Posts Tagged ‘Dyscarnate’

Chimaira lägger ned – Dyscarnate tvingas ställa in

8 september, 2014

Den enes död, den andres inställda turné.

Dyscarnate

Chimaira, ett band jag aldrig gillat men inte heller lyssnat på [guilty as charged], har lagt ned sin verksamhet. Och i och med det blir det ingen Europaturné, vilket i sin tur innebär att bland öppnarna Dyscarnate, som förmodligen var väldigt pepp, får låta bli att turnera. Hela turnén ställs nämligen in när huvudattraktionen inte längre var ett band.

För svensk del spelar det ingen roll – inte en enda spelning skulle ske i vårt långt-från-Europa-land ändå.

Dyscarnate: ”Jag skiter fullständigt i hur ett band ser ut”

26 juni, 2012

Tre män. Ett syfte, ett sound. Och två bra recensioner. Från Metal Hammer Magazine (8/10) och Terrorizer Magazine (4/5) för senaste albumet And so it Came to Pass som släpptes i våras. Här är en intervju som Bara Metal har gjort med trummisen Matt Unsworth från brittiska dödsmetallarna Dyscarnate:

Ni är en trio där alla spelar instrument och två av er sjunger, men i december 2010 letade ni efter en permanent, fristående sångare – varför?

– Vi trodde att en frontman skulle tillföra något till vår liveshow, eftersom alla vi tre spelar instrument så är det inte lätt att få så mycket rörelse som vi skulle vilja ha på scen ibland.

…och varför valde ni till sist att inte fortsätta söka?

– Vi fick in många ansökningar, men ingen passade riktigt in så pass bra att vi ville göra dem en del av bandet. Vi bestämde oss istället för att växla upp liveshowen själva, och nu känner vi att som en trio kan vi dra in mer energi och atmosfär i våra shower, mycket mer än vad vi hade hoppats kunna uppnå med en fristående sångare.

En sak som slog mig var att ni sökte en sångare som inte skulle finnas med i något brottsregister. Varför?

– Därför att det är svårt att turnera utomlands när man finns med i ett brottsregister, i vissa fall kommer du inte ens in i landet utan ett prickfritt förflutet.

Trummor, riffande, aggressivitet och sång – det sätt som ni skapar metal på låter väldigt modernt. Hur har ni utvecklats, särskilt när det kommer till riffen, sedan ert förra album Enduring the Massacre?

– Vårt sound har blivit svängigare, vårt mål är att få folket att headbanga genom hela konserten.

– Vi lägger också mer tyngd på sångens helhet än på individuella riff – och det gäller även om ett riff hur grymt som helst, om det inte passar in i låten som helhet så tänker vi inte slänga in det bara för saken skull. Varje del finns med av någon anledning. På det sättet har vi mognat som kompositörer, inget finns med i låten för att ta hänsyn till någons ego – bara av hänsyn till låten.

Så hur skriver ni då en Dyscarnate-låt?

– Vi skriver i datorn, så att vi kan lyssna på låtarna utifrån ett lyssnarperspektiv. Tom [gitarr, sång] brukar lägga upp riffen, sedan arrangerar vi dem till kompletta låtar. Fast vi skriver ofta hela stycken som vi slänger helt och hållet om vi inte är 100 procent nöjda med dem. Detta tillsammans med att vi aldrig skriver utan att alla tre är i rummet samtidigt betyder att skrivprocessen kan ta långt över en månad per låt. Det kan vara ganska mödosamt, men det betyder att vi har ett album som vi knappast skulle kunna vara mer nöjda med.

Om ert namn ni gick från Incarnate till Dyscarnate – varför?

– Det fanns för många band runt om i världen som hette Incarnate – vi bestämde oss för att hitta på ett ord genom att lägga till prefixet dys-, för vi visste att ingen annan skulle heta likadant. Namnet kan översättas till typ ”infekterade mänsklighet”.

När jag läser kommentarerna om ert band på Youtube märks det att folk regerar på hur ni ser ut. Ni är liksom motpolen till Dani Filth och andra metalmusiker som har klätt upp sig i full mundering. Ni ser ut som vanliga brittiska unga män – är det ett medvetet statement?

– Det är så här vi känner oss bekväma. Ingen av oss gör det för att vi har bestämt oss för att hålla oss borta från nån typ av ”stil” eller så. Förr hade alla tre långt hår, men det blev opraktiskt ibland annat jobbet. Vi kanske kan säga att det är ett statement på så sätt att vi tycker att musik inte ska politiseras, särskilt inte åt någon moderiktning. Jag skiter fullständigt i hur ett band ser ut, så länge de spelar svinbra musik!

