En newbies tankar efter en Swans-konsert

Kapellmästaren.

För första gången i mitt liv har jag sett Swans live. Det var förra veckan. I Malmö. På Babel. Jag visste att bandets musik är enormt uppskattad av många metalfans, de som gillar mer extrem form av ljudväggar, och tänkte att detta skulle vara ett snabbt och skoningslöst sätt för mig att att sätta mig in i musiken, eftersom jag inte har hunnit/prioriterat det tidigare.

Det var en konsert jag sent kommer att glömma. Inte för musiken, den var okej men inte min grej denna kväll, utan för vad jag såg. Stämningen i bandet.

Så här är sju snabba reflexioner under, och efter, Swans spelning i Malmö. Från en newbie som mig. Ta det för vad det är.

1. Basisten ser störtskön ut!

2. Men varför är han vänd mot sångaren/gitarristen hela tiden? Tittar på honom som en storögd hund som vill ha uppskattning. Ingen kontakt med publiken alls? Och gitarristen bakom honom tittar också mest ditåt? Och ju mer jag tänker på det, alla i bandet är vända mot sångaren/gitarristen, inklusive han som spelar lap steel guitar. Eh…?

3. Fick… fick percussionisten… fick han precis en reprimand av sångaren/gitarristen?! Han spelade fel på nåt järnrör (?) och fick sig klart och tydligt en tillsägelse. Inför öppen ridå bara så där?!

4. Aha. Sångaren/gitarristen [ja, nu har väl de flesta fattat att det är Michael Gira jag syftar på] är bandledare, gruppdiktator, kapellmästare och visionär i ett. Detta är hans livsverk vi ser. Och alla musiker spelar efter hans pipa.

5. Michael Giras blick är tom och iskall. Men hela hans uppenbarelse och hur han styr musiken med en järnhand är oerhört fascinerande.

6. Konserten är över, och basisten verkar be om ursäkt till Michael Gira över att han spelade fel i slutet, men verkar också skylla på förstärkaren som ryker eftersom han pekar på den flera gånger. Som om ”jag spelade fel, men jag hade ögonen på den där stärkaren som det ryker ur. Ser du? Den där framme? Det var därför. Okej? Det är väl ändå okej?”

7. Jag måste lyssna mer på Swans. Och fundera över vad jag egentligen har upplevt.

Hjälp Malmö-bönnera hitta spelning i Stockholm

Känner du nån som känner nån?

Om du inte redan har förstått det, så är Pyramido ett av de roligaste banden på Facebook att följa. Kolla bara in detta, eller bilden på bandmedlemmen som gifte sig och därför inte dök upp till replokalen. Eller detta. Lägg där till en låt döpt till Fosie?!

Så nu, när Pyramido aviserar sin turné som jag med glädje tänker delta i, ber de om din hjälp – på sitt speciella lilla sätt. Så ni i Stockholm som ser detta, och som känner nån som känner nån – se till att Pyramido får sig en huvudstadsspelning, okej?

Ofermod övertygade med munkklädd sångare

Jag anade att jag skulle gilla Ofermod, och gårdagskvällens spelning bekräftade det. Det märks att bandet har färre antal livespelningar än andrasupporten Valkyrja, men låtmaterialet är av riktigt bra virke. En sångare med munkkläder inklämd mellan två rakade, liksminkade strängbändare är en snygg balans – även om Valkyrja och Marduk visade att stand alone-sångare är bättre för publikkontakten.

Har ni bilder från konserten (Ofermod, Valkyrja, Marduk) som ni vill dela med er av – maila Bara Metal så lägger bloggens bildredaktör upp dem. Gå via den här vägen, eller via kommentarer. Nedan kan ni lyssna på Ofermods bästa låt för kvällen, och kika på låtlistan.

