Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Bölzers första singel innehåller rensång, vissel och Carl Sagan-citat

5 oktober, 2019

Håller.

Bölzer har släppt första låten från kommande Lese Majesty som ges ut via deras eget bolag Lightning & Sons. Låten är nio minuter lång och förutom Bölzers karakteristiska gitarrsound bjuder låten även på rensång från sångaren Okoi Jones. Är du känslig för sådant så finns det ändå chans att du ska gilla detta, för det låter bra och det håller. Och dessutom balanseras det upp snyggt med mullrande sång på verserna. Kanske är sången lite för hög i mixen, de snygga riffen hamnar väl mycket bakgrunden.

Citatet i början av låten (”The trapdoor beneath our feet swings open. We find ourselves in bottomless free fall”) kommer från astronomen och agnostikern Carl Sagan, en man som förekommer en del inom metalsvängen, till exempel hos Nightwish, Allegaeon och Panopticon.

Annonser

Intervju – Monolord: ”Att man kan bli skrämd av en liten tjej som pratar om miljön är ju bara stört”

1 oktober, 2019

Ester Segarra

Monolord har släppt sitt fjärde album No Comfort och lyckats skapa en stoner/doom metal som väcker starka känslor – både musikaliskt och textmässigt. Bara Metal fick en intervju med sångaren och gitarristen Thomas Jäger.

Ni är fyra album in i karriären och har samma lineup nu som 2013 – hur kommer det sig? De flesta band tappar alltid nån på vägen.

– Tja, jag vet inte hur jag ska förklara det riktigt. Vi har en öppen dialog och försöker lösa saker direkt istället för att hålla tyst. Kanske det är anledningen. En annan är att vi har pratat om vad vi vill och alla vill samma sak.

Har du ett exempel på det? När ni behövde lösa något ?

– Jag har inget konkret exempel, tyvärr, men vi pratar om det mesta för att slippa missförstånd eller annat onödigt.

No Comfort har ni för första gången en producent, Kim Gravander – varför?

– Vi var lite trötta på att spela in allt själva i replokalen och vi ville utvecklas, göra något annat än det gamla vanliga. Kim är medproducent på skivan och det var också hans studio vi spelade in i. Vi ville väl även att det skulle låta lite annorlunda och visst det är en chansning att byta miljö helt men det blev ju rätt bra.

Trötta på vad? Hålla koll på teknik och ljud?

– Trötta på att replokalen är så liten och att det är saker överallt. Det andra har vi egentligen inga problem med.

Och vad har Kim Gravander tillfört rent konkret som ni inte kunde göra själva? Kortare längd på albumet?

– Det handlar inte så mycket om vad vi kan eller inte kan göra, det var helt enkelt miljöbytet vi var ute efter och ett par nya öron som hör saker vi inte hör. Vi spelade faktiskt in en låt till men vi i bandet valde bort den lite för att den inte riktigt passade vibben som helhet.

Vilken låt har ni slipat mest på tills den satt?

– Det är nog Alone Together. Från början var den som en klassisk Monolord-låt men blev nästan lite för lik Larvae. Så efter ett rep satte jag mig hemma och arrade om allt, lade på akustisk gitarr och synth. Jag fick direkt Pink Floyd-vibbar och körde på det.

Är övriga i bandet med på det? Att du bara gör om en låt – som kanske någon annan i bandet gillar?

– Jag gjorde om den för att vi alla tre kände att något annat behövdes och eftersom det var jag som gjort låten och hade projektet med alla filer i datorn så blev det enklast så.

Är det du som skriver all musik? Du kommer till replokalen med en färdig låt? Eller hur skapar ni era låtar?

– Det är precis så. Jag gör det mesta och jag kommer med mer eller mindre färdiga låtar. När jag är klar så lägger jag upp det i vår dropbox så Mika och Esben kan lyssna och sen i repan så spelar vi igenom det och ser hur det känns. Ibland arrar vi om i repan, ibland är låten exakt som jag skrev den, ibland känner jag, eller någon annan, att den inte håller.

