Posts Tagged ‘Dio’

Dokken snuvade Dio på filmuppdraget

30 januari, 2013

Nån gång i mitten av åttiotalet hörde jag nyheten att Dio skulle göra soundtracket till filmen A Nightmare on Elm Street 3: Dream Warriors.  Troligtvis var det Pär Fontanders populära radioprogram Rockbox som förmedlade nyheten. Men när filmen kom ut var det inte Dio utan Dokken som hade gjort soundtracket – vilket blev deras peak i karriären: låten Dream Warriors.

Förmodligen var det Dokkens starka management, Q Prime (Metallica med flera), som såg till att deras band kammade hem uppdraget. Dio var dock inte sämre än att han behöll hela texten och lät döpa sitt fjärde album efter låten: Dream Evil, med textrader som de nedan. Kolla på videon här under också, en väldigt glad och uppåt Ronnie James Dio:

Oh no it’s the midnight hour

Don’t open the door

Don’t go to the edge of rainbows

Don’t sleep any more

Nionde kärleksdrycken – Tygers of Pan Tang vs. Ronnie J Dio

19 april, 2012

Idag är det exakt femtio dagar tills Tygers of Pan Tang står på Sweden Rocks scen, och jag sitter själv och skriver en kort biografi över bandet till en svensk tidning.

I all research för en sån text slås jag av en lustig historisk twist: runt 1959 skrev Jerry Leiber och Mike Stoller låten Love Potion no. 9, som (tyvärr) blev Tygers of Pan Tangs största hit 23 år senare. Det är en ganska fjantig sång för att komma från ett NWOBHM-band.

I alla fall – enligt flera rykten på nätet skulle Ronnie Dio and The Prophets ha spelat in samma låt redan 1964. I en tämligen tradig version, men förmodligen ganska tidsenlig.

Det mest sorgliga i detta är ändå att samma år som Love Potion no. 9 blir en hit, tillfrågas Black Sabbaths sångare Ronnie James Dio – av Black Sabbaths skivbolag (!) – om han vill släppa ett soloalbum. Ja visst!

Så medan den ene love potion-snubben är hetare än någonsin på väg att för alltid skriva in sig i metalhistorien med sitt första album Holy Diver, är de andra Love Potion-snubbarna – trots (eller på grund av) sin stora hit – på väg ut i periferin och totalt askalla.

Så kan det gå i musikvärlden. Fråga Anvil.

Dessa album hyllar svenska hårdrockare mest – topplistan

2 november, 2011

1 808 röster. Så många engagerade sig när Ginza Hårdrock på sin facebookvägg ställde frågan: ”Om du bara fick behålla tre skivor i din skivsamling. Vilka skulle det vara?”

Svaren visar på en tydlig sak. Metallica 1984-1991 är och förblir vår favoritmusik. Master of Puppets vann omröstningen, Svarta albumet kom sexa och Ride… kom elva. Det enda band som kan mäta sig med Metallica, som åtminstone lyckades få in två album på de tretton första platserna, var Iron Maiden. Och när dessa två… dessa två giganter [läses med Ernst Hugo Järegård-röst] möts, då vet vi vem som vinner av dem.

Nedan är hela listan. Jag stannade vid trettonde plats. Mitt kriterium var att ett album måste ha fått minst trettio röster för att komma med på topplistan.

1. Metallica  – Master of Puppets

2. AC/DC – Back in Black

3. Guns N’Roses – Appetite for Destruction

4. Dio – Holy Diver

5. Iron Maiden – The Number of the Beast

6. Metallica – Svarta albumet

7. Pink Floyd – The Wall

8. Iron Maiden – Edward the Great

9. Black Sabbath – Paranoid

10. Slayer – Reign in Blood

11. Metallica – Ride the Lightning

12. Kiss – Destroyer

13. Pantera – Vulgar Dispaly of Power

Jag kan inte fatta hur ett mästerligt album som Piece of Mind kan hamna bakom Edward the Great. I övrigt är det typiska klassiska album som alla räknas som odödliga. Inte mycket att orda om.

I loppet mellan Megadeth och Anthrax fick Mustaine flest röster. Countdown to Extinction fick tolv, Among the Living fick åtta. Därmed speglar Ginzas undersökning Big 4s spelschema – bara en sån sak!

