Posts Tagged ‘Bill Ward’

Tony Iommi skickar dolt budskap till Bill Ward

7 mars, 2013

Den här låten har alltså Tony Iommi skrivit, Armeniens bidrag till Eurovision. Bara Metal har lyckats hitta det hemliga budskapet från Iommi till hela världen: ingen trummis på scenen – sådana klarar man sig tydligen utan.

Sorry, Bill Ward.

Två stycken har betsämt sig – Nej till Bill Ward!

24 maj, 2012

Jag har svårt att förstå hur någon kan tycka att original-Back Sabbath är komplett utan Bill Ward. Men tydligen finns det några. En hel del. Nämligen två stycken. Som en motreaktion mot JA-röreslsen har dessa två bildat en NEJ-rörelse. De säger nej till Bill Ward. Den ena av dem verkar vara en bil.

De som säger ja är åtminstone 44 232 fler. Det tycker jag är trevligt. Det är ju så kul med folk som säger ja. Särskilt till en självklar grej som att det bara finns ett original-Black Sabbath.

Tyvärr har det här bråket mellan advokater och managers blivit en beef mellan medlemmar, och det senaste draget är att Bill Ward bett Black Sabbath plocka bort honom från alla bilder som används i marknadsföring av det ”aktuella” Black Sabbath.

Just nu känns en återförening av unga Guns’n Roses troligare än att Bill Ward spelar ihop med Iommi, Osbourne och Butler. Kan inte någon på denna jord medla? Hur svårt kan det vara? Är inte sandlådan stor nog för alla fyra?

För de som tycker att en trummis kan bytas ut lika lätt som man byter kallingar – War Pigs:

Tony Iommi om återföreningen 1997: ”Sharon antog att Bill ville dra det genom sina advokater”

12 mars, 2012

I Tony Iommis självbiografi Iron Man, som släpptes strax innan Black Sabbath annonserade att de skulle återförenas, finns följande intressanta lärdom att dra av historien, med tanke på Bill Ward-gate som inträffade i februari:

”Tidigt 1997 ringde Sharon Osbourne och sa: ‘Skulle det intressera dig att göra lite spelningar med Ozzy, kanske en hel turné. Jag frågar dig först och om du säger ja frågar jag även Geezer.’

Det var tänkt att vara en ganska informell grej till skillnad mot att blanda in massa advokater, så jag tackade ja. Sedan frågade hon Geezer, och han sa ja. Jag tror att hon utgick från att Bill skulle ha begärt att dra det genom sina advokater och att det därför skulle vara svårt att få med honom, så han blev aldrig tillfrågad. Jag frågade henne om Bill, men hon svarade: ‘Nej, vi tänker använda oss av Mike Bordin, Ozzys trummis’.

Geezer och jag skulle bara spela några få låtar, och det var ingen större grej, så vi gick med på att spela med Mike.”

Tony Iommi lägger sedan till att han och Geezer spelade mot lön, samt att alla tre (han, Ozzy Geezer), när det senare blev tal om en riktig turné, ville ha Bill Ward istället för Mike Bordin.

Visst öppnar det upp för en del idéer om hur 2012 års (inställda) turné kom till?

Vill du läsa mer? Köp boken här.

Tony Iommi om original-Black Sabbaths värsta tid – Never Say Die!

6 mars, 2012

”När punken dök upp fick vi ett bakslag. The Stranglers låg etta just då. Jag kommer ihåg hur Geezer sa: ”Vi är det gamla möget nu, med alla de här riffen och sånt.”

För mig kändes det nästan som, Gud, vad ska jag då hitta på?! Och som så många gånger förr gick de andra i bandet ned till puben och kom sedan tillbaka: ”Har du skrivit något?”
”Nej, jag kan inte komma på något alls … ”

Att komponera blev väldigt svårt, särskilt efter att Geezer hade sagt så där. Det kändes som att vi inte längre trodde på det vi höll på med. Jag tänkte om och om igen, att om jag visar dem ett nytt riff, så komme de svara: ”Äh, kan vi inte köra något annat?”

De sa aldrig nåt sånt, men det kändes som om de skulle göra det. Allt detta, och en studio o Toronto redan bokad – pressen på mig var enorm.” /Hämtat från Tony Iommis Iron Man (min översättning) Köp den idag.

Resultatet av ovanstående blev mediokra Never Say Die!, Ozzys sista album med bandet och fyllt med problem, inte bara vid Tony Iommis låtskrivande. Ljudet strulade, och Ozzy vägrade eller kunde inte sjunga på en del låtar, så som Breakout* (en saxofon fick ersätta honom) och Swinging the Chain (Bill Ward tvingades ersätta honom).

Never Say Die släpptes som singel, bandets andra i deras karriär, och låten är typiskt nog försiktig på riffandet, Tony Iommi bara kompar Ozzys sångpartier. Till stora delar påminner musiken om Thin Lizzys The Boys Are Back in Town. A Hard Road låter som något The Beatles skrev till vita albumet.

