Posts Tagged ‘Blackie Lawless’

Recension – W.A.S.P. Sting in the Tale: “…förundras över hur mycket jag har lärt mig”

2 oktober, 2012

Jaså. Jaha. Där ser man. Jag har läst Darren Uptons inofficiella bok om W.A.S.P. – eller egentligen om Blackie Lawless – och förundras över hur mycket jag har lärt mig.

De flesta metalfans födda på tidiga 1970-talet har en relation till W.A.S.P.s röjardagar under 80-talet. Även jag – ett tag var det mitt favoritband, nån gång när Inside the Elecric Circus släpptes. Trots det känner jag att jag vet väldigt lite om bandet. Hur träffades de? Varför försvann första trummisen så snabbt? Biografin Sting in the Tale täpper till många av de där luckorna.

Visst, det är fler stavfel än man trodde var möjligt för ett boksläpp. Layouten är ganska tafflig och intervjuerna med ex-medlemmar kunde ha fått gå igenom en redaktörs vassa sax (alla dessa hej-hur-mår-du-jag-mår-bra-och-du-då i början av varje intervju borde ha gått i soporna). Som en helhet är den inte lika slipad som andra spökskrivna rockbiografier.

Men det är de där bitarna som bygger helheten, nördiga kunskaper som att Blackie Lawless syns i Spinal Tap-filmen, eller att Steve Riley och Johnny Rod inte kom överens, eller att trummisen Stet Howland till slut inte kunde komma på fler rytmvariationer till Blackies ganska snarlika riffstrukturer. Det är de byggstenarna som utgör min behållning. De och många fler.

Darren Upton har anklagats för att vara anti-Blackie med den här boken, som är skriven av ett fan för fans. Det tycker inte jag att han är. Han har lyckats intervjua de flesta av de viktiga bandmedlemmarna: Chris Holmes, Randy Piper, Steve Riley, Johnny Rod med flera. Blackie framstår som en hårdför bandledare, ovillig att släppa ifrån sig kontrollen och med en förmåga att alltid få som han vill. Och på den punkten levererar Sting in the Tale snarare en uppfattning som de flesta redan visste om. Eller anade.

Blackie är så klart inte intervjuad, och han kan i framtiden komma att ge ut sin egen version av sitt liv och W.A.S.P. Till dess rekommenderar jag den här.

Du hittar boken här. Officiell sida här.

Annonser

Lars Ulrich har också gjort hundår

21 september, 2012

Chris Holmes: ”…och Blackie sa åt honom [Lars Ulrich] att dra åt helvete [när vi spelade i Chicago 1985]. Minst sagt taskigt. De hade en liten friggebod, en sån som man kan köpa på Home Depot. Under sommaren går det väl an, men inte under vintern. Vi hade flera stycken värmeelement [i logen] och han bad om en enda. Blackie sa bara åt honom att dra åt helvete.

Hämtat ur:

Blackie – den vedervärdige mannen från LA?

4 september, 2012

Blackie Lawless. Känd för att ställa in konserter (fråga Svedala SommarRock).

Känd för att gå runt i kortkorta shorts och vara dryg.

Nu ska han fira 25 år i medieskugga och fem år i medias rampljus (30 år sammanlagt) och skriver bland annat därför en dagbok på nätet (tja, typ en blogg alltså), som Blabbermouth har uppmärksammat. Där tar han upp ett välkänt bråk med Lemmy, vilket ledde till att en (halv) turné ställdes in 1997.

Det lustiga i denna öppna dagboksbekännelse är att…

1) …han inte vill förklara varför det blev bråk. Nån sa något och någon annan sa något. Totalt värdelös information.

2) …han påstår att han och Lemmy blev såta vänner igen bara några månader efter bråket 1997. De redde ut allt. Allt!

3) …Lemmy – enligt Blabbermouth – nio år efter att de blev ”såta vänner”, sa följande om Blackie:

– Jag vet inte vad det är med Blackie. Jag har känt honom i 20 år, och de första fem åren gick han bara förbi oss och upp på scenen – inga hej, ingenting. Han la inte märke till oss. Och han har fortfarande har sin gamla cellulitröv som hänger ut ur brallorna.

– Vid en spelning var vi tvungna att dela ett omklädningsrum – ja, det fanns bara ett – så vi sa ”okej, vi går på scenen och sedan packar vi ihop riktigt snabbt så kan du använda det.” När vi kom tillbaka från scenen dyblöta låg alla våra kläder utslängda i korridoren. Där och då sa vi ”Fuck you” och hoppade av turnén.

”Hans flickvän var bondage-brud i W.A.S.P.s skräckfilmsinspirerade framträdande”

8 november, 2011

Den mest klickade ledtrådslänken i förra veckans litteratur-knåp var Duff McKagans. Kanske för att citatet var så intetsägande. ”I’ve known a lot of junkies” – vem har inte det, liksom? Men redan några rader ner berättar han om hur namnet Duff blev ett ölmärke i välkänd tv-serie – boken är alltså väl värd att läsa ganska snabbt.

Jag vill dessutom citera en annan grej jag hajade till på: ”Hans flickvän [Robert John, Guns N’ Roses fotograf], som jobbade som dominatrix på någon klubb i Hollywood, var bondage-bruden i den gruppens [W.A.S.P.] skräckfilmsinspirerade framträdande.”

Bondagebrud? Var det bondage? Har Duff McKagan någonsin sett W.A.S.P. live 1984? Om inte – varsågod. En scenshow värd dina pengar, och W.A.S.P.s bästa låt någonsin. Bondaget börjar vid 06:00.

Bilder från Blackie Lawless skogsröj

15 augusti, 2011

Han må se ut som en välsminkad mormor, och hans röst är inte vad den en gång var, men en gång Blackie Lawless alltid Blackie Lawless. MrMikaelShultz har gjort kulturgärningen att lägga upp bilder från Skogsröjet, bland annat den här Vasp W.A.S.P.-klassikern:

Mer om Skogsröjet: NT, Folkbladet

För blodet genom tiderna: Gene, Blackie, en kjol i New York

3 december, 2010

Blodig – 1976 (cirka)

Blodigare – 1984 (cirka)

Blodigast – 2010 (utan tvekan)

 

FOTNOT: Igår avslutade Watain sin USA-turné i New York. Tweeten dök upp strax innan – ett typiskt black metal-fan anno 2010.

Nedan Watain live med mästerverket Malfeitor i Seattle:

Upprop för nyinspelning av Dio-låt

11 juni, 2010

Jag vet inte om detta är en bra idé, Fans who’d like to see Hear N Aid ”Stars” re-recorded in tribute to Dio, låten är så där – förutom solobiten. Men vad spelar det för roll, om man kan samla alla de gubbarna en gång till?! Med Steve ”Lips” Kudlow på Kevin DuBrows plats. Men vem ska sjunga Ronnie James Dios partier?

Videon är ren och skär kulturhistoria – kolla in de tokiga kläderna, Malmsteens ”coola” hörlurar mot ena örat och Blackie Lawless genanta handrörelser i slutet – och vad sjutton är Night Ranger för band?

Den som tittar noga ser också parodibandet Spinal Tap i kören. Sån självironi händer bara i metalvärlden. Bara metal.

På Facebook-sidan står det förresten att Dios ”Rainbow in the Dark” ska vara med på nästa Rock Band. Bra tajming.

Relaterade länkar: Här och här.