Marduk, Valkyrja och Ofermod – en trio kross

Alltså Marduk. Vilket band. Vilket långt, jobbigt intro. Och vilka bra låtar. Och vad effektivt med gregoriansk munksång varje tyst sekund. Hemma från KB i Malmö kan jag också konstatera att jag borde lyssna mer på Ofermod, och att jag ser fram emot Valkyrjas kommande album.

Sabaton och en Volvo för deras behov

Jag gick förbi en lätt lastbil idag, med Pringles i förarsätet, och kunde inte låta bli att ta en fan-bild, eller två. Såg att det var en Volvo. Gillade strålkastarna på taket. Gick hem.

Alltså. Hade jag haft pengar hade jag så klart gärna fortsatt in på KB.

Graveyard – The Siren live på Malmöfestivalen

Marduk, Malmöfestivalen, 22 augusti 2012 18:00

Han heter Mortuus. Hon kanske heter Maj-Lis. Igår träffades de.

Marduk får egen milkshake i Malmö

Malmö gillar Marduk. Och det kanske är tvärtom också? Särskilt efter den här flörten från ett café på Nobelvägen. Marduks milkshake is självklart thicker och gråare (och ondare) än alla andras. Slurp!

Vild gissning – bandet inleder med den här?

Nio saker om Ozzy Osbourne live i Malmö 2012

Först och främst – tack till fru Bara Metal som köpte biljetter och överraskade mig med den här konserten. Jag hade tänkt att sitta hemma och sura över att Bill Ward har det som han har det, men det får jag ta en annan kväll.

1. Det var svinkallt. Black Label Societys trummis, Chad Szeliga, tyckte så också, och frös under konserten. När Zakk Wylde körde långa solot höll han sig varm dold bakom trummorna genom att trumma i luften.

2. Gus G överraskade mig. Han var den roligaste och mest avslappnade gitarristen att titta på – Slash gömde sig bakom solglasögon och lät stel i sina Sabbath-riff, medan Zakk Wylde körde samma gamla vanliga Zakk Wylde-stil som vi redan sett 45 minuter av under BLS, med en touch av överansträngning som om han ville skärpa till sig inför sin gamla Chef.

3. Ozzy Osbourne överraskade mig ännu mer. Jag trodde det skulle vara betydligt fler sura toner i varje låt. Hans sångröst är mycket bättre år 2012 än vad ryktet säger. Shot in the Darks refräng var svår – där hade han nog hoppats på mer stöd från oss i publiken.

4. Att vifta med händerna från vänster till höger och gunga från sida till sida är inte metal. På en konsert med the Prince of Darkness undanber jag mig detta. Även om prinsen själv uppmanar till det.

5. Badbollarna – i Malmös tradiga kalla vindar blåste de snabbt bort från publikhavet bort mot den gamla bortaläktaren. Synd. Bra dock att bollarna släpptes ut till vänster som scenen, så att de han svepa förbi mannen som köpt och betalt dem.

6. Geezer Butler är en hantverkare. Det sätt varpå han jobbade med sin bas var inte ett komp, utan ren och skär konst.

7. Den sista låten, Paranoid, gav mig rysningar. Men då var också alla gäster på scen och publiken som mest tänd. I övrigt var det en stark betygstrea rakt igenom.

8. När Ozzy går fram över scenen är det som om han tar ett steg i luften för varje två steg han tar. Man är ju livrädd att han ska snubbla och trilla ut över kanten.

9. Ozzys liveset är alldeles för kort. Fem låtar till borde han kunna klämma dit. Och skippa den där usla Fairies Wear Boots – den är dötråkig.

MER OM OZZY I MALMÖ: SkD har recenserat, SDS har plåtat.

Mustasch nya trummis virvlar ut i trumsolo – live i Malmö 2012

Mustasch spelade på KB igår, och kanalen joltcan hade den goda smaken att lägga upp Black City på Youtube, ett klipp som också innehåller ett trumsolo av nya turnémedlemmen Jejo Perković.