Accepts ex-sångare i pajkastning med forna solobandets medlemmar

3 september, 2019

Ducka.

SONY DSC

Saker händer i den gamla världen där de gamla rockmusikerna fortfarande rockar som om det var 1989. Någon som minns David Reece, sångare i Accept när bandet gav ut det mindre populära albumet Eat the Heat och sedan dumpades när Accept gick i dvala?

Han gav nyligen ut ett soloalbum ihop med ett gäng danska musiker, bland andra gitarristerna Marco Angioni och Martin J. Andersen. Marco Angioni är i sin tur producent och äger en studio.

Nånstans på vägen har David Reece dessa gått skilda vägar. Och sedan har något hänt, oklart vad, men den 30:e augusti uppdaterade Marco Angioni sin facebooksida så här:

I kept quiet for now, but if someone is lying about my performance as a musician -basically ruining my possibilities of finding a professional band to play in- just for making himself look good and ”pro”, what should I do?

Denna ”someone” kan ni säkert lista ut vem det är. Marco Angioni får stöd av alla sina kompisar, bland annat Martin J. Andersen som lovar följande:

You are not alone in this situation. You and I did the high work for this individual, doing everything in our powers to please him, even facilitating his trophy tour. We both know he’s lying his ass to pieces.
I’m preparing a massive post on this “man”, calling out him and his bullshit. I Will not tolerate this kind of crap. Its time the World gets the truth…

Hans ”massive post” är numer borta från Facebook, och jag har ingen aning om vad den tog upp, men David Reece svarade med ett långt inlägg på sin egen facebooksida där han försvarar uppoffringar och kostnaderna för en buy on-tour, för att ibland vara negativ…

Frustrations when tired, and stress are major factors and a daily part of traveling, playing and trying to get along with multiple people. But never! Never once was I volatile. Sometimes angry yes but doesn’t everyone feel angry at times? Being called nasty is an opinion and some are softer than others.

…och tar sedan upp ”appearance”:

Being a recovering alcoholic I now strive for a more healthy, groomed appearance and its totally normal to request the same of each band member. When someone isn’t helping themselves by eating at McDonald’s, drinking too much, smoking or doing drugs and are saying I promise to be better next time it doesn’t fly. Trust me I’ve been there before myself. But being the group leader I absolutely have the right to express my interests.

Till saken hör att David Reece verkar vara en trogen Donald Trump-supporter med allt vad det innebär: klimatet, vapen, nätmobba samma människor som Trump retar sig på och häckla muslimer. Marco Angioni är raka motsatsen. Och vem vet? Kanske var det det dansk-Trumpska bråket om Grönland som utlyste allt detta?

Annonser

Surgubbarna i Malsten släpper tung singel på vägen mot debutalbum

1 september, 2019

Grinigt humör = bra doom.

Från Malmö kommer doom-bandet Malsten, som du måste höra om du gillar doom tyngre än en cementmur som faller mot marken.

Bara Metal vet ungefär så här mycket om bandet: Innan sommaren släppte Malsten sin singel Torsion. Den föregår bandets debutplatta som släpps i början av 2020.

That’s it.

Men vi vill veta mer, och ställde några snabba frågor till basisten Andreas Svensson:

Hur bildades Malsten?

– Det hela började med att Fredrik ville spela i band igen efter nästan femton års paus. Han hörde sig för bland bekanta och bekantas bekanta om de kände för att spela riktigt slow and heavy doom. Efter ett års tjatande blev vi fem gubbar som drog igång 2015, och ganska omgående visade det sig att nästan alla ville olika saker, det blev inte så mycket doom om man säger så.

– Fredrik lackade ur, lade ner hela bandet och kastade ut samtliga, men lyckades få mig att bli kvar, jag var den ende som faktiskt ville spela långsam doom. Så vi harvade på och provade ett antal olika trummisar, men det fungerade helt enkelt inte.

– Efter nästan två års harvande på två personer, råkade jag berätta ingående om projektet för Joen, eller älta kanske är en mer rättvis beskrivning. Joen slog ner näven och sa: ʺJag spelar trummor!” Så han dammande av sitt gamla Orange-set, vilket visade sig fungera, och så började Malsten ta sin nuvarande form.

Och sångaren? 

– Han som sjöng i den tidiga femmanna-uppsättningen var med och provade några gånger, och det funkade bra, men han hade tyvärr inte tiden som krävdes för att kunna vara med. Så blev det jakt på sångare, och först i december 2018 hittade vi Manne och det visade bli den riktiga sättningen för Malsten. 

Hans röst gör att Malsten sticker ut lite extra.

– Ja, när vi andra sluskade runt med punk och hårdrock i ungdomsåren sjöng Manne mer jazz och folkmusik. Dessa influenser bidrar starkt till Malstens sound och Mannes röstkapacitet ger möjligheten att vekligen låta sången vara ett framträdande element. Detta ger ett eget uttryck till Malstens musik, då vi inte som många svenska doomband dränker sångspåret i effekter eller låter sången bli endast ett monotomt rytminstrument, såsom exempelvis brittiska Conan. Ett mycket bra band för övrigt.

