Posts Tagged ‘Anaal Nathrakh’

Anaal Nathrakh lockar med nytt låtsläpp

19 september, 2014

To cut it short – Anaal Nathrakh har släppt ytterligare lite godis för att locka in er i deras bil. Klicka er vidare till Monstrum in Animo genom denna länk. Det är inte min favorit på skivan – det finns ännu bättre låtar.

Bonus – lyssnar ni noga kan ni höra att deras fabläs för borrar fortfarande gäller:

– Ah yes, we like to include ’found sound’, plus I do a lot of background stuff with strange noises and so on. A lot of things which sound like samples or sound effects are really me, whether they sound like vocal samples or just weird sounds.

– The part you’re referring to is actually someone carving glass, which I found when I was out and about in America when I was over at Mick’s for the recording. We’re always coming across things we think sound amazing and get excited about, other people probably think we’re a bit strange, but that’s just how we are.

– While we were away a week or so ago I actually found a few recordings of various things on my computer and played them to Mick. A couple of them I had no idea where they’d come from and Mick said ’are you sure you didn’t actually go to hell?’.


Anaal Nathrakh blir idoler med nya låt

28 augusti, 2014


Anaal Nathrakh släppte igår kväll ett smakprov i form av låten Idol, och det låter som Anaal Nathrakh ska låta – även om just detta är mindre programmering och mer uppkavlade ärmar än övriga låtar på albumet. Lyssna och mys. Desideratum släpps 28 oktober.

Anaal Nathrakhs nya album har fått en titel

20 augusti, 2014

Nåt mer som önskas?


Anaal Nathrakh har lämnat allt material till Metal Blade, inklusive omslag och annat tjafs som ingår i ett släpp. Bandets nästa album heter Desideratum, vilket betyder ungefär ”önskemål”. Lite lam titel, det finns förmodligen en annan idé kring namnet som jag inte fattar.

Nästa vecka får vi reda på releasedatum och då kommer bandet även strömma första spåret. Oh. My. God.

Bara Metal har intervjuat Anaal Nathrakh vid flera tillfällen, senast inför deras hittills enda Sverige-spelning, när bloggen passade på att fråga varför bandet så sällan spelar i vårt härliga land:

”You go where the shows are – that’s not to say there are no shows in Sweden; of course there are – but our agents have never come to us with a show in Sweden before.”

Läs hela den intervjun här.


Anaal Nathrakh otroligt klara med nya albumet

27 februari, 2014

Dat tease.


1885 personer med facebookkonton kan inte ha fel. Exakt så många klickade ”gilla” när Anaal Nathrakh gick ut med följande besked i veckan: ”It is done.”

Gissningsvis kommer nytt album typ oktober 2014?

Glädje och gamman, Anaal Nathrakh spelar in nytt!

16 oktober, 2013

Hyperproduktiva duon Anaal Nathrakh har skrivit följande på Facebook:

”Mick Kenney is now recording The 8th full length Anaal Nathrakh album at his studio in Orange County.”

För er som hunnit glömma Vanitas, här är en hälsning från albumet:

Bara Metal i Prag: Tortyrmuséet i bilder

19 april, 2013

Tortyr. Att frivilligt utsätta en annan person för oacceptabel smärta och lidande. Ofta i flera dagar innan döden träder in. Ofta för att skada någon för resten av livet.

Anaal_Nathrakh_-_Passion_(2011)Det är vedervärdigt. Men vedervärdiga saker i vår historia ska inte gömmas undan och glömmas bort – det ska fram i ljuset så att vi lär oss att inte göra om misstagen, därför finns det heller inget absurt i ett tortyrmuseum, tvärtom.

Men jag skulle så klart aldrig skriva på Bara Metal om mitt besök om det inte var för att just detta museum besöktes av Anaal Nathrakh och ledde till att omslaget till Passion ser ut som det gör.

Och … att tortyr är ett återkommande tema i metal har också slagit mig. Två enkla exempel: 1. titeln på Cannibal Corpse tolfte studioalbum. 2. Texten till King Diamonds The Trial (Chambre Ardente) från The Eye (1990):


Anaal Nathrakh: ”You go where the shows are”

5 mars, 2013

anaal-nath-band-2008Inför spelningen på House of Metal intervjuade jag mitt favoritband Anaal Nathrakh för Folkbladet. Här kan ni läsa recensionen av spelningen – låter som något man för alltid kommer att gräma sig för att man missade.

För en sån intervju ställer man mängder av frågor, här är några av dem som inte fick plats i artikeln. Sångaren Dave Hunt står för svaren:

One show in ten years – why don’t you play more often in Sweden?

– It’s just one of those things, rather than a matter of choice. You go where the shows are – that’s not to say there are no shows in Sweden; of course there are – but our agents have never come to us with a show in Sweden before.

