Posts Tagged ‘Ardek’

Exclusive interview – Carach Angren: ”It’s all about keeping the pace through an album”

20 november, 2012

Carach Angren’s third album, Where the Corpses Sink Forever (Season of Mist), is without a doubt one of the top ten albums this year. A lot happens in their music throughout the tracks. A lot. Ardek [Keyboards, Orchestration, Vocals] took time and explained everything, down to the details.

För svensk version, klicka här.

I understand that you put much effort into your lyrics – why are lyrics important?

– As we started Carach Angren we immediately agreed that we wanted to tell stories through our music, stories about paranormal topics, ghosts and horror in general. We have been doing this from the beginning.

– Lyrics are of course an important aspect in getting the story told so we try to take full advantage of all possibilities it offers. For example we use a lot of quotes from different persons in the tales plus we like to use different languages: English, German, French, Dutch.

Your albums are conceptual. From where do you get inspiration? Movies? King Diamond?

– We don’t really take inspirations directly from other bands who create concept albums actually. We are however fans of horror stories and movies so we dive into that regularly. We like some Asian horror but also some of the mainstream movies, recent and old ones, which inspire us on and on.

– Besides that we like to sit down and fantasize about cruel stories. At some point we always do because we need new songs and new albums!

To what degree are you bound to this concept thinking – could you in the future see yourself making individual lyrics song per song that are not hold together in form of one story or one frame story?

– At this point I don’t think we will ever do that. The conceptual approach is not only a choice but has also become a way of working which we won’t let easily go.

And when you play live – is it the whole album from start to finish or songs from your whole career?

– Live we like to play songs from all albums to keep the energy up. However we try to make our shows very theatrical and use different kind of tracks throughout. We have intro’s, full songs, interludes to keep the pace up. A show is more then just playing a couple of songs in our opinion.

The overall combination of metal guitars and symphony is very good in your version – do you have any schooling in composing for a symphony, or are you self taught?

– Most of it is self taught, however I took some classes and followed some studies recent years to get more into orchestration. By doing this a lot we find ourselves getting better and better at it.

– Also, with every new album we are like “ok how are we going to do the next one….” especially because both the press and fans have been very positive about every release so far. It kind of builds up the pressure.

With all the symphonic possibilities – how often do you discuss full blast of the orchestra plus guitars vs. Minmalism, i.e. traditional metal setting guitar-bass-drums?

– Somehow this goes fluently. When we look at an album we like to have a couple of very big orchestral songs but not just that. We also want a couple of more direct songs like General Nightmare and Sir John. It’s all about keeping the pace through an album.

– When you read a book or watch a movie, you don’t want five big introductions, no, maybe one and then you want some action, followed by some thinking and so on. We try to do the same actually.

– But again, we don’t really discuss all of this, it sort of comes out fluently and gets shaped as we proceed writing more material.

Any good example of full blast?

– Well, you will find full orchestral parts in Bitte Tötet Mich when the soldier gets caught by a farmer. Also The Funerary Dirge of a Violinist is full of orchestral parts and a solo violin played by virtuoso Nikos Mavridis.

– And minimalism, listen to General Nightmare because this song has got a couple of very straightforward riffs without losing the epic surroundings of minimal orchestral layers. It’s personally one of my favourite songs together with Lingering in an Imprint Haunting.

In The Funeray… I hear sort of music within the music. I’m refering to your singing about the violin and then you hear a violin.

– Yes you are right! In this song emotion and instruments come together perfectly. The song handles about a violinist who has to fight but it’s not at all his nature. His inner fight is transcended into an outer fight and we tell this throughout the song.

Please give us more details that we can discover!

– In Sir John, a wordplay with surgeon, you hear low brass parts with a more death metal orientated riff as it handles about blood and gore. In the outro of the album, the intro comes back but now as a tape so the main person and even the listener discovers he’s trapped as well and will relive all the horrors he has just been through forever more.

