Posts Tagged ‘Precious Metal’

Fenriz (Darkthrone) berättar allt. Allt!

16 juni, 2010

Ett utdrag ur boken Precious Metal. Helt underbart insnöat, och på den detaljnivå som vi som gillar att dissekera musik vill ha det på. Två skelettummar upp!

Ok, vad minns du [från inspelningen av Transilvanian Hunger]?
Fenriz: Trummor… Får se nu, till att börja med var jag tvungen att göra första låten på gitarr. Sen kunde jag den utantill, och då satte jag mig vid trummorna och gjorde ”chick-chick-chick-chick” medan jag nynnade riffet i huvudet, och det är i grund och botten vad ett enmansband är. Det börjar alltid med trummor, men du måste kunna låten utantill så att du kan nynna den i huvudet medan du trummar.

[…]

Sen var jag tvungen att hitta ett gitarrljud för riffen, men det lyckades jag typ med när jag skrev första låten. Låt oss anta, för enkelhetens skull, att ”Transilvanian Hunger” var den låt som jag gjorde först till Transilvanian Hunger-albumet med rörliga finger-tekniken som startades av Bathory på Under the sign of the Black Mark-albumet, och hade använts på Blood Fire Death-albumet. Den sortens teknik var en av stilarna som norsk black metal blev känd för, men den stil som jag använder mig av är inte typisk norsk, det är mer den som Quorthon började med, och vad jag snabbt insåg var att gitarrljudet som jag hade fungerade mycket bra ihop med riffen.

[…]

Intervju gjord av Albert Mudrian.

Recension: ”…klassiska album kommer bara från unga band”

15 juni, 2010

Bokrecension:

Albert Mudrian (redaktör)
Precious metal
Da Capo Press
Hur gick det till när 25 band spelade in vad som skulle bli ett klassiskt album? Så himla smart utgångspunkt! Och resultatet är därefter. Me like!

Albert Mudrian på Decibel Magazine har, i form av redaktör, samlat ihop studio-stories från i stort sett alla medverkande medlemmar i de aktuella banden.

I Precious metal  – Decibel presents the stories behind 25 extreme metal masterpieces finns bland andra Slayers Reign in blood och Morbid Angels Altars of madness. Svensk metal representeras av Entombed, At the gates och Meshuggah. Varje intervju är baserad på fråga-svar-tekniken, där ämnena kretsar kring producentval, promobilder och medlemsbyten så väl som mer allmänt återkommande frågor: Hur var känslan när ni gick in i studion? När förstod ni att albumet hade stort inflytande på andra musiker?

Visst, jag skulle önska att man ibland gick in på fler specifika frågor runt själva låtarna rent musikaliskt, eller att vissa gruppers medverkan kunde ha strukits till förmån för andra (varför är Black Sabbath med? Varför är Monster Magnet med? Varför är inte Deicide med?). Jag skulle också hellre ha hört storyn bakom Carcass mästerliga Swansong än Necroticism – eller båda.

Jag är dock imponerad av att i stort sett alla medlemmar i banden har intervjuats. Och med 25 kapitel att läsa tycker jag att här finns nog så mycket för alla intresserade. Särskilt med tanke på att svaren ofta är omsorgsfulla, ärliga och engagerade. Darkthrones detaljrika redogörelse för Transylvanian Hunger borde till exempel intressera alla, oavsett vad man tycker om albumet.

Vad som slår mig är två saker: 1) Hur mycket vi fans än vet om våra favoritband, kan vi aldrig lära oss nog. 2) Alla band har varit väldigt unga när de släppt sina klassiska album. Vad betyder det, egentligen?

Till sist får Slayers Tom Araya avsluta detta. Han får frågan om han i efterhand vill ändra något på Reign in Blood: ”Jag skulle ha tagit med en videokamera. Folk kommer inte tro allt galet vi varit med om”. Så härligt med människor som vägrar säga ”jag ångrar inget” och medge att de faktiskt finns en del saker här i livet man kan göra annorlunda.
Fast rent musikaliskt borde Reign in Blood inte pillas på ett dugg.

Boken kan beställas här.