Posts Tagged ‘Lulu’

Om metalbanden vore David Bowie – en studie i The Next

26 mars, 2013

Ingen av er har väl undgått att se omslaget till David Bowies nya album The Next Day? Tämligen modigt. Otroligt uppseendeväckande. Metaljournalisternas allas fader Jonn Palmér Jeppsson hyllade omslaget i sin blogg nyligen, och utmanade Slayer att våga göra likadant.

Bara Metal tar upp Slayer-handsken, och frossar i en tänk om-värld, där sju metalband kom före David Bowie med samma djärva idé:

reign_in_blood kopiera

Decay kopiera

Acdc-Highway_To_Hell-Frontal

cover kopiera

motorhead%2Bace%2Bof%2Bspades

Twisted_sister_stay

metallica-lou-reed-lulu2

Och så här ser originalet ut, för er metalskallar som missat det:

BowieNextDay

Annonser

Metallica och Lou Reed planerar nya album tillsammans

1 april, 2012

Metallica och Lou Reed fortsätter sitt samarbete. Det uppger Lars Ulrich och Lou Reed till TMM.
– Lulu var en succé, säger Lars Ulrich. Visst, de första två dagarna efter släppet fanns en del negativa röster, men sedan dess har det varit en succé: inom bandet, försäljningsmässigt och bland fansen. Vi har spelat i Indien och Förenade Arabemiraten, det är bara tack vare Lulu, säger Lars Ulrich.
Det nygamla samarbetet mynnar ut i två uppföljare till Lulu, som beräknas släppas 2013 respektive 2015, med två följande turnéer.
Säger Lou Reed:
– Jag har fått mycket beröm för låtarna, av grabbarna och av fansen som jämför albumet med Master of Puppets. Och visst fick vi till det där aggressiva som musiken är känd för?

De två kommande albumen bygger också på pjäser. Den första baseras på en pjäs Lou Reed såg uruppföras 1959, om en bonde och hans gris och en underskön kvinna i byn. Det andra albumet bygger på en improvisationsteater Lou Reed råkade se när han var i Österrike.
– Så fort jag såg mimarna med sitt smink och sina stora ögon och öppna munnar tänkte jag: Metallica! Perfekt för tredje albumet. De gjorde något jag aldrig sett förut, låtsades vara instängda i en glasbur. Fantastiskt, säger Lou Reed.
Albumen går under arbetsnamnen Dudu och Pupu. Men det kan ändras.
– Vi har funderat på Mumu också. Eller att döpa Dudu till Pupu, och då kanske döpa Pupu till Bubu. Eller Nunu, säger Lars Ulrich.
– Men då bli nog Pupu Kuku, det känns mer logiskt, med tanke på de symboliska texterna om glasburen, skjuter Lou Reed in.

Ni som väntar på nytt Metallicamaterial får dock vänta lite till. Metallica planerar en Garagedays Luluvisited, med bara Lou Reed-covers från Lou Reeds storhetsperiod under 90- och 00-talet. Bland annat med gästprat av ingen mindre än – Lou Reed.
– Jag ska gästprata till Fight Fire with Fire och kanske nån av mina egna låtar. Det är inte bestämt ännu, uppger legenden till APF.

OBS – DENNA TEXT PUBLICERADES 1 APRIL 2012. 1 APRIL. 2012. APRIL. APRIL.

Landssorg när nyheten till slut nådde Nordkorea: ”Metallica och Lou Reed samarbetar”

19 december, 2011

Idag läckte till slut nyheten igenom även till det skyddade nordkoreanska folket: Metallica och Lou Reed samarbetar – och det låter för jävligt. Ingen kunde hålla inne med sina reaktioner:

Metallica ger ut nygamla låtar för damage control

8 december, 2011

Om ingen på denna jord har förstått att Lulu var ett fiasko så borde det vara klart för alla från och med nu: I samband med att Metallica firar trettio år har man skickat ut överblivna låtar från Death Magnetic via e-post till fanklubb-medlemmarna: Hate Train och Just a Bullet Away.