Is production a minefield for argumentation and disapprovement, or are you always thinking alike?

– We’ve been working with Patrick Damiani from Tidal Wave Studio since our first full lenght album Lammendam and this cooperation has always been outstanding.

– Patrick is a very dedicated professional producer who knows exactly what he wants. Of course we talk a lot about what we want in a production but through the years we have grown like a team together and now exactly how to approach another album.

How do you typically compose a song? In one sweep?

– Usually I start composing orchestral parts with basic rhythms before sending it over to Seregor. He then gets the guitar riffing and melodies going and eventually we find a good mix. Then Namtar comes in and defines the rhythms in a highly original way. Usually the lyrics are written simultaneously and we already know what a song will be about when we start.

Leaving the music behind – how did you decide about your name?

– Well Seregor used to play in another band called Inger Indolia. Some years after he quit this we came together in a new band called Vaultage but decided we wanted to continue in a new band.

– That’s when Seregor told us like “I’ve got a couple of names lying around, for example Carach Angren.” We instantly liked the way it sounded so that was the main reason to choose it – ha!

– Later I learned it’s also a ghostly gateway to Mordor in the stories to Tolkien which also fits.

Intervju med Carach Angren: ”Enskilda texter låt för låt kommer vi aldrig att göra”

20 november, 2012

Nån av de där stora metaltidningarna, eller om det var ett band, frågade sina fans på Facebook vilket album som är årets bästa. Carach Angren svarade en hel del av dem, så jag blev nyfiken. Jag gillade det lilla jag hade hört tidigare, men jag hade inte gett mig tid att sätta mig in i hela albumet.

Så det gjorde jag, och har sedan dess lyssnat på det dagligen. Topp tio 2012 i min bok. Så jag kontaktade bandet och bad om en intervju. Ardek [keyboard, orkesterarrangemang, sång] la allting åt sidan för att ge Bara Metal en inblick i hur ett mästerligt album kommer till.

Ni lägger stor fokus och mycket tid på era texter – varför är texterna så oerhört viktiga för Carach Angren?

– När vi startade Carach Angren kom alla tidigt överens om att vi ville berätta historier genom musiken, historier om paranormala ämnen så som spöken och skräck rent allmänt, vilket vi också gjort från dag ett.

– Texter är så klart en intressant aspekt i att få fram historien, så vi använder alla möjligheter det innebär. Till exempel citerar vi olika personer genom historien, och vi gillar att använda olika språk, så som engelska, tyska, franska, holländska.

Varje album är ett konceptalbum – vad inspirerar er till det? Filmer? King Diamond?

– Nej, vi inspireras inte av andra artister som gör konceptalbum. Men vi är stora fans till skräckhistorier och skräckfilmer, och ser och läser en hel del. Vi gillar en del av de asiatiska skräckfilmerna, men också mainstream, gamla som nya.

– Förutom det gillar vi att sätta oss ned och bara fantisera ihop grymma historier. Det måste vi liksom göra för vi behöver ju nya sånger och nya album.

Är ni fast i att skapa konceptalbum, eller kan nya göra enskilda texter låt för låt?

– Som det är just nu – nej, enskilda texter kommer vi aldrig att göra. Konceptgreppet är inte bara ett val vi gjort, utan det har också blivit vårt arbetssätt, och det vill vi inte släppa på.

Så hur fungerar det då när ni spelar live?

– Då spelar vi sånger från alla albumen för att hålla uppe energin. Vi strävar efter att göra våra shower väldigt teatraliska och blandar låtar genom hela setet: intron, hela låtar, mellanspel – allt för att hålla uppe tempot. Spela live är mer än att bara spela några låtar.

Om er musik – kombinationen av orkester och metal är otroligt bra i er tappning. Har ni någon utbildning inom klassisk komposition? Är ni självlärda?

