Posts Tagged ‘Internet’

Krist Novoselic ger Duff sitt stöd i SOPA-debatten

20 januari, 2012

Duff McKagan har skrivit en krönika i Seattle Weekly där han tar tydligt avstånd från piratkopiering genom internet, och på så sätt inte heller dissar SOPA. Det har tagit hus i helvete bland kommentarerna – vissa stöttar, andra flejmar.

Det mest intressanta är att Nirvanas Krist Novoselic plötsligt ger sig in i debatten i kommentarstråden:

”Lyssna på de eldfängda kommentarerna i den här tråden – alla typiska anonyma hetsare. Internet är fyllt av sådana fegisar. Duff tar ställning för folk i musikindustrin, och ni flejmar honom och vågar inte ens sätta ut era namn! Töntar!!!!!!

Nu ska ni få er en lektion ni okunniga eldfängda – att delta i Demokrati kräver mod. Gå till en öppen debatt i ditt kommunfullmäktige, stå framför dina grannar och säg ord som verkligen betyder något. Då lär du märka hur långt ditt flejmande tar dig.”

Den här länken tar er till Seattle Weekly, bara ett klick bort till underhållning och undervisning om SOPA på en och samma gång.

Vill du ha mer undervisning? Läs vad .SE säger om SOPA.

Vill du ha mer underhållning? Läs Fredrik Strages krönika i DN om SOPA och Kopimismen.

Här är kartan över gamla och nya metalvärlden

6 december, 2010

Tycker ni som jag att en bok blir bättre med karta? Vad vore Tolkiens trilogi om man inte fick se exakt var Morias gruvor låg, vad vore Indiana Jones-filmerna om man inte fick se vart Indiana Jones åkte med stora feta röda linjer?

Nu kan vi lyssna på metals historia via karta. I december lanserades Map of metal. Väl där kan man färdas till Blackmetallandet, turista i unblackmetalregionen och ta båten till Goth metal. Shiver me timbers!

Bild hämtad från Map of Metal.

Mer hårdrock: HD, HD, GP (om At the Gates), DN, Expressen (Avantasia-recension),

Grave: ”Waaj didd ju nått plej Sååless”

22 juni, 2010

Grave har åkallat dödsmetall i runt tjugo år. Sångaren Ola Lindgren pratar om de döda åren, nedladdning och står upp för tvåårsreleasen. Och avslöjar vilken låt han är tröttast på.

Musikaliskt sett – vad skiljer det unga Grave á la 1991 typ, mot dagens?

– Inte speciellt mycket tycker jag. Kanske att man försöker strukturera låtarna lite mer idag, lite mer tanke bakom allt. Annars är det fortfarande känslan man går på och det blir varken bättre eller sämre än så här.

När ni startade fanns inte internet. Hur ser du på den tiden idag?

– Det var ju väldigt annorlunda mot idag. Jag och Jörgen satt varje söndag och svarade på intervjuer per brev, packade ihop paket med beställda demos och t-shirts och lufsade iväg till posten nästa morgon och chockade postkärringarna med allt som skulle iväg. Det funkade ju ändå kanon redan då eftersom band hjälpte varandra att sprida nya releaser genom trading och flyers. Grymt!

Vad har nedladdning av er musik betytt för er – legal som illegal. Mindre cash i fickan? Mer publik till spelningen?

– Det finns två sidor av det. Ett otroligt verktyg för att sprida och promota vår musik och få nya fans, som kanske aldrig köpt nån av våra skivor, intresserade i bandet. Genererar absolut mer folk till gig, cash har jag aldrig sett några så det svider inte direkt. Det som jag blir riktigt jävla förbannad på är när folk lägger ut promos för nerladdning innan skivan ens är släppt. Det förstör hela grejen med ett releasedatum och all förväntan det innebär.

En del tycker att ge ut album var eller vartannat år är omodernt – men finns det ett alternativ?

– Njae, det gäller ju att hålla igång och behålla fansens intresse för bandet. Det finns så sjukt mycket att lyssna på idag så det finns alltid nån annan som tar intresse från en om man inte påminner folk att man finns. Tvåårsreleaser funkar bra för oss, turnéer och promotion för en ny platta plus att skriva, spela in och förbereda allt för en ny release brukar ta den tiden för oss.

Ni har förmodligen gett ut över hundra låtar genom åren – hur många av dom tycker du är så jävla bra att du får gåshud? Exempel, tack!

– Hmm, jag brukar tröttna på låtar ganska snabbt men ibland så slänger jag i nån av våra egna skivor och då kan man se med fräscha öron på dom igen. For your god, Christi(ns)anity, Unknown, Two of me, Resurrection, Out of the light, Living the dead behind och Fallen (Angel son).

Vilken studioinspelning har du mest roliga minnen från?

– Jag gillar sättet vi har spelat in de senaste plattorna på. All musik spelades in i min egen Studio Soulless vilket betyder väldigt mycket frihet och ingen tidspress med pengar eftersom vi själva bestämmer tider och äger utrustningen. Helt klart mer avslappnat och mer produktivt att jobba så. Studiodelen är nåt jag hoppas på att utveckla och kunna köra på heltid parallellt med Grave.

Om du fick välja en låt genom er karriär som perfekt låter som vad du vill skapa med bandet – vilken låt och varför?

Into the grave är väl en klassiker som ger den rätta Gravekänslan tycker jag. Rakt på sak, inget krångel och ett jävla rens.

…och vilken låt i er stora arsenal hatar du mest – varför?

– Jag är sjukt trött på Soulless. Tyvärr får man väl säga eftersom det är en sån låt som folk alltid vill höra live. Jag strök den från setlistan på andra hälften av senaste turnén och varje kväll fick man frågan ”Waaj didd ju nått plej Sååless” med kass tyskengelska, haha!. Vet inte varför jag är så less på den, kanske just för att den heter Så less??

Bandet 3 Inches Of Blood fick en gång ställa in en turné i Nordamerika för att vintervädret satte stopp för deras van. Har ni nånsin ställt in en konsert – och varför?

– Nån turné där i början av 90-talet så hamnade vi i en sjuk snöstorm på väg upp till Kanada och fick ställa in nåt gig på grund av det. Sen ställde vi in ett gig på USA-turnen -96 också, för vi ville gå och se Kiss i Albany, New York – hehe!

Berätta om ert värsta oflyt under en enskild spelning!

– Oj, det finns många men bland det värsta är nog när strömmen gått mitt under gig eller att toppen dör. Att lyckas spela av x antal strängar under samma kväll är inte heller så lyckat, hehe.

Vad skiljer ett band med rutin från ett band utan rutin?

– Bra låtar och scennärvaro framför allt.

Mellan 1996 och 2002 gav inte Grave ut några studioalbum. Varför inte, och vad gjorde ni istället?

– Det var ganska döda år för death metal både från fans, media och skivbolag så vi hade ”vanliga” svenssonliv. Jobbade och var som folk är mest. Kändes inte som att det fanns intresse från nåt håll så vi beslutade att lägga Grave på is ett tag och se hur allt utvecklade sig. 2000 började vi repa lite och gjorde nåt gig sen rullade det bara på med låtskrivande och Century Media kontaktade oss och var sugna på Back from the grave. Resten är historia.

Torbjörn Hallgren

Fotnot: Intervjun gjordes för typ två-tre år sen för en poptidning, men bra svar rostar aldrig.