Posts Tagged ‘Anvil’

Anvil kommenterar magväskorna i Mammas Pojkar

31 januari, 2013

Inför inspelningarna av Mammas Pojkar (före detta Bröderna Hårdrock) berättade regissören Ulf Malmros att en av inspirationerna till filmen var kanadensiska Anvil. Så här sa han till Aftonbladet: ”Det är en fantastisk historia om att fortsätta tro på genombrottet […] de medelålders männen i Anvil som går med magväska och kör bud, men ännu hoppas.”

Det där med magväska fastnade han tydligen för väldigt skarpt, eftersom kostymören försedde båda bröderna i filmen med varsin magväska (se bild).

MammasPojkarDetalj

Bara Metal har kontaktat Steve ”Lips” Kudlow i Anvil, och berättat om Ulf Malmros fascination för deras magväskor. Steve är så klart cool nog att kommentera saken, och säger så här om sitt oväntade bidrag till svensk filmhistoria, och varför han har magväska (kallat fanny packs i Kanada):

– There is no motive other than convenience in the wearing of our fanny packs. We rarely hear any comments about that… if people want to wear a fanny pack because we do …so be it!! It makes car keys and cell phones next to impossible to lose!!

LÄS ÄVEN: Robb Reiner om sin magväska i Noisecreep.

Annonser

Här ska du turista – in the name of metal

14 september, 2011

Du spelar i ett metalband. Du är ett fan. Oavsett vilket vill du göra något metal under det kommande höstlovet. Bara Metal guidar dig rätt:

Plats 5: Tøjhusmuseets – visar dansk försvarshistoria samt en international vapensamling. Marduk har varit här.

Plats 4.Tortyrmuseet i Prag – Anaal Nathrakh har varit där. Varning för mardrömmar ett år efteråt.

Plats 3. Hill of Tara. Absu har varit där.

Plats 2: Kryptan i kyrkan Santa Maria delle Concezione i Rom. Marilyn Manson har varit där. Och nej, det är inte basisten i Ghost som ligger där i valvet.

Plats 1: Stone Henge. Anvil har varit där. De har nuddat stenarna. Det var där de fick tillbaka metalkraften.

Har du tips på fler? Lägg till i kommentarerna!

Ej min copyright till bilder

13 är det nya jämna talet

25 juli, 2011

Megadeths kommande album har döpts till TH1rT3EN. Det är bandets trettonde album (så klart…). Därmed har vi en trend. Dels kunde vi följa Anvil i dokumentären, när de spelar in sitt trettonde album och döper det till This is thirteen. Dels döpte Overkill sitt trettonde album till Killbox 13 (och sitt fjortonde till ReliXIV).

Alltså – i den amerikanska metalvärlden ska det trettonde albumet uppmärksammas så det förslår.

En intressant detalj: För Overkill tog det trettonde albumet 19 år. För Anvil tog det 26 år. För Megadeth blir det också 26.

Kärlekssagan över? Anvils nya album recenseras i svensk media

28 juni, 2011

Anvils senaste album har recenserats av minst nio stycken dagstidningar – när hände det senast för bandet? Samlingssajten kritiker.se har räknat ut att betyget blir 3,0, vilket får ses som godkänt. ”En bra platta” sammanfattar Expressen Juggernaut of Justice. ”Trashiga skapelser” och ”hungrigt bett” skriver Kristianstadsbladet som är enda tidning som ger albumet en fyra. ”Man fnissar. Man blir glad. Man gillar Anvil” avslutar Värmlands Folkblad sin recension.

De enda tvåorna delas ut av Barometern och Västerbottens Folkblad. Den senare skriver ”inte speciellt bra” och ger sångarens insats en känga.

Tvåorna till trots – kul för Anvil att få godkänt, för att släppa en kalkon efter all den uppmärksamhet de fått hade varit katastrof. Det låter som om Steve Kudlow slipper återgå till dagsjobbet och extraknäcket. Lev din dröm, Steve!

För fler recensioner: Arbetarbladet.  Expressen och Aftonbladet (ett pyttigt plustecken) har även recenserat deras spelning på Metaltown.

Lips: ”Det är inte helt ovanligt att vissa tvivlar på om Anvil verkligen finns”

5 maj, 2011

Anvil släpper nytt album vilken sekund som helst, och jag fick chansen att intervjua Steve Lips Kudlow i samband med Anvil Aid-grejen. Det var en enda fråga jag ville ha svar på, nej, inget om koklocka, för det visste jag inget om då.

Istället ville jag höra hans åsikt om att folk, till exempel på Wikipedia, inte tror att bandet finns. Att hela filmen Anvil – The Story of Anvil är en spoof.

Det är inte helt ovanligt att vissa tvivlar på att Anvil verkligen finns, svarade han.

– När filmen hade premiär åkte Robb och jag till Irland för en filmfestival, och efter att den hade visats kom en dam fram till Robb och sa: ”Allt är en parodi, eller hur? Du är egentligen en skådespelare och ditt namn är knappast Robb Reiner!” Robb drog fram sitt pass för att visa henne, och då sa hon ”Ni Hollywood-skådisar, ni kan så lätt få falska pass.”

