Posts Tagged ‘Anaal Nathrakh’

Anaal Nathrakh gör musikaliskt stilleben

10 september, 2012

Anaal Nathrakh låter som Anaal Nathrakh på den albumkittlare som Candlelight släppte i helgen. Och det är så klart en bra sak. Albumet heter Vanitas, vilket syftar på följande enligt Wikipedia:

”Vanitas (latin för ‘fåfänglighet’) är ett motiv i konst och litteratur, som avser att påminna om livets förgänglighet, och har en kristen undermening. Motivet förekommer i stilleben och skönlitteratur. Vanitasmotivet syftar till att påminna om jordelivets tomhet, och det manar till eftertanke om bestående värden, och kan därvidlag ses som motsats till Carpe diem-temat.”

Annonser

Candlefest 2011 – fansen har alltid rätt

14 november, 2011

Anaal Nathrakh lyssnade på fansen. De röstade fram Between shit and piss som bästa låt och Satanarchist som tvåa (i  början av oktober tog jag datanörderiet till en högre nivå, när jag räknade samman drygt 220 kommentarer på en tråd på Anaal Nathrakhs facebooksida: ”Vilken är din favoritlåt med Anaal Nathrakh”) och bandet svarade då följande:

”Det verkar som vi måste inkludera  Between shit and piss och Satanarchist i vårt liveset i så fall.”

I helgen kom avgörandet – bandet spelade live för första gången sedan omröstningen, och visst var åtminstone den ena av låtarna med (ingen låtlista har dykt upp på nätet ännu). Fansen sa sitt, Anaal Nathrakh lyssnade. Länge leve fansstyrda låtlistor – länge leve konsumentens makt. Fansen har alltid rätt.

Ljudnivån är kass, livenivån desto bättre:

EDIT: Enligt setlist.fm spelade bandet även Satanarchist. Länge leve band som lyssnar på sina fans!

Fansen får Anaal Nathrakh att ändra låtlistan

11 oktober, 2011

Senaste dokumenterade låtlistan från en livespelning med Anaal Nathrakh är hämtad från deras spelning i Rotterdam i maj:

Drug-Fucking Abomination
Submission Is For The Weak
Volenti Non Fit Iniuria
Der Hölle Rache Kocht In Meinem Herzen
Paragon Pariah
The Final Absolution
Bellum Omnium Contra Omnes
The Lucifer Effect
Do Not Speak
Pandemonic Hyperblast
More Of Fire Than Blood

Varken Between Shit and Piss We are Born eller Satanarchist är med i livesetet – de två låtar som kom etta respektive tvåa när fansen fick välja favoritlåtar i september. Eftersom Anaal Nathrakh ganska snabbt insåg vart omröstningen barkade hän, så gick man ut med följande lovande kommentar:

Så ska en slipsten dras – ge fansen vad fansen vill ha, för även om de laddar ned musiken gratis, så betalar de åtminstone pengar för att se sina favoritband spela sina favoritlåtar live. Respekt.

Här är Anaal Nathrakhs bästa låtar – fansens lista

3 oktober, 2011

På sin facebooksida har ett av mina favoritband, den harmoniska kaosmetalduon Anaal Nathrakh, frågat sina fans vilken av deras låtar de gillar mest. Whoa! En 10 000-kronorsfråga.

Men innan jag avslöjar vilken nörd jag är, måste jag ge ett stort erkännande till bandet: hela 59 olika låtar har fått åtminstone en röst i omröstningen. 59 stycken! Anaal Nathrakh är med andra ord ett band med väldigt bred repertoar, sedan 2001 har bandet släppt åtta album, knappast några fillerlåtar.

Drygt 220 Anaal Nathrakh-gillare svarade, och eftersom en del nämnde fler än en låt fick bandet in exakt 305 svar. Nu kan man ju undra vilken idiot som sitter och räknar sånt här, och ni vet nog vem.

