Posts Tagged ‘Enslaved’

Enslaved för trettonde gången gillt

8 februari, 2015

Hög tid för In Time.

Enslaved är på väg att ge ut sitt trettonde album In Time, och släppte precis första singeln från albumet. Thurisaz Dreaming bjuder på typisk mix av rensång och growl, men det är framförallt mot slutet när bandet låter som Edvard Grieg som låten riktigt lyfter. Lyssna själva på videon ovan.

 

Enslaved tar nytt grepp på osynliga apelsinen

19 september, 2014

InvisibleEnslaved

Carl Stjärnlöv i Diabolical: ”Bästa metalalbumen hittills i år”

11 september, 2012

Diabolical är just nu upptagna med att spela in sitt femte album, Neogenesis, i Studio Necromorbus i Stockholm. Du kan smyglyssna, titta på studiodokumentärer och följa inspelningen på facebook.com/diabolicalofficial.

Carl Stjärnlöv (gitarr) har varit schysst nog att ta en paus i renset, och plitat ihop en halvårsbästa-lista över vad som är bäst just nu, efter att år 2012 har avverkat sina första åtta månader. Så brygg lite kaffe, knäpp upp den där black metal-colan eller kör vidare utan något av det – och läs hela listan här:

.

Spawn of Possession – Incurso
Spawn of Possession kommer från mina hemtrakter och redan när jag började min metal-karriär i slutet av 1900-talet så hade de etablerat sig i Kalmar med omnejd som ett jävligt skickligt dödsgäng. Nuförtiden är de så bra att de borde ha stryk.

När jag såg dem på Debaser för ett tag sedan så stod jag och Pär, trummisen i Diabolical, och bara gapade åt dem. De här snubbarna lär inte ha några kompisar, de sitter bara hemma och övar.

Jag minns en anekdot om en av gitarristerna där en liten flicka tittade på honom när han satt och vevade gura utan att ha den inkopplad varpå hon utbrast: ”Du kan ju inte spela på riktigt, du bara låtsas!”. Tro mig, Spawn of Possession är fan inte på låtsas. Grymt bra tekniskt rens – på riktigt.

Dead Can Dance – Anastasis
Visst, bloggen heter Bara Metal, men den här skivan kan jag inte låta bli att ta med ändå. Dead Can Dance spelar inte en tillstymmelse till metal men deras nya platta, den första på sexton år, är för bra för att inte få vara med. Dead Can Dance är fjolligt bra i allmänhet och hela deras diskografi kan jag rekommendera för den som behöver vila öronen efter en god stunds grindrens och kaggemangel.

Det här är atmosfäriskt, svävande, vackert och jävligt äkta. Brendan Perrys gamla sköna gubbröst står i skarp kontrast mot Lisa Gerrards multioktavpipa som smeker trumhinnan lika ljuvt som ett norskt skogsblackmetalriff. I stället för feta gitarrmattor och blastbeats hittar vi diverse världsinstrument, stråkar, flöjtar och märkliga trummor och rytminstrument som ingen i västvärlden hört talas om.

Låten Opium byggs upp av en Marockansk 6/8-Sufirytm och är ett typexempel på DCDs genialiska låtstrukturer där en tämligen enkel grund varieras och byggs upp i flera lager. Nya skivan är kanske inte lika true som de gamla old school-skivorna från 80-talet (Within the Realm of a Dying Sun och Aion rekommenderas), men jag kan redan nu säga att den kommer att ligga i toppen av min årsbästalista. Även om DCD ligger tämligen långt ifrån Diabolical musikaliskt så har deras musik varit en stor källa till inspiration under skapandet av nya Diabolical-plattan – Neogenesis. Lustigt nog så valde de en liknande titel till sin skiva. Great minds think…

Burzum  – Umskiptar
Något oväntat så har ju gamle greven skärpt till sig rejält sen skivorna han knarkade ihop på kåken. Nuförtiden så låter det ju nästan som när jag som korthårig tonåring introducerades till black metal i och med Hvis Lyset Tar Oss. Nej, det gör det fan inte alls förresten. Men det är bra mycket bättre än de där förbannade synttrumpeterna på Dauði Baldrs. Inte alls oävet.

Ihsahn – Eremita
Det har varit ett jävla gnäll om den där saxofonen. Jag är dock helt klart positiv till alla initiativ till framåtskridande och kreativitet  – så länge det är bra. Och saxofonen är fan bra. Slutdiskuterat.

Deathspell Omega – Drought (EP)
Jag fattar inte alls hur de här snubbarna skriver sina låtar, spelar in dem eller ens stämmer sina instrument. Ett unikum. Så svårsmält att jag inte pallar med att lyssna på en hel fullängdare med dem i ett svep så EP-formatet är helt klart till deras fördel. Väldigt inspirerande och udda black metal.

The Faceless – Autotheism
Den här har jag sett fram emot! Förra käftsmällen, Planetary Duality, har jag avnjutit många gånger och förväntningarna på den här från min sida var höga. Nu blev det ju inte riktigt som jag, eller förmodligen någon annan heller, tänkt sig. Symfoniska inslag, piano, barnskrik, ett softrockigt introspår, massor av rensång, och tungmetallens nya spottkopp – en saxofon. Jag gillar’t.

