Posts Tagged ‘Benighted’

Franska band om attentatet mot Charlie Hebdo

7 januari, 2015

Je suis Charlie.

Benighted

De franska metalbanden Gorod, Svart Crown och Benighted har på sina facebooksidor markerat vad de tycker om terrorism i allmänhet, och mot attentatet i Paris i synnerhet där tio människor sköts ihjäl av islamistiska terrorister.

Benighted har valt att göra som så många andra, genom att byta ut sin profilbild mot stöd- och protestbilden Je suis Charlie.  Se ovan.

Svart Crown publicerar en svart ruta, och citerar sin egen text från låten Profane (2013):

THESE PARAGONS OF PURE LOVE
OF SACRIFICIAL EUCHARISTIA
WHO DEVORS MOUTH WIDE OPEN
THEIR DEVIANT INSTINCT

BELIEVERS, BELIEVERS
HARMFUL COCKROACHES
GRAVEDIGGERS, WHO DELIGHT
TO FEAST WORLD’S ILLNESS

My liberty is blasphemy, deal with it .

 

Gorod bytte profilbild till Je suis Charlie (och bytte sedan igen till en helt svart profilbild), citerade chefredaktören Charbs ord och gick ut med kondoleanser till de avrättades familjer i en statusrad:

”Je préfère mourir debout que vivre à genoux” -Charb-
Tout notre soutien aux familles des victimes de cet ignoble attentat.
Vive la liberté !

Det är inte bara band som visar sin avsky mot terroristerna och morden/avrättningarna, utan även festivaler. Franska Hellfest Open Air Festival har på sin facebooksida ändrat profilbild till Je suis Charlie, och skrivit på sin statusrad:

”freedom of speech” ‪#‎jesuischarlie‬

 

Topplista: Tio franska band du måste höra innan solen går ned för gott

10 oktober, 2013

Je t’aime, metal France.

SvartCrownpromophotoThrashHits

Frankrike har seglat upp som en fantastisk källa för bra metal. Stiliserade bilder av landet kan numer inte längre bara bestå av baguetter, vin och baskrar utan även en elgitarr. Dessutom var ju pantomimkaraktären Pierrot före alla andra med corpse paint.

Här är tio bra franska band du måste höra innan solen går ned för gott. Kika också gärna in på sajten France Metal Museum för mer inspiration.

10. Damocles

Bortglömt heavy metal-band från 80-talet som genom (nedlagda?) skivbolaget Fils Du Metal fick ut sin musik igen på 00-talet. Loch Ness-Monster är från en singel bandet gav ut 1983. Garanterat ett band du inte hittar på Wikipedia, och värda att lyssna mer på. Men gör er själva tjänsten att inte leta upp låten Sarah på Youtube – brrrr.

9. Peste Noire

Precis som med debatten kring bandet Taake och deras släpp av Noregs Vaapen, så borde Peste Noire dra till sig samma kritik om rasism. Bandet hävdar envist att de bara är nationalister, och det säger väl det mesta. Men om man bortser från det, och ser på Peste Noire som något du måste ha hört innan solen går ned för gott så lyssna till musiken – detta är så kontrastfyllt och händelserikt att ebb och flod råder samtidigt. Lyssna på årets självbetitlade släpp, eller lyssna nedan, och hoppa till 01:10 om du inte gillar intron.

8. Blut Aus Nord

Blut Aus Nord känns som den sortens musik en programmerare på Nasa bör lyssna på. Jag menar, en ung människa som planerar rymdlandning med Blut Aus Nord i hörlurarna kan man liksom lita på fullt ut.
Musiken är meditativ, och kan kallas shoegazing utan att skämmas för sig.

7. LLN

Den mystik som folk upplever kring Rasputin, Bermudatriangeln och serietidningen PEO är ingenting mot franska cirkeln Les Légions Noires – vars historia blir dunklare och dunklare ju längre tid det går. Band som Vlad Tepes, Belkètre, Mütilation, Moëvöt och Torgeist ingick i cirkeln. Väl värt att surfa runt på Youtube för att lyssna på, och börja då gärna med March to the Black Holocaust.

