Posts Tagged ‘metal’

Radioprofil fastkedjad av illa klädda hårdrockare

18 februari, 2011

Christer Lundberg, som tydligen är en P3-profil och synthare, avslöjar följande i gp.se:

”När jag var liten kedjade hårdrockarna fast mig och de andra syntharna på skolgården, men jag har kommit över det nu. Nu tycker jag att hårdrock är fantastiskt. Jag känner Martin Brändström som spelar i Dark Tranquility och ganska många andra hårdrockare. Man kan säga att jag har rört mig i utkanten av Göteborgs hårdrocksgäng. De har lite halvtaskig klädstil, men det är jordens trevligaste människor. Hård musik i lagom doser kan vara jättebra.”

Läs mer hos GP

Parasitering på Metallicas album

18 februari, 2011

Ett välkänt knep för att få uppmärksamhet är att låta sig bli nämnd i Wikipedia. Om du skriver en avhandling om till exempel korpar så kontaktar du en oskyldig moderator på Wikipedia som nyligen skrivit om uppslagsordet ”korp” (du hittar honom på fliken ”visa historik”) och berättar om dina rön, och han fyller glatt på Wikipedia-sidan och länkar till din avhandling.

Eller så jobbar du på Eviles skivbolag, och ser till att Evile nämns i samband med varje artikel om ett Metallicaalbum.

Eller så är du ett fan till Evile, och ser till att Evile nämns i samband med varje artikel om ett Metallicaalbum.

Eller så är du sångaren i Evile, och ser till att Evile nämns i samband med varje artikel om ett Metallicaalbum.

Nåt av det. För varför skulle just Evile annars ha nämnts på varje artikel om ett Metallicaalbum? Då blir folk intresserade av Evile och bandet får gratis reklam.

Men som tur är finns det wikimoderatorer som säger ifrån:

Mer metal: Aftonbladet recenserar, Corren om Accept

Heavy metal och Egypten

11 februari, 2011

Om ni vill hänga med i vad som händer i Egypten, och ändå vara metal, kan ni läsa här, om Heavy metal and revolution in Egypt, med bland annat följande rader:

“There a chance Slayer will ever play Saudi?” I asked.

“Yes — maybe after 1,000 years,” said Emad, deadpan.

“They will die and come back to life first.”

…samt:

“Is that the way you were?” I asked.

“Yes — I used to love my Metallica T-shirts. Look — even though I love Iron Maiden, I’m a proud Muslim. I’m proud of my culture — I have no problem regarding that. It was a stage in my life.”

“It looks like you’re still in it,” I said. After all, we were here two days before a metal show that he was organizing. He played bass for a death metal band called, unambiguously, Eternal Damnation.

“Perhaps I am still in it. But the times have changed. They have changed. But we do love our country.”

Om ni inte backar för artiklar på 50 000 tecken, kör hårt. Eller nöj er med Dios låt om landet (”A very strange land, a very strange place”). Kuriosa: Lägg märke till hur Claude Schnell på keyboard har svårt att hålla takten i sitt lilla enkla intro:

Mer om utvecklingen i landet: DN, GP, SvD, BLT, Expressen, AB.

Katana låt för låt: ”…enda låten på skivan spelad i drop D” Del II

10 februari, 2011

Sångaren Johan Bernsprång och gitarristen Tobias Karlsson från Katana, som i mars ska spela på House of Metal-festivalen i Umeå, har gjort en låt för låt-lista för Bara Metal på färska debutalbumet Heads will roll. Detta är andra delen, första delen hittar ni här.

5. HEART OF TOKYO

[Tobias]: En av två riktigt gamla låtar på plattan. Musiken är signerad Oscar Petersson, vår gamle gitarrist. Inför nyinspelningen skrev jag ett nytt stick efter solot som passar sig riktigt bra, med Johan gastande för fullt ovanpå. Ett enkelt men effektfullt parti som skjuter lyssnaren in i de sista refrängerna.
– Texten är skriven av vår förra sångare Dan Bäck och det är inte mycket att tillägga där, en klassisk åttiotalstext med fullt ös helt enkelt!

6. ASIA IN SIGHT

[Tobias]: Ytterligare en låt signerad Oscar. Den har kommit och gått fram och tillbaka i Katanas historia, men vi bestämde oss för att ta med den på plattan. Den har en tyngd och ett gung som inte riktigt återfinns i någon annan låt, vilket gör den till en intressant krydda. Det är dessutom den enda låten på skivan som är spelad i drop D-stämning.
– Texten är skriven av mig och handlar om Christopher Columbus, och styckena som läses upp i låtens bryggor är direkta utdrag ur Columbus egen loggbok.