– And otherwise it’s not as if bands can simply decide to turn up somewhere. I can see why fans might get the impression it’s a conscious decision for bands to either play or not to play in a given country or area, but it really doesn’t work like that. Hopefully there’ll be more after this, or at least I’ll have a more concrete answer to that question, haha!

 To your recent live shows, I think you added three songs from Vanitas to all the incredliby great songs you usually play live. I mean, you have a lot of fantastic tracks to choose between. So, how do you decide upon which songs you should play when the alternatives are so many.

– With great difficulty. You have to factor in what works well live, what you enjoy playing yourself, what people want to hear, trying to include a decent mix from different albums and so on.  When we record albums, we’re quite firm about the fact that we will make the album we want to make. And we’re pretty intolerant of people trying to tell us what we should or shouldn’t do.

– But live, we appreciate that people have paid money, and often waited some time for the show.  So we try to take account of that along with all the other considerations, rather than play whatever we feel like, as some bands I’ve seen have done.  So you won’t get just the new album from start to finish, though obviously there’ll be songs from it, but neither will you get exclusively old stuff, or only the slow songs or whatever. Bottom line is we try to make the set a satisfying experience once all the rage and screaming have stopped.

The Blood Dimmed Tide from the new album Vanitas – is that taken from Yeats? What is that song about?

– Yes, the title’s from the poem. It stuck in my head ever since I heard the line ‘And what rough beast, its our come round at last, slouches towards Bethlehem to be born?’. So I found the whole text and thought it was fascinating.

– If you read Wikipedia it’ll tell you that it’s to do with a sense of fearful confusion about what would happen in Europe after the war, and that may well be right. But to me, a lot of it seems less time-related – I can see it as an allusion to almost any time. An ominous feeling, and a sense that there are symbols and visions just outside of our comprehension is part of the human condition.

– Whether anything bad will actually happen or whether there are such things as portents and visions is irrelevant. The empirical can influence but never replace the experiential – for example despite being an atheist, I find religion fascinating, and we use images and so on from it in our songs. The atmosphere captured in that poem is part of our experience of the world, and for me it’s a big part.

Bonus question – that song was named Pulvis et Umbra Sumus on the promo. Did you change the title?

– That was the ‘work in progress’ name we gave the song before we finalised the titles – Candlelight just took the promo song names from the mp3 versions we sent them before we’d finished everything off.

– But it still relates – part of the reason I think might be behind why the Yeats poem’s resonance is that we are all going to die one day. Ultimately, all we are is dust and shadows.

Carved glass, angry fans and noises from hell – an exclusive interview with Anaal Nathrakh

6 december, 2012

VanitasVanitas. Album of the year. Bara Metal got an interview with David Hunt [vocals, noises] in order to get to know something, anything, behind the release and the great songs:

The summer of 2011, just two months after Passion was released, you announced via Facebook that you were ”writing new songs.”  Were you disappointed with Passion?

– No, we weren’t dissatisfied with it at all – you just have to remember that by the time an album comes out, it’s quite a long time after the band has finished the recording. So when we put that message on the internet, it was a year or more since we’d written any new material.

– Right now, although Vanitas has only just come out, we recorded most of it a year ago, and we’re thinking about what to do next. It’s just part of the business of putting albums out that they take a while.

Were you disappointed with its response from your fans?

– We’re perfectly aware that some people didn’t find Passion to be among their favourite Anaal Nathrakh albums, but a lot of other people thought it was great, and we have a different persepctive – it was what we wanted to do at the time, and so in that respect it was very successful from our point of view. But the facebook thing was nothing to do with that either way, it’s just how things work.

And then, in August 2011, you wrote ”What would you most like to hear on The next Anaal Nathrakh record?” Did those answers affect Vanitas in any way?

– Not really, it’s more a case of simply wanting to know the answer to that specific question. Especially given that the answers were largely what we expected.

– We were on tour in Canada recently and I asked a few people what they thought of the election result in their neighbour to the south. Half the time people bristled because they didn’t want some political lecture, but I really was just interested in if they thought it was good or bad. No further than that.

– And the facebook question was similar. We’ll still do whatever it is we wanted to do, this isn’t music composition by focus group. But we’ll know a little more about how that matches up with what people were expecting.

Vanitas – album of the year if you ask me – was almost finished already in september 2011. Then it took a year to be released. Why is music business that slow?

– Well, part of that was down to us. We spent a much longer time than usual fiddling with the production et cetera to get it exactly how we wanted. There were lots of candidate versions that we ultimately rejected for one reason or another, much more so than for our previous albums.

– So although everything was mostly recorded by the end of last year, it wasn’t actually finished until some time into 2012. And then there’s the fact that when you hand an album over to a record company, they have to work out an appropriate window in their release schedule and so on.