– Jag menar, bara för att jag har skrivit en låt så betyder det inte att jag är den som propsar på att den ska vara med. Ibland är det jag som tycker att en låt inte blev så bra medan Mika och Esben älskar den. Dear Lucifer är ett exempel på det.

På tal om Larvae som du nämnde nyss. Ni närapå avslutar låten med ett fantastiskt episkt vackert arrangemang, för att tvärt vid 08:13 påbörja årets elakaste och smutsigaste outro-riff. Hur gick det där till?

– Jag kände att låten inte riktigt var komplett. Den kändes nästan lite för fin i sin ursprungliga form så jag kände mig tvingad att lägga till något riktigt fläskigt och smutsigt i slutet.

Albumet heter No Comfort. Finns det ingen förtröstan?

– Texterna handlar om att förlora någon man älskar, om cancer, att överleva i en post-apokalyptisk värld och en hel del om religion. Ta Larvae som exempel, där ber en äldre kvinna på sin mans dödsbädd om att han ska få leva, men han dör. Istället för att stå rakryggad och släppa sargen och stå på egna ben så väljer hon att tro att gud bara testar hennes tro och med det blir den tron ännu starkare. Det är riktigt tröstlöst i mina ögon.

Jag gillar särskilt texten i just Larvae, och på slutet av texten dyker albumtitelns huvudord upp – ”comfort”. Riktar sig texten till en speciell människa?

– Nej. Den riktar sig inte till en speciell människa på det viset. Det är ju en kvinna som jag visualiserat i huvudet men det är ingen speciell person. Jag tänker oftast texter i bilder, som om det skulle vara en film. Det är kanske därför videon till The Last Leaf blev så bra.

– I låten No Comfort så är det mer om när allt kraschar. Riktigt tröstlöst om en värld efter nästa världskrig eller när alla naturkatastrofer slår till samtidigt eftersom vi behandlar jorden som skräp.

– Men som avslutning på den här frågan så är kärnan att ibland är man så ledsen eller så uppgiven att det känns som att det inte finns något i världen som kan trösta en. Det är den känslan vi delvis varit ute efter.

Det där med att ”vi behandlar jorden som skräp”. Jag förstår att ni själva tar klimatförändringen på stort allvar. Men varför sitter svenska män i vår ålder och hånar en tonåring eller de som värnar om klimatet?

– Ja, att man kan bli skrämd av en liten tjej som pratar om miljön är ju bara stört. Men det är väl samma män som röstar på SD, skriver med capslock i Facebookgrupper om dyr bensin och som tycker att om man visar känslor så är man bög.

– Jag har inte så mycket hat inom mig men de där människorna har jag inte mycket till övers för. Om man skulle leva som hon lär, så skulle det betyda att ganska många människor skulle behöva ändra sin livsstil och det verkar inte många vara beredda att göra.

Angående omslaget – när sprang ni på Alexander Fjelnseths målning med ugglan? På Bohusläns museum? Och vad var det som fick er att fastna för det?

– Mika såg den målningen, antagligen på det museet, ett bra tag före vi spelade in skivan. Sen kom den bilden upp på tapeten igen och vi insåg att den passade perfekt till skivans vibb och tema.

Bland torn, tinnar och metal – Obsequiae släpper singel från nya albumet

29 september, 2019

Slottsmetall.

Obsequiae var ett av banden som hyllades på Bara Metals årslista 2015. Nu släpper bandet sin tredje fullängdare, döpt till The Palms of Sorrowed Kings, genom 20 Buck Spin. Och vet ni vad? Första singeln, Ceres in Emerald Streams, är så sjukt bra som kan kunde hoppas på. All den där medeltidakänslan av länsherrar och vasaller och ofrälse och furstar är där.

Guld och gröna skogar: En hyllning till den gröna loggan – och en kavalkad

29 september, 2019

På grön kvist.