Medan Bara Metal-frun var ute på stan och roade sig satt jag hemma och plitade ned ett streck för varje låt som nämndes – är man metal-datanörd så är man. Därför kan jag nu ensam i hela denna onda värld lista Anaal Nathrakhs mest uppiggande låtar – med en länk till varje:

  • 12. When the Lion Devours Both Dragon and Child (9 röster) LÄNK
  • 8. Tod Huetet Ueble (10 röster) LÄNK
  • 8. When Humanity is Cancer (10 röster) LÄNK
  • 8. More of Fire than Blood (10 röster) LÄNK
  • 8. Virus Bomb (10 röster) LÄNK
  • 6. In the Constellation of the Black Widow (12 röster) LÄNK
  • 6. The Final Absolution (12 röster)
  • 5. Blood Eagles Carved on the Backs of Innocents (13 röster) LÄNK
  • 4. Lama Sabachtani (14 röster) LÄNK
  • 3. Do not Speak (17 röster) LÄNK
  • 2. Satanarchist (19 röster) LÄNK (ny version) LÄNK (gammal)
  • 1. Between Shit and Piss We are Born (27 röster) LÄNK

MER METAL: HD och SDS om hårdrocksmässan i Malmö, NT har recenserat Graveyard

Här ska du turista – in the name of metal

14 september, 2011

Du spelar i ett metalband. Du är ett fan. Oavsett vilket vill du göra något metal under det kommande höstlovet. Bara Metal guidar dig rätt:

Plats 5: Tøjhusmuseets – visar dansk försvarshistoria samt en international vapensamling. Marduk har varit här.

Plats 4.Tortyrmuseet i Prag – Anaal Nathrakh har varit där. Varning för mardrömmar ett år efteråt.

Plats 3. Hill of Tara. Absu har varit där.

Plats 2: Kryptan i kyrkan Santa Maria delle Concezione i Rom. Marilyn Manson har varit där. Och nej, det är inte basisten i Ghost som ligger där i valvet.

Plats 1: Stone Henge. Anvil har varit där. De har nuddat stenarna. Det var där de fick tillbaka metalkraften.

Har du tips på fler? Lägg till i kommentarerna!

Ej min copyright till bilder

Varning för starka bilder – Anaal Nathrakh förklarar sitt märkliga omslag

17 juni, 2011

Från Invisible Oranges kommer följande intervjuflisa, med Dave Hunt i Anaal Nathrakh, som förklarar bilden på senaste omslaget:

”Vi turnerade i oktober förra året, och i Prag finns ett tortyrmuseum. Där finns en trätavla, som föreställer någon som sågas av på mitten, vilket du ser på omslaget. De har också en av dessa sågar hängande på väggen. Vi båda bara stod där och stirrade på den. Det var en mäktig så väl som frånstötande bild.”

För övrigt – Bara Metal besökte muséet i Prag april 2013. Se bilder här!

Bilden hämtad från detta Flickrkonto – ingen copyright till Bara Metal.

Anaal Nathrakh ger bakgrunden till årets bästa låt – Paragon Pariah

27 maj, 2011

[For english version, scroll down]

Jag älskar Anaal Nathrakh – och är knappast ensam om det. Britterna har förmodligen redan i maj släppt årets bästa metalalbum, Passion, som bygger på orubbliga grundstenar som Tod huetet uebel, Violenti non fit iniuria och framförallt Paragon pariah – vars mäktiga refräng fungerar som ett soundtrack till vilken krigsfilm som helst med grymma, tragiska slow motion-scener. Det är också redan en av de låtar Anaal Nathrakh fått mycket god respons på.

Sångaren Dave Hunt tog sid tid att svara på frågan hur låten kom till.

Berätta hur ni skrev Paragon pariah musikmässigt!

– Det var en av de låtar där vi ville forma om strukturen, och ändå behålla den omedelbara lyssnarkänslan – något av en utmaning för oss. Så en del av blastbeatsen är riktigt korta, versen kommer in när trummorna är hackiga och så vidare, vilket vid en första lysning kan kännas fel. Men på det sättet som Mick satte ihop låten kombinerat med hur vi har lagt upp sången tycker jag att allt flyter ihop riktigt bra.

– Den mellersta delen är tänkt att vara lite av en kontrast, så de vräkiga delarna av låten sticker ut på ett bra sätt, men utan att tappa det grymma headbangarflytet innan solo sparkar loss.

…och solot?

– Solot skrevs och spelades av vår vän Ventnor – han är killen som ibland spelar gitarr live med oss, och även gjorde solon på några av våra andra låtar som More of fire than blood från förra albumet. Jag älskar solot på den här låten, jag tycker han gjorde ett utsökt jobb – det är en cool avvikelse från Micks mer kaotiska stil. Klockrent.

 Sångpartierna då – hur la ni upp dem?

– För sången var det vårt vanliga tillvägagångssätt: jag fick idé till sång och en del av texten redan innan jag hörde musiken, och det handlade mest om att bara känna musiken och reagera på den på lämpligaste sätt.

