Posts Tagged ‘Litteratur’

Blood Fire Death – fast på svenska

5 augusti, 2011

Det är bara en kort månad kvar tills boken med den Bathory-stulna titeln Blod Eld Död släpps. Boken ”går backstage och berättar om händelser och personer som satt sin prägel på genren under tre decennier.” Boken är skriven av bland andra Ika Johannesson, vars första metalkonsert jag tror var i Askimsskolan, när Grotesque spelade sin bästa spelning någonsin, strax innan bandet splittrades.

Ni kan gilla boken här.

Annonser

Metalförfattare vill ha dina bilder, men inte din faktura

17 januari, 2011

Har du några bilder liggande på metalhjältar? Vill du få dem publicerade, utan att förmodligen tjäna ett rött öre? Då ska du ta kontakt med författarna till boken Louder Than Hell: The Unflinching Oral History of Metal.

Jag blir inte riktigt klok på vad som gör boken unik. Den ska vara omfattande. Informativ. Underhållande. Allting ska berättas av de som en gång skapade metal.

Alltså sånt som metaltidningar gör ständigt. Och som de uppdaterar månatligen.

Detta såg Dave Mustaine när han tittade sig i spegeln

11 december, 2010

”När jag såg mig i spegeln såg jag en prototyp av en rockstjärna. Ett vilddjur som levde för att festa. Det var inte förrän många år senare som jag tittade igen, och såg nåt helt annat: Herre min skapare. Jag är inte Keith Richards. Jag är Otis i Mayberry. En jävla alkis!

Citat hämtat från Mustaines självbiografi, som jag inte nog kan hylla. Köp den här. Och kom ihåg: Don’t drink and drive, folks.

Mer metal: HD och SDS har recenserat Soilwork

Ozzy och Black Sabbath under forskarnas lupp

25 oktober, 2010

Forskning & Framsteg har publicerat min recension av Andrew Copes bok Black Sabbath and the rise of heavy metal music:

”I uppslagsverket ”1001 album du måste höra innan du dör” slås det fast att Birminghambandet Black Sabbaths självbetitlade debutalbum från 1970 är det allra första heavy metal-albumet.

Forskaren Andrew Cope försöker i boken ”Black Sabbath and the rise of heavy metal music” förklara varför just Black Sabbath anses vara urfäderna till…”

Cope tar upp saker som downtuning, tritonus, frygiska skalan, klangfärg och riff. Han tar alltså upp metal på en musikvetenskaplig nivå, vilket han ska ha all beröm för.

Återstår bara: ”Okej, jag fattar, ta mig nu till recensionen”.

Länkar: Expressen, Barometern, Skd, BLT och HD. Och AB.

Metallica i kyrkan – the book

2 september, 2010

”Hej… ehhhh… är detta pastor John van Slo… ten i New Hope-kyrkan?” Det var en kvinnas röst. Hon lät tveksam och lite illa till mods, som om hon hade aldrig gjort den här typen av samtal förut.

”Ja”, svarade jag försiktigt. Jag var mitt uppe i en hockeymatch på tv:n, och försökte koppla av innan söndagsmorgonens predikan. Jag har inte mycket lust med att snacka kyrka.

”Kan jag hjälpa till på nåt sätt?”

Hennes nästa replik var dräpande. Nu var det business som gällde.

”Mitt namn är Lisa från Warner Music Canada, och jag representerar heavy metal-gruppen Metallica. Är det sant att du kommer att predika om bandet imorgon?”

Hämtat urkommande boken The Day Metallica Came to Church av John van Sloten.

Andra grejer om hårdrock: Sydis, Db och AB. Och AOS.

Ozzy Osbourne, Black Sabbath och OKKVLTISM

27 augusti, 2010

En lustig sak i Ozzy Osbournes självbiografi är det där med Black Sabbaths ”flörtande” med det ockulta. Det var tydligen inte bandets egna idé, utan deras dåvarande manager Jim Simpson – allt startade med att han bildsatte första skivans omslag helt på egen hand när bandet var på Europaturné:

Så här skriver Ozzy i Jag är Ozzy (Nordstedt):

”Sen, när man öppnade gatefolden, så var det bara svart överallt och en läbbig dikt skriven på ett uppochnervänt kors. Vi hade inget med bildmaterialet att göra, så korset – som vi senare fick reda på var en satanistisk symbol – var inte vårt påhitt. Men att vi inte skulle vara nöjda med det är totalt skitsnack. Så vitt jag minns blev vi helt tagna av omslaget.”

Men detta innebar att de blev förföljda av folk som ”praktiserade ockultism”. Enligt Ozzys bok visste han inte ens att såna människor fanns.

Men satanisternas hopp om att Black Sabbath var deras band, eller deras besvikelse över att de inte var det, resulterade i en massa skit. De hoppade upp scenen med kniv, de målade kors i blod på deras dörrar och de stod och mässade utanför hotellet bandet bodde i.

Ozzy har en rolig anekdot kring just detta: En morgon när han kom ut i hotellkorridoren satt en grupp svartklädda idioter med levande ljus runt sig i en ring. Ozzy gick dit, blåste ut ljusen, och sjöng Happy Birthday.

Knappt relaterade länkar: AB, Smp, GP

Behemoth vill jubilera med svenska Watain

14 juni, 2010

Ibland (ganska ofta) blir det material över efter en artikel, eftersom texten bara får vara si och så lång, och eftersom intervjun ofta är längre än antalet tecken, ja, ni fattar. Här är bra grejer som blev över efter intervjun med Adam Darski i Behemoth. Törs man gissa att han har snackat lite business med Watain?

Ni startade officiellt 1991, nästa år är det 20 år med Behemoth- Ska ni fira det på något särskilt sätt?