Vi blev chockade båda två, eftersom detta var första gången vi hörde att någon inte trodde att vi fanns på riktigt. Det intressanta med allt detta är att filmen var så välregisserad att icke-skådespelare blev mer övertygande än sådant folk normalt tittar på  – på grund av att det just är verkligt. De flesta människor får redan som barn veta att de saker de ser på filmer och TV är skådespeleri och att det inte är på riktigt. Vi är så präglade av detta och därför är det inte så konstigt att en del tror att det som händer i filmen inte är sant.

– Jag tror också att några av de som tvivlar möjligen besväras av tanken att ett band kan uthärda det som vi stått ut med, och att vi har stått ut så länge bara tack vare kärlek till de vi sysslar med. Den hårda sanningen är att alla band och musiker och konstnärer av alla slag måste stå ut, och om de inte gör det skulle det inte finnas någon musik eller konst.

Den positiva sidan av detta är att när vi turnerar kommer människor vara intresserade av att se oss om så bara för att se om vi verkligen finns. Så oavsett om du tror att bandet och filmen är verkliga eller inte, så är det fortfarande en win-win-situation för på något ett eller annat sätt kommer sanningen alltid att segra.

Mer metal: Vomitorys album har recenserats av GP, NWT, VF, Västerbottens Folkblad i Västerbottens-Kuriren.

Koklockan har återuppstått

26 april, 2011

Medan vi andra passade på att fira påsk och leta ägg under riset släppte Anvil låt nummer 2 från kommande albumet. Fuckeneh låter nånstans mellan Kiss 70-tal och Mötley Crüe 1984. Till detta har bandet så mycket självförtroende att de lägger in en koklocka i versen!

Koklocka dog som instrument åttonde april 2000 när Christopher Walkens karaktär Bruce Dickinson (oklart varför de valde de namnet) myntade uttrycket ”…more cowbell” i en sketch skriven av Will Ferrell för SNL. Ett av de senaste metalbanden som kunde köra cowbell fullt ut utan att förlora cred är Carcass i R**k the vote från albumet Swansong som släpptes 10 juni 1996 (Panteras koskälla i Drag the waters kom ut tjugo dagar tidigare).

Att koklockan till sist råkade ut för skam och hånskratt genom Will Ferrell kan dock knappast tillskrivas hårdrocken. Band som Def Leppard (Photograph,) W.A.S.P. (Mississippi queen), Guns’n Roses (Appetite for Destruction har väl koklocka på över hälften av låtarna?) och Tommy Lee gjorde bara vad som var ansett korrekt på den tiden, för att få en låt att svänga. De byggde vidare på ett arv som redan de gamla grekerna hade skapat, i till exempel Drive my car.

Med Anvils koskälla är det nu fritt fram igen?

Utan oss är de ingenting – Anvil tackar sina nya vänner med omslag

23 mars, 2011

Jag är förtjust i Anvils nya omslag. Av alla typiska bilder på ett städ man kunde tänka sig lyckades de göra något som dels förvånar mig, dels tackar alla oss nyblivna Anvil-vänner för att vi återupptäckt dem och stöttat dem i form av cd-köp, dvd-köp eller Anvil Aid-kampanjer. Det är schysst. Det är respektfullt. Det är genialiskt sammanfattat i en enda bild.

Havet som delar sig för att släppa fram bandet Anvil, men inte på grund av Anvil/städet självt, utan på grund av massorna, vi Anvil-vänner, som lyfter fram det enormt tunga och trögflyttade städet. Utan oss kan inte Anvil dela havet. Utan oss kan inte städet flytta sig. Utan oss är bandet fortfarande ingenting mer än två, tre snubbar som en gång på åttiotalet fick lite mer än femton minuter i rampljuset och just därför hela tiden längtat tillbaka.

Ett hav som delar sig är så klart gammeltestamentligt, och kan också syfta på Robb Reiners och Steve Kudlows judiska rötter. Snyggt. Igen.

Det för också tankarna till den där scenen i dokumentären när Robb Reiner visar tavlan på ett gigantiskt städ som en staty i en park, som dyrkas av folket. Detta är samma städ, men det ska inte dyrkas på avstånd, eller stå stilla.

Det ska röra på sig, det ska tas på. Det vill uppleva nya saker.

 

MER METAL: DN om Deep Purple

Så många gånger laddades Metal on Metal ned under Anvil Aid

24 januari, 2011

I julas pågick Anvil Aid, en kampanj som dels gick ut på att ta Anvil till första plats på SR:s Digilistan, dels syftade på att ge Anvil ekonomiskt stöd (aid) – genom att köpa låten Metal on Metal via iTunes.

Det är Nielsen Soundscan som samlar in rangordningen åt Digilistan. Radioprogrammet hävdar dock att de inte har rätt att tala om hur många nedladdningar det rör sig om. Anvil hamnade slutligen tvåa, efter att en leverantör missat att bidra med sin information. Till en början såg bandet ut att hamna etta.

