och barn kommer vi att fylla Boulevardteatern med hårdrockare. 

Nu söker vi hårdrockare till detta historiska möte. Fritt inträde! Boka plats genom att skicka ett mail med ditt namn till siewert@mediabruket.se. Först till kvarn!

Anders Tengner vs. Siewert Öholm, Boulevardteatern (Götgatan 73, Stockholm), Mån 16/3, kl. 18.30

Siewert Öholm och Bert Karlsson bildar skivbolag för hårdrock

1 april, 2014

Didn’t see it coming.

oholm-510x311

Siewert Öholm och Bert Karlsson slår sina påsar ihop. Siewert Öholm skriver i sin krönika i tidningen Dagen att de två tillsammans startar ett skivbolag – som riktar in sig på hårdrock.

”Det har varit en tanke som grott inom mig länge” skriver Siewert Öholm. Skivbolaget ska satsa på metalband från alla möjliga genrer inom black metal. Två band är redan signade: Ofermod och Ormgård. Den senare ska återigen ge ut sitt album från 2003 Vaspulus Veganus Legurianus, inspelad via Youtube från en källare i Bjästa. Skivbolaget ska enligt krönikan heta Trve Kvlt Records.

Siewert Öholm bedyrar att han inte ändrat inställning, han tror fortfarande att de flesta band skriver under på Wasp-devisen ”We are Satan’s Puppies”, men att han genom skivbolaget kan nå ut till band och publik på ett annat sätt. Bert Karlsson ska ta hand om den monetära biten, medan Siewert Öholm tar rollen som A&R.

Uppvaknandet om ett metal-skivbolag kom i höstas för Siewert Öholm. Han skriver att han på P3 Pop hörde Watains ballad They Rode On och då insåg att black metal var fint och stämfullt.

”Det fick mig att uppskatta musiken och den soulkänsla som döljer sig i namnet black metal.” Öholm skriver vidare att skivbolaget förhandlar med Watain, Deicide och Mats Rubarth om kontrakt.

”Vi funderar på och hoppas att Watain vill ge ut ett helt ballad-album via Trve Kvlt Records. Sanna Nielsen har visat intresse för en duett.” Läs hela krönikan på dagen.se.

**OBS DETTA INLÄGG POSTADE 1 APRIL. 1 APRIL. FÖRSTA. APRIL. JUST SAYING – om nån missat det.**

”Filmer som kan skrämma skiten ur de flesta”

28 oktober, 2010

Hej och hå!

Jag fick ett hedersuppdrag av bloggägaren att plocka ut sju (?!) skräckfilmer som jag av någon anledning skulle rekommendera andra att se. Min första tanke var, vad är skräckfilm? För att göra det enkelt för mig så har jag valt att tolka det som film som upprör, skakar om eller bara får oss att RYSA, av avsky eller av trygg njutning när allt är som värst… vi är ju inte där!!!

Jag har därför spontant och på ren magkänsla plockat lite ur mitt arkiv av filmer som på olika vis berört mig och som jag tror fortfarande kan beröra eller skrämma skiten ur de flesta, eller i all sin hemskhet får oss att vika oss samman i sanslöst garvande. De är helt enkelt så hemska att vi som skyddsmekanism använder oss av skrattet för att inte bryta samman i total panik.

De filmer jag valt ut är en blandning av klassiker och mer obskyra titlar. De presenteras utan inbördes rangordning och med väldigt korta beskrivningar. Vill ni veta mer om filmerna, googla. Okej, här kommer mitt snabba urval!

Evil Dead: Regissör Sam Raimis debut och en splatterklassiker som filmades med super-8 (nån som minns vad det var?!) på en minimal budget även kallad 0-budget. Med ett resultat som bevisar att kreativitet är viktigare än pengar. Uppföljaren, Evil Dead II, är även den ett måste, enligt många den bästa i trilogin.

Eraserhead: David Lynchs långfilmsdebut är ett formidabelt mästerverk, men är det skräckfilm? Kanske inte helt säkert generellt sett men som 85 minuter surrealistisk mardröm i svartvitt tycker jag definitivt att den hör hemma i genren. Och är ett måste för de som älskar Guldåldern eller Andalusiska hunden av Louis Bunuel. Sistnämnda film är kanske filmhistoriens första splatterrulle (bland annat rakkniv i öga = inte bra!)?