Okej. Så det har varit mycket mycket slit, mycket letande och tagit lång tid. Det var inte så att ni träffades på en High on Fire-konsert och det sa klick, som många andra band brukar säga?

– Nej, men kul att du nämner High on Fire. De är ju väldigt tongivande i den mer stenade delen av doom-genren. Just den typen av doom-musik kan man säga tjänar som någon slags motviktsinspiration för Malsten. Sist jag och Fredrik var på ett High on Fire-gig gick vi innan första låten var klar. De ord vi bytte mellan varandra då hade det gemensamt att doom-musik måste vara mer intressant än så här. Halvtaskigt riff på halvtaskigt riff på halvtaskigt riff. Den typen av musik duger på sin höjd till att ha som bakgrunds-brus när man tvättar bilen. Musikaliskt är det däremot ungefär lika inspirerande som den där halvätna ostfrallan som du glömt längst bak i kylen i en veckas tid. Nej! Malsten måste vara, och är redan nu, mer än så.

– Matt Pike for president, inte på musikaliska meriter i alla fall. Hans politiska värv i övrigt vet vi inget om.

Vad kan vi förvänta oss av kommande albumet – hur många låtar och hur mycket är inspelat och klart? Har ni skivbolag eller är det independent?

– Du kan förvänta dig en tung matta av doom, där berättelsen om oförklarliga försvinnanden, en gammal kvarn och en galen mjölnare är styrande. Det vi kan avslöja är att vi ligger i förhandling med ett skivbolag, och som det ser ut nu kommer plattan att släppas tidigt 2020.

– Vilket bolag, vad som är klart kan vi tyvärr inte avslöja ännu. Men så fort vi kan och får, kommer vi släppa mer info om det på vår instagram, facebook och på vår kommande hemsida.

Vad är ert mål? Förutom att ge ut ett album?

– Just nu ligger stark fokus på nästa års platta, men framöver ser vi helt klart möjligheter att utveckla de koncept vi skapat. Utifrån storyn på plattan kan det byggas såväl fortsättningar, som spin-offs.

– En självklarhet är ju också att få presentera det hela för en publik i live-format. Detta utvecklar vi nu parallellt med färdigställandet av plattan. Snart kommer Malsten att synas även på live-scenen.

– Vi blev alla fyra mycket positivt överraskade av hur vår första inspelning Torsion faktiskt blev till slut. Så länge vi är nöjda med Malsten så fortsätter vi jobba intensivt. Vi har starka viljor och en tydlig vision av vad vi vill att Malsten ska vara – och inte vara.

Vad är det vi hör på svenska i Torsion? ”Kyrkoherden…” Svårt att höra. Vad är det?

– Jo, det är en uppläsning av ett telegram från kyrkoherde Aghardt, Silvåkra församling, ställt den 18:e november 1907. Meddelandet gäller den oroande nyheten att över hundra personer har avflyttat från socknen utan att vederbörligt tillstånd sökts hos församlingen. Kyrkoherden antar att dessa personer emigrerat utan tillstånd. Kanske kommer det fler svar när vår platta har släppts?

Det låter på er som om ni är fulla av tillförsikt, men jag har läst nånstans att ni är sura gamla gubbar?

– Att vi är sura gamla gubbar råder ingen tvekan om, Fredrik är äldst, grymt tjurig och gnällig, jag är inte äldst till åldern, men i sinnet, och fysiskt, och troligen den mest tjuriga och cyniska av oss alla. Joen är gubbe personifierad, gnällig och stel i kropp och själ. Manne är väl kanske den som är minst sur, men vi jobbar hårt för att han ska bli gnälligare och surare.

Malsten Studio Sickan

 

Unsane har slutat blöda – Chris Spencer vill göra avtryck med Human Impact

31 augusti, 2019

We’re fucked.

Italienska tidningen Equilibrium Precario var först med att knäcka nyheten som först i veckan nådde övriga världen – att Chris Spencer lämnar Unsane och koncentrerar sig 100 procent på Human Impact, tillsammans med bland andra Phil Puleo (Cop Shoot Cop och Swans) och Christopher Pravdica (Swans). Det betyder med andra ord att Unsane inte längre existerar som band.

Unsane turnerade runt senast förra sommaren, och som extranummer förekom Alleged från albumet Scattered, Smothered & Covered – ett album som ingår i Decibels Hall of Fame. Lyssna och gunga med.

Aura Noir säger tack och hej utan att tacka

29 augusti, 2019

It’s the end of the black thrash attack.

Norska Aura Noir uppdaterade sin Facebooksida så här i lördags:

Tonight was our LAST GIG. Thanks so hoobalooba superintendently extremefacely much to NOONE. PISS OFF!!!!!!!!!!!!!!!

Med andra ord finns inte bandet längre kvar bland oss. Missade du dem live, som jag, kan du ta igen det med inspelningen från Tyrant Fest 2018, med bland annat min egen favorit Shadows of Death vars nedstämda outroriff (en variant av introt) är ett sånt där riff som borde visas upp på alla kulturutställningar. Pure fucking black thrash attack.

