Posts Tagged ‘Mustasch’

Mustasch nya trummis virvlar ut i trumsolo – live i Malmö 2012

18 mars, 2012

Mustasch spelade på KB igår, och kanalen joltcan hade den goda smaken att lägga upp Black City på Youtube, ett klipp som också innehåller ett trumsolo av nya turnémedlemmen Jejo Perković.

Mustaschs album – en guide av Ralf Gyllenhammar (del II)

8 februari, 2012

För två år sedan intervjuade jag Ralf Gyllenhammar, där jag på slutet tvingade honom att gå igenom album för album, medan han mumsade i sig en baguette med pesto på ett café i Stockholm. Detta är den andra delen av hans svar:

• Parasite (2006)

– Den var roligare att göra än Powerhouse. Den gav vi ut själva med hjälp av distributionsbolaget Border. Alla i bandet utom Hannes Hansson [gitarr] ville ha Parasite som singel. Han ville ha Nailed to Pain och där märkte man att vi tänkte olika.

• Latest version of the truth (2007)

– När vi gjorde den trodde vi verkligen att allt var över. Jag la alla gitarrer själv, helt ensam. Hannes var inte ens med i studion knappt. Men så kom den där brakhitten Double Nature. Hade vi inte fått den hitten hade inte bandet varit kvar.

• Mustasch (2009)

– Det är vår bästa platta. Nu är det slut på kompromisser. Nu har jag gjort musik som jag själv tycker är bra. Förr har jag fått plocka bort lite mer lättsmälta och poppigare saker när alla i bandet skulle bestämma. Men nu är till och med en ballad med. Det hade aldrig funkat innan. Fast det är en ballad om ett hårt ämne, inte om en hundvalp.

FÖR FÖRSTA DELEN KLICKA HÄR

MER MUSTASCH: Senaste albumet har recenserats av HD, ÖA har en intervju med bandet som troligen TT Spectra har gjort, och skivbolaget Gain meddelar att Sounds like… har sålt guld.

Mustaschs album – en guide av Ralf Gyllenhammar (del I)

2 februari, 2012

För två år sedan intervjuade jag Ralf Gyllenhammar, där jag på slutet tvingade honom att gå igenom album för album, medan han mumsade i sig en baguette med pesto på ett café i Stockholm. Han delade generöst med sig av sina upplevelser:

• The true sound of the west (2001]

– Snabbt inspelad på två dagar. Det är mina första hårdrockskompositioner. För att vara 32 år gammal och aldrig ha spelat gitarr är det bra.

• Above all (2002)

– På Above All märker man vad som komma skall. Den börjar med två hårdrockshittar, Down in Black och I Hunt Alone. Dom kommer vi aldrig sluta spela live. Särskilt inte eftersom dom är så roliga att spela. Med Above All gick vi ifrån Kyuss-influenserna som fanns på första plattan.

• RatSafari (2003)

– Det var den första skivan där vi hade en producent, Jacob Hellner, som skulle bestämma allt. Vi la oss inte i nånting. Hans stora nummer var Rammstein. På en del av låtarna låter det väldigt mycket svengelska, men när vi frågade producenten om det så svarade han bara: ”Låter jättebra i mina öron.” Nej, det gör det inte. Han var ju van att snacka med Rammstein på knögglig engelska, och vi hade ju sagt att han skulle bestämma allt, så…

• Powerhouse (2005)

– Vårt sista album på EMI. Då började vi undra hur länge mer vi skulle hålla på. Det var så segt, vi tjänade inga pengar och alla på EMI som gillade oss slutade eller fick sparken.
– Det är en skiva med mycket kompromisser inom bandet. Och EMI beställde en happy-låt som andrasingel, så jag tvingades skriva I’m All Right, annars hade vi inte fått ge ut skivan. Som tur var gjorde vi Dogwash, men den tyckte EMI var för hård. Vår A&R fick kämpa för att ha den som förstasingel.

LÄS FORTSÄTTNINGEN HÄR

MER MUSTASCH: Nya albumet har recenserats av UNT, DN, SvD, GP, Barometern och SDS.

Trummis vill bli Mustasch-trummis – lägger upp audition på Youtube

17 januari, 2012

Visst har vi hört förr att folk marknadsför sig på arbetsmarknaden genom Youtube. Olle Holst Ussing gör likadant, när han lägger upp sin auditionfilm som förmodligen också har skickats till Ralf.

Anledningen till trumbytet är att Danne McKanzie och Ralf inte ”kommer överens” (läs, ”Danne McKenzie vill inte leva ett liv som Kirk Hammett”), en nyhet som släpptes i mitten av december, men som jag missade på grund av så kallad jul- och nyårsstress.

Mustasch går med i Heaven och Hell-klubben med nya albumet

18 november, 2011

Mustasch har kommit till den där punkten i sin karriär där bandet öppnar Heaven och Hell-fönstret – västerlandets mest älskade och fruktade motsats. I dagarna kom en pressrelease med budskapet att Mustasch släpper ny skiva, döpt till Sounds like Hell, Looks like Heaven, 1 februari.

Men titeln gör bandet inte bara armkrok med Black Sabbath, utan band som Gamma Ray, Volbeat, The 69 Eyes, Virgin Steele och Bring Me the Horizon säger också hej och välkommen till Heaven och Hell-klubben.

För att inte glömma Serenity in Murder, Lordi, Accept, Zakk Wylde, Diamond Head, Tokyo Blade och göteborgskollegan Snowy Shaw med XXX. Och ja visst ja, melodifestivalsbidraget från Crucified Barbara, det höll jag på att glömma.

En enda stor Heaven och Hell-familj.

Stort Mustasch-fan jag är, så jag ser självklart fram emot ny musik.

