Marilyn Manson tillbaka med en revansch

Där satt den.

Jag har alltid gillat berättelsen om Samson i bibeln. Han hade övernaturliga krafter, besegrade alla, vann allt, men krafterna försvann, hans fiender fångade honom. Och så för en enda kort stund fick han krafterna tillbaka för att i ett enda svep krossa alla sina fiender – och i det ögonblicket även döda sig själv.

Snyggt.

Så blir det 90-tal. In kommer Marilyn Manson. Han hade övernaturliga krafter, besegrade alla. Tourniquet var så sjukt bra! Och precis som för Samson, så försvann krafterna för Manson. Alla svek honom. Hans belackare brydde sig inte ens om att håna honom. Han var kallare än torsk i frysdisken, helt utdömd, lika ocool som killen med solglasögon i en bastu.

Men vet ni?! Han har fått sina krafter tillbaka. Senaste albumet The Pale Emperor är riktigt bra. Och tredje spåret, Third Day of a Seven Day Binge – det måste ni höra. Hoppas nu bara att detta inte blir hans död.

Bara Metal i Strasbourg: baren Le Phonographe

Fwd. Rew. Eject.

Kolla in den helschyssta bardisken på Le Phonographe. Baren ligger i Strasbourg inte långt från katedralen. Ölen är tämligen billig och kassettband är ju metal bara i sig numer. Musiken på Le Phonographe är hiphop a la Cypress Hill. Helt okej alltså, även för oss som bara gillar metal.

Jag letade febrilt efter ett metalband i disken, hittade Whale (ha ha ha!) och var tvungen att gnugga mig i ögonen. Men det finns ju en långsökt koppling till metal när man tänker efter: Cia Berg introducerade band som Helix och Twisted Sister för svenska folket i Bagen på 80-talet.

I alla fall, jag lyckades hitta den här gamla chockrockaren:

Marilyn Manson från fåfäng till omdömeslös

Vad är fel på den här videon? Den föreställer Marlilyn Manson som sjunger en Elvis-låt i Stockholm december 2012. Men vad är fel?

Jag ska berätta vad som är fel – fem år tidigare hade jag i uppgift att intervjua honom för en svensk tidning. Intervjun skedde i ett hotell i London, och Marilyn Manson var inne i sin vampyrperiod, varför det var ganska mörkt rummet.

Det var ett roligt möte, mycket hinner hända på en halvtimme, även när en musiker på dekis babblar på utan att någonsin ta paus. Men efter intervjun kom det som är fel på filmen ovan. Jag bad honom om en bild. Jag fotograferade nämligen hela min dag i London (inklusive lunchen – och detta var före Instagram!), och intervjun var så klart en viktig del av dagen.

Han blev jättebesvärad. ”Nej, inga bilder. Men jag kan skriva min autograf på den där boken du har med dig” (Neil Strauss). Hans artistiska integritet till bara att fotografering skulle ske av proffsfotograf ihop stylist och koncepttänk. Så det blev ingen bild.

Och nu detta. Marilyn Manson går upp på scenen på nån bar i Stockholm, och varenda kotte som är där håller upp sin mobiltelefon och filmar honom! Och allt hamnar på Youtube. Så hela världen kan se hans tveksamma bravad.

Det går alltså att sjunga karaokeversioner av Elvis, och låta alla i närheten fnissande filma freakshowen. Men att låta någon ta en bild i ett privat sammanhang? Absolut inte. Tiderna ändras. Tydligen även Brian Warners omdöme.

Marilyn Manson – analys av sågen och kramen

Var och en har rätt till sin egen åsikt. GP får gärna älska och krama Marilyn Manson som snart ska spela på en festival i samma stad som tidningen delas ut i. Och Svenska Dagbladet får gärna såga och avsky.

