Bäst so far – sjutton låtar från 2014 som du måste höra

Bäst så långt.

År 2014 är på väg mot halvtid. Och de första sex månaderna har så klart bara handlat om metal. Bara metal. Vill du ha en snabbomgång så listar Bara Metal idag sjutton låtar från 2014 som du måste höra. Det är den här listan som kommer att forma de flesta årslistor när året har gått.

Jag tar gärna emot åsikter – vad har jag missat? Vad är helt rätt? Vad är helt fel? Skriv kommentarer här under eller på Bara Metals facebooksida.

 

17. Coffinworm – Sympathectomy • Ingen hänsyn, total hängivelse

16. Possession – Anneliese • Belgiens hopp för framtiden

15. Ageless Oblivion – Glacial Blood • Underskattad brittisk proggdöds

14. Behemoth – Ora Pro Nobis Lucifer • Missa inte Metallicaflörten 01:05

13. Dread Sovereign – Thirteen Clergy to the Flames • Alan Averill i Primordial doomar till det a la 70-tal

12. Agalloch – Celestial Effegy • Musik att sväva bort till

11. Versifist – Deliver Us from Flesh • Musik att vakna till

10. Spectral Lore – A Rider Through The Lands Of An Infinite Dreamscape • Allt på en gång

9. Conan – Total Conquest • förbjudet att spela vid Stonehenge, kan göra åverkan

8. Entombed AD – Kill to Live • LG Petrov visar att han kan visa

7. Svartidaudi – Venus Illegitima • Lika underligt och vackert som isländska

6. Black Anvil – Seven Stars Unseen • New York, skyskrapor och metal därefter

5. Bölzer – Steppes • Full fart, massor av svängar

4. Origin – Source of Icon O • Origin kan inget annat än metal

3. Vampire – Howl from the coffin • Svår att inte falla för

2. Goatwhore – Schadenfreude • Jag gillar den. Goatwhore också

1. Skogen – Sleep • Lika mycket transtillstånd i den här låten som i sömnen själv

 

Oh my god – Origin riffar skjortan av sig själva

Detta är bra.

Tekniska dödsrasslarna Origin släpper nytt album till sommaren, och du kommer att gilla det. Här är en av albumets bästa låtar, Absurdity of what I am, lyssna på den och ha en kylklamp i högsta beredskap, för den här grejen smälter ansiktet. Let the shredding begin.

Dödsrasslarna Origin totally redeem themself

Fyrverkeri av death metal II.

Ni minns den där scenen i Dum Dummare? När Lloyd kommer åkande på en liten vespa? Han har bytt en stor, rymlig van a al Scooby Doos mysteriebil mot en futtig, långsam vespa. Den oväntade kommentaren från hans kompis Harry Dunne lyder: ”Just when I thought you couldn’t possibly be any dumber, you go and do something like this… and totally redeem yourself!”

Så känner jag med Origin. Just när jag tror att jag inte längre orkar bry mig om bandet (trots att deras senaste album var i min smak, är inte det konstigt hur lätt man bestämmer sig för att man har gått vidare i sin musiksmak?), så släpper bandet den här låten… and totally redeem themself! Wow!

Nytt album, Omnipresent, släpps 4 juli i Europa via Agonia Records.

Bland pojkrum, planscher och onda människor

För den som har ögonen på skaft finns det alltid lite dold metal att hitta i filmerna. Ungefär som när ljudtekniker slänger in The Wilhelm scream nånstans i någon stridsscen och bara initierade kan höra det.

Likadant kan man göra med planscher. De finns där i periferin, de syns snabbt i bakgrunden och de förmedlar en känsla till de som är tillräckligt insatta för att fatta. Här är tre exempel:

1) I Toy Story (1995) har den onda pojken en plansch på Megadork i sitt pojkrum, vilket så klart anspelar på Megadeth och, visuellt, på… Ozzy Osbourne?

2) I Zookeeper (2011) lyssnar den onde djurskötaren på metal, jag har för mig att det är Quiet Riot, och har i sitt pojkrum metalplanscher på väggen. I detta fall lustigt nog ett ganska okänt amerikanskt band vid namn Unholy.

3) I The Crazies (2010), som jag inte sett, finns det ett pojkrum med planscher på bandet Origin. Låt mig gissa? Det är den onde snubben som har såna planscher – för att följa mönstret. Ni som sett filmen, upplys gärna oss andra.

Origin ställer in alla Sverigespelningar

Musikindustrin är så förbannat svår för alla musiker som kämpar där ute. Ta det här exemplet: Här åker ett band hela vägen från Topeka i Kansas till Europa för att spela spelningar. De tjänar inte särskilt mycket pengar på turnera, faktum är att de ärligt talat är rätt okända i Europa, men de vill ut och spela. Som alla andra band. Visa upp sig. Träffa de fans de kan träffa.

Så när de då äntligen vankas spelningar i Sverige, tvingas bandet twittra ut följande: ”Thank you to all our fans who wanted to see us in Sweden, however the shows were cancelled by the local Swedish promoter at the last minute.”

Jaha. Tack för det. Ett av spelställena, Göta Källare i Stockholm, ”har inte haft någon förfrågan på detta datum” skriver man i ett mail. På Parken i Göteborg var bandet i alla fall bokat, men där ställdes det in.

Okej, jag pratar alltså om Origin, inte världens populäraste band, men spela inför bartendern och kunde de väl ändå få göra? Så för att ge Origin upprättelse – här är en intervju jag gjorde med Paul Ryan [sång, gitarr] förra året, om en av 2011 års bästa låtar: Swarm.

