Posts Tagged ‘Atlantic’

Recension – Hårdrockens Historia: ”…stor skillnad mellan de elva avsnitten”

15 augusti, 2012

Det börjar riktigt illa. Tre avsnitt om vad som fanns innan hårdrocken: Någon växte upp med jazz, någon annan gillade Elvis och en nån tredje gick igång på klassisk musik. Det har hörts sexhundrasextiosex gånger förr och är dessutom självklarheter. Skulle hårdrock ha fötts i ett vakuum? Först när dokumentär-serien Hårdrockens Historia blir genrespecifik hettar det till.

Hårdrockens Historia är skapad av Scot McFadyen och Sam Dunn, med medelmåttiga verk som A headbanger’s journey och Iron Maiden: Flight 666 på sitt CV. Till skillnad mot deras förstlingsverk (som led av starstruck-syndromet) och mot Iron Maiden-dokumentären (som styrdes av Iron Maidens management), så har de nu skaffat sig cred, rutin och integritet. Uppblandat med Sam Dunns egna erfarenheter som ett fan på 80-, -90, och 00-talet blir kombinationen ömsom lysande, ömsom platt i Hårdrockens Historia. Det är stor kvalitetsskillnad mellan de 11 avsnitten.

NWOBHM bemästrar de till fullo, likaså glam och thrash metal – men här, sex avsnitt in i serien, visar sig också en stor svaghet som hela tiden återkommer: det är alltid de största banden som får berätta historien. Jag hade velat höra vad de mindre banden hade att säga, så som Onslaught, Blind Illusion och de tyska thrashbanden.

Avsnitten om grunge och nu metal är okej, men Sam Dunn slarvar bort sig i sin tjatiga fråga om musikaliska influenser, som är hans genomgående tema. Gillade ni metal? Lyssnade ni på metal? Sam Dunn går runt och kliar sig i huvudet och undrar om han ska ta med grunge i hårdrockens släktträd. Suck. Den stora grejen var att metalfans generellt gillade Alice in Chains och Soundgarden – av den enkla orsaken är banden en del av hårdrockens historia. Då spelar det ingen roll huruvida Soundgardens gitarrist Kim Thayil gillade Judas Priest eller inte.

En annan irriterande sak med Hårdrocken Historia är den typiska Michael Moore-inspirationen: Sätt dig själv i centrum, filma när du reser fram och tillbaka och skakar hand med musikerna. Detta blir som mest absurt när Sam Dunn visar hur han reser till Slovenien för att träffa Manowars Joey DeMaio – och inte får det – och då reser till New York istället. Allt filmas och berättas. Klipp bort!

De gottgör sig genom att göra ett riktigt bra avsnitt om den så kallade chockrocken.

Bortsett från all min kritik, bortsett från alla band de väljer att inte ens ta upp, bortsett från att black metal glöms bort – Hårdrockens Historia är underhållande. Det är dramaturgiskt korrekt och det är till och med bildande.

BETYG: 3 av 5

Torbjörn Hallgren

En kortversion finns tidigare publicerad i Close-Up Magazine