Jag vet inte varför ingen har tagit upp detta förut, men Charlie Sheens makalösa nedgång i dekadensens träsk är som klippt och skuret ur en rockmusikers liv – och om man gräver lite hittar man orsaken.
I slutet av nittiotalet slog han sig ihop med hair metals store protegé, Bret Michaels. De två bildade ett produktionsbolag, och Brettan regisserade Charlie i kalkonen No code of conduct, som bjuder på den härliga repliken: ”It’s already personal”.
Brettan och Charlie skrev manuset ihop, och visst kan man se framför sig hur de utbyter actionklyschor med varandra, barfota i vita jeans, hemma i Brettans underbara stora villa, sippande på chianti (Charlie kanske bälgade, förresten). Se trailer nedan. På filmen alltså.
Alla som samarbetat med starka rörelser inom hair metal som Bret Michaels kan efter det falla ned i dekadens, kanske av självförakt. Det är min övertygelse, min fasta tro. Jag menar, se hur det gick för Mel Gibson sedan han började hänga med Vince Neil.
EDIT: I USA har man också sett kopplingen, och intervjuat Bret Michaels om fallet Charlie Sheen. Se här.
Bara Metal 