6. Deathspell Omega

Det tar tid att sätta sig in i Deathspell Omegas musik. En låt som The Shrine of Mad Laughter är mer kaos än en knarkarlya, och kan vara svår att greppa vid första lyssningen. Men det är värt att ge det tid.
Lättsmälta låtar att börja med är The Crackled Book of Life och Bread of Bitterness och Apokatastasis Pantôn – all tre bra ingångar till tre väldigt bra album.

5. Massacra

Frakrikes ledande death metal-band under tidigt nittiotal. Skivbolaget Shark Records ointresse sägs vara anledningen till att bandet inte riktigt nådde ut.
I år är Massacra aktuella igen när Century Media relanserar deras musik på nytt. Först ut är Day of the Massacra, en demokompilation med bland annat denna låt.

4. Monolithe

En anledning till att Frankrikes metalscen har exploderat senaste tio åren – och att så många band håller så hög kvalitet – kan bero på att banden inte tittar så mycket på vad andra gör, utan gillar att vara egensinniga och hålla sig envist till sitt. Ungefär vad man säger om fransmän generellt alltså.
Förklaring kommer från Monolithes Sylvain Bégot, ett band som har släppt fyra fullängdare sedan 2003, album som samtliga innehåller en enda lång homogen doomlåt på drygt femtio minuter – utan att tråka ut lyssnaren. Makalöst.
Bandet har också släppt två stycken EP. De är, enkelt beskrivet, bara på tjugo minuter, och kallas därför Interlude Premier (2007) samt Interlude Second (2012).
Lyssna på Monolithe III. Ge det femtio minuter.

Benighted3. Benighted

Brutal death metal-bandet Benighted var först ut att skriva en låt om ondskan personifierad – Fritzl – och har en trummis som utklassar de flesta i Kevin Foley. Men vad som ger bandet otrolig pondus: sångaren uppträder barfota (!), och det är en typisk grej som ger eko i en värld där mycket metal och många liveshower följer samma riktlinjer. Ja, och så bra musik så klart.
Benighted har hunnit släppa sex album, och släpper sitt sjunde nästa år. Eller tidigare.

2. Svart Crown

I september var Svart Crown på turné ihop med Nile, vilket är Svart Crowns största steg i karriären hittills. Om inte årets album Profane ska räknas som det. Svårt att sluta lyssna på. Precis som med Vattnet Viskar är svenskan i deras bandnamn en hyllning till svensk black metal.

1. Aosoth

Utan tvekan ett av mina favoritband just nu, och ett band vars släpp för 2013, IV: Arrow In Heart, lätt trillar in på tre-i-topp för 2013. Det låter som om en svärm flugor spelar gitarrerna. Smutsigt, mörkt och jordigt. Låt musiken tala:

UTANFÖR LISTAN: Gojira (det bandet har liksom alla hört), Pitbulls in the Nursery, Crown, Christicide och många fler – fyll gärna på med bra tips i kommentarerna.

Tusen kirurgiska verktyg och en clown

18 juli, 2013

I begynnelsen var Tools of the Trade, Carcass EP från 1993.

ToolsofthetradeEP

…som år 2011 fick en visuell hyllning när franska Benighted släppte ett alternativt omslag (kolla in clownen klockan åtta) till sitt album Asylum Cave.

Benighted

…varpå Carcass nu 2013 gör samma sak. Fast med tredubbelt så många olustiga verktyg. Slutsats? Inte vet jag. Alla goda ting är tre?

carcasss

Replik på Aftonbladets recension av Jacks rockiga resa

20 april, 2011

Efter att ha läst Aftonbladets recension av barnboken Jacks rockiga resa (ni hittar den via länken) kände jag att stämningen krävde att någon tog författaren i försvar.

