Merchandise och image.
Jag vet inte vad jag ska tycka om detta. Som ungt fan på åttiotalet var det till exempel jättefräckt med Gene Simmons bas som såg ut som en yxa. Som småvuxen blev den ganska pinsam, och som ännu mer vuxen känns det som en rolig grej ändå.
Ett bättre exempel: U.D.O.s hammare i hårdplast som följde med om man beställde deluxe-kittet av ett album på nätet. Den känns pinsam rakt igenom. Men mina barn hade säkert gillat att leka med den.
Nu har jag köpt biljetter till Svartidaudi på söndag i Köpenhamn, och bandet meddelar att man har med sig fina träsköldar att hänga upp på väggen. Och jag fattar inte grejen. Är det en trend som jag har missat? Vill man ha en sån sköld? Jag vet inte. Nej, inte jag. Det känns som något som besitter andar vid köpet, men en månad senare mest samlar damm på väggen. Men av kommentarerna på Facebook att döma, förutom de som menar att skölden ser ut som något hämtat ur datorspelet Legend of Zelda, så verkar fansen vilja köpa trästycket. Beats me. Men kul för bandet. Och hundra gånger mer autentiskt och äkta än en plasthammare.