Posts Tagged ‘Bok’

Hån, dödshot och sms – bakgrunden till nya biografin om Marilyn Manson

3 mars, 2011

I måndags kablade LA Weekly ut att Marilyn Manson jobbar på en ny självbiografi. 

Till sin hjälp har han rock- och popjournalisten Erin Broadley, som jobbar för just LA Weekly. Enligt Blabbermouth hade hon skrivit ”flertalet kontroversiella artiklar” om Manson. Det låter spännande, men är inte sant.

Hon skrev däremot den här grejen, där hon intervjuar grundaren till buddyhead.com, Travis Keller, som beskriver Marilyn Manson som en retard. När Travis Keller första gången träffade Manson på en fest, öppnar Manson dörren för att sedan springa runt i en cirkel och ropa: ”Travis, don’t try to fuck my girlfriend. Travis, don’t try to fuck my girlfriend.”

Senare i texten beskrivs Marilyn som en ”poser” som borde jobba på 7-11 för att han inte kan några låtar med Led Zeppelin.

När den artikeln publicerades outade Marilyn Manson på sin myspace eller facebook eller whatever att han ville döda journalister som skrev sånt om honom. Nåt år senare bjöd han ut Erin Broadley via sms på champagne och vapenvila (han hade ändå glömt av vad han hade sagt och gjort).

Läs allt om den dejten härmed den lustiga detaljen att han har en rökmaskin med sig när han går ut på fina rockställen: ”…behind him stands one in his entourage, holding a little machine letting out thick puffs of that maple syrup-smelling fog.”

Förresten – denna gång är biografin tydligen den första ”authorized” självbiografin, den som Neil Strauss skrev 1998 förpassas därmed till att bli en sekundär vara. Det är så klart ett påhitt av nån oinsatt, The Long hard road out of hell är officiell och skriven av Manson och Strauss tillsammans, och när jag hade med mig boken till en intervju med Manson för några år sedan sa han inget om att den boken skulle vara felaktig eller unauthorized. Hoppas nu bara att boken tar upp hans mörka år, det vill säga de senaste åren när fansen har svikit och skivförsäljningen har dalat.

MER METAL: AB om metalsommaren, YLE om Amon Amarth i Finland, om Sweden Rock och BLT om Overdrive

Annonser

Kreator släpper officiell självbiografi på tyska

2 februari, 2011

Kreator släpper en officiell självbiografi där ”alla relevanta aktörer talar om det förflutna.” Boken är på tyska och finns i handeln 14 mars, titeln är Violent Evolution.

Men hav tröst – jag fick igår ett mail som lovar att en översättare i detta nu sitter och översätter boken till engelska i så snabb takt att tangenterna flyger. Till sommaren, kanske?

Läs också om Slayer och Megadeth som ställer in i Stockholm: AB, HD, DN, GP

Mer Megadeth och mer biografier: Bara Metal

Ännu mer biografier, den här gången Peter Criss (vars titel ligger farligt nära Gene Simmons biografi): HD, SvD

Metalförfattare vill ha dina bilder, men inte din faktura

17 januari, 2011

Har du några bilder liggande på metalhjältar? Vill du få dem publicerade, utan att förmodligen tjäna ett rött öre? Då ska du ta kontakt med författarna till boken Louder Than Hell: The Unflinching Oral History of Metal.

Jag blir inte riktigt klok på vad som gör boken unik. Den ska vara omfattande. Informativ. Underhållande. Allting ska berättas av de som en gång skapade metal.

Alltså sånt som metaltidningar gör ständigt. Och som de uppdaterar månatligen.

Detta såg Dave Mustaine när han tittade sig i spegeln

11 december, 2010

”När jag såg mig i spegeln såg jag en prototyp av en rockstjärna. Ett vilddjur som levde för att festa. Det var inte förrän många år senare som jag tittade igen, och såg nåt helt annat: Herre min skapare. Jag är inte Keith Richards. Jag är Otis i Mayberry. En jävla alkis!

Citat hämtat från Mustaines självbiografi, som jag inte nog kan hylla. Köp den här. Och kom ihåg: Don’t drink and drive, folks.

Mer metal: HD och SDS har recenserat Soilwork

Dave Mustaine ville plocka bort sin scen i Some kind of monster

19 november, 2010

Förspelet och efterspelet till Dave Mustaines medverkan i Some kind of monster finns beskrivet i Mustaines självbiografi A life in metal. Han blev uppringd av Lars Ulrich, som berättade om terapeuten, men inte sa ett ord om att allt skulle filmas. Väl på plats inser Dave Mustaine att han har lurats (han använder ordet ”ambushed” i sin bok), han begärde att få rätt till att tacka nej till att medverka i filmen – under förutsättning att han inte gillade vare sig filmen eller den roll han skulle spela i den. Det gick producenten med på.

När Dave Mustaine såg intervjun, valde han att inte vara med i dokumentären. Han sa nej. Han tyckte inte om hur det hade klippts. Lars försökte övertala honom, men nejet stod fast. Det gjorde dock inte producentens löfte.

Och bra var det, för det är den bästa scenen i hela filmen! Dave Mustaine for president.

Läs mer om detta och hela Mustaines liv genom att köpa boken. Eller be ditt bibliotek beställa in den. OBS Ej reklam, utan välvilja.

Mer film, nöje och musik: SvD, SvD, DN, AB, VF

Ozzy och Black Sabbath under forskarnas lupp

25 oktober, 2010

Forskning & Framsteg har publicerat min recension av Andrew Copes bok Black Sabbath and the rise of heavy metal music:

”I uppslagsverket ”1001 album du måste höra innan du dör” slås det fast att Birminghambandet Black Sabbaths självbetitlade debutalbum från 1970 är det allra första heavy metal-albumet.