Aftonbladet ville dock inte publicera mitt svar, med hänvisning till att de ”aldrig [tar] in repliker på recensioner.” Tur då att Bara Metal inte är lika kinkig eller enfaldigt principfast:

”Vad är egentligen problemet? Spelar det någon roll om en unge i Sverige upptäcker Slayer via en barnbok eller via pappas vinylskivor? I Aftonbladets recension av Jacks rockiga resa är just det den stora farhågan. Han vill ha hårdrocken för sig själv i sin vuxenvärld, skyddad från barnen.

Att sälja barnprylar till hårdrocksföräldrar är ett gammalt sätt att tjäna pengar på. Bodies med AC/DC och Mötley Crüe har funnits länge nu. Kiss har på sin hemsida en länk till barnkläder, med skor som kan få vilken förälder som helst att slänga upp betalkortet. Black Ingvars spelade hårdrocksversioner av barnlåtar redan 1995, och Kirk Hammett och Lamb of Gods Mark Morton sätter på Rockabye Babys söta godnattviseversioner av Metallica-låtar när de lägger sina barn.

Jacks rockiga resa är ett litet, högst valfritt, bidrag till alla föräldrar. När det kommer till den eviga proceduren att läsa för sina barn så varför inte en bok om en kille som åker till Metallien och hänger med sitt favoritband? Skulle de få de unga lyssnarna att aldrig någonsin fundera ”kring varför Venom ville ligga med döende horor”? Skulle det göra Benighteds och Negative Planes musik mer kommersiell och barnvänlig? Alla hjälpmedel föräldrar kan få för att underhålla sina barn är ofta varmt välkomna.

Tiden har hunnit ikapp en stor del av hårdrocken, och musik från Ozzy Osbourne, AC/DC och Guns’n Roses – alla band som alluderas på i boken – kan knappast räknas som lika barnfarliga som PMRC tyckte de var på åttiotalet. Och hårdrocken är ganska bra på att infantilisera sig själv – ta bara en sådan sak som att de ringer till Guinness Rekordbok stup i kvarten för att sälja in något löjligt rekord.

På en punkt håller jag dock med Aftonbladets recensent Christoffer Röstlund Jonsson. Hårdrocken, precis som många andra konstyttringar, oskadliggörs när den blir gullig. Även jag blir provocerad av att se Mojje spela ett metal-medley i Båstad.

Om Jacks rockiga resa om tjugo år från idag råkar vara startskottet till ett svenskt band som skriver lika bra låtar som Watain och Amon Amarth – so be it. Även Kerry King och Johan Hegg har någon gång varit barn, upptäckt hårdrock, och sedan skänkt världen fantastisk musik.

Ska författaren Therés Stephansdotter Björk ha någon som helst rättmätig negativ kritik så inte är det för att hon slår sig in i hårdrockare-som-har-fått-barn-nischen. Snarare för att boken skulle ha behövt en språklig uppstramning. Att stup i kvarten läsa hur karaktärerna ”flinar” när de säger något nöter på vilken förälder som helst.

Torbjörn Hallgren, bloggen Bara Metal”

UPPDATERING: Snowy Shaw dyker upp i uppföljaren till Jacks rockiga resa.

UPPDATERING II: Svd har efter fem månader upptäckt boken och recenserat den.

Följ Bara Metal på Facebook

Förresten – min åttaårige son gillar boken, men bryr sig inte nämnvärt om vilken musiksmak huvudkaraktären har. Lika lite som han är intresserad av vilken musik Lasse och Maja lyssnar på. Han är ute efter äventyr. Och detta är knappast hans inkörsport till metal, det får han upptäcka på egen hand.

Läs intervju med författaren här: Norrtelje Tidning.

Kevin Foley från Benighted – när trummorna själva får välja

18 april, 2011

Franska extrembandet Benighted har släppt ett svinbra album, Asylum Cave.

Till en av plattans bästa låtar finns det en sevärd live-video på trummisen Kevin Foleys teknik – med trumljudet i förgrunden (han har med stor säkerhet lagt upp videon själv).

Jag gillar hans oerhört avslappnade stil i en genre som är fruktansvärt krävande. Foley verkar tänka på vad Air France har för telefonnummer, och har ändå full koll, det rinner på som vatten. Respekt.

För er som vill höra låten i original, klicka här.