Vilken låt är äldst i ert liveset, och vad är det som gör att låten stannar kvar?

– Numer spelar vi inget som är äldre än vårt debutalbum, och vi spelar inte ens lika många låtar från Enduring The Massacre [2010] som vi gör från And So It Came To Pass. Vi tror att det nya materialet bäst representerar oss som ett band idag. Jag antar att den äldsta sången live är Yielding The Iron Fist, och den får folk höra eftersom det är den snabbaste och mest blast-packade låten i hela livesetet.

Dyscarnate: ”I couldn’t give a fuck how a band looks”

26 juni, 2012

Three men. One purpose. One sound. And two great reviews from Metal Hammer Magazine (8/10) and Terrorizer Magazine (4/5) for their latest album And so it Came to Pass released this spring. Here’s an interview with drummer Matt Unsworth of british death metal band Dyscarnate.

You looked for a full-time stand alone vocalist in december 2010 – why? 

– We thought a frontman might add to our live show – because we all play instruments it’s not easy to get as much movement as we might like onstage sometimes!

And why did you choose not to go for that standalone vocalist, after all?

– We had a lot of applications, but no one really fit the bill to the point where we wanted to bring them into the band. We decided instead to take the live show up a gear ourselves, and now feel that as a three piece we bring energy and atmosphere to our shows above and beyond what we hoped to achieve with a standalone vocalist.

One thing struck me as interesting in your ad, this singer should have ”No criminal record” – why? Bad experiences?

– It’s difficult to tour overseas with a criminal record, in some cases you can’t even get into other countries without a clean criminal record.

Drums, riffing, aggressiveness and the vocals – the way you make metal is very modern. How have you progressed and developed, especially in riffing and over all sound, since your last album Enduring the Massacre?

– Our sound has gotten a lot groovier, the aim is to make people bang their heads throughout the whole set!

– We put more emphasis on overall songs than individual riffs – so even if a riff is fucking amazing – if it doesn’t fit into the song as a whole then we won’t just throw it in for the sake of it. Every part is there for a reason. In that sense we take a very mature approach to writing, nothing is there to satisfy any one of our egos – only to serve the song.

So how do you make a Dyscarnate song from scratch to finish?

– We write on a computer, so that we can listen back to songs as we go from a listener’s perspective. Tom [guitars, vocals] tends to come up with riffs, then we arrange them into complete songs, but we often write whole sections which we end up scrapping if we’re not 100 % happy with them. This coupled with the fact that we never write without all three of us in the room means that the writing process can take well over a month per song. It can be pretty pain-staking, but means that by the end we have an album which we couldn’t possibly be more satisfied with.

 About your name, you went from Incarnate to Dyscarnate – why?

– There were too many bands out there with the name Incarnate – we decided to make up a word by applying the prefix ‘dys’, as we knew no one else would have the same name. The band name translates to something along the lines of ‘infected humanity’.

Reading on social media [i.e. Youtube], people react to your looks. You are sort of the antithesis to Dani Filth and other all dressed up metal musicians. You look like normal british young men – is that a statement?

– It’s just how we’re comfortable! None of us look the way we do because we’ve made a decision to stay away from a certain ”style”. We all used to have long hair, but it became impractical for work and in the live situation. I suppose it’s a statement in the sense that we believe there should be no politics to music – particularly in fashion. I couldn’t give a fuck how a band looks, as long as they play awesome music!

Which song is your oldest in your liveset – and what makes it stay there?

– We don’t play anything older than songs from our debut album these days, and we don’t even play as many songs from Enduring The Massacre [2010] as we do from And So It Came To Pass. We think the new stuff best represents us as a band these days, so we like to play as much of it as we can. I suppose the oldest song in the set by now is Yielding The Iron Fist, which you can hear because it’s one of the fastest and most blast-ridden in the set.

Dyscarnates nya album står upp när andra faller

2 mars, 2012

De ser ut som Wayne Rooney och Paul Scholes – och levererar metal med hårdhandskar. Därmed borde alla diskussioner om att hårdrockare måste ha långt hår vara över.

Brittiska Dyscarnate ligger på Siege of Amida Records och släppte för några dagar sedan sitt andra album And So It Came to Pass. Det är brutalt, sån där inspirerande, uppeldande musik som får vilken dålig fotbollsspelare som helst att gå in i match med obevekligt självförtroende.

Albumet mixades i Danmark hos Jacob Hansen, som beskriver Dyscarnate som en ”väldigt trevlig överraskning! Albumet är en perfekt blandning av speed och groove med catchiga dödsmetallåtar som de är tänkta att låta.”