Mia Wallace har fått sparken från Abbath – och från Triumph of Death

28 januari, 2020

???

Det går snabbt ibland. I december försvann Mia Wallace hastigt från Tom G. Warriors band Triumph of Death (som spelar Hellhammers musik live), och ingen mer än hon och bandet lär veta varför. Plötlsigt var det bara en ny basist i bandet. Tom G. Warrior har dessutom nyligen hoppat av bandet Niryth som Mia Wallace också var en del av. Minst sagt underliga tillfälligheter.

Idag berättade Mia Wallace att hon också har fått sparken från Abbath – utan att förstå varför. Hon skriver så här på sin facebooksida:

It is with sadness I have been forced to part ways with Abbath. It has been a challenging but exhilarating/exciting time and I am proud of my contribution to the Outstrider album, the concerts, the videos for Harvest Pyre and Hecate and the visuals and promotion of the band in general. For me, being a part of Abbath was a dream come true and I can say with my hand on my heart I have been loyal to the team and to Abbath himself. Everyone can see this from the Argentina concert where I stood on the stage until the bitter end. I have not always agreed with certain other people in the Abbath camp and I have given my opinion honestly without anger or negative intent.

Unfortunately not everyone can take this.

I am disappointed that none of my former colleagues have contacted me in this process except for the five minute phone call from Abbath’s manager in which I was told I would no longer be needed.

I was told not to contact anyone in the band. The explanation for this had no substance and just made more questions and confusion for me.

Up until then I had been preparing for the European tour as I had been told to do. I had to cancel other plans, and get time off work for the tour which I spent much time preparing for.

I am truly grateful for all the support from the fans, media, everyone at Season of Mist and collaborators of Abbath!

Thank you so much! It means everything to me in this difficult time.

I also wish only the best for Abbath whom I will always admire as an artist and thank him for the opportunity he has given me. Now I shall focus on my next step. Several very interesting new projects are in the works. I promise you have not heard the last of me.

Reed Mullin fick sälja sitt hus för en knäoperation

28 januari, 2020

Tufft liv.

Corrosion of Conformitys Reed Mullin är död. Under sina sista år var han under isen på grund av alkoholism, och ersattes under spelningarna av bandets trumtekniker John Green. Som om inte alkohol förstörde nog för hon, så hade han dessutom under en tid ett dåligt knä som gav honom konstant smärta.

Under 2018 lät han dock operera sig, men att göra en sån sak är inte samma som i Sverige, och i april samma år skrev han följande på sin facebooksida:

If you live near Raleigh & are a little bored this afternoon.. Come see my Open House at 3pm – 5pm today Saturday the 21st. Nice looking place at 806 West South St, Historic Boylan Heights downtown Raleigh. Need to sell that mug to pay for my knee replacement surgery.
Thanks y’all – Hope to seeya there!

Han var, trots att han var petad från bandet inofficiellt, trogen Corrosion of Conformity och pushade för bandet så fort de övriga ihop med John Green stack ut på turné. Stor respekt för det. Vila i frid, Reed Mullin.

 

Vader chockar och kräver respekt med ny låt

27 januari, 2020

Sexton album!

Vad kan man säga om Vaders senaste låtsläpp? Stabilt, kort och levererad så som den ska levereras. Nästan lite väl kort, men varför inte?

Vaders sextonde (!) album släpps via Nuclear Blast och kommer ut i maj 2020.

Absu lägger ned – bandet upplöses

27 januari, 2020

En kulturskatt går i graven.

Proscriptor McGovern, sångare, trummis och bandledare i Absu, har meddelat att Absu numer sänker volymen för gott. Bandet gav ut sex fullängdare, utdrygat med mängder av splittar och ep från 1992 till 2018.

Senaste fullängdaren Abzu kom 2011, och har mest följts upp av kompilationer och gammal musik i nya kläder (rereleases). Bandet turnerade visserligen flitigt 2016 och 2017, bland annat i Europa, men Proscriptor McGovern har alltså inte lyckats få ihop ett nytt album på snart ett decennium – särskilt tråkigt eftersom bandet bara kom fram till del II i en trilogi – Absu (2009), Abzu (2011) och Apsu (aldrig släppt – aldrig inspelat?). Så här skriver Proscriptor McGovern på Facebook:

After meager deliberation and zero remorse, I have decided to dissolve ABSU after three decades of existence. Collectively and universally speaking, this decision is finite due to insoluble circumstances, which has led to this ultimate result. No amount of time, exertion, formula or fashion can alter my verdict.

