Posts Tagged ‘Jacks rockiga resa’

Därför dyker Snowy Shaw upp som figur i kommande barnbok

13 maj, 2011

BARNBOKSCHOCK: Nästa bok om unge headbangaren Jack, skriven av Therés Stephansdotter Björk, har ingen mindre än Snowy Shaw på omslaget. Den tecknade versionen av honom.

Jag tog kontakt med författaren Therés Stephansdotter Björk och ville veta en enda sak: Varför är Snowy Shaw på omslaget till kommande boken Jack och den magiska tatueringen?

– Idén fick jag då jag såg en illustrerad bild på Snowy Shaw, en musiker som jag länge själv gillat, mycket tack vare mitt ex och vän som introducerade mig för hans dåvarande band Notre Dame, säger Therés Stephansdotter Björk.

– Karaktären baseras starkt på Snowy Shaw men är självklart även fiktionell. Jag tror att Snowy som karaktär kan vara en bra förebild för unga. Han är snäll, tuff, helt emot droger, rolig och så vidare. Dessutom är han väldigt illustrationsvänlig.

Jag för en dialog med Snowy Shaw själv för att karaktärens personlighet ska vara så autentisk som möjligt samtidigt som jag blandar in fiktion och en del magiska egenskaper. Karaktären heter dock bara Snowy. Jag tror det kan vara kul för barnen att faktiskt ha en förebild som till stor del existerar.

– Boken heter Jack och den Magiska Tatueringen och handlar om en tatuerare som försvunnit från Metallien. Hans tatueringar sägs vara magiska och kunna ge rockstjärnor extra starpower. Snowy Shaw själv anser att tatueringar egentligen inte alls är så viktiga och kanske just det har en mening i boken. Men det får ni se när ni läser den!

– Om Snowy Shaw själv har magiska krafter med hjälp av runor, som i boken, det låter jag vara osagt. Även bandet Dragonhearts baseras till viss del på folk jag känner och då speciellt sångaren. Nästa bok kommer precis som den första att innehålla en blandning av fantasi och verklighet. Vad som är vad spelar egentligen mindre roll, säger Therés Stephansdotter Björk.

Följ Bara Metal på Facebook

Visst gör han sig bra som illustrerad klassiker, Snowy?! Apropå Snowy Shaw, så är han aktuell även med sin All Star-spelning i Göteborg. Biljetter hittar ni här. All Star-uppsättningen verkar dock ha stött på patrull enligt GT – Mikkey Dee har fått annat uppdrag. Och apropå Mikkey Dee så har hans polare Lemmys vin recenserats av SR, och SvD har recenserat Ghost.

Replik på Aftonbladets recension av Jacks rockiga resa

20 april, 2011

Efter att ha läst Aftonbladets recension av barnboken Jacks rockiga resa (ni hittar den via länken) kände jag att stämningen krävde att någon tog författaren i försvar.

Aftonbladet ville dock inte publicera mitt svar, med hänvisning till att de ”aldrig [tar] in repliker på recensioner.” Tur då att Bara Metal inte är lika kinkig eller enfaldigt principfast:

”Vad är egentligen problemet? Spelar det någon roll om en unge i Sverige upptäcker Slayer via en barnbok eller via pappas vinylskivor? I Aftonbladets recension av Jacks rockiga resa är just det den stora farhågan. Han vill ha hårdrocken för sig själv i sin vuxenvärld, skyddad från barnen.

Att sälja barnprylar till hårdrocksföräldrar är ett gammalt sätt att tjäna pengar på. Bodies med AC/DC och Mötley Crüe har funnits länge nu. Kiss har på sin hemsida en länk till barnkläder, med skor som kan få vilken förälder som helst att slänga upp betalkortet. Black Ingvars spelade hårdrocksversioner av barnlåtar redan 1995, och Kirk Hammett och Lamb of Gods Mark Morton sätter på Rockabye Babys söta godnattviseversioner av Metallica-låtar när de lägger sina barn.

Jacks rockiga resa är ett litet, högst valfritt, bidrag till alla föräldrar. När det kommer till den eviga proceduren att läsa för sina barn så varför inte en bok om en kille som åker till Metallien och hänger med sitt favoritband? Skulle de få de unga lyssnarna att aldrig någonsin fundera ”kring varför Venom ville ligga med döende horor”? Skulle det göra Benighteds och Negative Planes musik mer kommersiell och barnvänlig? Alla hjälpmedel föräldrar kan få för att underhålla sina barn är ofta varmt välkomna.

Tiden har hunnit ikapp en stor del av hårdrocken, och musik från Ozzy Osbourne, AC/DC och Guns’n Roses – alla band som alluderas på i boken – kan knappast räknas som lika barnfarliga som PMRC tyckte de var på åttiotalet. Och hårdrocken är ganska bra på att infantilisera sig själv – ta bara en sådan sak som att de ringer till Guinness Rekordbok stup i kvarten för att sälja in något löjligt rekord.

På en punkt håller jag dock med Aftonbladets recensent Christoffer Röstlund Jonsson. Hårdrocken, precis som många andra konstyttringar, oskadliggörs när den blir gullig. Även jag blir provocerad av att se Mojje spela ett metal-medley i Båstad.

Om Jacks rockiga resa om tjugo år från idag råkar vara startskottet till ett svenskt band som skriver lika bra låtar som Watain och Amon Amarth – so be it. Även Kerry King och Johan Hegg har någon gång varit barn, upptäckt hårdrock, och sedan skänkt världen fantastisk musik.

Ska författaren Therés Stephansdotter Björk ha någon som helst rättmätig negativ kritik så inte är det för att hon slår sig in i hårdrockare-som-har-fått-barn-nischen. Snarare för att boken skulle ha behövt en språklig uppstramning. Att stup i kvarten läsa hur karaktärerna ”flinar” när de säger något nöter på vilken förälder som helst.

Torbjörn Hallgren, bloggen Bara Metal”

UPPDATERING: Snowy Shaw dyker upp i uppföljaren till Jacks rockiga resa.

UPPDATERING II: Svd har efter fem månader upptäckt boken och recenserat den.

Följ Bara Metal på Facebook

Förresten – min åttaårige son gillar boken, men bryr sig inte nämnvärt om vilken musiksmak huvudkaraktären har. Lika lite som han är intresserad av vilken musik Lasse och Maja lyssnar på. Han är ute efter äventyr. Och detta är knappast hans inkörsport till metal, det får han upptäcka på egen hand.

Läs intervju med författaren här: Norrtelje Tidning.