0

En gång i tiden fanns det en WWF-brottare vid namn Killer Khan. Hans grej var att spruta en asian mist, grönt pulver, i ansiktet på sina motståndare (det fanns egentligen flera wrestlare med samma trick). Det såg ganska tufft ut. Det var ju… grönt.

Now, many many life times later, sitter samma fascination kvar för färgen grön. Grönt står för slem, träsk och patologisk avundsjuka. Det finns inte någon färg som är mer tilltalande på ett bandnamns logga än när loggan plötsligt dyker upp i just grönt – det sticker ut snyggt mot de mer säkra, neutala metalfärgerna svart, vitt, grått och rött som annars råder till 90 procent.

Bara Metal har samlat ett gäng gröna bandloggor att njuta av. Varsågoda, en kavalkad i slem:

Morbid_Angel_-_Domination

↑ På fjärde fullängdaren Domination gick Morbid Angel bort från sin röda logga till den slemmiga gröna loggan. Albumet innehåller en av Morbid Angels många bästa låtar: Where the Slime Live.

baest-dansemacabre

↑ Danska Baest visade var skåpet skulle stå redan på första albumet, men i ärlighetens namn kanske själva albumtiteln kunde fått en annan färg, eller placerats på annan plats.

9534399d45a4a583cdbc11b2bd3f0979

↑ Green man. Peter Steele. Type O Negative. Inget band är väl mer förknippat med grönt? Jo, kanske New York/New Jersey-bandet som kommer härnäst?

0f5e4b23fa0284d5af78e6ae1ee06b5e

Overkill la beslag på den gröna färgen redan på debut-EPn 1985 och behöll sedan samma färg i loggan fyra album i rad fram till och med The Years of Decay (1989). Perfekt snyggt. Bandets maskot Chaly har ju dessutom gröna ögon. Knappast en slump.

4042b3abb6a32e47a90fd44e5b44203b

↑ Inte en jättelyckad logga, inte ett jättesnyggt omslag på Forbiddens andra fullängdare. Men grönt.

775805

↑ En mycket bättre version av vad danska Baest försökte göra hittar du på Tomb Molds album från 2019. Perfekta färgkombinationer, och det är så klart den gröna loggan som gör det.

202236

Dragonforce. Ett tråkigt band. Men en grön logga.

354377

↑ Brutal death metal toppat med grönt. Dehumanized.

3006

↑ Svart i bländande ljusgrönt på Gorguts debut. Med ett omslag av Dan Seagrave. Från 1991.

400px-Thelegacy

Testaments debutfullängdare med klassikern Alone in the Dark. Självklart är den tunga stenloggan i grönt.

Exodus_-_Fabulous_Disaster

Exodus logga i grönt. Och blått. Ibland rött. Originalutgåvan består av en grön och röd logga, men genom åren har det skiftat. Combat records kassettutgåva (1989) var med loggan ovan, och den är onekligen snyggast.

704899

↑ Döpta efter ett vapen som skulle döda Godzilla insveper Oxygene Destroyer sin hittills enda fullängdare i färgen grönt.

612233

↑ Vid nyutgåvan av Sleeps Dopesmoker slog Southern Lords till med det här snygga omslaget – med en centrerad tydlig grön logga.

386338

Broken Hopes logga ser ut som en polisbricka. Gör sig snyggast i grönt.

393468-1

Municipal Waste känns som ett sånt där thrashband som borde göra låtar om frätande syra, gröna sjukhuskläder och kärnkraft.

fb_img_156893864513586689096.jpg

↑ Så snyggt. Grön logga, grön albumtitel. Allt centrerat. Inte långt från Tomb Molds släpp från samma år. Blood Incantation.

Decibels intervju med Richard Brunelle visar på tacksamhet, ånger och stolthet

28 september, 2019

”…sometimes people don’t realize what they’ve got until it’s too late.”