Absus senaste tid i rampljuset var mellan gitarristen Vis Crom, numer Melissa Moore, och McGoverns reaktion på att ha en transperson i sitt band. Den draman kan ni läsa om här, hos Brooklyn Vegan.

Fyra sångare på fyra år – Sacramento-band innehar tämligen tråkigt rekord

26 januari, 2020

Flest sångare vinner?

Jag ber om ursäkt att detta är en typ gammal nyhet, men jag har helt missat det och det är lite för galet för att inte nämnas: Power metal-bandet Helion Prime har lyckats med något de flesta band förmodligen drömmer mardrömmar om – fyra sångare på fyra år. På ep:n The Drake Equation (2016) och självbetitlade debutalbumet ett år senare sjung Heather Michele Smith – som nu för tiden enbart sjunger i Graveshadow.

På singeln Remnants of Stars (2018) fick Kayla Dixon förtroendet – men det blev bara en singel. Hon koncentrerar sig numer fullt ut på uppdraget som sångerska i doom metal-bandet Witch Mountain.

Så kom 2018, och in kom plötsligt en manlig sångare, Sozos Michaels, som spelade in uppföljaren och fullängdaren Terror of the Cybernetic Space Monster. Kanske gjorde det att bandet förlorade lite av sin persona, och kanhända var det därför han försvann? För numer, sedan förra året, heter bandet senaste och fjärde sångerska Mary Zimmer. Och vi får väl hoppas att det stannar där, för fansens och Helion Primes skull. Lyssna på Mary Zimmer i videon ovanför.

Grym tragik från grekiska Kawir

25 januari, 2020

Fyrtionio knivar.

Årslistorna från 2019 har knappt hunnit svalna förrän 2020 drar igång, och grekiska Kawir inleder året med att visa att bra metal alltid har många järn i elden. På Αδράστεια (Adrasteia) handlar texterna om kvinnorna i den grekiska mytologin. Omslaget skildrar mordet på Pelias, som dödades av sina döttrar – de hade blivit lurade av Medea att stycka sin gamla pappa och slänga honom i en magisk gryta för att göra honom ung och stark igen. Lättlurade tjejer, får man väl säga.

Lika tragiskt är inte Kawirs åttonde fullängdare – tvärtom. Detta är riktigt bra och kommer att hålla länge. Favoritlåt: Danaides – om de femtio systrarna som alla utom en dödade sina män på bröllopsnatten.

War Dogs hugger till döds på debuten

23 januari, 2020

Metal pesado.

Spanska War Dogs får en del uppmärksamhet för sitt debutalbum Die by my Sword, som kom ut i mitten av januari via Fighter Records. Gillar du traditionell heavy metal – och är du öppen för väldigt ren rensång – kan detta vara din grej. Typ en matsked Iron Maiden, en deciliter Manilla Road och så vidare med banden War Dogs själva refererar till. Klicka vidare till bandcamp för att bli klokare.

Min favorit? Castle of Pain.

Cattle Decapitation åker på världsturné – hoppar över Sverige och tvingas förklara varför

18 januari, 2020

Men dyker upp i metropolen Slagelse i Danmark.

82210017_10156807586496517_7454437683813679104_o

Cattle Decapitation släppte 2019 års bästa album, och har sedan dess börjat spela och annonsera sin världsturné. Igår avslöjades alla datum för Europaturnén, och den sträcker sig från udda platser som Tel Aviv till Reykjavik – men inte ett endaste stopp i Sverige.

Faktum är Cattle Decapitation bara har spelat i Sverige två gånger, och dessutom ställt in en eller möjligen två spelningar i Sverige.

Hursomhelst – när bandet släppte datum och platser för Europa-turnén fick de till synes rätmätig sur kritik för att hoppa över Sverige, och svarade på Facebook så här:

It will never be a touring band’s responsibility/fault for where they do and don’t play. They can make suggestions, but ultimately its up to the BOOKING AGENT and their contacts.

Okej, fair enough.

We have been a band for over 23 yrs. We have played Sweden twice. We would absolutely LOVE to play there more but it seems to be a way out of the way territory for agents or some shit. I really dont know. I do know we always ask for Scandanavian countries and we never fucking get it. Last time we played Malmo with Suffocation at a fuckin ex-mosque. Show kinda sucked tbh but thats besides the point.

Öh, nej, det var inte en ”fuckin ex-mosque”. Alla som bor i Malmö kan nog ana att Cattle Decapitation syftar på Moriskan, en nöjeslokal som byggdes redan 1901, långt innan det fanns ett större behov av moskéer i Malmö. Mycket riktigt spelade Cattle Decapitation där 2016.