– Det mesta är självlärt, men jag tog några lektioner och följde några kurser tidigare för att bättre sätta mig in i orkestrering. Genom att skapa musik ofta så märker vi att vi bara blir bättre och bättre på det.

– Dessutom, vid varje album sätter vi oss ned och planerar noga, eftersom både press och fans har gillat våra tidigare släpp väldigt mycket – det sätter liksom press på oss.

Med alla möjligheter med att lägga till symfoniska inslag till metal – hur ofta diskuterar ni minimalism (klassisk metalformation gitarr-bas-trummor) kontra fullt ös med alla instrument i ljudbilden?

– Sånt går av sig självt. Vi ser på ett album så här: Vi vill ha några låtar med stora orkesterarrangemang, och några låtar som är mer direkta, så som General Nightmare och Sir John.

– När du läser en bok eller ser en film vill du inte ha fem långa intron, du vill ha ett, sedan action, sedan lite tid för funderingar och så vidare. Vi försöker göra samma sak. Men alltså – vi sitter inte ned och pratar om det, det flyter fram av sig självt när vi skriver låtarna.

Finns det några exempel med ”full blast” och tvärtom?

– Fullt ös på orkesterarren hittar du i Bitte Tötet Mich när soldaten fångas av bonden. Även The Funerary Dirge of a Violinist har fullt ös på orkestern, och en ensam fiol spelad av virtuosen Nikos Mavridis.

– Mer minimalistiskt kör vi genom General Nightmare, den låten har en del ganska raka metalriff fast utan att tappa den episka atmosfären som de små påläggen av orkestern ger. Det är min personliga favorit ihop med Lingering in an Imprint Haunting.

Den där fiolen du syftar på kommer fram väldigt snyggt, just när ni sjunger om en fiol, ehhh, alltså…

– Jo, du har rätt. Just där kommer känslor och instrument perfekt tillsammans. Låten handlar om en violinist som måste strida, men som inte alls har någon lust till det. Hans inre strid blir en yttre strid och det förmedlas genom hela låten.

Finns det fler såna detaljer att upptäcka?

– I Sir John (som syftar på engelska ordet Surgeon [kirurg]) kan du höra en låg brassektion ihop med dödsmetalriff, eftersom låten handlar om blod och inälvor.

– I albumets outro kommer introt tillbaka men nu som en inspelning på en kassett, så att vi och berättaren upptäcker att han är fast han också, och kommer att återuppleva all skräck han precis har gått igenom igen och igen.

Så hur går det till när ni skriver en låt? I ett svep?

– Vanligtvis börjar jag med grundrytmen i orkesterdelarna, sedan skickar jag det till Seregor. Han lägger till gitarriff och melodier och till slut får vi en bra mix. Sedan tar Namtar över och lägger till trummor på sitt väldigt originella sätt. Vanligtvis skriver vi texterna samtidigt, och vi vet redan vad en sång ska handla om när vi sätter igång.

Om produktionen – brukar ni bråka er fram till beslut och kompromisser? Eller är ni överens?

– Vi har arbetat med Patrick Damiani från Tidal Wave Studio sedan vår fullängdsdebut Lammendam, och vårt samarbete har varit otroligt bra Patrick är en väldigt engagerad och professionell producent som vet exakt vad han vill. Självklart snackar vi en hel del om produktionen, men vi har blivit som ett bra team, och vet exakt hur vi ska ta oss an albumen.

Carach Angren. Det sitter som en smäck och väcker en hel del funderingar. Hur kom ni fram till namnet?

– Seregor spelade i ett annat band som hette Inger Indolia. När han slutade började vi spela ihop i ett band som hette Vaultage, men bestämde oss för att starta vårt eget band. Seregor berättade att han hade några bra bandnamn på lager, så som Carach Angren. Vi gillade det med en gång, det lät bra, så vi valde det. Det var först senare som jag fick reda på att det är namnet på en spöklik portgång till Tolkiens Mordor, och det passar ju också in i vårt koncept.