Posts Tagged ‘Metallica’

Escape, Metallica, live – den bästa nyheten någonsin sedan Trangiaköket uppfanns

8 februari, 2012

Alltså – Metallicas stora överraskning som de flaggat för är en egen årlig egen Ozfest: Orion Music + More, där de själva headlinar. Och under en av dessa spelningar kommer de att framför Ride the Lightning live.

Vänta lite nu. Ride the Lightning? är inte det plattan som innehåller…?

Just det. Här följer de magiska citaten från deras presskonferens (för er som inte orkar lyssna på 30 minuters tjöt):

Kirk: …och det ska bli den stora debuten för… Escape!
Någon: Uh oh.
James: Jag tror det är ett stort misstag, killar.
Alla andra: Ha ha!
James: Ska ni spara den enda låten för att… den är 80 år gammal!?
Lars: Vi ska spela hela Ride the Lightning, förutom Escape!
Alla: Ha ha ha!
Kirk: Du kommer att fly [escape] när vi spelar Escape.
Lars: Om någon där ute vill spela gitarr och sjunga, kom upp på scenen för Escape, för James kommer att kila iväg.

Blir till att repa in den för Robert Trujillo.

Bakgrund: Trots att Escape är en av bandets bästa låtar så har den aldrig framförts live. James Hetfield lär inte vilja göra det, och anledning ska vara att han inte gillar texten, eventuellt för att den är en kompromiss. Ni som bättre vet varför – kommentera gärna.

De åtta mest märkliga sakerna under 2011 – listan

10 januari, 2012

2011 var ett märkligt år. Lika märkligt som året innan, och dess för innan. Men på ett eget och märkligt underligt sätt. Här är förra årets mest märkliga underligheter i metalvärlden:

8. Megadeth behåller sin gruppering intakt under hela året

Det är stort, åtminstone för de fyra i bandet. Mustaine har bytt medlemmar i sitt band i stort sett varje år.

7. Förbandet under Big 4 släpper bättre musik än huvudattraktionerna

Metallica floppade, Megadeth körde status quo med Thirteen men Anthrax både levererade och knockade. In the End är bästa låten på ett mycket bra album, Worship Music.

6. Ettan tog allt, tvåan fick ingenting

När svenska dagstidningars musikrecensenters betyg sammanfattades kom Graveyard etta. Inget konstigt med det. Det har skrivits spaltmeter om bandet under året, inget konstigt med det heller.

Tvåa kom Vomitory. Men jag kan knappt minnas en enda rad, en enda intervju med bandet. Inget konstigt med det, en tvåa är en tvåa. Eller, lite konstigt är det väl? Bandet lyckades besegra giganter som In Flames och Amon Amarth. När Sveriges näst bästa metalalbum inte leder till åtminstone en liten notis i Aftonbladets hårdrockssatsning, då är det märkligt. Eller kanske inte.

5. En hel hop av metalmusiker hyllar Illud Divinum Insanus

I marknadsföringssyfte inför Morbid Angels comeback skickade Season of Mist ut en pressrelease som gjorde hela världen misstänksam. Skivbolaget samlade ihop ett enormt stort garde av etablerade metalmusiker, som alla på något sätt hyllade kommande albumet: Nergal från Behemoth, Karl Sanders, Mikael Åkerfeldt, Mikael Stanne, Vorph från Samael, Anders Nyström från Katatonia, Mayhemsnubbar och Ola Lindgren i Grave.

Morbid Angel gav oss allt 2011: Ett hiskeligt album att dansa till, en marknadsföringskampanj som brände allt krut, intervjuer som skyllde uppståndelsen på obildade fans, ett facebookkrig med Morbid Angels moderator på ena sidan och hundratals arga fans på andra sidan. Morbid Angel gav oss allt utom ett rykande bra album.

4. Mayhembasisten Necrobutcher fick sina onda andar utdrivna


…och det mest märkliga med detta är att det var fullkomligt astråkigt att titta på.

NRK slog på stora trumman och all metalmedia hängde på – Jørn Stubberud ska träffa en tv-präst i USA, en sån där högerkristen som helar folk i direktsändning. Wow! Kan bli något riktigt bra av det här, trodde vi och köpte pop corn och Norrlands Guld för att bänka oss framför tv:n. Tråkigare tv-show får man leta efter. ”Ring mig om nåt skulle hända.” Det föll pladask.