65fe8a3939dfd5d18470cb14652305d9

Igår natt, för min egen del precis hemkommen från Sinmaras och Svartidaudis gig i Malmö, möttes de flesta av oss vakna själar att Richard Brunelle hade gått bort. Han spelade på Morbid Angels två första fullängdare Altars och Madness och Blessed are the Sick, två album som formade death metal. Inte en särskilt dålig merit. Hans liv kantades av allt att döma också av drogproblem.

Decibel intervjuade honom när tidningen uppmärksammade Altars of Madness, runt 2006, och Bara Metal återger här de bästa och mest känslofyllda svaren från en bandmedlem som fick lämna skeppet mycket tidigt 90-tal:

Viken är din favoritlåt på albumet?

Brunelle: I’d say Immortal Rites, because it has a classic feel to it, a bigger-than-life feeling. It makes me feel likether’s more than just music. like it’s an expressions of the heavens.

Hade du repat tillräckligt innan du gick in i studion?

Brunelle: I was pretty much along for the ride. I was just in awe of Trey. Ha was a god, and I was doing everything I could to keep up with him at that time. I could have [kept up] if I was livning my life differently, but it was almot like being a running back for an NFL team, you know? You gotta totally work out every day. Trey has mescles in his arms that i couldn’t even begin to describe. In the time it’d take me to learn one song that he wrote, he’d write three more songs.

Är det något du idag vill ändra på när det kommer till Altars of Madness?

Brunelle: Well, one thing that I’d definitely change is that I would’ve worked a lot harder to stay with those guys. Those were some of the best times of my life, and sometimes people don’t realize what they’ve got until it’s too late. I am so honored to have been in that situation. I was given an opportunity to be part of history, and I am som thankful to Morbid Angel for giving me that opportunity.

Hämtat ur boken Precious Metal

Sijjin – nytt dödsband med medlemmar från Necros Christos

25 september, 2019

Helvetet.

I maj uppdaterade Necros Christos sin facebooksida med följande:

Since we got many farewell letters recently, we would like to give some clear facts about the future of NC.

We are still more than active, playing live shows for an incalculable time, even though we will not record another album. Domedon Doxomedon is the monolithic tomb, from which we still haunt the world with abysmal Death Metal.

Nu är det september och nu vet vi lite mer. Malte ”Mors Dalos Ra” Gerickes har fortfarande lust att skapa ny musik, dock inte som Necros Christos. Tillsammans med bland andra trummisen Iván Hernández (Necro Christos, Extinction) och gitarristen Ekaitz Garmendia (Extinction) har han gett ut EPn Angel of the Eastern Gate i digital release. Men inte under bandnamnet Necros Christos, utan under namnet Sijjin (arabiska, hämtat från Koranen – Sijjin är en plats långt ned i helvetet eller en bok med namn över de fördömda).

Jag antar att Sijjin ligger lite för nära Morbid Angel-döds och att bandet därför fungerar som ett bra utlopp för trions framtid. Bästa låten är Vorago of Adullam som luktar Trey Azagthoth hela vägen. I övrigt är det en rak linje av okej över musiken, men det stiger uppåt för varje lyssning.

En fysisk demokassett finns via Sepulchral Voice Records.

Bölzer släpper ny EP i november

25 september, 2019

Yes.

3540351548_logo

Ryktet säger att Bölzer är på gång med nytt material. Bandet ska ha en EP klar som släpps i november, fyra låtar lång. Albumet är döpt till Lese Majesty och släpps via deras eget bolag Lightning & Sons.

Bälzer är ett av mina favoritband, och det ska bli spännande att höra hur bandet har utvecklats sedan Hero – förhoppningsvis med samma ljudbild och samma aviga riff som gett dem ett namn.

Monolord finner ingen tröst – trots nytt album

24 september, 2019

I’m ruled by none but you’re forever my queen.

