Archive for the ‘Litteratur’ Category

Katter och metalsnubbbar förhöjer toabesöket

26 februari, 2014

”Mjau! Rensa kattlådan människojävel!”

81WEmGfxiUL

Går du runt med papperspåse på huvudet hemma? Och gillar metal? Då är katter bästa sällskapet – de dömer ingen.

Och vet ni vad? Både Metal Sucks och Metal Injection berättar om en urgullig bok att ge bort till någons toalett: Metal Cats av Alexandra Crockett. En bok som skildrar metalsnubbar och deras katter.

Bland metal-kämparna som ställer upp på foto finns folk från Lightning Swords of Death, Cattle Decapitation, Morbid Angel, Municipal Waste, Skeletonwitch och många fler. Okänt vilka band katterna spelar i.

Beställ den genom Amazon.com.

Endlich! Milles und Kreators Buch ist fertig – på engelska

13 november, 2013

Nu är den översatt och klar. I december kommer den ut – Violent Evolution: The Story of Kreator.

Bara Metal skrev så här om boken i maj 2012:

”Kreators officiella biografi blir äntligen översatt till engelska. Men inte av nytt förlag, utan av en grupp kvinnliga fans som tröttnat på att inget händer. I spetsen finns svenska Emma Östmann från västra Sverige.”

 

Blod Eld Död – nu i pocket med nytt omslag

17 december, 2012

Blod Eld Död släpps idag som pocket. Dessutom har boken nytt omslag, Nifelheim byts ut mot At the Gates. Anledning? Pocket förlaget ville ha ett eget omslag.

Jag tipsade svenska radiolyssnare om boken nyligen som en av de mest läsvärda musikbiografierna på senare tid, och nu har ni chansen att köpa den som julklapp till era enda och bästa vänner.

Nyaomslaget

 

 

Mötley, mormor, mamma och dotter bakom boomen av rockbiografier

7 november, 2012

Jag blev varnad innan. När man är med i radio går det så snabbt att man inte hinner säga hälften av vad man vill få sagt. Och så var det. Så jag kanske får frångå bloggens motto och skriva en recension på Neil Youngs biografi trots att han inte är särskilt metal musikaliskt.

Igår medverkade jag i radioprogrammet Nya Vågen, länk till podden hittar ni här, och talade om rockbiografier ihop med Isabelle Ståhl. Vad vi bland annat inte hann prata är orsaken till varför rockbiografier är så populära just nu.

För det är de. Bara inom metal finns till exempel Kalla Kulors översättningar av Alice Cooper och Tony Iommi. Det har senaste månaderna kommit biografier om Yngwie, Kreator, Randy Rhoads, Machine Head och det kommer snart en om Behemoth och om Dan Lilker. Ni fattar. Det är många. Jag har inte ens nämnt alla.

Vi hann alltså aldrig snacka om anledningen till att det har blivit så här i radioprogrammet. Jag hann aldrig säga att allting är The Dirts fel.

The Dirt säger sanningen rakt upp och ned. Alla bråk. Alla misslyckanden. Inget skryt. Ingen feghet. Inga försköningar. Boken blev en bestseller världen över. Inte över en natt, men den slog. Den översattes till bland annat svenska, det tog visserligen flera år (2008), men den översattes.

När The Dirt slog insåg musiker, journalister och bokförlag att en bra rockbiogafi – oavsett om bandet är på topp eller ligger på botten – ger pengar. Eller för att vara mindre krass: en bra rockbiografi fångar många läsare. Det är anledningen till att en himla massa musiker – oavsett musikgenre – blir föremål för bokutgivning. Vissa musiker slåss förlagen om (så som skivbolagen slogs om dem en gång), andra tar chansen att själva hitta förlag, medan ytterligare andra blir biografier vare sig de vill eller inte.

The Dirt handlar om ett band som just då är på dekis. Jag tror inte ens Tommy Lee är med i bandet när boken ges ut. De har släppt tre album under senare nittiotalet som har gått riktigt dåligt (Mötley Crüe (1994), Generation Swine (1997), New Tattoo (2000)). Så träffar de Neil Strauss av någon anledning. Och idag, tack vare en rockbiografi, har de blivit världsstjärnor igen. Och lustigt nog själva passat på att ge ut egna självbiografier för att rida på vågen som de själva skapat, ihop med Neil Strauss.

Ska man gräva ännu djupare i detta, så bygger hela boomen av biografier på det faktum att någon i Mötley Crüe, vet ej vem,  berättar för Neil Strauss lite så där vid sidan av, att bandet under någon turné försökte ha tre-generationer-sex: Mormor, mamma och dotter. Vuxen dotter förstås. Mötley Crüe och tre generationer kvinnor. ”Detta måste världen få höra,” tänkte Neil Strauss när han förbluffad lyssnade till storyn om när de lyckades med sitt mål, nånstans i USA så klart, och idén till The Dirt såddes.

Och det är också det som i förlängningen gör att jag skriver den här krönikan. Underliga äro litteraturens vägar.