Men det finns också en hel del riff från riffmeister så som i Shock Wave och introt till fjäderlätta Air Dance, en låt som börjar bra men som sedan dör ut. Min favorit på albumet är A Hard Road.

* En lustig detalj – i boken minns Tony Iommi det som att det var Over to You som hade saxofoner på sig.

Mike Portnoy stöttar Ward i Sabbathgate

15 februari, 2012

En miljon Black Sabbath-fans står bakom Bill Ward

9 februari, 2012

För mig står och faller Black Sabbath med Tony Iommi. Han är mr Black Sabbath.

Men en turné som under pompa och ståt marknadsförs så här:

”BLACK SABBATH
REUNITES TO RECORD FIRST NEW STUDIO ALBUM IN 33 YEARS
AND LAUNCH MASSIVE WORLD TOUR IN 2012

OZZY OSBOURNE, TONY IOMMI, GEEZER BUTLER AND BILL WARD”

…måste väl ändå innebära att alla fyra ska ingå i konceptet ”Black Sabbath”?!

Därför stöttar jag Bill Ward i sin kamp mot ett fulavtal. Utan honom – ingen riktig återförening. Det är inte det att jag är världens största fan av Bill Ward, snarare ett stort fan av att behandla människor med respekt – även om de är trummisar.

Gör som Snowy Shaw och många andra: gå med i facebookgruppen 1,000,000 Black Sabbath fans say yes to Bill Ward.

Skärmdump hämtad från Sharon Osbournes facebooksida 2012-02-09 09:30

2012 – slutet för original-Black Sabbath?

5 februari, 2012

Analys: Bill Ward gör det enda rätta – Vinny Appice ersätter?

3 februari, 2012

Ni har säkert läst det redan. Bill Ward har erbjudits, enligt egen uppgift, ett fulavtal för både turné och ny skiva. Gissningsvis: en lön som projektanställd till och med att turnén är över. Eller – en procentuellt sämre deal som inte står i paritet med de andras.

Det fina i kråksången är att efter att han gick ut offentligt med uppgifterna om att han har fått ett fulavtal så har han fått stort stöd bland Black Sabbath-fansen. Ta en titt på Black Sabbaths Facebook-sida, där folk skriver saker i stil med detta: ”Allvarligt, varför vill ni andra göra detta mot Bill? Han har varit med er från första början. Oberoende av hur stor jag var som rockstjärna, så skulle jag aldrig blåsa min barndoms kompis.”

Men historien upprepar sig. Samma bråk lär ha uppstått 2004, men då löste det sig. Några år senare ville Bill Ward inte hänga med under Heaven & Hell-turnén eftersom han hellre ville se en reunion med Ozzy, då kallades Vinny Appice in. Chansen eller risken är stor att samma sak händer idag.

Å andra sida – nu finns sociala medier, trycket från fansen är tyngre, och det ska bli intressant att se hur Sabbath-lägret svarar på detta. För de måste de göra.

Lustigt nog tror de flesta att detta är Sharon Osbournes påhitt. Det är (väldigt) mycket möjligt – med tanke på domstolsbråket mot Tony Iommi nyligen. Och jag skriver ”lustigt nog” eftersom Bill Ward och Ozzy Osbourne är de som kommit bäst överens de senaste åren. Geezer och Ward har till exempel bara sporadisk mail-kontakat enligt Ward.

Med Bill Wards öppna brev till alla fans, och med trycket på Facebook-sidan, och med en turné som uttryckligen bara är skapad för att bygga på originaluppsättningen kan man tycka att fulavtalet rättas till så att båda parter är nöjda. Men det kan också vara så att Bill Ward med detta helt och hållet spolierar sina chanser. Titta på Kiss, det går bra att turnera under täckmanteln att det är en originaluppsättning som är ute och cashar in.

MER OM DETTA: Black Sabbath-fans är en utmärkt kanal för senaste nyheter – följ den. Expressen, BBC, AB, SvD och SDS tar också upp denna händelse, och BBC påminner oss om att Mike Bordin också är en tänkbar ersättare.

Iron man, Black Sabbath: 1970, 1985, 2008

9 september, 2010

Inspirerad av Ozzy-konserten samlade jag ihop olika filmer av Black Sabbaths Iron Man, från olika tidsepoker.

1970:

1985:

2008:

Om hur låten kom till: ”Så fort vi drog in i studion utmanade vi honom [Tony Iommi] att slå sitt förra riff – och så kom han på nåt som ”Iron Man” och slog alla med häpnad.”

Om Randy Rhoads olust att spela/skapa enkla låtar som publiken gillar: ”Han fattade inte varför folk gillade ”Iron Man”, för han tyckte den var så simpel att ett barn kunde spela den.”

Citaten hämtade ur Ozzys biografi Jag är Ozzy (Norstedts)

Relaterade länkar: Exp, Alvbåges blogg (varning för särskrivning) och DN.