Monolord har släppt ett lika snyggt som elakt album i form av No Comfort via Relapse. Jag vill särskilt uppmärksamma texterna är förlösande bra, det är skönt med band inom den breda metalgenren som vill skriva om relevanta saker, och som i Monolords fall, förklätt i poesi.

LyssnaThe Last Leaf, och lyssna särskilt på det snygga slutet som ger gåshud ända in i märgen.

Omslaget är ett konstverk skapat av konstnären Alexander Fjelnseth och heter ”Delusions of grandeur”. Det hängde framtill januari i år i Bohussalongen i Bohusläns museum.

Alexander Fjelnseth skrev nyligen så här på Instagram om sitt verk:

I’ll start posting my recent paintings soon, but I figured I’d backtrack a bit with this one first. Some of you will recognise it as the cover art for [Monolord’s] new release. The original oil painting is available, currently hanging in our living room awaiting its forever home. More info AlexanderFjelnseth.com

Så vill du äga lite Monolord-kuriosa och ha en talking piece nästa vuxenfest? Besök hans hemsida och köp målningen.

Doombandet Altareth håller sig till det sanna källorna

24 september, 2019

Dualism.

Tunga riff vs. rensång. Mullrande trummor och fina melodier. Allting ihopklistrat med distat bas. Kanske kan det beskriva västkustska Altareths doom metal?

Bandet har i år släppt This Could Have Been Occult, en albumtitel och ett omslag som sticker ut. Bandet svarar så här angående…

…titeln This Could Have Been Occult:

– Den moderna världen är tömd på mening, vi behöver alternativ. Titeln anspelar på vår inställning till det tillståndet.

Och angående omslaget:

– Vi har valt motiv och färger med stor omsorg. Gult, rött och svart är starka symboliska färger med för vissa ett tydligt meningsinnehåll. Gult är exempelvis något som representerar det ”solara” eller upplysta tillståndet. Det är tydligt så att i vårt omslag ska man se detta som en relief i ett sammanhang där allt fler människor rör sig bort ifrån det upphöjda och mot det ”lunara” eller själslösa tillståndet. Detta illustreras närmast av det upplösningstillstånd som ansiktet på bilden visar. Människans rörelse bort från de sanna källorna kan bara leda henne mot upplösning och förvirring.

Cult of Luna fruktar gryningen på åttonde släppet

24 september, 2019

Sex år sedan Vertikal.

Cult of Luna är tillbaka med sitt åttonde album. Det har hunnit gå sex år sedan Vertikal släpptes, och däremellan hade bandet ett albumsamarbete med Julie Christmas på albumet Mariner.

Nya albumet A Dawn to Fear är drygt 80 minuter långt, och det är ärligt talat lite för långt för min smak. Vissa partier faller bara in i bakgrunden av lyssningen och först efter ett tag kommer jag som lyssnare tillbaka till musiken. Kanske är det meningen? Så är det dock inte med singeln Lay Your Head to Rest som håller fanan högt hela vägen – förmodligen för att det är albumets kortaste låt.

Men det är så klart en smaksak, och jag har bara börjat lyssna på detta album. Man får ge det tid.

Bandet har lagt upp en video med Q&A med sångaren och gitarristen Johannes Persson som ni hittar här, och en av frågor går in på ett ämne som ofta återkommer på Bara Metal – skrivprocessen, själva skapandet av musiken:

Which song was the most difficult to finish?

– There was one song that took me forever to find its way […]. With Nightwalkers I knew that I had a song, I just couldn’t finish it. I tried a lot of ways and I worked and worked and worked in order to be able to write this draft to present to the rest of the guys. That might have taken two years. No, not two years but it took a while. […] Usually I go down to Kristian’s stuidio and kind of try out stuff, I think we recorded like three, two or three, four versions of it. And those versions are the product of ten versions that I did at home. […]

Visst ger det respekt till musiken? Inget avhandlas med vänsterhanden. Lyssna på hela svaret och övriga frågor på Cult of Lunas egen Youtube-kanal.