Posts Tagged ‘Nifelheim’

Nitar, bälten och skit – Nifelheim lär oss hur metal ska låta

16 mars, 2016

Inte som du tror.

1818

Då och då släpper jag fram gästskribenter, ofta för att de har något mycket bättre att komma med än jag. Som i det här fallet. Martin Holmström, en gång tekniker och producent på Peekaboo Studio i Göteborg, minns ett legendariskt möte med ett ungt Nifelheim, när bandet utan kompromisser finslipade början på sin karriär.

”Hösten 1994 gick jag på Komvux i Göteborg, för att läsa upp min behörighet till en nystartad ljudteknikerutbildning. På lektionerna i ellära träffade jag på Onkel, en legendar i Göteborgs musikliv. Vi var musikprylnördar båda två, och hade lite kontakt, lånade grejer av varandra och så vidare. Onkel hade riktiga dreads, jag hade tönt-varianten (tänk sångaren i Offspring). Senare under hösten klippte jag av mig håret och fick då namnet Skalle-Per av Onkel.

Nån gång under vintern 1994-95 skulle antingen jag låna nåt av Onkel eller tvärtom. Onkel befann sig den här kvällen i gamla anrika studion Nacksving, på Kungsgatan i Göteborg. Här hade Björn Afzelius spelat in blivande guldskivor, som hängde på väggarna. Vid den här tiden drevs studion av en annan legendar i Göteborgs musikliv, nämligen Urmas Plunt, som körde runt i en Chevrolet Stationsvagn med fejkträpaneler på sidorna. När bilen var redo för pension köpte han en ny, likadan. Jag hade hört massor med stories om Urmas via några andra kamrater på ljudteknikerutbildningen, så den här kvällen var det med förväntansfulla steg jag gick uppför trapphuset och knackade på dörren till studion. Tänk om jag skulle få se Urmas Plunt i egen hög person!

Det fick jag inte. Men jag fick nåt ännu bättre istället.

Onkel var i studion i egenskap av producent. Jag kom in i kontrollrummet, stirrade längtansfullt på det stora mixerbordet (som Urmas brukade ligga under med en lödkolv i högsta hugg), och såg några långhåriga snubbar med nitar överallt på kläderna, springa in och ut ur rummet, dividerande om vems bälte som var vems. Jag kände genast igen dem som Bröderna Hårdrock, ja, alla i Göteborg kände till Pelle och Erik.

Det var alltså Nifelheim som Onkel höll på att producera den här kvällen. Onkel satte på bandaren, och ett virrvarr av skräpigt distade gitarrer och trummor vällde ut ur högtalarna. Det som blev Nifelheims debutalbum, kallat just Nifelheim. Min egen metalvärld bestod mest av Metallica, Slayer, Testament och annat som, i förhållande till det som jag hörde nu, var väldigt städat och ”välproducerat”. Det jag hörde var i och för sig inte färdigmixat, men det var mycket av allt, skräpigt och svårt att urskilja några riktiga detaljer. Jag kommenterade antagligen att det lät lite rörigt, varpå jag fick svaret från Nifelheim:

– Det ska låta skit! Men det ska vara rätt sorts skit! Många fattar inte skillnaden, de tror att skit e skit. De e helt fel, de fattar inte. Det här e rätt sorts skit!”

Martin Holmström

Alina Sofia, Photographer

Annonser

Nifelheim och Vulcano ställer in spelningar i Malmö och Göteborg

6 maj, 2013

Evil Is Eternal som Nifelheim så väl konstaterat. Nu har ondskan drabbat bandet – konserterna med Nifelheim och Vulcano på Kulturbolaget i Malmö och på Trädgår´n i Göteborg har ställts in.

KB uppger följande: ”Detta på grund av bristande intresse. Samtliga kunder kontaktas via mail eller telefon och får nedan information.”

Information om återlösen av biljetter enligt KBs hemsida: Köpt biljett återbetalas från inköpsstället. Serviceavgift och eventuell leveransavgift återbetalas ej.

Fladdermusen i bandloggan – en ondsint kavalkad

9 november, 2012

”Fladdermöss är en mytomspunnen djurgrupp som ofta associeras till allt från sagor och svart magi till hårdrock och vampyrer.”

Det där trevliga citatet är inget jag har hittat på, utan det kommer från Länsstyrelsen i Dalarna. Respekt!

Google har också fattat grejen. När företaget nyligen hyllade Bram Stokers såg deras logga ut så här:

Det ger Bara Metal tillräcklig god anledning för att uppmärksamma fladdermusen i hårdrockens historia, med fokus på loggor (sexton förtappade loggor får utgöra urvalet), och utan att nämna Ozzy Osbourne en enda gång.

images

104484_logo

5690_logo

1111_logo

Morbid_logo

26310_logo

18278_logo

l_aeb8a17059194efd9b65d4456db7135f

3540395619_logo

8439_logo

6686_logo

Bröderna Hårdrock heter inte längre Bröderna Hårdrock

27 april, 2012

För något år sedan skrev Expressen om kommande Ulf Malmros-filmen Bröderna Hårdrock [Vinn filmen på dvd här], och schismen som då uppstått med Nifelheim-bröderna eftersom namnet så uppenbart är snott från dem.