Så varför gör man det just nu, när det finns en splitterny skiva att marknadsföra? Damage control. Varför dra uppmärksamhet från [kalkonen] Lulu till outgivet material? Damage control.

Metallica behöver få tillbaka lite metal-anseende (den inställda spelningen i Indien var knappast särskilt läglig den heller). Hate Train och Just a Bullet Away gör det jobbet. Det hade varit lustigt om Lou Reed gjorde samma sak. Men knappast. För Lulu lär vara ett skapligt Lou Reed-album. Men är en katastrof som ett Metallica-album.

All your crappy lyrics are belong to us

11 november, 2011

Internet har fått en ny meme.

*fniss*

Topplistor, citat och ytterligare ett alternativt Lulu-omslag – Bara Metal sammanfattar

4 november, 2011

En händelserik vecka har gått, med Lulu-släppet som veckans höjdpunkt. Eller lågpunkt för oss som tänker så. I alla fall:

• Duff McKagan lärde oss hur underliga svenskar ser ut och beter sig.

• Morbid Angel lovade oss nya försök, och Smålandsposten hittade musik och glädje där vi andra hittade en katastrof. Till detta har några Lou Reed-fans skriva klarsynta kommentarer, väl värda att läsa.

• Ginzas vänner listade en topplista över favoritalbum, medan MTG-ägda Bandit gjorde reklam för sin kanal genom att använda Cliff Burton och Kurt Cobain. Bandit kallade sin reklam för ”hyllningsstenar” vilket får mig att tänka på följande ord Cliff Burton pusslade ihop till låten To live… ”When a man lies, he murders some part of the world.”

• Bara Metal rekommenderade Fyrnask, och bjöd på klurigt pyssel i litteraturens metalgenre, samt nån sorts facit.

• Du kan gilla bloggen på Facebook, se blogrollen till höger. Metal up our asses!


Svensk recensent chockar – ger Lulu toppenbetyg

2 november, 2011

Medan svensk media som väntat sågar Metallicas nya album i smådelar och slänger bitarna till grisarna, så megamaxchockar Smålandsposten med att ge Lulu betyget fyra av fem. Det är den enda tidningen i Sverige som går mot strömmen, och som tycker att ”det bränner till rejält när Reed skriksjunger på det desperata sätt han lade sig till med redan på Growing up in public.”

Måhända är det så att SMPs recensent ser på detta som ett Lou Reed-album. I till exempel Sydsvenskan, Svenska Dagbladet och Metro är det ideligen typiska hårdrocksskribenter som har recenserat albumet.

Och ärligt talat – som ett Lou Reed-album kanske Lulu är svinbra?! Vad vet jag, jag har aldrig velat lyssna på hans musik förr.

Hur som helst, här är lite goa citat från sågningarna att värma er med i novembernatten:

• ”Bandet vandrar över jorden likt en jättestjärt, Lou Reed dess ryttare.” Metro

• ”… en fullständigt obegriplig insats som kompband till ett lika obegripligt, 87 minuter långt spoken word. Det kallas för masochism.” SvD

• ”Den 87 minuter långa helheten är mer parodisk än de fejkade demoversioner som lades ut på nätet i förväg.” SDS

• ”Konstnärligt är det skönt med artister som inte bryr sig om andras åsikter. Men det är en klen tröst när resultatet knappt är lyssningsbart” BT

• ”1+1=0” DIW

Fler recensioner: HD, KB, MVT

PS Om SMP megamaxchockar, så måste väl även DN i rättvisans namn minimalchocka, som ger albumet godkänt: ”ge den här skivan en chans”.

Jag har, DN. Som komedi och spoofalbum är den underbar!