Forskaren Andrew Cope försöker i boken ”Black Sabbath and the rise of heavy metal music” förklara varför just Black Sabbath anses vara urfäderna till…”

Cope tar upp saker som downtuning, tritonus, frygiska skalan, klangfärg och riff. Han tar alltså upp metal på en musikvetenskaplig nivå, vilket han ska ha all beröm för.

Återstår bara: ”Okej, jag fattar, ta mig nu till recensionen”.

Länkar: Expressen, Barometern, Skd, BLT och HD. Och AB.

Metallica i kyrkan – the book

2 september, 2010

”Hej… ehhhh… är detta pastor John van Slo… ten i New Hope-kyrkan?” Det var en kvinnas röst. Hon lät tveksam och lite illa till mods, som om hon hade aldrig gjort den här typen av samtal förut.

”Ja”, svarade jag försiktigt. Jag var mitt uppe i en hockeymatch på tv:n, och försökte koppla av innan söndagsmorgonens predikan. Jag har inte mycket lust med att snacka kyrka.

”Kan jag hjälpa till på nåt sätt?”

Hennes nästa replik var dräpande. Nu var det business som gällde.

”Mitt namn är Lisa från Warner Music Canada, och jag representerar heavy metal-gruppen Metallica. Är det sant att du kommer att predika om bandet imorgon?”

Hämtat urkommande boken The Day Metallica Came to Church av John van Sloten.

Andra grejer om hårdrock: Sydis, Db och AB. Och AOS.

Ozzy Osbourne, Black Sabbath och OKKVLTISM

27 augusti, 2010

En lustig sak i Ozzy Osbournes självbiografi är det där med Black Sabbaths ”flörtande” med det ockulta. Det var tydligen inte bandets egna idé, utan deras dåvarande manager Jim Simpson – allt startade med att han bildsatte första skivans omslag helt på egen hand när bandet var på Europaturné:

Så här skriver Ozzy i Jag är Ozzy (Nordstedt):

”Sen, när man öppnade gatefolden, så var det bara svart överallt och en läbbig dikt skriven på ett uppochnervänt kors. Vi hade inget med bildmaterialet att göra, så korset – som vi senare fick reda på var en satanistisk symbol – var inte vårt påhitt. Men att vi inte skulle vara nöjda med det är totalt skitsnack. Så vitt jag minns blev vi helt tagna av omslaget.”

Men detta innebar att de blev förföljda av folk som ”praktiserade ockultism”. Enligt Ozzys bok visste han inte ens att såna människor fanns.

Men satanisternas hopp om att Black Sabbath var deras band, eller deras besvikelse över att de inte var det, resulterade i en massa skit. De hoppade upp scenen med kniv, de målade kors i blod på deras dörrar och de stod och mässade utanför hotellet bandet bodde i.

Ozzy har en rolig anekdot kring just detta: En morgon när han kom ut i hotellkorridoren satt en grupp svartklädda idioter med levande ljus runt sig i en ring. Ozzy gick dit, blåste ut ljusen, och sjöng Happy Birthday.

Knappt relaterade länkar: AB, Smp, GP

Recension: ”…klassiska album kommer bara från unga band”

15 juni, 2010

Bokrecension:

Albert Mudrian (redaktör)
Precious metal
Da Capo Press
Hur gick det till när 25 band spelade in vad som skulle bli ett klassiskt album? Så himla smart utgångspunkt! Och resultatet är därefter. Me like!

Albert Mudrian på Decibel Magazine har, i form av redaktör, samlat ihop studio-stories från i stort sett alla medverkande medlemmar i de aktuella banden.

I Precious metal  – Decibel presents the stories behind 25 extreme metal masterpieces finns bland andra Slayers Reign in blood och Morbid Angels Altars of madness. Svensk metal representeras av Entombed, At the gates och Meshuggah. Varje intervju är baserad på fråga-svar-tekniken, där ämnena kretsar kring producentval, promobilder och medlemsbyten så väl som mer allmänt återkommande frågor: Hur var känslan när ni gick in i studion? När förstod ni att albumet hade stort inflytande på andra musiker?

Visst, jag skulle önska att man ibland gick in på fler specifika frågor runt själva låtarna rent musikaliskt, eller att vissa gruppers medverkan kunde ha strukits till förmån för andra (varför är Black Sabbath med? Varför är Monster Magnet med? Varför är inte Deicide med?). Jag skulle också hellre ha hört storyn bakom Carcass mästerliga Swansong än Necroticism – eller båda.

Jag är dock imponerad av att i stort sett alla medlemmar i banden har intervjuats. Och med 25 kapitel att läsa tycker jag att här finns nog så mycket för alla intresserade. Särskilt med tanke på att svaren ofta är omsorgsfulla, ärliga och engagerade. Darkthrones detaljrika redogörelse för Transylvanian Hunger borde till exempel intressera alla, oavsett vad man tycker om albumet.

Vad som slår mig är två saker: 1) Hur mycket vi fans än vet om våra favoritband, kan vi aldrig lära oss nog. 2) Alla band har varit väldigt unga när de släppt sina klassiska album. Vad betyder det, egentligen?

Till sist får Slayers Tom Araya avsluta detta. Han får frågan om han i efterhand vill ändra något på Reign in Blood: ”Jag skulle ha tagit med en videokamera. Folk kommer inte tro allt galet vi varit med om”. Så härligt med människor som vägrar säga ”jag ångrar inget” och medge att de faktiskt finns en del saker här i livet man kan göra annorlunda.
Fast rent musikaliskt borde Reign in Blood inte pillas på ett dugg.

Boken kan beställas här.