– Vi har en del grymma planer för det. Vi ska släppa vår första officiella biografi, runt 300-400 sidor, skriven av en polsk journalist, med många bilder och mycket galenskaper. Vi har kommit halvvägs redan. Jag tror dessutom vi blir första extremmetalband att ge ut sin egen biografi, säger Adam Darski.

…och mer…?

– Det kan hända att vi gör en jubileumsturné under 2011 också. Vi har pratat om det. En turné där vi kan spela en del av de mer ovanliga Behemothlåtarna som inte är med ett vanligt set. Vi funderar också på att bjuda in en del tidigare medlemmar i Behemoth som kan gästuppträda på en eller flera låtar.

Men kan ni bara välja supporterakt – vill inte ert skivbolag promota andra av era stallkamrater?

– Jo, vi borde kunna få välja.

Och vad väljer du då, om du har lust att berätta?

– Sure. Mina favoritband de senaste åren har varit Watain och Devil’s blood. Så jag skulle väldigt gärna se dessa två band och Behemoth spela tillsammans, kanske för en unik spelning, kanske för flera. Vi får se.

Så du lyssnar fortfarande på metal?

– Ja, jag håller två fingrar på pulsen, jag köper cd och lp-skivor, jag har en stor samling. Jag vet att Watain släpper nytt album i år och det är det som räknas.

Har du copyright till Behemoth-namnet?

­ Ja, det äger jag. Jag äger rättigheterna, jag är den enda orginalmedlemmen som är kvar, och alla kontrakt skrivs under av mig. Det finns ingen chans att nån kan säga nåt annat. Och det är lyckosam situation för mig så klart.

Relaterade länkar: Sydis, UNT, DN, AB

Åttiotalets metal under luppen

20 maj, 2010

Bokrecension:

Jackie Kajzer och Roger Lotring
The 50 most influential heavy metal songs of the 80’s
Course Technology, Cengage Learning

Jag är imponerad av ambitionen i The 50 most influential heavy metal songs of the 80’s and the true stories behind their lyrics. Här har Jackie Kajzer (radio-DJ) och Roger Lotring (frilansskribent) samlat vad de anser vara just de 50 mest betydelsefulla metallåtarna för tjugo-trettio år sedan, och intervjuat upphovsmännen bakom dem. Och upphovskvinnan, för Lita Ford får också plats.

Jag är också imponerad över att de har fått tag i alla dessa musiker för intervjuer. Det måste ha tagit lång tid. Det är en journalistisk bedrift, och värdet i vad de intervjuade är villiga att dela med sig av är så klart lite blandat. Jag blir upplyft av Rachel Bolans detaljerade redovisning av texten till 18 and life (Skid Row), Vernon Reids tankar om Cult of personality (Living Colour) och Kerry Kings hyfsat klara minnen om hur Jesus saves (Slayer) kom till. Allra bäst är nog ändå Dee Sniders redogörelse av The Price från Twisted Sisters Stay hungry-album, hur texten från början handlade om hans distansrelation till sin fru, och hur den idag snarare handlar om att vara en kändis på gatorna men ändå vara i stort sett utblottad eftersom musiken har slutat generera pengar sedan lång tid tillbaka. Han låter ärligt bitter och samtidigt så efterklok att man avundas hans förmåga.

Till det mer udda svaren hör numer avlidne Ronnie James Dios svar angående fantasytexten till Holy diver. Jag blir inte riktigt klok på vad han menar.

Det förvånar mig att så många av grupperna på 80-talet var så irriterade över Tipper Gores censurlobbygrupp PMRC. Den måste ha varit ett större hot än vad jag som ung hårdrockare förstod. Lika förvånad är jag över att så många band är så pass fascinerade av George Orwells bok 1984 – men det är klart, den skulle ju skildra 80-talet och var förmodligen högaktuell. Och det leder mig in på vad jag saknar i boken: En redogörelse av urvalsprocessen och nån form av egen slutsats om hårdrocken, texterna och 80-talet. Författarna är trots allt mer insatta än de flesta av oss. Och så föredrar jag ett upplägg med fråga-svar, för köttigare information. Det skulle ta allting en nivå högre.

Eftersom Kajzer och Lotring skämmer bort oss med så många intervjuer, och så många nya nördiga detaljer att lära sig, så blir jag också kräsen: Att ha med två av Metallicas låtar (Fade to black och Master of puppets) men inte intervjua nån i bandet blir kontraproduktivt. Jag känner att jag struntar i Brian Fairs (Shadows Fall) och Ivan Moodys (Five finger death punch) nostalgiska minnen av de låtarna.

Jackie Kajzer och Roger Lotring har gjort en mycket läsvärd bok för oss som gillade 80-talets metal. De kommer säkert att få kritik för att de inte fått med giganterna Iron Maiden och Mötley Crüe. Men å andra sidan är storheter som W.A.S.P., Pantera, Judas Priest, Anthrax, Megadeth, AC/DC, Overkill och Queensrÿche med. Liksom mindre band som Suicidal Tendencies, D.R.I., och Stryper. För att räkna upp ett fåtal. Nånstans måste man dra ett streck, det rör sig ändå om en era som rymmer tusentals band.

Avslutningsvis denna pärla från Frankie Banali (Quiet Riot) om refrängorden ”bang your head” i låten Metal health: ”Randy [Rhoads] berättade att det mest underliga han sett [under turnén med Ozzys soloband] var fansen i England, som svingade huvudet fram och tillbaka medan bandet spelade. Han sa att det kallades headbanging.”
Ljuva åttiotal, hårdrockens trotsiga tonår. Jag ser fram emot nästa bok, om nittiotalet.