Posts Tagged ‘Sectu’

Sectu delar med sig av sina favoriter på Spotify

18 augusti, 2014

You have been gone, for far too long.

SectuSpotify

Sectu har gjort något jag tycker de flesta band borde göra – en Spotifylista med favoritlåtar. Precis sånt där som man går och undrar: ”Vad brukar [insert favoritband] lyssna på?”

Bandet har dessutom den goda smaken att inkludera King Diamonds Welcome Home. Vill du se hela listan? Här finns inte bara metal utan även filmmusik och Krzysztof Penderecki. Gå vidare till Sectus facebooksida.

I sann blygsam anda ingår inte bandets egna låtar, men i somras släppte Sectu sitt tredje album Nefarious, och jag rekommenderar hugade att lyssna in sig på Perpetual Spectre. Puh!

Annonser

Sectu vandrar vidare med The Wanderer och nytt album

14 maj, 2014

Fyrverkeri av death metal.

Groo the Wanderer var en tidning jag brukade köpa i samma butik som jag köpte mina första thrash metal-plattor: Dolores vid Heden i Göteborg. Men det är knappast seriefiguren Groo som Sectus nya låt handlar om. The Wanderer kommer från Nefarious, ett album som släpps 29 juni. Något att se fram emot, eftersom deras förra album hamnade på Bara Metals topplista för 2012.

Du som drar igång låten ovan – missa inte de stygga gitarrsolona strax efter 02:00. Kan höras många gånger om.

 

Sectu äntrar Necromorbus Studio i december

13 oktober, 2013

Här är goda nyheter för alla som tycker att det är goda nyheter när ett bra svenskt metalband spelar in ny musik: Sectu äntrar Necromorbus Studio i december.

Senaste släppet kom våren 2012 och Bara Metal intervjuade då gitarristen Stefan Lundgren som berättade om han är emot både catchighet och sväng. Läs intervjun här.

Sectu: ”Vi har ett catch-filter, fast ibland slinker lite catchighet igenom ändå”

29 juni, 2012

Har ni hört senaste albumet Gerra från Sectu? Det är tokigt, kompromisslöst bra och värt hela din kväll (och många andra) att ägna dig åt. Bara Metal fick en intervju med gitarristen Stefan Lundgren.

Men först – han är inte vilken snubbe som helst. Hör här: han har studerat på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, och väl där hade han en tjänst som amanuens vid institutionen för klassisk musik – och med såna kunskaper skapar han dödsmetal! Det är bara att tacka och ta emot. Gerra hittar ni på Spotify eller kan köpa här.

Du lär gilla att spela Sectus låtar även akustiskt – vilken av låtarna på Gerra föredrar du i så fall, och varför?

– Ja, jag har sagt någon gång att bra döds också skall fungera akustiskt, egentligen är det en sanning med modifikation, för ofta jobbar man ju med distat ljud, men stämföring och sådant skall definitivt hålla för att spelas rent.

– Det jag menar är att jag tycker man skall ha musiken i fokus, även om det är någon slags anti-harmonik man jobbar med i döds ofta. Den låt som jag tror skulle funka bäst med rent ljud skulle nog vara inledande låten Incinerate eller kanske Manifest. Skulle i och för sig oavsett bli lite flamenco-trams över det, så disten behövs verkligen. Är jag motsägelsefull nu? Haha!

Gerra är en eldgud enligt babylonisk tradition. Och ert album Gerra inleds med ljudet av eld som brinner – är eld albumets tema?

– Kan nog vara så att det är lite av ett tema som går igenom plattan, för att göra det enkelt att behålla en energi, och för att differentiera den från förra plattan Inundate som på många sätt var blå och böljande. Får se om nästa skiva blir brun och bumlig?

– Alltså, egentligen jobbade vi inte med skivan som en temaplatta över huvudtaget, men någonstans i bakgrunden hade vi hela tiden att det skulle vara eldigare, skitigare, jävligare än förra. Ilsknare gitarrer, skitigare sång och ruffigare överlag. Jag kommer inte ihåg i vilket skede av skapandet av låtskrivandet som eldguden kom in i bilden, men det var nog mycket trummisens första utkast till skivomslaget som kom redan under förra sommaren vill jag minnas, och det är väldigt likt det omslaget som nu pryder skivan. Så, omslaget kom före musiken.

Berätta om egensinniga Court of the Sloths!