Förresten. Huruvida 1808 röster innebär att varje erson röstade på tre album innebär en röst eller tre röster vet jag inte. Om det senare gäller, i så fall var det ”bara” 602 som röstade. Å andra sidan – skit samma.

MER METAL: GP har recenserat Hammerfall, SDS har recenserat Kee Marcellos bok

Warru mean I dont bereev in top fiffy lissssds – en jämförelse av två aktuella topplistor

21 mars, 2011

I fredags listade gitarrtillverkaren Gibson de bästa metallåtarna någonsin. En omöjlig uppgift så klart, och nästan hela listan skulle kunna se annorlunda ut om någon annan gjort den (Terrorizer? Hatpastorn?).

Då slog det mig att radioprofilen Full Metal Jackie och journalisten Roger Lortring släppte en bok förra året vid den här tiden, döpt till The 50 most influential heavy metal songs of the ’80s. Båda listorna har så många luckor att man baxnar, men vad de har gemensamt, det är dubbelt intressant.

Detta är fullt jämförbart, eftersom de flesta låtar på Gibsons lista är från åttiotalet, undantaget Black Sabbath featuring Ozzy på sång/droger.

hur mycket har dessa listor gemensamt?

Hela 20 procent är svaret. Eller elva låtar om man så vill. Följande låtar kanske ändå alltid borde vara med på en topp-femtio-lista? Javisst! Eller nä. Fast kanske? Jag länkar varje låt till en coververison, väl värda att klicka på, allt för att lyfta fram författarnas budskap om hur ”inflytelserika” och ”bäst” dessa låtar är. Siffran inom parantes visar Gibsons rangordning:

Master of puppets Metallica (1) [Primus version]

Crazy train Ozzy Osbourne (3) [Nightwishs version]

Breaking the law Judas Priest (10) [Ensiferums version samt Doros version]

Hells bells AC/DC (14) [Dandy Warhols version]

Back in black AC/DC (19) [Ricks version, en sån där video som nåt sångarsökande band får nys på och sedan kan hävda att ”vi hittade vår sångare via Youtube]

The Hellion/Electric Eye Judas Priest (21) [Helloweens version]

Holy diver Dio (31) [Otygs version samt Killswitch Engages version]

Heaven and hell Black Sabbath (33) [Bendictums version samt Tenacious Ds version (med underbar textversion)]

Fade to black Metallica (35) [Igor Presnyakovs version – Wow! Komp och solo samtidigt]

Peace sells Megadeth (37) [Kool tjej i Malaysias version]

Cemetery gates Pantera (40) [Dream Theaters version]

Heavy metal och Egypten

11 februari, 2011

Om ni vill hänga med i vad som händer i Egypten, och ändå vara metal, kan ni läsa här, om Heavy metal and revolution in Egypt, med bland annat följande rader:

“There a chance Slayer will ever play Saudi?” I asked.

“Yes — maybe after 1,000 years,” said Emad, deadpan.

“They will die and come back to life first.”

…samt:

“Is that the way you were?” I asked.

“Yes — I used to love my Metallica T-shirts. Look — even though I love Iron Maiden, I’m a proud Muslim. I’m proud of my culture — I have no problem regarding that. It was a stage in my life.”

“It looks like you’re still in it,” I said. After all, we were here two days before a metal show that he was organizing. He played bass for a death metal band called, unambiguously, Eternal Damnation.

“Perhaps I am still in it. But the times have changed. They have changed. But we do love our country.”

Om ni inte backar för artiklar på 50 000 tecken, kör hårt. Eller nöj er med Dios låt om landet (”A very strange land, a very strange place”). Kuriosa: Lägg märke till hur Claude Schnell på keyboard har svårt att hålla takten i sitt lilla enkla intro:

Mer om utvecklingen i landet: DN, GP, SvD, BLT, Expressen, AB.

På gatan utanför Ronnie James Dios hus – tre män och ett rep

21 december, 2010

Uttråkad, eller i ren nyfikenhet, gick jag in på Google Street View utanför Ronnie James Dios hus, som varit till salu sedan september för 3 333 ooo dollar. Google var där och plåtade nån gång 2007 eller 2008 gissar jag.