Braindead: Innan Peter Jackson tog sig an Ringen-filmerna visade han prov på vad han kunde åstadkomma med svart humor och MASSOR med blod. Att filmen slank igenom den svenska filmcensuren utan ett enda klipp var, tycker jag, ett tydligt tecken på ”spiken i kistan” för att censuren är förlegad och något som har spelat ut sin roll. Ett sundhetstecken enligt mig och inte en dag för tidigt. Och något som de på Statens Biografbyrå själva tydligen insett.

The Texas Chainsaw Massacre: En fantastisk rulle (originalet!) som har en av de mest skrämmande inledningar/förtexter jag upplevt/sett. Det räcker med att se och höra introt till filmen och sedan är man totalt skräckslagen inför vad som komma ska. Filmen blev ett slagträ i videovåldsdebatten tidigt åttiotal i programmet Studio S. Synd att de inte såg hela filmen utan satt i studion och fabulerade ihop filmscener som inte existerade. TV-programmet Studio S var troligen orsaken till att videon fick sitt genombrott och några år senare blev var mans egendom. Om jag får spekulera lite fritt 😉

Fåglarna: Ja, vad är en listning av skräckfilmer utan skräckfilmernas mästare. Och ur hela hans fantastiska repertoar väljer jag Fåglarna. Kanske inte de mest trovärdiga effekterna med dagens mått mätt. Men eftersom man, efter att ha sett filmen som tonåring (tidigt sjuttiotal) och kom ut ur biografens trygga sköte och bara såg minsta sketen gråsparv som en potentiell ”killer”, så platsar den gott som en ruggigt bra skräckfilm. Hoppas den har åldrats på ett värdigt vis.

Make Them Die Slowly aka Cannibal Ferox: En skräckfilmslistning utan en enda italienare måste ses som ett kapitalt misslyckande. Umberto Lenzi gav oss denna film. Är den bra? Nej den är genomvidrig och totalt politiskt okorrekt på alla plan. Den såldes in som totalförbjuden i 31 länder… och på laserdiskens omslag med orden ”Deluxe uncensored”… en spypåse a la flyget medföljer. Skulle givetvis istället tagit med någon av Argentos filmer och fått lite ryggdunkningar. Men jag tycker det är mer intressant att lyfta fram en kontroversiell film. Se denna film på egen risk, den är inte trevlig. Om ni överväger att inhandla filmen i fysiskt format så rekommenderas laserdiskutgåvan med ursnyggt gatefoldomslag, 7”-singel + spypåsen.

Henry, A portrait of a serial killer: I sin nästan dokumentära karaktär och löst baserad på seriemördaren Henry Lee Lucas ”karriär” är detta en mycket obehaglig film. Att filmen slutar utan någon form av sensmoral har upprört många. Och gör inte filmen mindre obehaglig. Men det bästa är nog ändå copyn på affischen, ”He’s not Freddy, He’s not Jason… He’s real.”

Okej, det var sagt sju filmer men en lista utan en asiatisk representant i detta sammanhang vore ovärdigt. Asiater har en lång tradition av skräckfilmer och de senaste åren har vi i väst fått ta del av mycket. Jag avslutar med en av mina japanska favoriter:

Tetsuo: The Iron Man: Mycket mer skruvat än så här kan det inte bli (visst, mexikanska Holy Mountain och El Topo av Jodorowsky är i en klass för sig, dock inte regelrätt skräckfilm i mina ögon). Gillar man Eraserhead och Videodrome ska man definitivt se denna. Lite artsy-fartsy i svartvitt men riktigt bra!

Och vad hände med Excorcisten, Rosemary’s baby, Re-Animator, Warhols Blood For Dracula med flera? Tja det var sju filmer det gällde och ni fick åtta, så gnäll inte!

Roger Forslund

***

Tack Roger, filmkunnigare än de flesta och vinylnörd med den tunga musiken i fokus.

Fler film-, metal- och Hall’weenlänkar:   NS, DN, eK, GP, HD, HD, HD, Expressen och Expressen igen.