– Så som refrängen låter – typ ganska ödslig men ändå triumferande – är ett försök till att fånga idéerna hos han som låten handlar om, en tysk filosof vid namn Max Stirner. Vissa människor tolkar honom som bara en självisk egoist, men jag tror att hans liv var rikare än så – genom att med sin personliga strid besegra hela världen, förlorade han samtidigt också världen på nåt sätt.

– Men han var också våldsamt kritisk, så verserna är den våldsamma delen. I det faktum att han på många sätt var ganska vardaglig, men också som en osäkrad handgranat, finns det något i honom som påminner om filmen Falling Down: ilskan från den som inte hörs. Och i mittenparitet finns det ett märklig och djupt citat – ’I am neither god, nor man, nor supreme being (”Jag är varken Gud eller människa, eller högsta väsen”). Tolka det hur det vill.

Skivan Passion kan ni köpa här.

* * *

Tell us about Paragon Pariah?

– It [the song Paragon Pariah] seems to be one of the songs from the new album that a lot of people close to us who’ve already heard the album really liked too.

– It was one of the songs where we wanted to push the structure out of shape a little, while still remaining immediate to listen to – sort of a challenge to ourselves.  So some of the blast beats are really short, the verse comes in at a time where the drum beats are choppy, which is a bit counter-intuitive, and so on.  But with the way Mick put the song together and how we’ve used the vocals I think it all flows together really well.

– The middle section is intended to be a bit of a contrast so that the more full-on parts of the song stand out well, but to still retain a vicious headbanging vibe before it kicks into the solo section. The solo was written and played by our friend Ventnor – he’s the guy who sometimes plays live guitar with us, and also did the solos on a few of our other songs like More of Fire than Blood from the last album.  I love the solo on this song, I think he came up with some excellent work – it’s a cool variation from Mick’s more chaotic style.  Spot on.

And the vocals?

– It was our usual approach – I had the idea for the song and some lyrics ready before I heard the music, and it was a question of just feeling the music and reacting to it in what felt the most appropriate way.  The way the chorus sounds – kind of desolate yet triumphant – is an attempt to capture the idea of the guy who the song is about, a German philosopher called Max Stirner.

– Some people read him as just being selfishly egotistical, but I think the example of his life was richer than that – in winning his personal battle over the world, he also lost the world in a way.  But he was also viciously critical, so the verses are the vicious part.  In the fact that he was in many ways quite mundane, yet also so incendiary, there’s something almost like the film Falling Down about him – the anger of the unheard.  And in the middle section, there’s a strange and profound quote – ‘I am neither god, nor man, nor supreme being’.  Make of that what you will.

Anaal Nathrakh förklarar ny albumtitel

19 april, 2011

Så, vad är det med det svartaste svart Anaal Nathrakh och deras nya kärleksfulla albumtitel Passion – en titel som de delar med artister som Tom Jones, Rod Stewart och The Flirts?

Som alltid när det gäller Anaal Nathrakh så är det knappast den positiva sidan av ordet som ska fram. Passion betyder också ”the suffering of pain” (jo då, jag slog upp det i min stora Oxfordordbok), och det är självklart det britterna syftar på – något de nyligen berättade i en intervju. Kaoset är återställt.

I maj släpps ett av årets bästa album. Så här lät det för två år sedan:

Du är inte metal 2011 om du inte sett Excalibur

29 mars, 2011

Vad har Cliff Burton och Anaal Nathrakh gemensamt? Svar: Saker som Merlin säger i Excalibur från 1981.

Om några dagar firar Excalibur 30-årsjubileum, och Bara metal visar nedan varifrån Anaal Natrakh – som otroligt snart släpper ett otroligt bra album med den otroliga låten Paragon Pariah – fick sitt namn.

Senare i filmen säger Merlin orden som får alla Metallicafans att vakna: ”When a man lies he murders some part of the world.” Om det är Cliff som snappade upp detta, eller någon annan i bandet vet jag inte. Berätta gärna om ni vet hur det gick till.

Bland metal och småspik: Black metal-haiku och Danzig

25 februari, 2011

Japanska bloggen Isotope dope har lagt ut sin lista för 2010 års bästa black metal, med Woe, Inquisition och Deathspell Omega på listan. Dessutom har han skrivit en haikudikt till varenda album. Vilken energi!

Eftersom det är fredag kör jag en mash up-video signerad Andy Rehfeldt där han mixat Glenn Danzigs röst med lite metal. Bara Metal har också uppdaterat inlägget om metalordspråket med ytterligare en video från Deicide live 2011. Närbilder på Jack Owens engagemang i musiken utlovas.

Tipstack: El Barto