Hej och hå!
Jag fick ett hedersuppdrag av bloggägaren att plocka ut sju (?!) skräckfilmer som jag av någon anledning skulle rekommendera andra att se. Min första tanke var, vad är skräckfilm? För att göra det enkelt för mig så har jag valt att tolka det som film som upprör, skakar om eller bara får oss att RYSA, av avsky eller av trygg njutning när allt är som värst… vi är ju inte där!!!
Jag har därför spontant och på ren magkänsla plockat lite ur mitt arkiv av filmer som på olika vis berört mig och som jag tror fortfarande kan beröra eller skrämma skiten ur de flesta, eller i all sin hemskhet får oss att vika oss samman i sanslöst garvande. De är helt enkelt så hemska att vi som skyddsmekanism använder oss av skrattet för att inte bryta samman i total panik.
De filmer jag valt ut är en blandning av klassiker och mer obskyra titlar. De presenteras utan inbördes rangordning och med väldigt korta beskrivningar. Vill ni veta mer om filmerna, googla. Okej, här kommer mitt snabba urval!
Evil Dead: Regissör Sam Raimis debut och en splatterklassiker som filmades med super-8 (nån som minns vad det var?!) på en minimal budget även kallad 0-budget. Med ett resultat som bevisar att kreativitet är viktigare än pengar. Uppföljaren, Evil Dead II, är även den ett måste, enligt många den bästa i trilogin.
Eraserhead: David Lynchs långfilmsdebut är ett formidabelt mästerverk, men är det skräckfilm? Kanske inte helt säkert generellt sett men som 85 minuter surrealistisk mardröm i svartvitt tycker jag definitivt att den hör hemma i genren. Och är ett måste för de som älskar Guldåldern eller Andalusiska hunden av Louis Bunuel. Sistnämnda film är kanske filmhistoriens första splatterrulle (bland annat rakkniv i öga = inte bra!)?
Braindead: Innan Peter Jackson tog sig an Ringen-filmerna visade han prov på vad han kunde åstadkomma med svart humor och MASSOR med blod. Att filmen slank igenom den svenska filmcensuren utan ett enda klipp var, tycker jag, ett tydligt tecken på ”spiken i kistan” för att censuren är förlegad och något som har spelat ut sin roll. Ett sundhetstecken enligt mig och inte en dag för tidigt. Och något som de på Statens Biografbyrå själva tydligen insett.
The Texas Chainsaw Massacre: En fantastisk rulle (originalet!) som har en av de mest skrämmande inledningar/förtexter jag upplevt/sett. Det räcker med att se och höra introt till filmen och sedan är man totalt skräckslagen inför vad som komma ska. Filmen blev ett slagträ i videovåldsdebatten tidigt åttiotal i programmet Studio S. Synd att de inte såg hela filmen utan satt i studion och fabulerade ihop filmscener som inte existerade. TV-programmet Studio S var troligen orsaken till att videon fick sitt genombrott och några år senare blev var mans egendom. Om jag får spekulera lite fritt 😉
Fåglarna: Ja, vad är en listning av skräckfilmer utan skräckfilmernas mästare. Och ur hela hans fantastiska repertoar väljer jag Fåglarna. Kanske inte de mest trovärdiga effekterna med dagens mått mätt. Men eftersom man, efter att ha sett filmen som tonåring (tidigt sjuttiotal) och kom ut ur biografens trygga sköte och bara såg minsta sketen gråsparv som en potentiell ”killer”, så platsar den gott som en ruggigt bra skräckfilm. Hoppas den har åldrats på ett värdigt vis.
Make Them Die Slowly aka Cannibal Ferox: En skräckfilmslistning utan en enda italienare måste ses som ett kapitalt misslyckande. Umberto Lenzi gav oss denna film. Är den bra? Nej den är genomvidrig och totalt politiskt okorrekt på alla plan. Den såldes in som totalförbjuden i 31 länder… och på laserdiskens omslag med orden ”Deluxe uncensored”… en spypåse a la flyget medföljer. Skulle givetvis istället tagit med någon av Argentos filmer och fått lite ryggdunkningar. Men jag tycker det är mer intressant att lyfta fram en kontroversiell film. Se denna film på egen risk, den är inte trevlig. Om ni överväger att inhandla filmen i fysiskt format så rekommenderas laserdiskutgåvan med ursnyggt gatefoldomslag, 7”-singel + spypåsen.
Henry, A portrait of a serial killer: I sin nästan dokumentära karaktär och löst baserad på seriemördaren Henry Lee Lucas ”karriär” är detta en mycket obehaglig film. Att filmen slutar utan någon form av sensmoral har upprört många. Och gör inte filmen mindre obehaglig. Men det bästa är nog ändå copyn på affischen, ”He’s not Freddy, He’s not Jason… He’s real.”
Okej, det var sagt sju filmer men en lista utan en asiatisk representant i detta sammanhang vore ovärdigt. Asiater har en lång tradition av skräckfilmer och de senaste åren har vi i väst fått ta del av mycket. Jag avslutar med en av mina japanska favoriter:
Tetsuo: The Iron Man: Mycket mer skruvat än så här kan det inte bli (visst, mexikanska Holy Mountain och El Topo av Jodorowsky är i en klass för sig, dock inte regelrätt skräckfilm i mina ögon). Gillar man Eraserhead och Videodrome ska man definitivt se denna. Lite artsy-fartsy i svartvitt men riktigt bra!
Och vad hände med Excorcisten, Rosemary’s baby, Re-Animator, Warhols Blood For Dracula med flera? Tja det var sju filmer det gällde och ni fick åtta, så gnäll inte!
Roger Forslund
***
Tack Roger, filmkunnigare än de flesta och vinylnörd med den tunga musiken i fokus.
Fler film-, metal- och Hall’weenlänkar: NS, DN, eK, GP, HD, HD, HD, Expressen och Expressen igen.
Bara Metal 