Backward messages. Hyfsat vanligt inom musiken sedan inspelningstekniken ändrades nån gång på sextiotalet. Bara Metal listar de sju tuffaste inspelningarna på metalfronten.

1. Ghost – Deus Culpa
Så fint och sublimt. Gläns över sjö och strand baklänges helt enkelt. Var och en, mest vi svenskar som känner till sången, får tolka det hur vi vill. Inget överdådigt i stil med att bränna ned kyrkor eller liknande.
2. Iron Maiden – på albumet Piece of Mind
Mellan The Trooper och Still Life dyker detta upp som låter som ett språk i Star Wars-galaxen. Det lär varar detta som sägs: ”Hmm, Hmmm, what ho said de ting wid de tree bones. Don’t meddle wid tings you don’t understand” följt av ett skönt rap. Enligt Wikipedia är det Nicko McBrains röst, när han härmar Idi Amin.
3. Slayer – inledningen till Hell Awaits
”Sanya-ard. Sanya-ard.” Vem har inte önskat att det var så lätt att värva folk till sin egen övertygelse, i allt från att gå med i facket till att bli supporter för IFK Malmö? ”Join us” baklänges är så enkelt och låter så infernaliskt med gitarrernas rundgång i bakgrunden. Killarna måste ha skrattat hela vägen hem från studion.
4. Possessed – inledningen till låten Pentagram
Det låter som om det är en stor demon, eller besatt människa a la flygande kvinna vid fönster i Evil Dead. Precis som det ska låta. Perfekt för ett album som sägs representera övergången från thrash metal till death metal. Sedan visar det sig att det som sägs bara är en fantasilös upprepning av första versen, men ändå.
5. Mötley Crüe – på albumet Shout at the Devil
På baksidan av Shout-albumet står det något i stil med: Varning, detta album kan innehålla ”backwards messages”. När man läser the Dirt nämns inte ett ord av detta. Förmodligen för att det inte finns något. Men det faktum att albumet har en sådan varning gör att folk säkert har letat ihjäl sig. Stor humor! Eller finns det något där nånstans? Nån som vet?
6. Morbid Angel – inledningen till Altars of Madness
Introriffet spelas baklänges. Och det låter grymt häftigt. Bara Metal frågade producenten Digby hur det gick till när de kom på idén och han svarade så här: ”… när vi spelade in Immortal Rites märkte vi att när bandet spolades tillbaka i normal hastighet så lät öppningsriffet ganska coolt när det spelades baklänges. Det var anmärkningsvärt likt riffet som det lät när bandet spelades normalt, alltså framlänges, men med en slags kuslig känsla som från en annan värld.”
7. Electric Wizard – andra hälften av Black Magic Rituals and Perversions
Så meningslöst, i stil med The Beatles Revolution Number 9. Bloggen bonehand.com beskriver det som allra bäst: ”Unfortunately, the majesty of this track is tragically marred during the last 5 minutes or so by a long tedious reading from the book of evil nonsense and retarded back-masking, resulting in the the album’s lone misstep. It must have sounded like a good idea at the time…”