7. ACROSS THE STARS

[Tobias]: Det uppstod lite kontrovers när den här låten kom på tal inför skivinspelningen, det är en gammal låt som jag har skrivit som jag inte riktigt tyckte höll måttet. Ganska intressant så här i efterhand är att jag har hört från många olika håll att det kanske är den bästa låten på skivan, men jag får å andra sidan erkänna att när den väl var inspelad var resultatet klart över förväntan.
– Introriffet är det jag är mest nöjd med, ett riktigt koolt riff som mången tycker borde vara en egen låt bara för sig själv. Men det ger det en schysst karaktär att det bara är ett intro, för att sedan försvinna helt ur låten.
– Versen skrev jag för nära fem år sedan, bara ett simpelt riff som förmodligen även det är ganska inspirerat av Iron Maiden.
Refrängen blev riktigt tuff med alla sångstämmor, andas en hel del sjuttiotal får jag säga, Uriah Heep eller Styx är de första banden jag tänker på. Jag lyssnade väldigt mycket på Styx när jag skrev låten, och textmässigt är den influerad av låten Come sail away, en av de bästa låtar som någonsin skrivits i mitt tycke.
– Även här gör Patrik en helt enorm soloinsats, han kan sina grejer den pojken!

8. REBEL RIDE

[Tobias]: En riktigt gammal låt och den tredje och sista skriven av vår gamle gitarrist Oscar. Den hette ursprungligen Girl gone wild och var betydligt sleazigare, så när den kom upp som förslag till skivan beslutades att texten skulle renoveras, och det blev min uppgift.
– Inga vansinniga ändringar behövdes egentligen för att förvandla textens innehåll från en rebellisk ung kvinna till ett rebelliskt ungt gäng hårdrockare, och resultatet blev en riktig smocka till låt som kanske är den låt på skivan som drar mest åt det lite råare, hårdare Judas Priestiga hållet.

9. QUEST FOR HADES

[Johan]: Och så var det mitt lilla epos. Albumets sista spår, tillika det spår som blev klart först.
Denna låt tog tid på sig att bli färdig. Från början var min avsikt att tonsätta en text som Susanna [bas] hade skrivit, men musiken började leva sitt eget liv, så den texten var bara att glömma. Jag gick under en längre period och funderade på vad jag skulle kunna göra med det ännu namnlösa stycket. Melodier kom och gick genom mitt huvud för att ibland återvända när förutsättningarna var de rätta.
– Ofta blir det så, jag kommer på en bra melodi, men har ingenstans att göra av den just då, så jag lägger den åt sidan tills jag får användning för den. Då känns det som om melodin har hittat hem och jag blir glad och nöjd!
– På grund av den Medelhavskänsla som finns i låten visste jag från början att det förmodligen skulle bli en historia som utspelade sig under Antiken. Jag försökte mig på att konstruera en text som var episk och bra, men det gick så där. Efter ett tag slog det mig att jag borde lyssna på musiken och känna in vad den ville berätta. Det gjorde jag. Sedan satte jag ord på den känslan och på den vägen är det. Det blev en gastkramande historia om ond, bråd död. Alltid lika roligt att sjunga om!
– Tilläggas bör att denna låt inte hade varit vad den är om det inte vore för Anders trumspel. Den aspekten hade jag minst koll på när jag presenterade låten för bandet, men han förstod direkt vad det handlade om och levererade precis vad låten behövde.

Bilder norpade från Wikipedia

War of the Gods – så här låter Amon Amarth 2011

30 januari, 2011

Amon Amarths War of the Gods har hittat ut till Youtube, efter att låten var med i Full Metal Jackies radioprogram denna helg. I’m just telling.

Så många gånger laddades Metal on Metal ned under Anvil Aid

24 januari, 2011

I julas pågick Anvil Aid, en kampanj som dels gick ut på att ta Anvil till första plats på SR:s Digilistan, dels syftade på att ge Anvil ekonomiskt stöd (aid) – genom att köpa låten Metal on Metal via iTunes.

Det är Nielsen Soundscan som samlar in rangordningen åt Digilistan. Radioprogrammet hävdar dock att de inte har rätt att tala om hur många nedladdningar det rör sig om. Anvil hamnade slutligen tvåa, efter att en leverantör missat att bidra med sin information. Till en början såg bandet ut att hamna etta.

Bara Metal kan idag presentera hur många gånger som låten laddades ned. Siffran lär höja ett och annat ögonbryn – särskilt med tanke på hur många som hade tryckt på facebookkampanjens gilla-knapp.

Sammanlagt laddades låten ner, under den aktuella veckan, drygt 3000 gånger enligt Nielsen Soundscan som har delat med sig av statistiken till Bara Metal. Antalet anhängare på facebookkampanjen: drygt 9500.

Av dessa 3000 nedladdningar finns det troligtvis de som laddade ned låten flera gånger. Jag gjorde det fyra gånger, och åtminstone en polare till mig lika mycket – av det att döma var det säkert hundratals som gjorde samma sak. Oavsett vilket – drygt 6500 personer i facebookkampanjen  stötte initiativet passivt – men laddade inte ned låten aktivt.