– Given that our previous album only came out last summer, Candlelight weren’t eager to put anything out before a year or so after that. So it all took a while. But once it was out, it still sounded absolutely fresh and current, so I think we did a good job.

Have you started writing new songs for next album as well already?

– We’ve got ideas floating around, but no actual songs written. That’s not to say we won’t have a substantial body of new material quite soon though, because of the way we write.

– We get odd ideas here and there for quite some time, but then it’s as if an internal switch flicks on and then everything comes out very quickly. So Mick could probably have an album’s worth of music in a few weeks’ time, but it wouldn’t be his best work because at the moment we’re in the recharge period still. We haven’t quite reached critical mass yet.

So many songs, so many sounds on Vanitas. Like the blowing/whistling sound you hear on Feeding the Beast [1:25-1:40]. What is that mean sound?

– Ah yes, we like to include ’found sound’, plus I do a lot of background stuff with strange noises and so on. A lot of things which sound like samples or sound effects are really me, whether they sound like vocal samples or just weird sounds.

– The part you’re referring to is actually someone carving glass, which I found when I was out and about in America when I was over at Mick’s for the recording. We’re always coming across things we think sound amazing and get excited about, other people probably think we’re a bit strange, but that’s just how we are.

– While we were away a week or so ago I actually found a few recordings of various things on my computer and played them to Mick. A couple of them I had no idea where they’d come from and Mick said ’are you sure you didn’t actually go to hell?’.

Anaal Natrakh_band2To Spite the Face – what is the story behind the song’s development, like the genius clean guitars during refrain?

– Well, strangely enough I asked Mick about that and the answer he gave was pretty much what I expected. You see, he writes everything extremely instinctively. So his answer was ’it sounded right at the time, same as every other song’. Might not be the most satisfying answer for someone looking for insights into how t write songs, but as far as we’re concerned it’s nonetheless precisely the correct answer.

The last song A Metaphor For the Dead is so beatiful – the guitar melody is a perfect outro, even fading out. Tell us how that came about!

– Thanks, I’m glad you liked it. Unusually enough, that was an idea I had. For reasons I don’t want to go into, I wanted to do something based around part of an opera aria called Vesti La Giubba, so I found a translation of the lyrics and changed them to reflect what I wanted to say, and explained it to Mick, who wrote the song around that chorus.

– It didn’t originally fade out as it does on the album, but when we were mixing it I said I’d like it if it faded out with a load of reverb so that it seemed to drift off into oblivion. I think it came out really well, a lot of people have mentioned the song to me, so I’m very pleased with the result.


Intervju med Anaal Nathrakh: ”Hälften av de jag frågade reste ragg så fort frågan kom”

5 december, 2012

Anaal Natrakh_band2Årets album 2012. Så kan man sammanfatta Vanitas. Det kommer från bandet som började sin bana med black metal, och sedan lyckades hitta en egen nisch bland alla genrer som snurrar runt. Anaal Nathrakh har i Vanitas dels överträffat sig själva jämfört med sin föregångare (som var 2011 års album), dels återigen släppt musik ovanligt snabbt för att vara den här sega branschen. Alla övriga band hinner bara dra på sig strumporna på morgonen medan Anaal Nathrakh på samma tid skrivit tio nya låtar.

Bara Metal har intervjuat David Hunt [sång, oljud]. Han förklarar varför det har gått så kort tid mellan de senaste släppen, han berättar om fansen som surar till när han blir nyfiken och, ja, så tjötar vi lite om Årets album också:

I maj 2011 släppte ni förra albumet Passion. Två månader senare skriver ni på Facebook att ni ”skriver nya låtar”. Var ni besvikna på hur Passion togs emot av era fans?

– Vi är helt på det klara med att vissa människor inte håller Passion som deras favorit när det kommer till Anaal Nathrakh, men många andra tyckte den var svinbra, och det är helt enkelt olika sätt att se på saken. Det var den musiken vi ville göra just då, och med tanke på det var det ett väldigt framgångsrikt album för oss.

Var ni på något sätt missnöjda med albumet?

– Nej, inte alls. Du måste tänka på att när ett album kommer ut, så har det gått ganska lång tid sedan det spelades in. Så när vi skrev så på nätet att vi jobbade med nya låtar, då hade det gått ett år sedan vi hade gjort något nytt material.

– Just nu till exempel, även om Vanitas bara precis har kommit ut, är albumet redan ett år gammalt för oss, och vi funderar på nya grejer. Det är så det fungerar.

Så varför är musikbranschen så himla seg?

– Det är delvis upp till oss själva. Vi la mycket mer tid på själva produktionen och annat för att få det exakt som vi ville ha det. Det fanns massa alternativa versioner av låtarna som vi till sist dumpade, mycket mer än på tidigare album.