3. Liturgy släpper manifest

Det är inte alla som skriver ett helt manifest om sina tankar kring musiken: Men visst skulle man önska att fler gjorde det. När Hunter Hunt-Hendrix skriver saker som ”the backbone of Transcendental Black Metal is the Burst Beat. The burst beat is a hyper blast beat, a blast beat that ebbs, flows, expands and contracts…” då blir man glad och varm. Någon som tar sin musik på allvar.

Fler band skulle våga prata om metal på det sättet. Sonic Syndicate kan börja med att förklara sin musik. I djupa termer.

2. Metallica och Lulu.

Vad var inte märkligt med detta? Möjligen musiken. Den var fullt logiskt riktigt usel. Har ni inte läst nog om detta så sök på ordet Lulu i Bara metal.

Kirk Hammetts frågande, superkoncentrerade blick när han kikar mot James Hetfield, under något av deras gemensamma framträdanden med Lou Reed, säger allt: ”Är det nu refrängen kommer? Är det nu? Eller nu? När har Lou Reed rabblat klart sin vers egentligen? Nu?”

1. Banjo i Taake

Det mest underliga är kanske att de flesta verka ge banjon tummen upp. Alltså. Det är en banjo. Bara för att bandet är ett creddigt norskt svartmetalband och heter Taake och inte tar skit från nån, och har gjort ett mycket bra album, så är det ändå banjo.

Precis utanför listan: När Jeff Hanneman blir sjuk – då är det inget mesigt bråck eller en golfboll på handen. Då får han en köttätande virussjukdom på halsen (på armen, alltså) som käkar upp honom centimeter för centimeter. Hårt. Och märkligt.

Hetfield till Mustaine om fansens reaktion: ”Nothing but love, brother!”

12 december, 2011

Just när man trodde att Metallica inte kunde sjunka lägre, så går de och gör något sånt här – det känns precis som i den där tårdrypande scenen i Dum Dummare när Lloyd kommer åkande på en moppe. Metallica har totally redeemed themselves. Jag finner inga ord.

På Youtube har en del stadiga fans lagt upp filmat material från det allra sista 30-årskalaset. Nedan kommer Dave Mustiane in på scen, och möts av publiken skanderade: ”Dave! Dave! Dave! Dave!” Om medleyt med Big 4 var stort, så är det här ännu större: Dave Mustaine spelar Metallica-låtar ihop med Metallica.

Tillsammans spelade Metallica och Mustaine tre låtar Mustaine står som medkompositör* till (Phantom Lord, Jump in the Fire, Metal Militia), och avslutar sedan med att kalla in ytterligare gamla medlemmar så som Lloyd Grant, en bortglömd snubbe som en gång råkade vara med på den allra första demo Metallica gjorde, och gamle basisten Ron McGovney. Det är stort, Metallica. Det är ödmjukt.

Fattades bara att Napsters två grundare dök upp bredvid Lars Ulrich och kopierade hans trumteknik.

* FOTNOT: Den fjärde och sista låten från Kill’em All som Dave Mustaine står som medkompositör till är The Four Horsemen, som också är en Megadeth-låt under namnet Mechanix. De valde att inte spela den, kanske för att det är ett surt sår som man inte behöver pilla i. Hela historien om denna låt hittar ni i detta inlägg.

MER METAL: GP, DN och SvD om 30-årsfirandet, Burnstein jämför Metallica med Coca-cola i DI, SDS har intervjuat Kvelertak

Bara Metal sammanfattar: topplistor och King Diamond frisk och kry

9 december, 2011

En vecka har förflutet, vars stora stora grej var 1) Metallicas kulturkupp när de återförenade fyra femtedelar av Mercyful Fate (video nedan) och 2) Close-Ups årsbästalistor (i affär nära dig) – alltid otroligt läsvärda. Min lista ingick där, och jag publicerar hela listan här nästa vecka.

Den här veckan hittade vi Sigurd Wongraven på en Segway i NRK-reportage, och fick reda på att Ulcerate kommer till Danmark i februari. Boka Danmarksbåten redan nu. På tal om Ulcerate så var det ett släpp jag missade i år, ett annat var The Human Abstract. Båda två var decemberbekännelser, det vill säga band jag borde ha skrivit om under året.

