Om det svåra i att bli besviken – en ballad? Från Watain?

Efter grundliga genomlyssningar på Watains nya album The Wild Hunt känner jag att en låt sticker ut, men inte på ett bra sätt. Det gör lite ont att lyssna på den eftersom jag hela tiden måste värja mig fysiskt med kroppen.

Jag syftar på They Rode On. En vanlig gammel hårdrocksballad. En låt som inte tillför någonting, med en titel som påminner om Bathorys One Rode To Asa Bay, och med ett akustiskt gitarrljud som påminner om Metallicas Nothing Else Matters.

En ballad. Men varför? På ett album som håller relativt hög klass på helheten, så dyker plötsligt en bastard upp. En öppen spis-låt. En låt att tända tändaren till och vagga. En låt där mannen står bakom kvinnan och håller om henne ömt (den värsta festivalpublikställningen av dem alla).

Lika självklart som amen i kyrkan följs den av en snabb rökare som för att sopa igen spåren. Och på det följer tunga The Wild Hunt som också är nedskruvad, men som trots rensången bättre behåller oron i musiken, något som är Watains signum vanligtvis.

They rode on? I clicked on, to the next song.

Adrian Erlandsson tillbaka i The Haunted

Sedan den 14 juni, och med tre dagars mellanrum, har The Haunted lagt upp siluetter på de bandmedlemmar som från och med sommaren 2013 utgör nya The Haunted.

Kort resume för er som inte minns: februari 2012 hoppade sångaren Peter Dolving av The Haunted, och i oktober samma år meddelade även gitarristen Anders Björler och trummisen Per Möller Jensen att de gjorde samma sak.

Så den 14 juni i år dök en suddig siluett av Jonas Björler upp, tre dagar senare en siluett av Patrik Jensen. Tre dagar efter det kom första mysteriet – en ny gitarrist. Fansen tror att att det är Ola Englund, och att döma av hans hemsida så har det nog rätt. Där har Ola Englund angivit att han numer är gitarrist i ett okänt band. Ett avslöjande som går väl i hand med hur The Haunted har lagt upp sin PR-kupp.

Idag kom siluetten på trummisen. En trummis som till hår och skjorta ser ut som Adrian Erlandsson. Han konfronterades på Twitter direkt med detta, men hukade för svaret. Han svarade dock inte nej:

I veckan kommer alltså sångaren att avslöjas. Stay tuned.

OKEJ-fotografen om Accept-bilden: ”En rytterska kom förbi…”

Igår frågade Bara Metal Accepts Wolf Hoffmann vad han mindes om den berömda hästbilden, där tre av medlemmarna sitter baklänges på en häst. Bilden togs i Sverige, och publicerades i OKEJ. Idag reder OKEJs fotograf Göran Lindsjöö ut alla frågetecken:

Vad minns du av bilden Göran, som du tog någon gång tidigt åttiotal?

– Jag kommer faktiskt inte ihåg exakt hur bilden kom till, men jag tror att det var var något spontant. En rytterska kom förbi och någon, antagligen journalisten, tyckte att det kunde vara kul.

– Jag har dock inget minne av att jag själv tyckte det var speciellt brilliant. Men det var bandet själva som valde att sitta baklänges!

Case closed.

Accept reder ut historien om OKEJs hästbild, eller kanske inte

Ur den kommande intervjun med Wolf Hoffmann i Accept:

Bara Metal: I was reading a book a about the Swedish music magazine OKEJ the other night, do you remember a certain photosession…

Wolf Hoffmann: OKEJ! Yeah, I remember!

BM: … with the band sitting on a horse… Do you remember this?

WH: Of course I do. Backwards on a horse.

BM: It is one of the most strange pictures of Accept I have ever seen. Do you remember why?

WH: To this day I do not understand why. Someone said: “It would be a fantastic idea, let’s go do this.” I have not read the swedish text so I do not know why. We just went along.

BM: You went along because you were young? So, would you agree to such a photo session today?

WH: Probably not. We have had many weird photosessions. Oh, not many but a few. What were we thinking? Another one is that back photo on one of the first albums, when we look like drag queens, everybody knows that. It is hard not to cringe when I see that today.

FOTNOT: Bildtexten kopplar ihop Accept med ”hästkrafter”. Kanske är det därför?

Mer fransk metal åt folket – vive le metal

Januari 2011 fick det franska tech death-bandet Pitbulls in the Nursery ny sångare. Det är typ två år sedan. Mars 2006 släppte de sin första och enda fullängdare Lunatic. Det är typ sju år sedan. Bandet bildades 1997. Det är typ 16 år sedan.

Är det inte dags för nytt material, när man släpper sån här grym musik, med ett basljud Overkill drömmer om, och en virvel som Lars Ulrich alltid tiggt om men aldrig fått?

På film: Ghost byter sångare – Papa Emeritus II efteräder Papa Emeritus I

Just när Ghost är som mest spännande, går bandet och gör något sånt här – och fullkomligt överträffar allt och alla! Mitt under spelningen i Cupolen i Linköping kom Papa Emeritus II och efterträdde Papa Emeritus I. Kan det bli bättre?!

Marknadsföringsidéerna i bandet och i nya skivbolaget för att skapa buzz har prickat in så många rätt att ord saknas.