– Så även om det mesta var inspelat i slutet av 2011, så var inte albumet klart förrän en bit in på 2012. Och sedan kommer den där biten då du lämnar över ett album till skivbolaget, de måste hitta en perfekt lucka i sitt release-schema när det kan släppas och så vidare. Med tanke på att vårt förra album komma ut redan förra sommaren så var Candlelight inte särskilt sugna på att släppa nytt album innan det åtminstone gått ett år efter förra releasen.

– Men så fort det släpptes så lät det fortfarande fräscht och aktuellt, så jag tycker vi gjorde ett bra jobb.

VanitasSenare frågade ni fansen hur de ville att nästa album skulle låta, det vill säga Vanitas. När ni ställer en sån fråga – bryr ni er om svaren? Har de någon betydelse?

– Nej, inte egentligen. Vi ville bara höra deras svar. Och svaren var precis vad vi förväntade oss. Vi turnerade i Kanada nyligen och jag frågade några där vad de tyckte om valresultatet från deras granne i söder [USAs presidentval].

– Hälften av de jag frågade reste ragg så fort frågan kom. De ville inte ha några lektioner i politik, men jag var faktiskt bara intresserad av att veta om de tyckte resultatet var bra eller dåligt. Inte mer än så.

– Likadant när vi frågade fansen på Internet hur de ville att nästa platta skulle låta. Vi gör vad vi vill oavsett svaren, det här handlar inte om riktad musikkomposition. Men vi får större koll på hur vår musik fungerar i jämförelse med vad fansen förväntar sig.

Har ni börjat skriva nytt?

– Vi har några idéer som svävar runt. Vi jobbar på ett speciellt sätt, så det skulle kunna innebära att vi har en hög färdiga låtar tämligen snabbt. Vi har fått lite idéer här och där sedan ett tag tillbaka nu, och när den där inre strömbrytaren plötsligt slås på så går det sedan väldigt fort.

– Mick [Kenney – gitarr, bas, trumprogrammering] skulle alltså kunna ha ett album klart inom några veckor, men det skulle inte vara hans bästa för just nu laddar vi fortfarande batterierna. Vi är inte på topp ännu.

Så många bra låtar och så många skumma ljud instoppade här och där på Vanitas, så som det där underliga blåsljudet som hörs i Feeding the Beast [1:25-1:40]. Vad är det vi hör?

– Ah, just det, vi gillar att leta upp och slänga in olika ljud – vi kallar dem för ”found sound” – plus att jag själv gör massa bakgrundsbröt och annat. Mycket av det som låter som olika småljud eller samplingar är faktiskt mig lyssnaren hör, oavsett om de låter som röstsamplingar eller underliga ljud.

– Det ljud som du syftar på är faktiskt någon som skär i glas, som jag hittade när jag reste runt i USA, alltså när jag var hos Mick för att spela in skivan. Vi stöter alltid på saker som vi tycker låter fantastiskt och blir lyriska av, andra människor tycker nog vi är lite underliga på grund av det, men det är såna vi är.

– När vi var ute nyss på turné ihop hittade jag lite inspelningar jag gjort i min dator och spelade upp dem för Mick. En del av dem minns jag inte ens var jag fått dem ifrån, och Mick sa: ”Är du säker på att du inte for till helvete?”

To Spite the Face – hur kom låten till?

– Lustig nog har jag frågat Mick samma sak, och han gav mig det svar jag förväntade mig. Det är nämligen så med Mick att han skriver allt väldigt intensivt. Så han svarade: ”Det lät rätt just då”.

– Det är så klart inte det roligaste svaret för någon som vill ha insyn i hur vår musik kommer till, men detta till trots är det precis så det går till när vi skapar musik.

Sista låten, A Metaphor For the Dead, är otroligt vacker. Gitarrmelodin är det perfekta outrot. Kan du säga nåt om den?

– Tack, väldigt kul att du gillade det. För ovanlighetens skull är det faktiskt min idé. Av en anledning jag inte har lust att gå in på så ville jag göra något baserat på en operaaria som heter Vesti La Giubba, så jag hittade en översättning av texten, ändrade orden så att det passade vad jag vill få fram och visade det för Mick, som byggde låten runt den refrängen.

– Låten fejdar ut på slutet, så var det inte från början, men när vi mixade så sa jag att jag ville att det skulle tona ut med rejält mycket reverb så att det liksom flöt ut i intet. Jag tycker det blev väldigt bra, många har pratat med mig om just den låten, så jag är väldigt nöjd med resultatet.


Anaal Nathrakh släpper mästerligt album

25 september, 2012

Jag har lyssnatVanitas, alltså nya Anaal Nathrakh, och gillar vad jag hör väldigt mycket. Det här albumet är uppe i toppen och slåss med In the Constellation of the Black Widow och Eschaton. Första smakprovet har hittat ut på Youtube. I consil you because is very good.