Dan Lilkers biografi uppskjuten till 2013

7 november, 2012

Om det finns en person inom thrash metal vars biografi jag vill läsa är det Dan Lilker (ex-Anthrax, Nuclear Assault, Brutal Truth med flera). Så i juni i år var det med stor glädje jag läste att hans biografi skulle komma ut sommaren 2012, via Paper + Plastick. Yes!

I dagarna fick jag dock reda på att boken har skjutits upp. Ingen speciell anledning har uppgetts, den ska bara komma ut lite senare. Nån gång 2013. Slut på inlägg.

Recension – Yngwie J. Malmsteen av Anders Tengner: ”…en ganska rolig och fascinerande figur att umgås med. Till en viss punkt”

31 oktober, 2012

I biografin Yngwie J. Malmsteen, med den ganska kassa undertiteln Så som i himmelen så ock på jorden, målas det sakta men stilsäkert upp en bild av en fantastisk gitarrist och en sorglig människa. Boken bygger på drygt femtio intervjuer med människor runt Yngwies liv genom åren, men också på artiklar hämtade från alla möjliga källor.

När man skriver en biografi på det här sättet kan det bli lite väl stolpigt, läsaren slängs från citat från en person till en annan och till en tredje bara på en sida. Trots sådana förutsättningar har Anders Tengner lyckats förbluffande bra. Det är ett behagligt flyt genom hela texten. Det märks att Sveriges mest kända hårdrocksjournalist från 80-talet är en bra skribent, och här har han också gjort skäl för journalistepitetet murvel. Han har snokat reda på det mesta kring Yngwies liv och band som känns värt att veta. De femtioelva medlemsbytena är noggrant beskrivna, inget album är mindre viktigt än något annat, alla turnéers öden är omsorgsfullt berättade. Detta blandas med alla stolligheter som hände runt Yngwie, både musikaliskt och privat. Jag fastnar till exempel för när Yngwie blev inlåst i sin replokal. En kort, fullkomligt meningslös historia som ändå får mig att gå igång, och känna hur trångt det är när han kryper genom ett schakt.

Boken slår fast en sak väldigt tydligt: Lika bra på att hantera sin gitarr, lika kass är Yngwie Malmsteen på att behandla människor i sin närhet. Lika mycket tålamod som han har med sitt gitarrövande, lika oinsatt är han i ekonomi och hushållsbudget. Exemplen är så många, ögonvittnena är så trovärdiga att det inte går att komma ifrån. Tydligast är så klart hans storhetsvansinne och hans osäkerhet (han ställer sig ibland framför sångaren för att hamna i strålkastarljuset på scenen) vilka mynnar ut till stor arrogans mot sina medmänniskor i närheten. Som när han nyper en anställd i näsan för att denne inte tillräckligt snabbt byter en glödlampa, allt inför ögonen på sångaren Göran Edman.

Värst är att behöva läsa hur gitarrhjälten Yngwie Malmsteen misshandlade sina fruar Erika och Amber. Det lämnar en fadd eftersmak. Erika verkar ha klarat det bra, men Amber framstår som en stor förlorare som aldrig riktigt hämtat sig från slagen.

Men till allt det här tragiska – det skulle kunna kallas skitsnack när hans före detta bandmedlemmar skrattar åt hur dåliga hans dyra ferraribilar är, eller när de fnittrar åt att Yngwies dyra Rolexklockor går fel – tycker jag mig ändå känna en värme från Anders Tengner (och från de flesta intervjuade) mot Yngwie. Det är ganska tydligt att Yngwie är en ganska rolig och fascinerande figur att umgås med. Till en viss punkt. Eller på avstånd. Eller när tillräckligt mycket vatten har passerat under broarna.

Biografin Yngwie J. Malmsteen är till stora delar en sorts bakvänd gärningsmannaprofil uppbyggd av vittnen, där Anders Tengner då och då faller in i jag-berättande eftersom han själv är ett av dessa vittnen. Ett stilgrepp som fungerar bra. Han har gjort ett hästjobb, och payback kommer i form av den bästa svenska musikbiografin i år. Väl värd att läsa. Det är så lätt hänt att en biografi vattnas ur ju närmre man kommer nutiden. Den fällan undviker Tengner med bravur.

Vad vi dock inte får reda på är detaljer kring låtarna och låtarrangemang. Där famlar författaren i blindo, och har också helt hoppat över det. Jo, en gång får vi en insyn i det, när trummisen John Macaluso berättar att markeringarna i låten Evil Eye bygger på I’m dreaming of a White Christmas. Just intervjun med John Macaluso visar upp Yngwies karaktärsdrag till fullo, som när Yngwie inte vill att hans trummis spelar in ett album med fel färg (!) på baskaggarna.

En annan sak som Anders Tengner inte lyckas förklara är den märkliga personlighetsförändring som sker med Yngwie när April blir hans fru och manager. Förhoppningsvis kan Yngwie Malmsteen själv skriva mer om sådana detaljer när han släpper sin biografi nästa år.

