Posts Tagged ‘Morbid Angel’

Necrovation förband till Morbid Angel

11 november, 2014

Mörkret innan mörkret.

Det blev skånska Necrovation som fick rollen som förband till Morbid Angel. Det har varit allmänt känt sedan typ två veckor, men eftersom jag har varit på semester så får ni stå ut med att veta det först nu.

Bara Metal har tävlat ut biljetter till konserten, och två vinnare har redan annonserats på Facebook – Åsa och Fredrik. Grattis!

Annonser

Recension Morbid Angels Covenant – låt för låt

13 oktober, 2014

Covenant i backspegeln.

Covenantfront

Det första som slår lyssnaren är omslaget. Lite ockulta böcker, en kniv som ser ut som en brevöppnare och ett tänt ljus. Allt som saknas är svarta handskar. Kom igen – det är ett riktigt barnsligt omslag med tydligt utplacerade objekt som någon matfotograf fått i uppdrag att plåta.

Men sällan har uttrycket ”mer att bjuda på än vad ögat visar” varit mer sant.

Covenant var Morbid Angel och hela death metal-samhällets debut på ett majorbolag, och det visade sig också bli bandets bästa album. Eller näst bästa. Otroligt bra tror jag alla kan komma överens om. Det producerades i stort sett av Morbid Angel själva, och mixades av ingen mindre är Fleming Petersen. Ljudet genom hela albumet är otroligt torrt, vilket var populärt just då, och blöttes mest upp av Trey Azagthoths vurm för flanger.

I december kommer bandet till Malmö, Göteborg och Norrköping för att jubilera med just Covenant, som spelas låt för låt – albumet fyllde nämligen tjugo år nyss. En bra idé, och en konsert ingen borde vilja missa. Och du kan vinna biljetter till Malmöspelningen genom Bara Metal.

Detta är Bara Metals recension av albumet, låt för låt.

 

  Rapture – 3/5

• Sångpartierna, sårskilt verserna, är ganska ljumma på Rapture. Först vid det tyngre partiet runt 2:00 vaknar låten till liv och får färg. Trey Azagthoth otroliga lekar med gitarren, från full-fräs-flanger via den där stunden när han bara hackar plektrum mot strängarna fram till solot – what can one say. Geni.

 

  Pain Divine – 5/5

• En av albumets mer kända låtar. Borde kanske ha inlett hela albumet, eftersom den håller högre klass än Rapture. Pete Sandoval trumspel på Pain Divine är fenomenalt. Det är det visserligen genom hela albumet, men här är det ett underbart bombardemang till den typ av tremoloriff som bandet slog igenom med på Altar of Madness. Pain Divine innehåller inte ett enda tråkigt moment.

 

  World of Shit (the Promised Land) – 5/5

• Det finns två låtar som gjorde Covenant till det break through-album som det blev för death metal för fans som ännu inte funnit sig i musikstilen. Den ena är så klart albumets sista spår. Den andra är World of Shit. En otroligt sinnrik början, där det medryckande introriffet följs av ett lugnt riff som är som så pass nedsvärtad och melankoliskt – trots att det är tämligen enkelt – att det är helt oförgömligt. Det riffet utgör också låtens piece de resistance och upprepas två gånger. Det snabba partiet, som ibland låter ganska Slayer-thrashigt, fram till 2:30 är en perfekt pendang.

 

  Vengeance is Mine – 2/5

• Fullt ös medvetslös. Den här titeln är inget unikum. Mitt gamla favoritband från 80-talet, Blind Illusion, hade samma titel till en betydligt bättre låt. Jag gillar snabba låtar, men den här fastnar inte.

 

  Lion’s Den – 5/5

• Albumets mest underskattade låt. Morbid Angels mest underskattade låt? Lion’s Den är perfekt uppbyggd. Det där fragila slingriga riffet som återkommer är hur hemsökande som helst, och verspartiet med bara Vincent och trummor – ”Whip crack” – sticker ut i all sin enkelhet. Även sångpartierna med ”Kill em’all” är otroligt bra, i en text som hänsynslöst berättar en av Romartidens grymmaste underhållningar. Efter det kommer en paus följt av ett av albumets absolut bästa riff runt 03:00, som är så pass bra att det måste bli fade out – riffet får inte sluta officiellt.

 

  Blood on my Hands – 3/5

• Även den här låten brister i finess. Nu blir det enkelt att tro att jag har svårt för snabbare låtar, vilket skulle vara jobbigt om man driver en metalblogg, men så är inte fallet. Blood on my Hands är helt enkelt byggt på sämre låtmaterial.