Förklara hur Swarm kom till – vilken del av låten skrev ni först?  
– Först skrev jag gitarriffen hemma i min lägenhet. I vanliga fall börjar en Originlåt med ett par riff som knyts samman (vanligtvis början av låten) och sedan fortsätter jag med en låt i taget. Jag ville skriva något våldsamt hastigt på greppbrädan eftersom jag inte tyckte att vi hade lyckats göra det på albumet vid det laget. Det var en av de fyra sista låtarna som skrevs till albumet.

Vad var svårast?
– Helt klart att lägga sången. Mike [Flores, bas] skrev texten och sångpartierna och var väldigt noggrann med hur fraseringen skulle låta.

Berätta om den koola leadgitarren på slutet?
– Den slängdes in i sista minuten. Låten kändes ihålig, som om det saknades något. Det blev grädden på moset så att säga, solot fulländade låten.

Hur sattes den ihop – enkelt eller svårjobbat?
– Ganska enkelt, kanske efter nån veckas komposition. Den är väldigt rak på sak jämfört med andra Origin-låtar.

En kompositör eller flera?
– Jag skrev alla gitarrdelar medan Mike och John [Longstreth] sköt till sina delar på bas och trummor.

Origin tar med sig fransk krossarmetal till Sverige

Kan du sitta still mellan 03:50-04:20 under franska Ite Missa Ests Jugés Et Blâmés har du ett bra pokerface.

I mitten av februari kommer fransmännen ihop med Origin till Göta Källare, Parken och Stengade (Köpenhamn alltså). Inte missa.

Det stora bandet röt till – musen röt tillbaka

Är det oförskämt att lägga upp en länk till sitt eget band på ett framgångsrikt bands facebookvägg? Ja, tydligen, att döma av ett inlägg på Origins vägg från förra veckan. Och tydligen tycker en hel del massa fans till detta framgångsrika band att det framgångsrika bandet har rätt, att döma av tummarna upp.

Men jag håller inte med. Och det gör inte heller Chris Hylton, som inte skräder med orden.

Han får då mothugg, förmodligen av nån av de där som gjorde tummen upp på Origins inlägg…

…och kontrar med smällkäften ”ärlighet vara längst.”

Respekt. Det är tack vare att små band vågar visa upp sin musik – om än på större bands bekostnad – som vi fans kan hitta nya smultron i skogen. Knappast förlorar Origin på att låta små band synas, tvärtom.

Och en sak till – Origin tog bort sitt inlägg (men jag hann spara skärmdumpen). Respekt till Origin för det, probably the best techno death metal band in the world. Å andra sidan – bandet har, precis som så många andra, tagit bort (?) funktionen att låta andra posta inlägg i loggen.

MER METAL: TK har ”En essä kring några aktuella böcker om black metal”, HG om ett band som levererar ”riktig hårdrock, GP, SvD och Expressen har recenserat In Flames.

Origin bjöd in till stage dive wall of death

Origin ordnade ett/en stage dive wall of death när de spelade i Los Angeles. Arrangörerna blev nervösa. Någon filmade. Börjar vid runt 07:10.

Origin om Swarm: ”…wanted to write something frantic on the fretboard”

Origins låt Swarm från nya albumet Entity får mig att känna mig levande med god lust att besegra alla i allt.

Det väckte också lusten att få veta hur ett sånt energiknippe till låt kom till. Paul Ryan [sång, gitarr], Origins starke man, levererar svar [svensk översättning längst ned]:

Please explain how the song Swarm came about – which part of 
the song came first?
– The guitar riffs were written first at my apartment. Generally Origin starts as a couple riffs tied together (as per usual the beginning) and then I just continue working on one song at a time. I was wanting to write something frantic on the fretboard and busy as I felt we hadn’t accomplished that on the record at that point. It was one of the last four songs written for the album.

What was most difficult?
– Definetely doing the vocals. Mike [Flores] wrote the lyrics and all the vocal patterns
 and was very particular about how the phrasing was supposed to be.

Tell us about the cool lead guitar at the end!
– The lead guitar at the end was thrown on at the last minute. The song felt hollow like it was missing something. It was ”the icing on the cake” so to say. It completed the song.

How was it put together – easily or with a lot of work?
– Pretty easy, maybe a week total of composition time. It’s pretty straight forward for an Origin song.

One 
composer or a bunch of people blending their ideas?
– I wrote all the guitar parts with Mike and John adding all thier own parts on bass and drums.

PÅ SVENSKA:

Förklara hur Swarm kom till – vilken del av låten skrev ni först?  
– Först skrev jag gitarriffen i min lägenhet. I vanliga fall börjar en Originlåt med ett par riff som knyts samman (vanligtvis början av låten) och sedan fortsätter jag med en låt i taget. Jag ville skriva något våldsamt hastigt på greppbrädan eftersom jag inte tyckte att vi hade lyckats göra det på albumet vid det laget. Det var en av de fyra sista låtarna som skrevs till albumet.

Vad var svårast?
– Helt klart att lägga sången. Mike [Flores, bas] skrev texten och sångpartierna och var väldigt noggrann med hur fraseringen skulle låta.

Berätta om den koola leadgitarren på slutet?
– Den slängdes in i sista minuten. Låten kändes ihålig, som om det saknades något. Det blev grädden på moset så att säga, solot fulländade låten.

Hur sattes den ihop – enkelt eller svårjobbat?
– Ganska enkelt, kanske efter nån veckas komposition. Den är väldigt rak på sak jämfört med andra Origin-låtar.

En kompositör eller flera?
– Jag skrev alla gitarrdelar medan Mike och John [Longstreth] sköt till sina delar på bas och trummor.

24 mil för en bruten handled – saker man går igenom för sitt favoritband

En uppfriskande historia från ett fan till oss andra, hämtat från Origins facebooksida.