I veckan visade jag också upp statistik från Google Trends på sökorden Dimebag Darrell, uppmärksammade att Metallica började ösa vatten ur sin båt (döpt till Lou Reed efter Lou Reed) för att rädda vad som räddas kan, samt uppmanade hela metal-Sverige att hålla upp osynliga apelsiner så fort en kamera är i närheten. Och tipsade om vilken film som gör dig stoner metal 2012.

Graveyard var föga överraskande Sveriges bästa metalband enligt en koll på kritiker.ses topplista. Vomitory kom tvåa. Och Bara Metal gav Ghost upprättelse.

Metallica ger ut nygamla låtar för damage control

8 december, 2011

Om ingen på denna jord har förstått att Lulu var ett fiasko så borde det vara klart för alla från och med nu: I samband med att Metallica firar trettio år har man skickat ut överblivna låtar från Death Magnetic via e-post till fanklubb-medlemmarna: Hate Train och Just a Bullet Away.

Så varför gör man det just nu, när det finns en splitterny skiva att marknadsföra? Damage control. Varför dra uppmärksamhet från [kalkonen] Lulu till outgivet material? Damage control.

Metallica behöver få tillbaka lite metal-anseende (den inställda spelningen i Indien var knappast särskilt läglig den heller). Hate Train och Just a Bullet Away gör det jobbet. Det hade varit lustigt om Lou Reed gjorde samma sak. Men knappast. För Lulu lär vara ett skapligt Lou Reed-album. Men är en katastrof som ett Metallica-album.

Länge leve Lou Reed – ställ honom bredvid någon eller något

2 december, 2011

Någonstans långt bak i huvudet har jag känt igen bilderna. De där dyra Anton Corbijn-bilderna som Lou Reed och Metallica har slagit till med för att de tror att Corbijn säljer album. På varenda bild är det någon som liksom stöttar upp Lou Reed. Kirk Hammett håller upp honom på en av bilderna, Kirk står väldigt nära Lou (se bildbevis 1), Lars Ulrich och Robert Trujillo på en annan – de liksom håller honom bakifrån med varsin arm så att han till synes verkar stå för egen maskin. Lou Reeds armar hänger slappa som två döda laxar längs sidorna.

På en bild, vid ett staket, har de klämt in Lou Reed mellan Ulrich och Trujillo, så att han står upprätt. Vid ett tillfälle har de satt honom längst bak vid ett bord, lutad mot en vägg. Ja, ni kan se alla bilder här så fattar ni bättre.

Dessutom – Lou Reed har alltid på sig solglasögon. Suspekta solglasögon.

Var har jag sett det förut? Då slog det mig. Lou Reed ser ut som den där snubben i den där filmen, han som var… aha! Poletten trillade ned, fallet är löst. Lou Reed är Bernie! Bernie Lomax (lägg också märke till kopplingen Lo-max och Lou). Han är kusligt lik, minus mustaschen, så lik att det måste nästan vara samma person. Eller samma typ av tillstånd.

Och vem är Bernie undrar hälften av er. Bernie var ett lik som spelade huvudrollen i en komedi från 1989. Jämför bilden (bildbevis 2) nedan med hur Metallica hela tiden stöttar upp Lou Reed, och kom sedan inte och säg att jag har fel.

All your crappy lyrics are belong to us

11 november, 2011

Internet har fått en ny meme.

*fniss*

Svensk recensent chockar – ger Lulu toppenbetyg

2 november, 2011

Medan svensk media som väntat sågar Metallicas nya album i smådelar och slänger bitarna till grisarna, så megamaxchockar Smålandsposten med att ge Lulu betyget fyra av fem. Det är den enda tidningen i Sverige som går mot strömmen, och som tycker att ”det bränner till rejält när Reed skriksjunger på det desperata sätt han lade sig till med redan på Growing up in public.”

Måhända är det så att SMPs recensent ser på detta som ett Lou Reed-album. I till exempel Sydsvenskan, Svenska Dagbladet och Metro är det ideligen typiska hårdrocksskribenter som har recenserat albumet.

Och ärligt talat – som ett Lou Reed-album kanske Lulu är svinbra?! Vad vet jag, jag har aldrig velat lyssna på hans musik förr.