– Vi kontaktade dem tidigt, men de ville inte ha nåt med oss att göra. De är sura på oss. Men vi har bara lånat namnet, och det är inget skyddat namn, [säger Malmros]
– Man kunde tro att de skulle tycka att det var roligt att vi har inspirerats av dem, men de är inte så pigga på den här grejen, säger Malmros. (hämtat från Expressen)

Men när man numer går in på Svensk Filmdatabas, så har filmen bytt namn:

Ny titel är alltså Mammas Pojkar. Så har den tydligen hetat sedan februari. 1-0 till Nifelheim med andra ord.

Fast man av ordning känner att det ändå ringer en liten hårdrocksklocka nånstans – Mammas pojkar? Är inte det en rak översättning av ett band som hette så?

Jorå. Mama’s Boys från Nordirland. Bandet bildades 1978, och existerade parallellt med NWOBHM. Lär ha turnerat med Ratt och lyckades bland annat göra en cover på samma låt som Quiet Riot lite senare gjorde en cover på – Mama Weer All Crazee Now.

Så för att slippa bråk med Mama’s Boys över att filmen Mammas Pojkar heter Mama’s Boys internationellt, så döpte man den i alla fall till Bröderna Hårdrock, fast på engelska: Metal Brothers. Vilket på svenska blir Mammas pojkar, kanske inspirerat av Mama’s Boys. Känns snurrigt.

Nifelheim-Erik slår två flugor i en smäll

5 oktober, 2011

”Den där, till exempel, är ju något av det snyggaste jag har sett i hela mitt liv. Det är så jädra snyggt, fanimej. I mina ögon är det nog den snyggaste bilden man kan se ungefär. Den ser så jävla metal ut att det sprutar ur den, fanimej.”

Ett enda citat, från Nifelheims Erik ”Tyrant” Gustavsson, ur boken Blod Eld Död, slår två flugor i en enda smäll – svensk hårdrocks mest historiegrävande höst någonsin.

MER METAL: SDS om kvinnor i metal, SkD om hårdrocksband i Melodifestivalen, SR har intervjuat Yasin Hillborg, Barometern har inte sett filmen, men publicerat TTs recension

Årets metalbok har kommit, lästs och segrat

23 juni, 2011

Metalboken med stort M är här, och då syftar jag inte på titeln. Jag har läst den och kan bara rekommendera den – Jon ”Metalion” Kristiansen släpper ihop med förlaget Bazillion Points boken METALION: The Slayer Mag Diaries.

Dels är det en nyutgåva av alla hans klassiska fanzines Slayer Mag, dels är det Jons historia som tidningsmakare och metalfan, mitt i smeten när norsk black metal föds och växer fram.

Omslagsbilden föreställer Nifelheim, och är tagen av Metalion själv, som numer försörjer sig som fotograf. Här är ett litet smakprov från boken, första gången han träffade killarna i Mayhem:

”På konsertlokalen [Motörhead i Oslo 1985] la jag märke till Euronymous och Necrobutcher eftersom deras utseende var så annorlunda. Båda var ganska korta, kortare än mig, och båda hade långt hår ända ned till midjan, färgat kolsvart. År 1985 var det ganska ovanligt. Som grädde på moset tror jag också att båda två hade Venomtröjor.” [Min översättning]

Boken kan ni beställa här.

Namntjosan gånger två – Sweden Rock Festival och Bröderna Hårdrock

17 maj, 2011

Sweden Rock närmar sig med en dag i taget, eller med ”chock-stormsteg” som det skulle heta på kvällstidningsspråk. För dig som ska dit finns det en app att ladda ned, som visar spelordning, information om artister, väderprognos och kartor. Det står också mycket tydligt att det ”inte [är] en officiell app från festivalen” och Sweden Rock Festival verkar ganska sura över att deras logga används utan tillåtelse, iallafall om man ska tolka deras kommentar på deras officiella facebooksida.

Apropå att sno namn – det var genom det här filmklippet på tvillingbröderna Erik och Per Gustavsson som regissören Ulf Malmros fick idén till titeln och filmen Bröderna Hårdrock. Men enligt Expressen så är Nifelheimarna ”inte lika roade av Malmros nya filmprojekt.” Läs om det här, och läs detaljer om filmen här på SFIs hemsida. Handlingen går ut på kärlek, så klart, med hårdrockare som en kuliss för lustigheter. Törs man gissa att någon av de vuxna heavy metal-bröderna ska dansa line dance i en ”lustig” scen – kanske till Iron Maiden?

Filmen ska spelas in i Vänersborg, med start 30 maj.

”En film om två vuxna bröder som tänker arrangera ett Heavy Metal-konvent i sin sömniga lilla by. Deras mamma är byns präst som oroar sig över sönerna och vill att de ska växa upp och skaffa familj. Byns unga lärarinna och Line Dance-instruktör sätter brödernas hjärtan i brand. I hemlighet, bakom varandras ryggar, startar en kamp om hennes hjärta.”

Erik och Per Gustavsson är förresten i gott sällskap. Regissören Stephen Herek sket fullständigt i att Judas Priest och framförallt Ripper Owens inte gillade att filmen Rock Star helt och hållet baserades på deras karriärer.