 

MorbidAngelBaksida

Baksidan

  Angel of Disease – 1/5

• Den här låten avskyr jag. Det räcker inte med breakdowns och tydliga skyltar för var man ska mosha. Dave Vincents punksång till det där punkriffet i versen är så oerhört motbjudande. Dessutom är den här låten oerhört dåligt upplagd och planerad, hackar från olika riff och olika moment. Bara mishmash av överblivet material. Kul är dock det Led Zeppelinaktiga bluesinspirerade svarta hålet i låten mellan 2:55-3:40, där man bildligen kan höra hur basen löper amok lever ut sitt försvunna 70-tal. Detta är utan tvekan albumets sämsta låt och när bandet spelar den live blir det en välkommen dryckespaus. Extra bra då att den är hela 6:15 lång och därmed albumets längsta låt. En låt som är kul, men på ett sånt sätt att man skrattar åt den.

 

  Sworn to the Black 5/5

• Titeln är så gångbar att alla band någonsin inom black- och death metal skulle kunna återanvända den utan att vi reagerade på att det var samma ord som skrevs om och om igen. Här är det fullt ös på flangern igen, utan att överdriva det. Vincents sång är brutal under versen och genialsikt effektpålagd under refrängen. Man börjar fundera på om han verkligen är svuren åt det svarta. Sedan minns vi hans fortsatta karriär, och texten blir bara ytterligare en i mängden.

 

  Nar Mattaru 4/5

• Lite spökstämning i form av keyboardlek i studion? Inte helt fel. För med tanke på vad som ska komma efter instrumentala Nar Mattaru så är den här låten placerad perfekt på albumet. Jag kan tänka mig att bandet diskuterade om den skulle komma allra först, kanske gjorde den det under turnén (någon som vet?) men som den ligger nu är det perfekt. Jag hoppas den här låtordningen gäller under kommande turnén. Enligt ”källa internet” ska Nar Mattaru tydligen betyda ”avgrund” och vara sumeriska.

 

  God of Emptiness 6/5

• Morbid Angel (och Pantera) har ganska mycket att tacka Beavis och Butthead för. Bland annat för att MTV valde att lyfta fram den här låten i soffsittarnas program. God of Emptiness är ett fantasisk samarbete mellan Trey Azagthoth och Pete Sandoval, och Dave Vincents sånginsats är otrolig. Ni vet vad jag menar. Är struphuvudet nere i magsäcken?

Jag kan inte fatta hur någon kan komma på en sån här udda låt, den är som hämtad från en annan planet, utomjordlig. Bandet har precis tagit ut svängen så långt de kan, hållit sig så långt bort från de koncept de egentligen håller sig inom, utan att på något vis gå utanför sitt eget skinn. Detta är konst punkt slut. Låten är tämligen lång för Covenant, men det märks inte. Perfektion.

Att lägga en sådan låt sist, i en tid när låtordning verkligen gällde, var kaxigt. Det visar vilket självförtroende Morbid Angel hade 1993.

Tävling: Vinn biljett till legendarerna Morbid Angel

7 oktober, 2014

Årets storkonsert.

Morbid+Angel+800pxMorbid_Angel_live_in_2006-300x200

Det är din turdag! Du har nämligen chansen att se Morbid Angel i Malmö på KB 18 december helt gratis! Som Bara Metal berättat tidigare ställer KB upp med två gratisbiljetter, och du kan vinna den ena av dem. Allt du ska göra är att svara på följande:

1) Vilken är din favoritlåt med Morbid Angel?

2) Varför är det just den?

Ni ska med andra ord motivera varför ni gillar en låt med bandet. Som en recension. Det kan vara superkort, det kan vara personligt, det kan vara torr fakta. Skriv era svar nedan i kommentarsfältet, eller på Bara Metals facebooksida. Ni hittar dit enkelt, via bloggens startsida eller via denna länk.

Morbid Angel ska på den här turnén spela hela mästerliga albumet Covenant, så det är en unik spelning du inte ska missa. De två bästa svaren vinner biljetterna till Malmöspelningen. Är det för långt bort? Men du känner vänner som du vill tipsa? Gör det! Dela gärna den här tävlingen i sociala medier, så fler hittar till bloggen i framtiden.

Deadline är måndag 20 oktober.

Avslöjat! Bara Metal tävlar ut biljetter till…

1 oktober, 2014

Höstens liveupplevelse.

IMG_2444EFTER

Den 22 juni och en vecka framåt anno 1993 gick solen i moln. Forskare världen över reste ut i universum för att se vad som var fel. Det visade sig att felet fanns på jordklotet och i Florida – Morbid Angel släppte albumet Covenant via Earache just den dagen, och resten är historia som det heter. Helt sant.