Ni kan se abdikeringen redan i den officiella videon i förra inlägget, men det är tydligare i filmen nedan. Runt 2:40 ser ni bytet mellan påvarna. Det är alltså samma sångare som kommer tillbaka, han har har bara passat på att byta kläder under Genesis och lät då en ersättare stå på scenen i hans ställe – berättar ögonvittnen – ni ser det 00:42 in i länkade videon.

Så här skriver lokaltidningen Corren om bytet:

”Skedde verkligen ett sångarbyte på riktigt? Jag är irriterad på mig själv för att jag förlorade uppmärksamheten under den instrumentala pausen ”Genesis”. För så vitt jag minns det lämnade aldrig påve nummer ett scenen, han stod där i bakgrunden mellan trummisen och keyboardisten. Sedan dök hans efterträdare upp från höger och fick mikrofonen i gåva från den abdikerande Papa Eremitus I. Utöver det uppfattade i alla fall jag påve nummer tvås sångröst som markant annorlunda. Men jag kanske är förd bakom ljuset. Bandet har kanske dragit ett Joe Labero-nummer med ett fullsatt Cupolen som ögonvittnen.”

Låtlistan:

Med Papa Emeritus I
Con Clavi Con Dio
Elizabeth
Stand by Him
Death Knell
Satan Prayer

Med Papa Emeritus II
Genesis (Introduction of Papa Emeritus II)
Secular Haze
I’m a Marionette (ABBA-cover)
Ritual

Mystiskt Ghost är mystiskt

Barn av Bara Metal.

Något är i görningen. Ghost har bytt profilbild, och ändrat omslagsbild till en svart platta. Ska deras kommande album bli deras ”black album”? Den 15 december spelar de live i hemstaden. Uppenbarelsen är nära.

Ghost vållar även e-post. För er som vill bli vållade om snabb nyhet på det elektriska sättet – det glada budskapet är utlovat att anlända nån gång på lördag – så kan ni skriva under i rött blod på deras hemsida. Klicka på bilden nedan:

Chris Holmes släpper världens sämsta låt

Är detta sant?! Den här videon dök upp i mitt Facebookflöde, och jag hoppades länge att det var en plojgrej, men Blabbermouth bekräftar att det är på riktigt.

Dålig produktion, missade anslag, kass tajming och trummor som är så slöa att man vill slå nån på käften. Till det en tjej – Chris Holmes flickvän? – som säger massa jobbiga grejer stup i kvarten. På trummor förresten, Phil ”Philthy Animal” Taylor. Inget skivbolag backar upp det.

Är detta all samlad kunskap Chris Holmes fick efter så många år med Blackie Lawless? Vad gjorde han under inspelningarna? Söp så klart. Och lärde sig tydligen inte ett dugg. Eller är det meningen att vara så här dåligt? Vetenskapsmännen sitter i detta nu och försöker räkna ut hur kasst det egentligen är.

Muskelrock väljer mystiska vägen – avslöjar inga bandnamn alls

UPPDATERING: Läs om officiella bandnamn här.

Muskelrock har tagit av sig skjortan. Nu tusan! För femte året i rad drar Muskelrock på Tyrolen igång. Konceptet är extra kaxigt och extra våghalsigt denna gång:

”Det kommer att bli ett något udda 5-årsjubileum, alla band är nämligen hemliga men vi utlovar ett starkare och mer påkostat startfält än någonsin. Så om ni litar på Muskelrock så måste ni komma.” Banden, drygt 25 stycken, avslöjas alltså på plats – i Blädinge strax söder om Alvesta i Småland.

Gissningsvis kommer det sippra ut rykten och annat kanske, ifall försäljningen går trögt. Ett är klart – Muskelrock frågade nyligen sina följare på Facebook vilka öststatsband följarna ”vill se på Tyrolen i framtiden?” Men vad betyder det?

Biljetter köper ni här, hos eventim.se.

Doombandets omslag – konstnären har ordet

Jag gillar snygga metalomslag. Jag gillar också typiska serieteckningar.

De två är ibland svåra att kombinera, det kan se ganska barnsligt ut för att vara tuff metal. Men ibland blir det också väldigt bra, som när jag tittar på Indesinence senaste albumomslag till Vessels of Light and Decay. Mystik, magi och detaljer att sväva bort i. Det är skapat av Mmonsterbrush, och när man lite naivt frågar dem om omslaget får man ett härligt komplicerat svar att fundera över de närmsta tio åren:

– Ärligt talat så har vi fått så många positiva reaktioner på omslaget att vi är överväldigade. Bandet hade en väldigt klar idé om vad de ville få fram i bilden, och vilken atmosfär som skulle skildras. Vår största utmaning var att samla ihop alla deras idéer till en enda målning som fungerade visuellt, vilket innebar att vi gjorde mängder av skisser.

– Det som sticker ut är alla små detaljer. Små antydningar till att skapa en helhet av albumets koncept. De ”mekaniska delarna” är bara en av dessa detaljer, och det ligger så klart i betraktarens öga att tolka dem.

– Men om jag ändå skulle prata om en liten detalj så skulle jag säga att urverken som kikar fram ur de levande träden är en fin metafor för ett långlivat vittne som står ut med att obevekligt låta tiden passera. Deras organiska celler och maskineriet antyder ett förgängligt tillstånd som uppmuntrar till att utvecklas och röra sig mot det väldiga lugnet.

Klicka på bilden för större version

Låtlistan:

01 Flux
02 Paradigms
03 Vanished Is The Haze
04 Communion
05 La Madrugada Eterna
06 Fade (Further Beyond)
07 Unveiled