Enslaved – RIITIIR
Den har visserligen inte ens släppts än, men jag skulle bli förvånad om jag inte kommer att ranka den som ett av årets bästa skivsläpp. Sedan Vertebrae håller jag dem som ett av mina absoluta favoritband. Innovativt, eget, och med riff som ljuder likt kluckandet av ett nytjärat vikingaskepp som sakta glider mellan dimhöljda fjordar.

Carl Stjärnlöv, Diabolical (Foto: Oana Mereuta, Blackwater Photography)

Nya Enslaved låter som pianoklinket i den där låten alla har hört

11 maj, 2012

”Jorå, det har vart en del hetsiga bråk. Iver kallade några av mina idéer för ”Richard Clayderman-skit”, och jag har nog kallat några av Herbrands ideéer för ”något som små flickor skulle komma på”, så vi har gjort allt det där. Men vi försöker att vara ciliviserade.”

Mästerskäggen i Enslaved har spelat in nytt album, och intervjuats av NRK. Vid sidan av detta – vänligen lägg märke till att en av kommentarerna till videon nedan behandlar (tvärvetenskapligt) punkt 10 och punkt 5 i Bara Metals förra inlägg: ”11 people prefer justin bieber”

Poet vill locka poeter till black metal

14 oktober, 2011

Ibland händer det, rätt ofta faktiskt, att andra områden tränger sig in i metal, så som textilkonst, vanlig hederlig konst, fotoböcker och svenska valet till riksdagen. Häromdagen släppte poeten David Brock en poesibok – Black Metal Melody. Totalt inspirerad av norsk metal. Han säger så här om den:

– Jag föreställer mig den i en fantiserad bokhandelshylla, min metalskrivkonst står mellan Ian Christies Sound of the Beast och Martin Popoffs metalböcker, inte nödvändigtvis bland poesiböckerna. […] Jag hoppas att metal-fans känner igen innehållet och vill läsa mer poesi, och att poeter uppskattar lyriken och vill lyssna på lite Enslaved.

Citat hämtat från verbicidemagazine.com

Dessutom – David Brock är helt uppe i att skriva en metal-opera.

2010 års bästa album – Bara metal (del II)

27 december, 2010

För att beskriva vad bra musik innebär brukar jag citera ett fan till Flaming Lips, hämtat ur filmen Fearless Freaks: ”[That song] is the most inspirational feeling I have ever felt in my life, and in listening to that song I feel that in reality I can conquer any given task.” Det är ungefär så jag känner när Immolations disciplinära Majesty and Decay drar igång, eller Watains vackra Malfeitor.

Här är albumen från 2010 som jag lyssnat allra helst på under året.

6. WatainLawless Darkness

5. Electric WizardBlack Masses

4. EnslavedAxioma Ethica Odini

3. WoeQuietly Undramatically

2. NachtmysitumAddicts: Black Meddle, Part II


1. Dimmu BorgirAbrahadabra


Jag bryr mig inte om (orkar inte?) att länka till Youtube, utan lägger upp hela listan via Spotify istället. Ni vet var ni ska klicka för att nå den.

Egentligen skulle man kunna vända den här andra delen av listan upp och ner och jag hade inte invänt, vi snackar om målkamera. Men jag är barnsligt förtjust i Dimmu Borgir – det finns partier i deras musik som får mig att vilja stå i bar överkropp på hustak och vifta med yxor, som trummisen i Sonic Youth sa en gång.

Enslaved senaste finns inte på Spotify, så den får ni separat:

För del I, klicka här.

EDIT: Här är fler som prisar Watain – SvD, GP och DN

Enslaved – när bandet självt får bestämma

9 november, 2010

Jag skrev häromdan att Isa är Enslaveds bästa låt. Norrmännen har så klart många bra låtar, i samma klass som Isa.

För nån månad sedan såg jag dem i Köpenhamn, och lägger nu ut setlistan länkad till youtube. Detta är alltså deras kortkorta representationslista för fans, gamla som blivande.

Senaste plattan är för övrigt väl värd sin prislapp.

Ethica Odini

Raidho

Fusion of Sense and Earth

Allfadr Odhinn

Isa

The Beacon

Ground

Enslaveds bästa låt – på väg ner

4 november, 2010

Kim bloggar berättar att Enslaveds videobudgettävling – att låta fans göra en video till deras låt Ethica Odini, har avgjorts. Läs om det här på Kim bloggar, eller direkt från hästen mun.

Samtidigt chocknås vi av att Isa, Enslaveds bästa låt, har förlorat sin makt. Statisk visar att svenska föräldrar inte längre döper sina barn i samma utsträckning till detta namn som förr. Synd på en mycket bra låt. Fast, det gör ju egentligen inget.

”Bring her back from the shadows and kiss her

Retrieve the sword from the abyss

Hold back the tidal wave”