Nio saker om Ozzy Osbourne live i Malmö 2012

Först och främst – tack till fru Bara Metal som köpte biljetter och överraskade mig med den här konserten. Jag hade tänkt att sitta hemma och sura över att Bill Ward har det som han har det, men det får jag ta en annan kväll.

1. Det var svinkallt. Black Label Societys trummis, Chad Szeliga, tyckte så också, och frös under konserten. När Zakk Wylde körde långa solot höll han sig varm dold bakom trummorna genom att trumma i luften.

2. Gus G överraskade mig. Han var den roligaste och mest avslappnade gitarristen att titta på – Slash gömde sig bakom solglasögon och lät stel i sina Sabbath-riff, medan Zakk Wylde körde samma gamla vanliga Zakk Wylde-stil som vi redan sett 45 minuter av under BLS, med en touch av överansträngning som om han ville skärpa till sig inför sin gamla Chef.

3. Ozzy Osbourne överraskade mig ännu mer. Jag trodde det skulle vara betydligt fler sura toner i varje låt. Hans sångröst är mycket bättre år 2012 än vad ryktet säger. Shot in the Darks refräng var svår – där hade han nog hoppats på mer stöd från oss i publiken.

4. Att vifta med händerna från vänster till höger och gunga från sida till sida är inte metal. På en konsert med the Prince of Darkness undanber jag mig detta. Även om prinsen själv uppmanar till det.

5. Badbollarna – i Malmös tradiga kalla vindar blåste de snabbt bort från publikhavet bort mot den gamla bortaläktaren. Synd. Bra dock att bollarna släpptes ut till vänster som scenen, så att de han svepa förbi mannen som köpt och betalt dem.

6. Geezer Butler är en hantverkare. Det sätt varpå han jobbade med sin bas var inte ett komp, utan ren och skär konst.

7. Den sista låten, Paranoid, gav mig rysningar. Men då var också alla gäster på scen och publiken som mest tänd. I övrigt var det en stark betygstrea rakt igenom.

8. När Ozzy går fram över scenen är det som om han tar ett steg i luften för varje två steg han tar. Man är ju livrädd att han ska snubbla och trilla ut över kanten.

9. Ozzys liveset är alldeles för kort. Fem låtar till borde han kunna klämma dit. Och skippa den där usla Fairies Wear Boots – den är dötråkig.

MER OM OZZY I MALMÖ: SkD har recenserat, SDS har plåtat.

Tony Iommi om original-Black Sabbaths värsta tid – Never Say Die!

”När punken dök upp fick vi ett bakslag. The Stranglers låg etta just då. Jag kommer ihåg hur Geezer sa: ”Vi är det gamla möget nu, med alla de här riffen och sånt.”

För mig kändes det nästan som, Gud, vad ska jag då hitta på?! Och som så många gånger förr gick de andra i bandet ned till puben och kom sedan tillbaka: ”Har du skrivit något?”
”Nej, jag kan inte komma på något alls … ”

Att komponera blev väldigt svårt, särskilt efter att Geezer hade sagt så där. Det kändes som att vi inte längre trodde på det vi höll på med. Jag tänkte om och om igen, att om jag visar dem ett nytt riff, så komme de svara: ”Äh, kan vi inte köra något annat?”

De sa aldrig nåt sånt, men det kändes som om de skulle göra det. Allt detta, och en studio o Toronto redan bokad – pressen på mig var enorm.” /Hämtat från Tony Iommis Iron Man (min översättning) Köp den idag.

Resultatet av ovanstående blev mediokra Never Say Die!, Ozzys sista album med bandet och fyllt med problem, inte bara vid Tony Iommis låtskrivande. Ljudet strulade, och Ozzy vägrade eller kunde inte sjunga på en del låtar, så som Breakout* (en saxofon fick ersätta honom) och Swinging the Chain (Bill Ward tvingades ersätta honom).

Never Say Die släpptes som singel, bandets andra i deras karriär, och låten är typiskt nog försiktig på riffandet, Tony Iommi bara kompar Ozzys sångpartier. Till stora delar påminner musiken om Thin Lizzys The Boys Are Back in Town. A Hard Road låter som något The Beatles skrev till vita albumet.

Men det finns också en hel del riff från riffmeister så som i Shock Wave och introt till fjäderlätta Air Dance, en låt som börjar bra men som sedan dör ut. Min favorit på albumet är A Hard Road.

* En lustig detalj – i boken minns Tony Iommi det som att det var Over to You som hade saxofoner på sig.

Analys: Bill Ward gör det enda rätta – Vinny Appice ersätter?

Ni har säkert läst det redan. Bill Ward har erbjudits, enligt egen uppgift, ett fulavtal för både turné och ny skiva. Gissningsvis: en lön som projektanställd till och med att turnén är över. Eller – en procentuellt sämre deal som inte står i paritet med de andras.

Det fina i kråksången är att efter att han gick ut offentligt med uppgifterna om att han har fått ett fulavtal så har han fått stort stöd bland Black Sabbath-fansen. Ta en titt på Black Sabbaths Facebook-sida, där folk skriver saker i stil med detta: ”Allvarligt, varför vill ni andra göra detta mot Bill? Han har varit med er från första början. Oberoende av hur stor jag var som rockstjärna, så skulle jag aldrig blåsa min barndoms kompis.”

Men historien upprepar sig. Samma bråk lär ha uppstått 2004, men då löste det sig. Några år senare ville Bill Ward inte hänga med under Heaven & Hell-turnén eftersom han hellre ville se en reunion med Ozzy, då kallades Vinny Appice in. Chansen eller risken är stor att samma sak händer idag.

Å andra sida – nu finns sociala medier, trycket från fansen är tyngre, och det ska bli intressant att se hur Sabbath-lägret svarar på detta. För de måste de göra.

Lustigt nog tror de flesta att detta är Sharon Osbournes påhitt. Det är (väldigt) mycket möjligt – med tanke på domstolsbråket mot Tony Iommi nyligen. Och jag skriver ”lustigt nog” eftersom Bill Ward och Ozzy Osbourne är de som kommit bäst överens de senaste åren. Geezer och Ward har till exempel bara sporadisk mail-kontakat enligt Ward.

Med Bill Wards öppna brev till alla fans, och med trycket på Facebook-sidan, och med en turné som uttryckligen bara är skapad för att bygga på originaluppsättningen kan man tycka att fulavtalet rättas till så att båda parter är nöjda. Men det kan också vara så att Bill Ward med detta helt och hållet spolierar sina chanser. Titta på Kiss, det går bra att turnera under täckmanteln att det är en originaluppsättning som är ute och cashar in.

MER OM DETTA: Black Sabbath-fans är en utmärkt kanal för senaste nyheter – följ den. Expressen, BBC, AB, SvD och SDS tar också upp denna händelse, och BBC påminner oss om att Mike Bordin också är en tänkbar ersättare.