Bara Metal kan idag presentera hur många gånger som låten laddades ned. Siffran lär höja ett och annat ögonbryn – särskilt med tanke på hur många som hade tryckt på facebookkampanjens gilla-knapp.

Sammanlagt laddades låten ner, under den aktuella veckan, drygt 3000 gånger enligt Nielsen Soundscan som har delat med sig av statistiken till Bara Metal. Antalet anhängare på facebookkampanjen: drygt 9500.

Av dessa 3000 nedladdningar finns det troligtvis de som laddade ned låten flera gånger. Jag gjorde det fyra gånger, och åtminstone en polare till mig lika mycket – av det att döma var det säkert hundratals som gjorde samma sak. Oavsett vilket – drygt 6500 personer i facebookkampanjen  stötte initiativet passivt – men laddade inte ned låten aktivt.

Lite intressant fakta:

• Digilistan kan se totala siffran för en låt, men har inte rättighet att redovisa den eftersom det inte har köpt den tjänsten av Nielsen.

• iTunes och Apple hävdar att de ”tyvärr inte redovisar antalet nedladdningar på landsnivå eller på individuella låtar” när man frågar dem. Trots detta har de en egen topplista indelad i landsnivå och individuella låtar. Goddag Yxskaft. Bygger den på gissningar? Underligt att ett bolag som har tjänat extra mycket dollars genom kampanjen Anvil Aid, inte vill tala om hur många gånger Anvils låt laddades ned. Ingen goodwill från Apple.

• Flera tidningar har rapporterat om att Anvil Aid hade 100 000 medlemmar på Facebook, bland annat Expressen och UNT. Det är tydligen svårt det där med research.

• I Expressen påstås det också att Anvil Aid gjorde Anvil till rockstjärnor. Snuttifierad och förenklad journalistik, kallar jag sånt. I samma artikel påstås det att Lips i filmen The Story of Anvil säger: ”Vi ska bli rockstjärnor”. Det kanske han gör. Men jag minns det inte.

• Hade Anvil Aid fel datum? Enligt Digilistan så bygger programmet på ”försäljning från föregående mån-sön”, medan Anvil Aid gick mellan en torsdag till onsdag (16-22 december). Det kan förklara varför Anvil hamnade på sjunde plats veckan efter kampanjen: försäljningen under måndag till onsdag (20-22 december) registrerades till veckan efter kampanjen.

För Anvils del spelar det dock ingen roll – vi stöttade bandet, de fick lite mindre skuld till Attic/Unidisc och har fått bra marknadsföring tack vare Anvil Aid och de två som drog igång kampanjen. Bra jobbat!

Anvil ÄR årets uppslagsord 2010

21 januari, 2011

Nationalencyklopedin på nätet, NE.se, ville nyligen ha förslag på ”Årets uppslagsord”. Jag föreslog på allvar ”Anvil”, eftersom SVTs visning av dokumentären och Anvil Aid bidrog till att många undrade vilka fasiken didäringa Anvil är. Anvil speglade i stor grad året som gick.

Tyvärr orkade jag aldrig klicka iväg mitt förslag. Extra synd eftersom NE.se inte ens innehåller ordet Anvil, utan istället föreslår vanilj. Och navel.

Men bland de nominerade orden finns ändå många bra förslag, och till och med ett ord som är metal: Eyjafjallajökull. Vulkanen skildras på Amon Amarths kommande albumomslag.

Och apropå det – jag gillar hur Amon Amarth tar till sig vulkanen som en del av deras image och en del av deras vikingaapproach. När jag tänker på vulkan tänker jag numer på metal och Amon Amarth.

Eyjafjallajökull. Min röst.

Det är sant! De fanns verkligen! Anvil fanns!

18 januari, 2011

Signaturen Fradrik skrev i en kommentar i nån kvällstidning att han ett tag vacklade – är filmen om Anvil äkta eller en fejkad mockumentär?

Han är inte ensam, på Wikipedia pågick samma diskussion (läs om det här och läs Bara Metals intervju med Lips på samma ämne). Själv blev jag intresserad av metal ungefär precis i skiftet när Anvil var på väg utför och Mötley Crüe, W.A.S.P. och Metallica var på väg upp.

Jag köpte inte Anvils skivor, jag lyssnade inte på bandet alls, men jag kände till dem tack vare den smala och bortglömda metalmusikens enda skyltfönster: Svenska skivklubbens reklamsida, på baksidan av tidningen OKEJ i mitten av 80-talet.

Publicerar nedan en bild från 1984, lite för nostalgins skull, och som bevis för Fradrik och alla andra som nån gång trodde att Anvil! The Story of Anvil bygger på ett påhitt. Se fjärde raden. Lägg märke till att jag under tidiga tonår nördigt har skärt ut en hel rad albumomslag under Anvil. OKEJ (och Rocket) var den enda svenska tidningen som kunde förse oss fans med bilder – internet för folket var ännu inte påhittat.