Posts Tagged ‘Hårdrockens Historia’

Kunskapsfolket rasar: ”…om hårdrocks-kunskap har förvandlats till viktig allmänbildning ligger vi risigt till som samhälle”

12 oktober, 2012

Att Kunskapskanalen sänder maratonmetal imorrn verkar de flesta uppskatta, att döma av kanalens facebooksida. Men det har också lockat ut en del murriga Siewert Öholmska åsikter. Vi tar det från början: Kunskapskanalen gick ut med statusraden att på lördag ägnar vi hela kvällen åt metal. Bara metal. Då hände följande:

Först är det hon med tre utropstecken, som mycket tydligt vill markera att detta är något hon skarpt ogillar:

Hon följs upp av en veteran från synth- och hårdrockskriget (1983-1987) som antingen är 1) svartsjuk, eller 2) svartsjuk och bitter, eller 3) verkligen vill att även den andra sidan ska få komma till tals. Plus lite svartsjuk:

På detta kommer Sveriges svar på Tipper Gore. Hon spelar dum, typisk härskarteknik. Hon spelar så dum, att man verkligen köper det. Hennes stackars musiklärare, som hon någon gång har haft, sitter någonstans i Sverige och skäms.

Sedan har vi Frågetecknetinnan som inte fattar vad som är på gång? Nu på lördag? Hårdrock? Historia? Kunskap?!

Nu har Tipper Gore hunnit få lite gliringar, så hon går in i försvarsställning. Läs detta mycket noga, för en mer gammaldags åsikt om hårdrock kommer ni aldrig mer få se. Då får ni spola bandet tillbaka till 80-talet. Tack Tipper Gore för att du finns, och gör hårdrocken farlig och hemsk igen. För vad kan vara hemskare än att förstöra en lördagkväll?

Annonser

SVT maratonsänder Hårdrockens Historia

9 oktober, 2012

Nu är det officiellt. Hårdrockens historia – som Bara Metal lottade ut i augusti – maratonsänds en hel lördagskväll i Kunskapskanalen den 13 oktober.

Ika Johannesson leder sändningen, och i studion gästar svenska band som Heavy Load, Opeth, Watain, In Solitude med flera. Dessutom visar Ika gamla metalklipp från SVTs svunna dagar (vad som finns kvar, en hel del har försvunnit).

Detta kan bli hur bra som helst – särskilt mellansnacket. Ni kan läsa Bara Metals recension av tv-serien här.

Och vinnaren är… tävlingen om Hårdrockens Historia är avgjord

3 september, 2012

Tack alla ni som kom med bra tips på ny musik i Bara Metals tävling. Den stora lottdragningen ägde rum igår, och vinnaren blev Kim som tipsade om norska Nekromantheon:

Kim har två bloggar ni kan följa: Kim bloggar och BilioteKarin. Hon skriver också för We Rock, och hennes recension av Nekromantheon finns här. Grattis!

Vinn Hårdrockens Historia – tävla på Bara Metal

23 augusti, 2012

Att äga. Det är da shit.

Som ni säkert vet har Atlantic Film gjort en kulturgärning och översatt Hårdrockens Historia – Metal Evolution till svenska. Serien gavs ut i början av augusti, och Bara Metal har ett exemplar som bloggen vill tävla ut till er läsare. Nu har du alltså chansen att äga hela serien om du inte redan har köpt (här kan du köpa den!), och att äga saker och ting är mäktigt och trevligt.

För att delta i tävlingen måste du dock lämna ett tips – ett tips på bra nya metalband som har släppt debutalbum de senaste fem, sex, sju åren. Ungefär. Vilket band som helst, känt som okänt, de kan ha gett ut tio plattor på den tiden, eller bara en liten singel, allt som krävs är ett tips på ny musik som du gillar att lyssna.

Självklart är det tillåtet att tipsa om fler än ett band, och du får gärna motivera. Det får vara vilken genre som helst, bara det är metal. Tips kan ni lämna här eller på Bara Metals facebooksida, som en kommentar till statusraden om tävlingen.

Okej? Kör. Vinnare utses genom nån sorts lottning. Tävlingen pågår augusti ut.

Recension – Hårdrockens Historia: ”…stor skillnad mellan de elva avsnitten”

15 augusti, 2012

Det börjar riktigt illa. Tre avsnitt om vad som fanns innan hårdrocken: Någon växte upp med jazz, någon annan gillade Elvis och en nån tredje gick igång på klassisk musik. Det har hörts sexhundrasextiosex gånger förr och är dessutom självklarheter. Skulle hårdrock ha fötts i ett vakuum? Först när dokumentär-serien Hårdrockens Historia blir genrespecifik hettar det till.