Och nu till saken. Titta på bilden noga ovan. Klicka om ni måste. Där har ni Bara Metals mysiga hösttäving, en Morbid Angel-biljett vardera till två misantropiska vinnare. Denna turné ska Morbid Angel spela just hela Covenant från början till slut. Whoha! Tack, KB, som varit schysst nog att skänka gratisbiljetter till Bara Metals läsare.

Detta är verkligen absolut sant! Tävlingen utlyses nästa vecka eller nåt sånt. Häng på bloggen så får ni förstahandinfo. Och sprid gärna detta till alla Morbid Angel-fans ni känner.

Metalband världen runt firar Kyrkogårdens Dag

14 juli, 2014

Gravallvarligt talat.

goatwhore-2014

Kyrkogårdens Dag passerade tämligen obemärkt, men för ett band som Goatwhore är det det så klart ständigt Kyrkogårdens Dag. I samband med att de i våras avslöjade att deras kommande album heter Constricting Rage of the Merciless (släpptes 4 juli) så lät de också släppa detta foto – fotograferade vid en kyrkogård. Inte helt unikt för ett metalband.

Bara Metal vill så klart också fira Kyrkogårdens Dag, och gör det genom här släppa loss ett bildsvep av band vid kyrkogårdar: Watain, Vampire, Sepultura, Malthusian, Entombed, Sarcofago med flera. Komplettera gärna med egna förslag!

sepultura1986

(more…)

Morbid Angel till Europa – kör hela Covenant live

1 juli, 2014

Rise! Riiise!

Morbid Angel basunerar ut att en Europaturné är på ingång. Bandet ska fira sin tjugoåring, albumet Covenant. Det släpptes redan sommaren 1993, men bättre sent än aldrig. Nåt ska man turnera för. 

Albumet Covenant var typ det första death metal-album som gavs ut på storbolag. Förstasingeln God of Empitiness vevades ofta på den tidens musikplattform nummer ett (MTV) och det gav mängder av sålda album.

Firandet firas medelst tårta och ballonger och, viktigaste detaljen, genom att spela hela albumet live under den där Europaturnén. De datum som berör oss:

16 Dec – Köpenhamn, Pumpehuset
17 Dec – Göteborg, Sticky Fingers
18 Dec 14 Malmö, KB
19 Dec 14 Norrköping, Black Christmas Festival, Flygeln
20 Dec 14 Oslo, Vulkan Arena

Morbid Angels debut Altars of Madness firar 25 år idag

12 maj, 2014

Idag är det exakt 25 år sedan Morbid Angel gav ut sitt album Altars of Madness via Earache, den 12 maj 1989. I min värld är detta ett oerhört viktigt album som kom att betyda väldigt mycket för vilken typ av musik jag skulle komma att lyssna på. Det var så komplext, hårt, mörkt och genialiskt. Allt i ett.

MorbidAngelAltars

För omslagskonstnären Dan Seagrave kom det också att betyda väldigt mycket. På sin hemsida skriver han bland annat så här:

”This was something I’d been working on at home, which the band saw partially finished. It consequently became my first Death Metal cover. Prior to that I’d been making album covers for British thrash bands like Warfare, and Hydravein. Even though I was 18 when i did it, i still think its quite interesting. Its not supposed to be spherical as has been suggested. Its more like a flat disk made of a fossil material, that has captured souls.”

Sju-i-topp: Bara Metal listar metal med baklängesbudskap

28 april, 2014

Backward messages. Hyfsat vanligt inom musiken sedan inspelningstekniken ändrades nån gång på sextiotalet. Bara Metal listar de sju tuffaste inspelningarna på metalfronten.

filename=bicycle_violin

1. GhostDeus Culpa

Så fint och sublimt. Gläns över sjö och strand baklänges helt enkelt. Var och en, mest vi svenskar som känner till sången, får tolka det hur vi vill. Inget överdådigt i stil med att bränna ned kyrkor eller liknande.

2. Iron Maiden – på albumet Piece of Mind

Mellan The Trooper och Still Life dyker detta upp som låter som ett språk i Star Wars-galaxen. Det lär varar detta som sägs: ”Hmm, Hmmm, what ho said de ting wid de tree bones. Don’t meddle wid tings you don’t understand” följt av ett skönt rap. Enligt Wikipedia är det Nicko McBrains röst, när han härmar Idi Amin.

3. Slayer – inledningen till Hell Awaits

”Sanya-ard. Sanya-ard.” Vem har inte önskat att det var så lätt att värva folk till sin egen övertygelse, i allt från att gå med i facket till att bli supporter för IFK Malmö? ”Join us” baklänges är så enkelt och låter så infernaliskt med gitarrernas rundgång i bakgrunden. Killarna måste ha skrattat hela vägen hem från studion.