Utanför huset stöter jag på tre män. Med ett rep på bagageluckan. Hantverkare? Ronnie James Dios son med polare? Tjuvar och banditer?

Och var är Hans Villius-berättarröst när man behöver den som mest: ”Mannen till höger på bilden, har lagt ut ett rep på bagageluckan. Hans båda vänner…”


Vill du sedan se mästaren Ronnie James Dio guida genom huset – gå till Bara metals inlägg från september här.

RIP Ronnie James Dio 1942-2010.

Facebook tar över Ronnie James Dios forum

15 oktober, 2010

Igår lanserades Ronnie James Dios officiella webbshop, och genast anföll blabbermouth-läsarna hela konceptet: det var sniket och bara ett sätt att tjäna ko$ing på Ronnie James död hävdade de.

Det är klart att det handlar om pengar. Men att tjäna pengar på skivor, t-shirts och annan merchandise gjorde Ronnie James Dio hela sitt liv. Samtidigt finns det också ett behov hos fansen att köpa på sig saker. Den som vill betala 131 kronor + frakt för Holy Diver Live – kör på.

Jag hoppas dock Dios bolag Niji Entertainment sköter alla prylar med stil. Men var gränsen går mellan nåt som är etiskt okej (actionfigurer? cykelhjälmar) till inte okej (bestick-kitet? fula sandaler?)? Den som vill tjäna pengar på en mjölkkossa höjer säkert ribban höööögt upp i luften.

Vad som är tråkigare för fansen är att den officiella Ronnie James Dio-hemsidan igår stängde ner sitt forum, av okänd anledning. Istället ska alla fansens diskussioner gå via world dominator Facebook. Då blir det säkert också enklare att deleta oönskade kommentarer.

Dios hus säljs – bortglömd hemma-hos-film dyker upp

23 september, 2010

De flesta av oss har väl upplevt att en nära har dött. Det är en obeskrivlig tomhet.

I veckan har Ronnie James Dios stora hus lagts ut på försäljning via mäklarfirman Gibson. Bilder från huset, och en full beskrivning av additional features så som antal badkar och kylskåp ingår så klart i beskrivningen. Klicka här för att komma dit.

De bilderna på huset, i kombination med klippet nedan, där Ronnie James Dio visar upp sitt hus för tv-tittarna på 80-talet, bjuder på en kuslig kontrast. Det är så levande att se honom prata om huset och möblerna 3:00 in i klippet, när han står vid sitt matbord. Och så bilden på matbordet 25 år senare – samma tapeter, samma bord, samma allt.

Det är så tomt, ett skimmer av sorg. Och samtidigt oerhört fridfullt.

Orelaterade länkar: GP och Sydis och Sydis igen

Rdio – en hyllning till Ronnie James Dio?

27 augusti, 2010

Så fort jag hörde namnet Rdio, Spotify-konkurrenten, tänkte jag givetvis på Ronnie James Dio. På wired.com gick en kommenterare (vad heter det, såna som kommenterar artiklar?) ett steg längre:

”Wait until the religious right begins protesting Rdio, thinking it is run by the ghost of Ronnie James Dio.”

Humor!

Länkar: Sydis, Wired

Upprop för nyinspelning av Dio-låt

11 juni, 2010

Jag vet inte om detta är en bra idé, Fans who’d like to see Hear N Aid ”Stars” re-recorded in tribute to Dio, låten är så där – förutom solobiten. Men vad spelar det för roll, om man kan samla alla de gubbarna en gång till?! Med Steve ”Lips” Kudlow på Kevin DuBrows plats. Men vem ska sjunga Ronnie James Dios partier?

Videon är ren och skär kulturhistoria – kolla in de tokiga kläderna, Malmsteens ”coola” hörlurar mot ena örat och Blackie Lawless genanta handrörelser i slutet – och vad sjutton är Night Ranger för band?

Den som tittar noga ser också parodibandet Spinal Tap i kören. Sån självironi händer bara i metalvärlden. Bara metal.

På Facebook-sidan står det förresten att Dios ”Rainbow in the Dark” ska vara med på nästa Rock Band. Bra tajming.

Relaterade länkar: Här och här.