Lite intressant fakta:

• Digilistan kan se totala siffran för en låt, men har inte rättighet att redovisa den eftersom det inte har köpt den tjänsten av Nielsen.

• iTunes och Apple hävdar att de ”tyvärr inte redovisar antalet nedladdningar på landsnivå eller på individuella låtar” när man frågar dem. Trots detta har de en egen topplista indelad i landsnivå och individuella låtar. Goddag Yxskaft. Bygger den på gissningar? Underligt att ett bolag som har tjänat extra mycket dollars genom kampanjen Anvil Aid, inte vill tala om hur många gånger Anvils låt laddades ned. Ingen goodwill från Apple.

• Flera tidningar har rapporterat om att Anvil Aid hade 100 000 medlemmar på Facebook, bland annat Expressen och UNT. Det är tydligen svårt det där med research.

• I Expressen påstås det också att Anvil Aid gjorde Anvil till rockstjärnor. Snuttifierad och förenklad journalistik, kallar jag sånt. I samma artikel påstås det att Lips i filmen The Story of Anvil säger: ”Vi ska bli rockstjärnor”. Det kanske han gör. Men jag minns det inte.

• Hade Anvil Aid fel datum? Enligt Digilistan så bygger programmet på ”försäljning från föregående mån-sön”, medan Anvil Aid gick mellan en torsdag till onsdag (16-22 december). Det kan förklara varför Anvil hamnade på sjunde plats veckan efter kampanjen: försäljningen under måndag till onsdag (20-22 december) registrerades till veckan efter kampanjen.

För Anvils del spelar det dock ingen roll – vi stöttade bandet, de fick lite mindre skuld till Attic/Unidisc och har fått bra marknadsföring tack vare Anvil Aid och de två som drog igång kampanjen. Bra jobbat!

Cliff Burton och Orion utan resten av gänget

23 januari, 2011

På Youtube finns massor av frilagda ljudspår från klassiska metalsånger: Metallica, Guns’n Roses, Medagdeth, Mastodon med flera.

Någonsin undrat hur det låter när Cliff Burton är solo?

Eller Colony of Birchmen akapella? Jag har letat efter King Diamond ”vocals only” men tyvärr inte hittat något.

Det är sant! De fanns verkligen! Anvil fanns!

18 januari, 2011

Signaturen Fradrik skrev i en kommentar i nån kvällstidning att han ett tag vacklade – är filmen om Anvil äkta eller en fejkad mockumentär?

Han är inte ensam, på Wikipedia pågick samma diskussion (läs om det här och läs Bara Metals intervju med Lips på samma ämne). Själv blev jag intresserad av metal ungefär precis i skiftet när Anvil var på väg utför och Mötley Crüe, W.A.S.P. och Metallica var på väg upp.

Jag köpte inte Anvils skivor, jag lyssnade inte på bandet alls, men jag kände till dem tack vare den smala och bortglömda metalmusikens enda skyltfönster: Svenska skivklubbens reklamsida, på baksidan av tidningen OKEJ i mitten av 80-talet.

Publicerar nedan en bild från 1984, lite för nostalgins skull, och som bevis för Fradrik och alla andra som nån gång trodde att Anvil! The Story of Anvil bygger på ett påhitt. Se fjärde raden. Lägg märke till att jag under tidiga tonår nördigt har skärt ut en hel rad albumomslag under Anvil. OKEJ (och Rocket) var den enda svenska tidningen som kunde förse oss fans med bilder – internet för folket var ännu inte påhittat.

Metalförfattare vill ha dina bilder, men inte din faktura

17 januari, 2011

Har du några bilder liggande på metalhjältar? Vill du få dem publicerade, utan att förmodligen tjäna ett rött öre? Då ska du ta kontakt med författarna till boken Louder Than Hell: The Unflinching Oral History of Metal.

Jag blir inte riktigt klok på vad som gör boken unik. Den ska vara omfattande. Informativ. Underhållande. Allting ska berättas av de som en gång skapade metal.

Alltså sånt som metaltidningar gör ständigt. Och som de uppdaterar månatligen.

Electric Wizard – en stenmur som tål att sittas på

12 januari, 2011

Electric Wizards fantastiska album släpps i USA snart, och recenserades ljummet i New York Times igår, vilket förvånar mig. Ännu mer förbryllande är slutet på recensionen, som jag knappt fattar, men det är så poetiskt att jag slänger in det här. Recensenten tycks tycka att deras album är ett tungrott konsthantverk mer än upplevelserik musik: ”Det är något att beundra. Det är en stenmur. Du kan sitta på den. Den kan bära din vikt.”

Å andra sidan har de flesta amerikaner som är intresserade redan laddat ner skivan. Men några nya fans lär inte komma från New York Times läsarskara.