Regain Records – vad är det som händer?!

20 september, 2011

För ganska exakt ett år sedan basunerade ett pressmeddelande ut följande: ”Gain/Sony Music har kontrakterat Mustasch på skivbolaget i Norden.”

Det betydde att Mustasch inte längre låg på Regain Records, skivbolaget som plockade upp dem efter EMIs bedrövliga behandling och eskapaden med Border Music i EPn Parasite.

Det är alltså ett år sedan. Nu har det strömmat in fler avhopp från och problem för Regain Records: Gorgorths albumsläpp har skjutits upp två gånger sedan april, Marduk har gått egen väg, Dark Funeral har lämnat skeppet och igår stod det klart att även Ragnarok gör likadant.

I slutet av 2009 gick skivbolagets filmfalang, som gjort filmer som Murder Island (filmens rollista på imdb innehåller följande: nagging girl, stupid guy och dansbandmom) och Zombiejäger i konkurs, vilket jag tolkade som att Regain Records bara skulle satsa på sitt huvudområde, det vill säga musik.

Regain Records sitter också på rättigheterna till In Flames album Lunar Strain och Subterranean som så sent som för ett år sedan gavs ut i ny lyxig omklädnad. Men de skivorna kan väl knappast sälja så bra idag att de täcker upp kritiska hål i verksamheten?

Det är bara att hoppas att detta inte är slutet för ett av Sveriges skivbolag som enskilt gjort den största kulturgärningen för metal i detta land. Med skivbolagets egna ord: ”Regain Records will always support the scene and try hard to release quality instead of quantity.”

Mustasch – journalisterna får aldrig nog

16 februari, 2011

Minns ni när mamma och pappa klippte ut rubriker med ert namn i, i stil med ”Torbjörn blir proffs i Tyskland” eller ”Åsa känner sig stark” eller ”Martin ska få ordning på torpet” – och så handlade det om en kändis eller liknande? Ett något suddigt foto från gårdagens Sydsvenskan tar vara på den söta lilla traditionen:

Oldboy-regissören försvarar indirekt Dala-Deomkratens iPhone-intervjuer

12 januari, 2011

Park Chan-wook, mannen som gav oss filmerna Sympathy for Mr Vengeance, Oldboy och Sympathy for Lady Vengeance, går omedvetet (?) till försvar för Heavy – som i julas fick skäll och hot om stryk för att han filmade en intervju med iPhone. I förrgår skrev The Guardian att Park Chan-wooks senaste skräckfilm är filmad helt och hållet med en iPhone.

Dröjer nog bara några timmar innan Kobras redaktion bestämmer sig för att göra samma iPhone-sak i nåt kommande program.

Till försvar för Ralf Gyllenhammar – som om han skulle behöva det

19 december, 2010

Ralf Gyllenhammar har ringt upp Jonas ”Heavy” Stentäpp (och bett om ursäkt gissar jag), och jag tycker hela musik-Sverige kan dra ett streck över detta.

Ralf är en av de mest schyssta musiker jag intervjuat och träffat. Han tjötade med mig i 40 minuter per telefon under en intervju, långt in på sin lunchtid och både mellan och under tuggorna. Jag fick svar på allt. Allt!

Och när jag och min familj råkade träffa hela bandet på en helvetisk snöig bensinmack i Småland i februari, de var på väg till KB i Malmö, var han lika trevlig och uppåt igen.

Han är dessutom väldigt rolig. Ett exempel från senaste spelningen på KB:

Ralf: ”Finns det några journalister från Aftonbladet här?”

Delar av publik: ”Jaaaa!”

Ralf: ”Jag läste nämligen i Aftonbladet igår att [nån kvinnlig comebackartist, typ Suzanne Vega] hade sålt 300 biljetter till KB. Dom drog upp det till en helsida. Så jag ringde upp journalisten och frågade – varför skriver ni inte om oss också? Vi har snart sålt slut KB och ska spela där imorrn.”

Vänta lite det blir roligare, två låtar senare, när Black City ska dra igång:

Ralf: ”Finns det några ambulansförare här idag?”

Delar av publiken; ”Jaaaa!”

Ralf: ”Du? Du sa ju nyss att du var journalist!? Det kan bli jävligt illa om du ska köra ambulansen med oss efter giget – det här är BLACK CITY!”

Ralf lackar ur när en Apple används som filmkamera

18 december, 2010

Apple har stött på sitt första bakslag – backstage hos Mustasch. Det är Dala-Demokratens reporter/frilans (?) som blir hotad att få på käften för att hans filmutrustning är för pluttig. Samma pluttiga maskin har Mustasch själva gjort en app tilldå dög Apple tydligen.

EDIT: Till försvar för Ralf Gyllenhammar… Till försvar för iPhone och Heavy

Ralf har så klart rätt att avgöra vilka som ska vara backstage.

Men hot med stryk är alltid fel. Jonas ”Heavy” Stentäpp skulle kunna sälja den här filmen till Apple, som gör reklamfilm av det med devisen: ”Jo, så bra är tekniken”. För någon större skillnad mellan detta och en backstage-intervju med SVTs topputrustning som kostar skjortan för skattebetalare – jag tycker detta fungerar lika bra.

Å andra sidan är detta vad som kan hända när papperstidningar ska låtsas vara  tv. Jag har så mycket neggigt att säga om dåliga webb-tv-intervjuer/reportage (ofta så proppfyllda med reklam innan inslaget börjar, ”Riktig tv har ju reklam”, att jag hinner stänga av och läsa en artikel i ämnet istället) att jag inte vet var jag ska börja. Så jag slutar.

Läs folks kommentarer om detta på DM och M.