Hårdrockens Historia är skapad av Scot McFadyen och Sam Dunn, med medelmåttiga verk som A headbanger’s journey och Iron Maiden: Flight 666 på sitt CV. Till skillnad mot deras förstlingsverk (som led av starstruck-syndromet) och mot Iron Maiden-dokumentären (som styrdes av Iron Maidens management), så har de nu skaffat sig cred, rutin och integritet. Uppblandat med Sam Dunns egna erfarenheter som ett fan på 80-, -90, och 00-talet blir kombinationen ömsom lysande, ömsom platt i Hårdrockens Historia. Det är stor kvalitetsskillnad mellan de 11 avsnitten.

NWOBHM bemästrar de till fullo, likaså glam och thrash metal – men här, sex avsnitt in i serien, visar sig också en stor svaghet som hela tiden återkommer: det är alltid de största banden som får berätta historien. Jag hade velat höra vad de mindre banden hade att säga, så som Onslaught, Blind Illusion och de tyska thrashbanden.

Avsnitten om grunge och nu metal är okej, men Sam Dunn slarvar bort sig i sin tjatiga fråga om musikaliska influenser, som är hans genomgående tema. Gillade ni metal? Lyssnade ni på metal? Sam Dunn går runt och kliar sig i huvudet och undrar om han ska ta med grunge i hårdrockens släktträd. Suck. Den stora grejen var att metalfans generellt gillade Alice in Chains och Soundgarden – av den enkla orsaken är banden en del av hårdrockens historia. Då spelar det ingen roll huruvida Soundgardens gitarrist Kim Thayil gillade Judas Priest eller inte.

En annan irriterande sak med Hårdrocken Historia är den typiska Michael Moore-inspirationen: Sätt dig själv i centrum, filma när du reser fram och tillbaka och skakar hand med musikerna. Detta blir som mest absurt när Sam Dunn visar hur han reser till Slovenien för att träffa Manowars Joey DeMaio – och inte får det – och då reser till New York istället. Allt filmas och berättas. Klipp bort!

De gottgör sig genom att göra ett riktigt bra avsnitt om den så kallade chockrocken.

Bortsett från all min kritik, bortsett från alla band de väljer att inte ens ta upp, bortsett från att black metal glöms bort – Hårdrockens Historia är underhållande. Det är dramaturgiskt korrekt och det är till och med bildande.

BETYG: 3 av 5

Torbjörn Hallgren

En kortversion finns tidigare publicerad i Close-Up Magazine

Svenskt filmbolag ger ut Hårdrockens Historia på dvd

10 april, 2012

Metal Evolution – Hårdrockens Historia kommer ut på dvd i Sverige. Det är Atlantic Film, som tidigare gav ut filmen Så Jävla Metal, som har köpt rättigheterna till tv-serien. Självklart blir de elva avsnitten textade till svenska, så vi fattar vad Lemmy surrar om.

Atlantic film räknar med att ge ut Metal Evolution i augusti 2012, i en ”svinsnygg box” enligt egen uppgift. Boxen innehåller fyra discar. När Hårdrockens Historia gick på SVT i vintras hade serien ett genomsnitt på 150 000 tittare per avsnitt.

Så många såg Hårdrockens Historia: SVTs tittarsiffror

15 mars, 2012

Här är tittarsiffrorna för SVTs inköpta tv-serie Hårdrockens Historia:

Avsnitt      Tittarsiffra

1.                230 000 (Pre Metal)
2.                175 000 (Early Metal Part 1: US Division)
3.                180 000 (Early Metal Part 2: UK Division)
4.                185 000 (NWOBHM)
5.                150 000 (Glam)
6.                120 000 (Thrash)
7.                105 000 (Grunge)
8.                135 000 (Nu Metal)
9.                115 000 (Shock Rock)
10.              155 000 (Power Metal)
11.                90 000 (Progressive Metal)

Analys: Nyhetens behag får man nog säga om första avsnittet, som lockade flest tittare, nästa fyrdubbelt mot sista. Gissningsvis fanns det en kärntrupp på runt 80-90 000 som såg alla avsnitt. Utöver det kom det till tittare beroende på innehållet. Helt klart blev det en dipp när de tidiga åren var över, när genrer som präglades av 80-90-talet tog vid (från och med thrash-avsnittet).

Vill du läsa mer statistik? Iron Maiden vs. Metallica i SVT. Tittarsiffror för alla banden under Big 4. Anvil Aid – så många laddade ned låten.

MER METAL, MER TV: Slash till Hultsfred enligt HD och DN. Döda hästar stoppar HBO enligt GP och DN.

Hårdrockens Historia avslutar med framsteg

13 mars, 2012

Idag sänds sista avsnittet av Metal Evolution på SVT. Det blev aldrig något avsnitt om black metal eller death metal. Istället handlar sista avsnittet finurligt nog om Rush, Queensrÿche och Mastodon – alltså progressive metal. Den enda kritik jag hört mot avsnittet är att det är väl mycket gammalt och för lite nya band (så som Neurosis och Kylesa). Men vi metalfans är väl aldrig nöjda?