Och det blir extra intressant när detta händer, när två olika recensenter verkligen hör helt olika saker. Som av en händelse har jag ansträngt mig och gjort en liten sammanfatting:

Marilyn Manson: Born Villain

Göteborgs Posten vs. Svenska Dagbladet

”…han går sin egen väg” vs. ”Lyssna hellre på de band Manson inspirerats av”

”Varenda ton … och minsta andetag känns fullkomligt minutiöst genomtänkta” vs. ”…den nya logotypen känns mer genomarbetad än musiken”

”ett … mindre tillrättavisat sound” vs. ”…återhållsamhet”

”Perfektion beskriver denna efterlängtade platta bäst” vs. ”…en segt malande samling låtar”

”Born villain … tar över kungakronan i riket Marilyn Manson” vs. ”Marilyn Manson står nu farligt nära gränsen att tappa sin relevans som artist”

Visst är det härligt? Och så Marilyn Mansonskt – som alltid vill vara kontrasternas man. Ni kan lyssna på hela albumet via aol.com, eller läsa hela recensioner: välj GP här, eller Svenskan här.

Marilyn Manson får upprättelse av Madonna

När jag såg Madonnas häststridsvagn under sitt intåg på Superbowl höll jag på att sätta öls och jordnötter i halsen. ”Vafalls…?” Jag var på god väg att väcka hela familjen för att förklara att Madonna numer inte bara snor idéer från Robyn och Kylie Minogue – Marilyn Manson är näste på tur.

Jag pratar så klart om häststridsvagnen.

Likheter: Intro till musikkonsert, människor som dragare, artist på häststridsvagnen, långsam dramaturgi,två underhållare som en gång i tiden retade upp den kristna högern i USA, rip off från romarna

Skillnader (Madonna vs. Marilyn Manson): Sandaler vs. rejäla boots på dragarna, en hel falang vs. två dragare, 2012 vs. 2001, Superbowl vs. Guns, God and Government World Tour, starka dock kuvade män i stridsmundering vs. nakna undergivna kvinnor, svindyrt vs. relativt billigt.

MER OM DETTA: SvD om Madonnas framträdande.

copyright bilder: NBC och Marilyn Manson Records Inc

Här ska du turista – in the name of metal

Du spelar i ett metalband. Du är ett fan. Oavsett vilket vill du göra något metal under det kommande höstlovet. Bara Metal guidar dig rätt:

Plats 5: Tøjhusmuseets – visar dansk försvarshistoria samt en international vapensamling. Marduk har varit här.

Plats 4.Tortyrmuseet i Prag – Anaal Nathrakh har varit där. Varning för mardrömmar ett år efteråt.

Plats 3. Hill of Tara. Absu har varit där.

Plats 2: Kryptan i kyrkan Santa Maria delle Concezione i Rom. Marilyn Manson har varit där. Och nej, det är inte basisten i Ghost som ligger där i valvet.

Plats 1: Stone Henge. Anvil har varit där. De har nuddat stenarna. Det var där de fick tillbaka metalkraften.

Har du tips på fler? Lägg till i kommentarerna!

Ej min copyright till bilder

Elakheter i den goa glada metal-världen: del VI

Alltså – vad är det med Marilyn Manson? Först avslöjas det att han har en snubbe i sitt entourage som pyser ut lite rök ur en minimal rökmaskin. Och sedan detta – första smakprovet på ny musik är en pretentiös video med söndertrasade soundbytes. Ehh…?

Följande fina och sanna kommentarer fick mig att le, så jag tog en skärmdump och delar nu med mig:

Och så tanken som kunde ha blivit ett stort livsmisstag:

…för vem vill ha detta på sin kropp:

Rihanna – a metal match made in heaven

Rihanna twittrade nyligen ”Vem vill ni HELST se mig samarbeta med för en sång?” De flesta har tolkat det som en duett, och följande svar dök – bland annat – upp:

De tre ovan hade så klart glatt sagt ja utan att tveka. För Manson och Axl hade det till och med varit bra för karriären. För Ozzy hade det bara betytt mer pengar.