Hur som helst, här är lite goa citat från sågningarna att värma er med i novembernatten:

• ”Bandet vandrar över jorden likt en jättestjärt, Lou Reed dess ryttare.” Metro

• ”… en fullständigt obegriplig insats som kompband till ett lika obegripligt, 87 minuter långt spoken word. Det kallas för masochism.” SvD

• ”Den 87 minuter långa helheten är mer parodisk än de fejkade demoversioner som lades ut på nätet i förväg.” SDS

• ”Konstnärligt är det skönt med artister som inte bryr sig om andras åsikter. Men det är en klen tröst när resultatet knappt är lyssningsbart” BT

• ”1+1=0” DIW

Fler recensioner: HD, KB, MVT

PS Om SMP megamaxchockar, så måste väl även DN i rättvisans namn minimalchocka, som ger albumet godkänt: ”ge den här skivan en chans”.

Jag har, DN. Som komedi och spoofalbum är den underbar!

Tidigare inlägg om Lulu: Dekisfaktor störst anledning till pinsamheten Lulu, Gramptallica: texten till Dickety avslöjad, Metallouica – alternativt omslag

Dessa album hyllar svenska hårdrockare mest – topplistan

2 november, 2011

1 808 röster. Så många engagerade sig när Ginza Hårdrock på sin facebookvägg ställde frågan: ”Om du bara fick behålla tre skivor i din skivsamling. Vilka skulle det vara?”

Svaren visar på en tydlig sak. Metallica 1984-1991 är och förblir vår favoritmusik. Master of Puppets vann omröstningen, Svarta albumet kom sexa och Ride… kom elva. Det enda band som kan mäta sig med Metallica, som åtminstone lyckades få in två album på de tretton första platserna, var Iron Maiden. Och när dessa två… dessa två giganter [läses med Ernst Hugo Järegård-röst] möts, då vet vi vem som vinner av dem.

Nedan är hela listan. Jag stannade vid trettonde plats. Mitt kriterium var att ett album måste ha fått minst trettio röster för att komma med på topplistan.

1. Metallica  – Master of Puppets

2. AC/DC – Back in Black

3. Guns N’Roses – Appetite for Destruction

4. Dio – Holy Diver

5. Iron Maiden – The Number of the Beast

6. Metallica – Svarta albumet

7. Pink Floyd – The Wall

8. Iron Maiden – Edward the Great

9. Black Sabbath – Paranoid

10. Slayer – Reign in Blood

11. Metallica – Ride the Lightning

12. Kiss – Destroyer

13. Pantera – Vulgar Dispaly of Power

Jag kan inte fatta hur ett mästerligt album som Piece of Mind kan hamna bakom Edward the Great. I övrigt är det typiska klassiska album som alla räknas som odödliga. Inte mycket att orda om.

I loppet mellan Megadeth och Anthrax fick Mustaine flest röster. Countdown to Extinction fick tolv, Among the Living fick åtta. Därmed speglar Ginzas undersökning Big 4s spelschema – bara en sån sak!

Förresten. Huruvida 1808 röster innebär att varje erson röstade på tre album innebär en röst eller tre röster vet jag inte. Om det senare gäller, i så fall var det ”bara” 602 som röstade. Å andra sidan – skit samma.

MER METAL: GP har recenserat Hammerfall, SDS har recenserat Kee Marcellos bok

Glädjen utbytt till ilska och upplopp – Metallica ställer in Indienspelning

28 oktober, 2011

Metallica och arrangörerna har skjutit upp ställt in spelningen i Dehli på grund av ”poor barricading.” Hur ska vi tolka det? Att arrangörerna inte lärde sig ett skvatt av Iron Maidens bravader i Indien, eller att Maidenfans är mycket lugnare och mysigaren än thrash metal-fans?

Oavsett vilket – det är kasst. Det är en skandal. Att ställa in en spelning i ett land där folk förmodligen åkt väldigt långt och offrat väldigt mycket för att se bandet spela  – det suger. Klart folk blir besvikna. Klart det bli upplopp.

”What do you call 25000 people with nowhere to go on a Friday night? Metallica fans~~!!!!” /Från Twitter

”Metallica concert delayed due to ‘technical snag’. No one had the heart to tell everyone that a stray dog chewed on all the wires.” /Från Twitter

”Dear Universe, how come there is no ”technical snag” whenever Mika has a concert in Delhi? Yours sincerely, Metallica fans.” /Från Twitter

…to be continued.