Slipknot = prettotrams x 2 (+ en kille som säger som det är)

2 mars, 2012

Senaste avsnittet av Hårdrockens Historia var riktigt bra. Sam Dunn skildrade den visuella genren chockrock på ett väldigt bra och snyggt linjärt sätt. Från svenskt håll saknades W.A.S.P. som rev stora hål hos svenska moralpredikanter, men som i USA kanske aldrig var lika unika.

Venoms trummis Abaddons berättelse om prästen var obetalbar. Alltså: en präst var korkad noga att spela Venoms bitar av Venoms låt In League with Satan baklänges (typ intro och outro) för att bevisa att Venom var i maskopi med Satan – vilket var totalt slöseri med tiden, eftersom det liksom var namnet på låten. Det var knappast något Venom dolde.

Men medan Abadon i Venom hade ett avslappnat förhållande till sin insats på scen och i historien, var Slipknot närmast pretentiösa – vilket egentligen inte är något fel i sig. Shawn ”Clown” Crahan, skrämmande lik Fredrik Virtanen i skägg, hävdar att han bär mask för att dölja sin smärta. Ehhh? Dölja för vem? Skulle inte publiken tåla att se denna stora smärta? Ursäkta, men vilken bild som helst från vilket krig som helst innehåller mer smärta än hans ansikte när han spelar live. Trams.

Joey Jordison gör inte saken mindre pretentiös i tv-serien: ”När folk frågar varför vi har masker så svarar jag: ‘Vi har inga masker’. Min mask reflekterar mig själv.” Okej.

Det känns tydligt att bandet, som debutade så sent som 1999, inte har hunnit få samma distans till sig själva som Abaddon har.

Men för drygt åtta år sedan intervjuade jag Chris Fehn, och av hans svar att döma är masken en fysisk grej man tar på sig på när man står på scen, som ett nitbälte:

”Precis som Slipknots sound känns nytt så har också deras visuella signatur förnyats. Maskerna är visserligen kvar, men en del medlemmar kommer att se annorlunda ut. Chris pinocchionäsa är dock oförändrad. Och han har aldrig ångrat valet av mask.

– Jag har haft två masker under hela tiden. Den jag hade under våra första hundra turnéer föll i bitar, så jag fick en ny som ser exakt likadan ut, bara lite starkare.

Så vad händer om någon snor din mask backstage?

– Då är det kört för min del. Det är en av reglerna vi har i bandet – blir du av med masken är du död.

– Jag har heller aldrig tagit på mig nån av de andra killarnas masker, och gissa varför? Dom är svinäckliga, dom stinker och det finns till och med spyrester inuti dom.

Har du nånsin själv spytt i masken?

– Japp. Det var varmt så in i helvete, vi spelade i öknen vid Las Vegas och bara körde på, gasen i botten hela showen. Det var som ett maraton. Till slut bara det kom. Men jag fortsatte spela.

Det finns dagar när Fantomen går på stans gator som en vanlig man. Likadant är det med Slipknot och Chris Fehn. Medan Corey Taylor och gitarristen Jim Root har satsat tid på sitt andra band Stone Sour har Chris Fehn tagit det lugnt hemma i Des Moines och repat med gamla polare. Och passat på att hälsa på en kompis.

– Han sitter i fängelse nu. Det var helläskigt att gå dit. Jag minns hur jag först fick gå igenom en säkerhetskontroll och sedan gå ut. Dörren bakom mig stängdes igen med ett ekande KA-CHONG och låstes. Och där inne var en av mina polare. Helskumt. Jag har aldrig besökt nån i ett fängelse förut. Det kändes helt overkligt ända tills dörren slängde igen.”

The money riff – 90-talets största lögn

22 februari, 2012

Musikjournalistik kan vara så oerhört mesig och star struck. Igår, på bästa sändningstid, kunde Phil Anselmo berätta utan några som helst invändningar från journalisten Sam Dunn att ”på 80-talet…

Jaså? Gjorde de?

Såg ni det, Phil? Att 10 000 kronors-riffen påverkade folk? Wow. Och så kom ni på att ni kunde ha 10 000 kronors-riff överallt i låtarna?

Nej, jag har inget emot Pantera, trots mina syrliga kommentarer. Tvärtom. Det var ett fantastiskt band i sina bästa stunder. Men att påstå att eran för heavy metal, thrash metal och hair metal inte bjöd på massa band som försökte och ofta lyckades spela solida riff genom hela låtar är ett hån mot allt vad musikhistoria heter. Att indirekt påstå att Pantera uppfann den allt-igenom-riff-perfekta-låten är lika korkat det.

Å andra sidan behöver Sam Dunn inte direkt säga emot honom – det är så dumt att det faller på eget grepp. Det är av den här anledningen jag uppfostrar min son att tänka själv, inte gå efter vad andra säger och tycker.

Det är säkert också därför han inte gillar hårdrock.

PS Lägg märke till t-shirten. Housecore Records. Perfekt tillfälle att göra reklam för sitt eget skivbolag. Två tummar upp för det.

Bilder hämtade från Hårdrockens Historia, SVT