Recension – Last Days Here med Pentagrams Bobby Liebling

Titel: Last Days Here

Regissör: Don Argott och Demian Fenton (Atlantic Film)

En människospillra. Kan han ens stå på scen och sjunga? Så var mina första tankar när jag såg de inledande minuterna nere i en källare i Germantown i USA, där doom metal-bandet Pentagrams frontfigur Bobby Liebling framhärdar. Närbilderna på hans slitna ansikte, som dramaturgiskt korrekt dröjer ett tag in i filmen, fick mig att rygga tillbaka. Han framstår som helt nedknarkad och omgiven av hopplöshet.

Men helt hopplöst är det inte. Han har en manager vid namn Sean ”Pellet” Pelletier som tror på honom stenhårt, och som genom hela Last Days Here tålmodigt försöker leda snart 60-årige Bobby Liebling mot ett bättre liv – och mot spelningar samt skivkontrakt.

Filmen ger intrycket av att Pentagram fram till filmens början bara gett ut ett enda officiellt album sedan starten 1971, och sedan försvunnit helt från kartan. Riktigt så enkel är inte bandets historia.

På så vis är filmen Anvil The Story of Anvil – en film som onekligen blir en mätstock när det kommer till filmer om bortglömda metalmusiker – en bättre historia, mer linjär och mindre krånglig samt mer dynamisk, eftersom den skildrar två personers kamp även mot varandra. I Last Days Here är bakgrundshistorien så komplex, och personen i centrum lika komplex om inte mer, och förmodligen väldigt svårfångad på film.

Det gör inte filmen om Bobby Liebling mindre intressant. Absolut inte. Klart värd att se oavsett om du gillar bandet eller ej. Här finns mängder av historia att berätta, och det kan förenklat hackas ned till knark, nån form av rock’n roll (det tar dock en hel timme innan tittaren verkligen får se att Bobby Liebling kan prestera på scen) och sex i form av kärlek som innehåller besöksförbud, ångestosande telefonsamtal och fängelse. Allt backas upp av managern Sean ”Pellet” Pelletier som utgör en form av ramberättare. Han ger oss fakta om vad som händer Bobby Liebling, särskilt när filmen emellanåt hoppar fram flera månader i berättandet – alltid till en ny livssituation som tittaren måste guidas in i.

Hur det går med skivkontraktet som Pellet så hårt jobbar för glömmer dock regissörerna Don Argott och Demian Fenton av att följa upp. Det sista vi ser av det är ett ”samtal” backstage mellan skivbolagsbossen Phil Anselmo (just den Phil ja) och Bobby Liebling i mitten av filmen. Ett samtal som känns tämligen fejkat, med kameror bakom axlar som försöker härma en typisk Hollywooddialog. Synd, eftersom allt annat är så äkta i filmen. Inte minst Bobby Lieblings plågor, fysiska som psykiska, som är väldigt kännbara. Eller hans föräldrars kommentarer som ger alla pappor hjärtknip.

Till filmen kommer mängder av extramaterial, men det är ingen tvekan om saken för min del – filmen är bra klippt, håller högt tempo, och det material som kommer som bonus är just ren bonus.

Torbjörn Hallgren

Pentagram spelar i Sverige – svenskt filmbolag ger ut Bobby Liebling-dokumentären

Nästa fredag den 9 november spelar Pentagram för första gången i Stockholm, närmare bestämt på Slakthuset, ditsläpade av Püssy a Go Go. Det blir bandets första spelning i Stockholm, tidigare har de spelat på Muskelrock och i Göteborg. Support är Procession och Saturnalia Temple. Ni kan köpa biljetter här.

Pentagram gör även stopp i Köpenhamn 6 november (Loppen) och Göteborg 7 november (Truckstop Alaska).

Samtidigt har svenska filmimportören Atlantic Film köpt rättigheterna till Last Days Here, dokumentären om Bobby Liebling. Planerat dvd-släpp kring januari 2013. Tanken var att filmen skulle släppas redan nu i november men tidsramen höll inte.

Turnén i november ser ut att vara gitarristen Victor Griffins sista med bandet. Han har aviserat att han ska sluta, och vill du ta chansen att ta över så söker Pentagram just nu gitarrister för audition. Är du rätt doomster för jobbet? Maila dem här: PentagramAuditions@gmail.com

Bobby Liebling: ”Jag vill leva, jag vill leva lite, jag vill inte dö!”

Last days here berättar historien om Bobby Liebling, sångare i kultmetal-bandet Pentagram. Den vill jag se. Och kanske, om man mailar SVT och tjötar på dem, så kanske de kan visa den till hösten? Klicka här så kommer du till SVTs sida för förslag på filmer.

Livefilmer på Pentagram och Warrant från Muskelrock

Dagtid.

Nattid.

Muskelrock: ”Thor flyger med sig sin regissör, och en stuntman som ska slåss med honom”

Portrait, Graveyard och Pentagram kommer. Och de är alla pepp på att bära spandex i Smålands mörkaste skog.

Det är knappt en vecka kvar till Muskelrock, och om ni missat plåt kan ni köpa biljetter här. Förutom en himla massa bra band är det också filmvisning och fullskalig wrestling, som Randy Savage (RIP) kan kika på från sitt machomoln.

Jag intervjuade en av Muskelrocks arrangörer Jacob Hector, aka turnéledare till Bullet, vars svar kan få vilken enstöring som helst att bege sig till festivalen.

När ropade ni YES! som allra högst?
– Det var nog när vi lyckades boka Pentagram. Det var ett stort ögonblick. Vi hade diskuterat med dem väldigt länge och hela tiden haft för lite pengar för att boka dem. Men vi kände att biljettförsäljningen gick hyfsat, så vi körde på och bokade dem ändå.

…och för bara tre-fyra veckor talade ni om att de var klara för Muskelrock, påverkade de biljettförsäljningen?
– Ja, då satte det fart ännu bättre! Det är lite speciellt eftersom det är deras första spelning i Sverige.

Svåraste bandet att boka?
– Vi har försökt boka Heavy Load, men de vill ju inte gärna återförenas. Det är lite av en drömbokning. Det är helt rätt publik för dem och vi kan betala hyfsat bra i alla fall. De har väl haft förfrågningar från Sweden Rock i alla år, så det är nog svårt att få dem. Tyvärr.

Underligaste kraven från bokade band?
– Njaä, vi bokar inte så stora band så de har inga krav. Får de lite öl och sprit så är de nöjda. Nifelheim ville gärna ha en Iron Maiden-present på ridern förra året när de spelade här, det är lite speciellt. Det fick en Iron Maiden-spegel och en pin, och var mycket nöjda.

Ni ska ha filmvisning också?
– Ja, vi vill ära den gamle Thor som ju är vårt affischnamn. Han har gjort någon ny b-actionfilm som vi ska visa, och så är det en dokumentär om honom. Vi vet inte riktigt själva vad det är, men han flyger med sig sin regissör som ska berätta om filmerna, och så har han med sig en stuntman som ska slåss med honom på scen.

Messiah Marcolin ska komma?
– Ja, han ska sjunga ett par låtar med ett par olika band. Han ringde och var helt frälst när han hörde att vi hade bokat Pentagram. Han sa att han bara måste komma och göra någonting på festivalen.