Posts Tagged ‘Ian Gillan’

Upprinnelsen till Spinal Tap – Black Sabbath anno 1983

15 april, 2011

I samband med att jag skrev inlägget i söndags, hittade jag också detta:

”Stonehenge”, sa Geezer Butler.
”Ja, det är grymt”, sa scendesignern, ”Hur ser du det framför dig?”
”I naturlig storlek, så klart”, svarade Geezer.

Så, de gjorde, i glasfiber, en replika av Stonehenge. Hela Stonehenge, som är ganska stor.

Citaten ovan är hämtad från Ian Gillans hemsida där han berättar om Born Again-turnén i Nordamerika. Gillans story innehåller detaljer om turnén, som förutom Stonehenge innehöll rök och en dvärg – och som ett år senare ledde till ett av de roligaste ögonblicken i filmen Spinal Tap.

Jag lyckades hitta en film från den turnén. Lägg märke till att Gillan inte alls kan texten i klippet nedan. Han verkar kika efter ett textblad på golvet. I original lyder den:

Sing me a song, you’re a singer
Do me a wrong, you’re a bringer of evil
The Devil is never a maker
The less that you give, you’re a taker
So it’s on and on and on, it’s Heaven and Hell, oh well

Ian Gillan fumlar till det och sjunger:

Sing me a song, you’re a singer
Do me a wrong, you’re a bringer of evil
The less that you give, you’re a taker
Du Du Du may can your American color (???)
If you’re gone, you’re gone Heaven and Hell

Ha ha ha! Ja, om du är borta så är du verkligen borta.

Ärligt talat – han är usel.

Följ Bara Metal på Facebook

Born Again igen – Ian Gillan ger storyn bakom albumets bästa låt

10 april, 2011

Lite underlig är det. Att istället för att vänta till albumets 30-årsjubileum (2013) plötsligt släppa Born again i deluxe-version. Men skivbolaget Sanctuary har säkert sina anledningar.

Born again, med Ian Gillan på sång, är förvånansvärt odaterad – och känt för flera saker: bland annat hamnade låten Trashed på PMRCs skamlista. Albumet har också ett av världens fulaste albumomslag (Tony Iommi lär ha varit den ende som godkände det i  bandet). Jag minns att jag såg Van Halens 1984-omslag som nån sorts kontrast – demonbebis och ängelbebis.

Jag minns också att vi i det lilla metal-gäng jag hängde med tyckte titeln Disturbing the priest lät oerhört ondskefull – ackompanjerat till ett ondskefullt riff.

Idag, när jag läser på Ian Gillans hemsida har jag fått lära mig sanningen bakom titeln: Gillan och pojkarna spelade in i Manor Studio när en präst dök upp. Han berömde dem för musiken men la också försynt fram att hans kör hade svårt att öva. Gillan bad om ursäkt, och stängde dörren för att inte väsnas. Därefter anpassade de sitt studioschema efter körens sångschema.

Artiga brittiska hedersknyfflar, alltså. Så långt bort från ondska man kan komma.