Vastum äter upp sig själva – och det smakar fågel

29 augusti, 2019

Finger licking good!

Har jag missat något? Har nyheterna skrivit om störningen autofagi på sistone? Alltså – att äta sin egen kropp? Tre band har nämligen släppt album i år med låttitlar kring termen och fenomenet Autophagia: det mindre kända bandet Inferum från Belgien (se deras textvideo här), Devourment och nu även Vastum.

Av de tre är Vastum ett band som du snabbt borde rikta radarn mot, låten Reveries in Autophagia är top notch death metal. Detta är Kalifornien-bandets fjärde fullängdare, och förra året släppte Vastum dessutom en split med Spectral Voice. Albumet Orficial Purge släpps 25 oktober. Hela albumet verkar för övrigt kretsa kring autofagi att döma av låttitlarna.

Vastum kommer till Killtown Fest i september. I bandet ingår Leila Abdul-Rauf som för ett år sedan uppträdde i Matteuskyrkan i Göteborg med ett av hennes många järn i elden.

Alcest släpper nytt album i oktober – första låten ute

29 augusti, 2019

Och det låter bra.

Alcest släpper via Nuclear Blast ett nytt album i slutet av oktober. Spiritual Instinct blir fransmannen Neiges sjätte album, som de senaste tio åren har jobbat ihop med Winterhalter på trummor. De båda spelade tidigare ihop i Peste Noire. Jag antar att det gör Alcest till en duo.

Nya spåret Protection är hur som helst riktigt bra som ger lyssnaren mycket luft under vingarna, och det är läge att hoppas på något utöver det vanliga i oktober.

Devourment blir obscena på nytt album

28 augusti, 2019

Tillbaka. Igen.

Devourment har lagt ned hela bandet tre, fyra gånger, och varje gång vaknat upp till kaffet och kört igång igen. Den främsta och första anledningen till att splittras var att sångaren Ruben Rosas dömdes till fängelse, och lär ha suttit inne i två och ett halvt år. Varför? Ingen aning.

Bandet är också känt för att ha gjort en nyinspelning av ett album ett år efter att originalet kom ut – en nyinspelning som knappast var nödvändig, snarare onödig. Anledningen? För att nyförvärvade basisten Chris Andrews skulle spela få chansen att spela bas på albumet.

Nu är Devourment i alla fall tillbaka med sitt femte album Obscene Majesty, utgivet via Relapse Records. Gillar du brutal death metal? Detta kan vara din grej.

 

Abbath lanserade en tävling – Instagram blev lite roligare

27 augusti, 2019

”…end up in jail – ha ha ha”

20190827_171416 copy

Abbath, känd för att ha trillat i en backe, varit full, svarat ”end up in jail” i en intervju, varit full, vandrat i skogar, krabbat sig fram, gett skabbig sångröst ett aniskte och släppt väldigt mycket bra musik genom Abbath eller Immortal, har denna sommar förgyllt Instagram med en tävling, där fans ska sminka sig som – just det! Abbath.

Det har varit roliga bilder, tråkiga bilder, söta bilder, engagerade bilder, pretentiösa bilder och ofrivilligt roliga. Gå in på taggen #abbathfacepaint och se för er själva, eller nöj er med de fem som syns i detta inlägg.

20190827_171346 copy

20190827_171323 copy

20190827_171255 copy

20190827_171236 copy

Imprecation står emot lejon och leoparder

27 augusti, 2019

Kattbett.

Amerikanska Imprecation (betyder typ ”förbannelse” eller ”svärord”) släppte i våras sitt andra fullängdsalbum Damnatio ad Bestias via Dark Descent Records. Även om trummisen låter tveksam i vissa lägen, lyssna på ride-slagen i Temple of the Fouls Spirit, så är det mycket som drar upp det här albumet. Baptized in Satan’s Blood är till exempel en av mina favoritlåtar från i år.

Bandet har funnits sedan 1992, men bröt upp sex år senare bland annat för att inga skivbolag nappade och på grund av ”irreconcilable differences” som det heter när man helt enkelt inte kommer överens och irriterar sig på varandra.

Debuten kom så sent som 2013, men det är först med årets Damnatio ad Bestias som bandet på allvar dyker upp på radarn för den bredare dödsmetallmassan. Damnatio ad Bestias syftar för övrigt på romarnas dödsstraff/underhållning att låta ofta vilda stora katter slita, riva och bita ihjäl människor.

Krypts cirkulerar en tredje fullängdare

15 augusti, 2019

Dödsmetall från en skogsgrav.

Överst i min egen att höra-lista har Krypts legat sedan juni, och det går ganska snabbt att konstatera att finländarnas tredje fullängdare är en gravsten som dänger ned på bordet tämligen tungt. Bandet gör tydliga intryck – bra med andra ord.

Bandets medlemmar har beröringspunkter med bland andra Hooded Menace, Devouring Star och Gorephilia. Albumet Cadaver Circulation kom ut 31 maj via Dark Descent Records.