4. Possessed – inledningen till låten Pentagram

Det låter som om det är en stor demon, eller besatt människa a la flygande kvinna vid fönster i Evil Dead. Precis som det ska låta. Perfekt för ett album som sägs representera övergången från thrash metal till death metal. Sedan visar det sig att det som sägs bara är en fantasilös upprepning av första versen, men ändå.

5. Mötley Crüe – på albumet Shout at the Devil

På baksidan av Shout-albumet står det något i stil med: Varning, detta album kan innehålla ”backwards messages”. När man läser the Dirt nämns inte ett ord av detta. Förmodligen för att det inte finns något. Men det faktum att albumet har en sådan varning gör att folk säkert har letat ihjäl sig. Stor humor! Eller finns det något där nånstans? Nån som vet?

6. Morbid Angel – inledningen till Altars of Madness

Introriffet spelas baklänges. Och det låter grymt häftigt. Bara Metal frågade producenten Digby hur det gick till när de kom på idén och han svarade så här: ”… när vi spelade in Immortal Rites märkte vi att när bandet spolades tillbaka i normal hastighet så lät öppningsriffet ganska coolt när det spelades baklänges. Det var anmärkningsvärt likt riffet som det lät när bandet spelades normalt, alltså framlänges, men med en slags kuslig känsla som från en annan värld.”

7. Electric Wizard – andra hälften av Black Magic Rituals and Perversions

Så meningslöst, i stil med The Beatles Revolution Number 9.  Bloggen bonehand.com beskriver det som allra bäst: ”Unfortunately, the majesty of this track is tragically marred during the last 5 minutes or so by a long tedious reading from the book of evil nonsense and retarded back-masking, resulting in the the album’s lone misstep. It must have sounded like a good idea at the time…”

Black Breath om sitt baklängesriff – en hyllning till Dismember

21 november, 2012

Black Breath har släppt ett grymt bra album i år, och lär ligga högt på årsbästalistor världen över. Bara Metal kommer i nästa veckan publicera en mycket läsvärd intervju med Black Breath och Eric Wallace [gitarr]. Här är ett utdrag:

Jag älskar introt till Feast of the damned, jag gissar att det är introriffet baklänges. Hur kom ni på idén? Från Morbid Angel?

– Ursprungligen var tanken att försöka kopiera effekten som används i början av Suicidal Revelations med Dismember där bandaren snurras bakåt för hand – eller åtminstone är det så jag tror att de gjorde.

– Men när vi var i Seattle och skulle kommunicera med Kurt Ballou, som mixade albumet i Salem, alltså typ andra sidan av USA, så fanns det inte så mycket utrymme för att experimentera. Kurt skickade ett test och det var inte riktigt vad jag ville ha, så jag försökte vända det själv och skickade det tillbaka för att visa hur jag ville ha det.

– I mitt huvud lät det dock annorlunda, men eftersom det var första gången jag faktiskt hörde det, visade det sig bli mycket mer likt Morbid Angel-introt än vad jag hade tänkt mig. Vad du hör är de första takterna av Feast for the Damned baklänges och infejdat tills låten/riff vänder åt rätt håll och sparkar igång.

– Vi bestämde oss för den version som är på skivan efter att Kurt satte ihop det lite renare. Riffet baklänges har en skum, groovy  ballongkänsla i sig, det låter ganska coolt om du fråga mig.

* * *

Ni som har hängt med på Bara Metal vet att Digby Pearson från Earache för drygt ett år sedan berättade hur Morbid Angels bakvända Immortal Rites-riff kom till:

När vi spelade in Immortal Rites märkte vi att när tapen spolades tillbaka i normal hastighet så lät öppningsriffet ganska coolt när det spelades baklänges. Det var anmärkningsvärt likt riffet som det lät när tapen spelades normalt, alltså framlänges, men med en slags kuslig känsla som från en annan värld. LÄS HELA DIGBYS SVAR HÄR.

David Vincent förvandlar episkt riff till allsång med Morbid Angel

19 december, 2011

Vad känns bättre än att börja måndag morgon med ett gott garv? David Vincent i Morbid Angel har under hela året försökt förvandla det episka riffet i Immortal Rites till en liten gemytlig allsångsstund, fast med stadig, mäktig munkstämma: ”Woooohhhooooaaaah!”

Eller är det ett sätt att täcka upp för saknad synth? Bedöm själva. Nedan finns konserten från Hellfest, och under finns originalet om ni vill tvätta öronen efteråt.

.