– Det är en av Calles [Bäckström, trummor] låtar som jag initialt inte var helt med på att ha med, han skickade den som bubblare till att vara med på plattan efter en repetition vi hade inpå skivinspelningen, där vi diskuterade inspirationer och harmonier, tror Terra Tenebrosa fanns med i diskussionen och han åkte hem och skrev låten. Trummorna tog han i en enda tagning tror jag, och jag har för mig gitarrerna, basen och sången också var en, max två, tagningar vardera.

– Vartefter så tycker jag den växer och den är också en av de låtarna jag verkligen tycker om på skivan. Det är bara ett extremt stort reverb på introt och i pausen, det skall kännas som en enorm byggnad som är tom och kal.

Och vad syftar titeln Court of the Sloths på?

– Sega dumma individer som tillkännager sig det ena eller det andra.

Jag har lyssnat på Gerra dagligen, flera gånger om dagen – och nu kommer en bred fråga som man sällan frågar rakt ut – vad är det som gör musiken på Gerra så otroligt bra?

– Det är inte så extremt uttalat vad vi eftersträvar i bandet, men det jag känner vi försöker göra är musik som, oavsett vad, har någon slags intensitet i sig. Vare sig det går extremt fort eller är väldigt tungt så måste man ha nerv, jag tycker själv att vi lyckats och hoppas lyssnaren känner det, men det är lite svårt att vara helt objektiv, även om jag hela tiden kämpar med att vara det. Ibland kan jag också tro att det är det som gör att man inte stagnerar och försöker utvecklas.

Det är sjukt tekniskt, och i allt detta även väldigt riff-catchigt? Har det att göra med din klassiska skolning?

– Gällande catchighet, vi har ett catch-filter, ibland slinker lite catchighet igenom ändå, och det kanske är bra, det gäller också sväng, jag är egentligen emot sväng, men vissa grejer blir svängiga ändå, så det är nog bra att ibland låta grejer ske. Vet inte om min utbildning märks så mycket mer än att vi törs ta ut svängarna tekniskt för att vi vet hur man skall öva. Men visst påverkar allas våra tidigare erfarenheter inom musiken.

Så här i efterhand, vad är du mest nöjd med?

– Det jag själv gillar med plattan, hm, jag återkommer till intensiteten och kampen som jag själv känner i den, tycker den har en nerv och låtarna har intressanta strukturer, spelmässigt är de rätt utmanande att spela både tekniskt och musikaliskt, men jag hoppas att det inte känns som att det är skrivet för att vara svårt, utan för att det är enda utvägen ibland. Överlag ger jag den rätt högt betyg själv

…och för den journalistiska neutralitetens skull – vad är du mest missnöjd med?

– Jag är väl egentligen mest missnöjd med en av de låtarna jag skrev helt själv, tycker den blev alldeles för lam, egentligen är vartenda riff jävligt drivigt men ändå faller den lite platt, blev väl lite kaka på kaka kanske?

Min absoluta favoritlåt är mäktiga Summon the Bringer of Demise, den känns som något Morbid Angel kunde ha skrivit inför deras debutalbum.

– Den är också en av de låtarna som jag själv gillar mest, den är skruvad och ändå jävligt tydlig, det som väl är någon slags refräng är riktigt stört med irriterande förskjutningar och knäpp harmonik. Den har väldigt lite av det jag då kallar sväng, och det gillar jag, egentligen bara efter-refrängen som jag tycker blev lite svag, om jag skall gå in på detaljer, samt det andra solot/melodin som jag tyckte var kul att det var så slätstruket – nu tycker jag bara det är slätstruket.

* * *

Tro honom inte – det är en svinbra låt rakt igenom. Officiellt släpp på Youtube är Havoc. Tar ni er vidare till Spotify så är även Declaration of War och Allured God (introt är en trevlig käftsmäll) något ni absolut inte får missa från metalåret 2012 – förutom alla låtar som namndroppats i intervjun.

Sectu rensar – annars får ni pengarna tillbaka

12 juni, 2012

Sectu har varit tuffa nog att lägga upp sin spellista inför Metal Town. Och om länktrolleriet fungerar så finns en Spotify-lista här, kapad från Sectus facebooksida. Gå dit och gilla bandet.

Spotifylistan är väl värd att gå in och lyssna på, Sectu rensar där andra band står stilla. Från splirrans nya albumet Gerra (som alltså inte är smeknamnet på nån polare från förr med keps bakochfram, utan en eldsprutande gud) kommer tre låtar – alla bra skit, men min favorit är Summon the Bringer of Demise. Introt är svårt att inte skaka nacke till. I consil you because is very good.

Age of Splendour
Dream Vessel
Storms
Incinerate
Nightwraiths
Summon the Bringer of Demise
Procession Through Flesh
Invocation of the Lost Continent