Posts Tagged ‘Earache’

Earache och Century Media lanserar appar till Spotify

5 februari, 2013

I slutet av januari lanserade Earache sin egen Spotfiy-app. Idag gör Century Media likadant. Ni hittar Earaches här, och Century Medias här. Där kan ni gå in och göra era egna listor, som sedan hela Spotifyvärlden kan ta del av. Lägg gärna upp länkar till dem här på bloggen eller på Bara Metal på Facebook.

Vill du veta mer om Spotify, klicka här för att läsa hur du hittar deras mest lyssnade låtar.

Så skapades Morbid Angels milstolpe – introt till Immortal Rites

12 oktober, 2011

Lika enkelt som genialt. Lika suggestivt som aggressivt. I över tjugo år har jag gått och funderat på baklängesintrot till Morbid Angels album Altar of Madness. Hur kom de på det? Varifrån kom idén?

Så jag skrev till Digby Pearson, som gav ut albumet på Earache 1989. Han var också producent på Altar of Madness. Och han är tillräckligt cool för att svara, och ger dessutom ett helt makalöst bra svar:

– Att spela in musikband under den analoga rullbandseran var en tuff uppgift. 24-kanals-taperna var bland de dyraste delarna i processen, de kostade cirka 350 dollar per rulle, och kunde fyllas med max 15 minuter musik. Detta är för övrigt anledningen till att så många klassiska album från den tiden klockade in på 40-44 minuter, vilket innebar tre rullband per inspelningen. Det är också den optimala tiden för ljudkvaliteten på ett vinyl-album, uppdelat på cirka 20-22 minuter på varje sida.

På den tiden kunde en större inspelningsstudio anställa en rullbandsoperatör (i de mindre fick oftast ljudteknikern själv stå för den rollen) vars enda uppgift var att sköta den skrymmande 24-kanalsbandaren. Operatörens uppgift var att snabbt spola tillbaka bandet till exakta punkter så att extra pålägg kunde läggas, och så småningom fylldes alla 24 kanaler på bandet.

– Det är ingen överdrift att påstå att en enda tape kunde spelas och vändas tusen gånger under en enda inspelning. Tänk på det nästa gång du pekar och klickar med din mus för att börja en låt!

– Hur som helst, när vi spelade in Immortal Rites märkte vi att när tapen spolades tillbaka i normal hastighet så lät öppningsriffet ganska coolt när det spelades baklänges. Det var anmärkningsvärt likt riffet som det lät när tapen spelades normalt, alltså framlänges, men med en slags kuslig känsla som från en annan värld.

– Eftersom vi beslutade att Immortal Rites skulle öppna hela albumet, tänkte både bandet och jag att vi behövde ett coolt intro som kommer innan själva låten börjar. I ett sånt läge brukar vanligtvis ett metalband fila fram något ondskefullt plingeling på ett tangentbord eller sampla något som kan inleda hela albumet.

– Istället för ett sånt intro, slog mig tanken att lägga till en liten bit av det där bakåtriffet som ett intro. Vi tänkte att det skulle ge intrycket att bandet kommer från en annan, satanisk dimension eller nåt i den stilen, albumet exploderar sedan med ett trumslag och låten kommer igång.

– Jag minns att Trey älskade det eftersom det ökade på den galna ljudorkanen som redan rådde på albumet, helt i stil med vad han själv försöker skapa i övriga låtar från bandet.

– Baklängesintrot har exakt samma tempo, och är faktiskt helt orört förutom att vi mixade det med något lägre volymen så att låten skulle kicka igång med ett starkt intryck när den tog över. Jag har aldrig hört talas om detta studiotrick varken förr eller senare faktiskt, men jag antar att en så enkel idé måste ha använts någonstans någon gång, jag kan dock själv inte komma på några exempel.

Digby ”Dig” Pearson

Frågan ställd till hans blogg Ask Earache

Digby Pearson från Earache: ”Long Live Morbid Angel”

7 juni, 2011

Morbid Angel och Illud Divinum Insanus får stöd från Digby Pearson och Earache, skivbolaget som en gång signade bandet och som gav ut albumen A till och med H. På deras blogg Ask Earache skriver han bland annat följande:

”Vad som skiljer detta album från andra – deras första på åtta år – är den storm av online-kommentarer som dök upp före dess release. Detta är deras första album som släpps under sociala medier-eran, och deras första album som riktar sig till en helt annan generation av extremmusikfans än vad som fanns runt 2003 års släpp Heretic. Då fanns ingen MySpace, YouTube eller Facebook…”

Han hyllar bandet, gillar musiken och påpekar också att han och Earache fortfarande tjänar pengar på Morbid Angel – och att han därför till en viss grad är jävig.