Ha ha ha! Rihanna och DVMFMC – Vince Neil?! Mooooaha ha ha!! Bara en sadistisk vetenskapsman kan komma på nåt sånt. Bevara oss från. Utan tvekan hade han och bandet dock tackat ja. Mick Mars hade avstått.

Här är också ett förslag till henne där den ene troligtvis skulle tacka ja, medan den andre definitivt säger nej. Slayer är kända för integritet – även om Kerry King lär ha ångrat att han inte gick upp på scen i Sofia när Big 4 körde storband. Dock inte samma sak som att köra duett med Rihanna.

Flest röster inom metalgenren har följande band och sångare fått:

Tja varför inte. Lars Ulrich hade propsat. James hade tvekat. Cliff Burnstein hade lagt sitt veto: ”A match made in heaven.”

Följ Bara Metal på Facebook

MER POP OCH ROCK: DN om hånad tonåring, GP och Expressen om mästerliga Henrik Berggren

Hån, dödshot och sms – bakgrunden till nya biografin om Marilyn Manson

I måndags kablade LA Weekly ut att Marilyn Manson jobbar på en ny självbiografi. 

Till sin hjälp har han rock- och popjournalisten Erin Broadley, som jobbar för just LA Weekly. Enligt Blabbermouth hade hon skrivit ”flertalet kontroversiella artiklar” om Manson. Det låter spännande, men är inte sant.

Hon skrev däremot den här grejen, där hon intervjuar grundaren till buddyhead.com, Travis Keller, som beskriver Marilyn Manson som en retard. När Travis Keller första gången träffade Manson på en fest, öppnar Manson dörren för att sedan springa runt i en cirkel och ropa: ”Travis, don’t try to fuck my girlfriend. Travis, don’t try to fuck my girlfriend.”

Senare i texten beskrivs Marilyn som en ”poser” som borde jobba på 7-11 för att han inte kan några låtar med Led Zeppelin.

När den artikeln publicerades outade Marilyn Manson på sin myspace eller facebook eller whatever att han ville döda journalister som skrev sånt om honom. Nåt år senare bjöd han ut Erin Broadley via sms på champagne och vapenvila (han hade ändå glömt av vad han hade sagt och gjort).

Läs allt om den dejten här – med den lustiga detaljen att han har en rökmaskin med sig när han går ut på fina rockställen: ”…behind him stands one in his entourage, holding a little machine letting out thick puffs of that maple syrup-smelling fog.”

Förresten – denna gång är biografin tydligen den första ”authorized” självbiografin, den som Neil Strauss skrev 1998 förpassas därmed till att bli en sekundär vara. Det är så klart ett påhitt av nån oinsatt, The Long hard road out of hell är officiell och skriven av Manson och Strauss tillsammans, och när jag hade med mig boken till en intervju med Manson för några år sedan sa han inget om att den boken skulle vara felaktig eller unauthorized. Hoppas nu bara att boken tar upp hans mörka år, det vill säga de senaste åren när fansen har svikit och skivförsäljningen har dalat.

MER METAL: AB om metalsommaren, YLE om Amon Amarth i Finland, SÖ om Sweden Rock och BLT om Overdrive

Marliyn Manson: ”…som en sorts ondskefull oas mitt i natten”

Häromdagen skrev jag att det är tyst om Marilyn Manson. Men fel hade jag. Han var ju faktiskt med i BIOs Celebrity Ghost Stories 30 oktober förra året, och berättade om den där grymt bra historien från sin tonårsperiod, som också skildras i hans bok The Long hard road out of hell. Har du tio minuter över och barnasinnet kvar så ta en titt – men som man ska säga i dessa sammanhang: ”Boken var bättre.”

Mest intressant med Celebrity Ghost Stories är ändå att Vince Neil har varit med – två gånger. Är han sugen på uppmärksamhet tro?