Bandet skriver vidare:

Please reconsider who you point the finger at when you are angry about a band’s tour routing. If the band is a signed, touring act, they’re 99% of the time NOT doing it themselves and are booked by an agent. The angry posts get really annoying and we like to think our fans are on our side, not the opposite.

Men upp med hakan! Amerikanarna kommer ganska nära Sverige, eftersom det bär av till Slagelse i Danmark.

Eh, vart? Slagelse?! Var fan ligger det? Och varför just där och inte i Köpenhamn? Jo, en snabb koll på Google avslöjar att Slagelse ligger på östra Själland (och det är inte helt omöjligt att ta sig dit via bron, men långt). I samma facebooktråd förklarar sedan ett danskt fan varför det just blev Slagelse: ”The Slagelse-people are trying to establish Slagelse as the Metal Capital of Denmark, which is probably why they are pretty aggressive about getting bigger bands in…”

L.A. Guns – världens mest soppiga rocksoppa just nu

13 januari, 2020

laguns

Så du tycker det är komplicerat med två Batushka? Med två Entombed? Eller två Queensrÿche? Vänta tills du hör om L.A. Guns – bandet som ville bli Guns’n Roses men som bara blev pubbandet du tittar på nere på lokalpuben. Men även om det är ett gärdsgårdsband så finns det pengar i varumärket ”L.A. Guns”.

Tracii Guns, som hoppade av sitt eget band 2002 (eller gjorde han det?) blev en del av Nikkis Sixx band Brides of Destruction samma år. Eftersom det bandet floppade totalt, bildade Tracii Guns ett nytt L.A. Guns. Problemet var bara att hans gamla L.A. Guns fanns kvar – sålunda två L.A. Guns:

Ett L.A. Guns där sångaren Phil Lewis (medlem sedan 1987) ansågs vara bandledare/frontfigur.

Ett nybildat L.A. Guns där den avhoppade grundaren Tracii Guns höll i rodret.

I Phil Lewis version var Steve Riley (ex-Keel, ex-W.A.S.P.) en stabil trummis som hade varit med i bandet sedan 1987, med ett kort uppehåll under mellan 1992-1995.

Alla dessa tre anses vara en del av L.A. Guns klassiska uppsättning från slutet 80-talet.

Snabbspola till december 2016. Då lämnar Phil Lewis sitt L.A. Guns, och lämnar alltså Steve Riley i sticket, för att gå i armkrok med Tracii Guns i hans version av L.A. Guns. Nu har vi alltså fortfarande två L.A. Guns, men under helt olika förutsättningar:

Ett L.A. Guns där trummisen Steve Riley utgör kulturbärare, som det heter, alltså är den medlem som varit med längst (sedan 1987) i bandet – Riley har credd.

Ett nybildat L.A. Guns där grundaren Tracii Guns och klassiska sångaren Phil Lewis plötsligt är bästa vänner. Dessa två har myyycket credd. Mycket mer credd.

Och nu, enligt Metal Sludge, har Tracii Guns slagit näven i bordet – han har dragit Steve Riley inför rätt med en så kallad ”Trademark Infringement.” Lite sent påkommet kanske? Eller ska man säga: Det var på tiden!

Hatbok över heavy metal fortfarande aktuell

12 januari, 2020

Sluta lyssna på denna skitmusik!

51EQ7HcwAdL._SX373_BO1,204,203,200_

Någon gång under 1985 började den nyblivna kristna fundamentalisten Jeff Godwin skriva en bok. Inte bara det. Han skrev sanningen. Han hade själv, bara några år tidigare, upplevt rockens negativa sidor. Resultatet blev The Devil’s Disciples: The Truth about Rock Music. På Amazon presenteras den så här:

”In the pages of this book, Godwin rips away the curtain of lies, ignorance and misconceptions about modern Rock music that have puzzled parents for too many year. As a powerful teaching tool in the home or in the church, ”The Devils Disciples-The Truth About Rock” finally gives parents the best researched and most up-to-date information about Rock & Roll and Heavy Metal music to be found anywhere. For young people not afraid to face the truth, this book shows the Satan-worshiping world of Rock in all its sick and deceitful glory.”

Det fina med detta är att boken tydligen fortfarande är aktuell, att döma av kommentarerna på Amazon:

This book is well written and well researched. My wife and I both come from back grounds of attending these concerts in the past. I can assure you he is telling the truth in this book.

Kanske kan det bli en fin present till den där kompisen du har som behöver bli räddad?