Tidigare inlägg om Lulu: Dekisfaktor störst anledning till pinsamheten Lulu, Gramptallica: texten till Dickety avslöjad, Metallouica – alternativt omslag

Gramptallica: texten till Dickety avslöjad

25 oktober, 2011

Mer Lou Reed och Metallica-bashing. Vid det här laget har hela världen säkert hört samarbetet med Abe ”Grampa” Simpson och Metallica – som föll sig naturligt efter Lou Reed-samarbetet. Deras första släpp var låten An Onion to my Belt. Nu har texten till Dickety dykt upp, och enligt källor föll delar av Metallica i tårar när de läste Grampas ord:

  • …my story begins in nineteen-dickety-two.
    We had to say dickety because the Kaiser had stolen our word twenty.
    I chased that rascal to get it back, but gave up after dickety-six miles.
    [insert Master of Puppet laughter]
    What are you cackling at, fatty?
    Too much pie, that’s your problem!
    Now, I’d like to digress from my prepared remarks to discuss how I invented the terlet…

Sedan tidigare finns alltså Gramptallica och An Onion to my Belt.

Gramptallica har även lagt ut texten till denna låt:

  • …like the time I caught the ferry over to Shelbyville.
    I needed a new heel for my shoe, so, I decided to go to Morganville, which is what they called Shelbyville in those days.
    So I tied an onion to my belt, which was the style at the time.
    Now, to take the ferry cost a nickel, and in those days, nickels had pictures of bumblebees on ‘em.
    ”Give me five bees for a quarter,” you’d say.
    Now where were we? Oh yeah!

Metallouica – alternativt omslag

20 oktober, 2011

 

MER METAL: Immortal till Sverige

Dekisfaktor störst anledning till pinsamheten Lulu

26 september, 2011

Lou Reed och Metallica har dragit ut den där snuttiga 30-sekundersplågan de släppte förra veckan till en hel låt. Självklart är det fruktansvärt dåligt. Det väcker också en del frågor, som bäst besvaras med tre faktorer:

Faktor Publik: Varför vill Lou Reed göra detta ihop med Metallica? Varför inte med något liiiiitet mindre band, så som Stone Temple Pilots (som i somras ändå trots allt spelade en Lou Reed-cover).

Svar: För att Metallica är störst och ger mest genomslag, bara tittar- och publiksiffrorna från Sverige i somras säger allt. Hur många kommer på en Lou Reed-konsert? 453 pers och hans flickvän? Lou Reed behöver hjälp i sin karriär (se Faktor Dekis), och är smart nog att utnyttja de som kan hjälpa honom.  Metallica har jättemycket publik. Verkligen jättemycket. Sa jag mycket? Jag menar jättemycket.

Faktor Dekis: Vad skulle ha hänt om Lou Reed dök upp med detta låtmaterial till Metallica runt 1985? ”Hej, vill ni göra ett album med mig där jag låtsassjunger med nasalröst?”

Svar: Metallica hade artigt tackat nej. Gruppen, som nota bene på den tiden inte bar solglasögon, kunde då skriva tidlösa metallåtar som har gjort intryck på en hel värld. De var på väg mot sitt bästa album någonsin, Master of Puppets (eller om de precis hade gjort sitt bästa), och delar av världen låg för deras i fötter i en musikstil som de flesta inte förstod. Inklusive Lou Reed. Idag har Metallica blivit folkliga och ett Monopolspel. Musikmässigt – inte publikmässigt – är de lika dekis som Lou Reed.

Faktor Desperat Nytändning: Så varför tackar Metallica ja? Varför vågar ingen i gruppen (läs James och Lars) säga, ”Du, Lou, det här är ganska dåligt”?

Svar: För att Metallica anno 2011 inte heller själva kan skriva bra musik (se Faktor Dekis). De har sedan ganska lång tid tillbaka tappat förmågan att skriva riff, och lever livemässigt på fantastiska låtar som skrevs mellan 1981-1991 (nu är jag generös). Metallica behöver ruska om sig själva och få nya input. Detta är en sådan chans, även jag klassar det mer som en risk.