Torbjörn Hallgren

Få uppdateringar från Bara Metal via Facebook

”Det är inte så svårt” skrattade Yngwie – historien om några klassiska markeringar

22 oktober, 2012

Hämtat från Anders Tengners Yngwie-bok:

”Evil Eye har ett parti med en rad komplicerade markeringar som kan vara lite svåra att få till. John [Macaluso] hade problem. ”Det är inte så svårt”, skrattade Yngwie. ”Det är ‘I’m dreaming of a white Christmas Just like the ones I used to know’ – markera stavelserna så blir det rätt.” Och det blev det.”

Drygt 01:45 in i låten hittar ni det partiet:

I veckan kommer en recension på boken

Tävling: Prylen är den att Bara Metal tävlar ut Yngwie-boken

11 oktober, 2012

Okej, tack vare generöst bidrag från förlaget så kan Bara Metal idag tävla ut ett exemplar av Anders Tengners (mycket läsvärda) bok Yngwie Malmsteen – Så som i Himmelen, så ock på Jorden. För att delta måste ni klara av följande två moment. Som vanligt skriver ni ert svar i kommentarsfältet:

1. Du måste börja ditt tävlingsbidrag med Yngwies favorituttryck: ”Prylen är den…”

2. Du ska dela med dig av något Yngwierelaterat: ett personligt minne som har att göra med Yngwie. Har du träffat honom? Sett honom live? Sett honom på en flygplats? På en bar? Hört en av hans låtar? Läst en intervju? Köpt ett av hans album? Hört en halvrolig story (undvik flygplansincidenten, den är uttjatad) berättas av någon?

Dela med dig! Låt det det bli många roliga svar!

Då kan det alltså se ut så här: ”Prylen är den att första gången jag hörde You don’t remember, I’ll never forget så var jag på en klassresa och blev fullständigt tagen av den fantastiska texten i refrängen som direkt berörde mitt tonårshjärta och alla tjejer jag önskade att jag hade något att minnas om.”

Tävlingen avgörs genom något sorts lotteri. Tävlingen pågår oktober 2012 ut. Prylen är den att ni även gärna får dela med er av tävlingen på Facebook.

Kör!

Yngwies självbiografi klar redan 2010

8 oktober, 2012

Förra veckan replikerade Yngwie Malmsteen Anders Tengners boksläpp med att lägga upp en hemsk trailer över sin egen kommande självbiografi. Surt sa räven, skrev jag och spekulerade i damage control från Yngwies sida i två aspekter:

1) Att Yngwies kommande bok eventuellt var ett hafsverk för att ta fokus från den ickeofficiella boken.

2) Att Yngwies kommande bok fick ett påskyndat datum för att ta fokus från den ickeofficella boken.

Men fel hade jag. Åtminstone delvis. Nedan är en intervju från hösten 2010, gjord av Sonic Excess, där Yngwie just talar om sin bok:

”Sonic Excess: Sist vi snackades vid nämnde du att du var mitt uppe i att skriva din självbiografi. Hur går det med det?

Yngwie Malmsteen: Jag håller fortfarande på med projektet. Jag läste precis igenom 300 sidor korrläsning, men den är klar.

Sonic Excess: Så, den hamnar på bokhyllorna ganska snart?

Yngwie Malmsteen: Förmodligen 2011. Jag hoppas det, i alla fall.

Sonic Excess: Kommer det att vara en betraktelse över ditt liv?

Yngwie Malmsteen: Det kommer att vara allt. Mest personliga saker, så som hur jag växte upp i Sverige, förhållandet till min familj, hur jag lämnade Sverige, hur jag helt plötsligt var i USA, och alla vilda upplevelser. Det hände en del del vilda grejer, tro mig. Det är en stor kombination. Mycket av det där, men också hur jag utvecklades till vad jag gör idag. Det är mina memoarer, hela mitt liv, allt bra, allt dåligt, allt.”

Med andra ord: Boken har äntligen fått ett datum, trailern lades ut för att ta fokus från icke-officella Såsom i hmmelen… och nämnda bok gav Yngwie helt uppenbart lite välbehövd eld i baken.

Bildcred: MickeMaiden, Wikipedia

Surt sa räven – Yngwie ger Anders Tengner svar på tal?

2 oktober, 2012

Oj, vad mycket Yngwie det är just nu. Först har han stor plats i filmen Så Jävla Metal, sedan är han sommarpratare, sedan ger Anders Tengner ut en bok om mannen. Och då svarar Yngwie med att snabbt också ge ut en bok.

Igår kom en  totalt meningslös trailer till denna bok (se nedan om du vill slösa bort nio minuter av ditt liv). I samband med det kan man läsa följande: ”Yngwie Malmsteens självbiografi, den enda och sanna historien, skriven av ingen mindre än Yngwie Malmsteen, Relentless släpps tidigt under 2013.”

Jag bara hoppas för Yngwies del att detta inte är ett hafsverk skrivet som ett svar på Anders Tengners aktuella bok – i vilken han vägrade medverka, och lär ha förbjudit andra att medverka – för då är den skriven av helt fel anledning.

UPPDATERING: Yngwies självbiografi klar redan 2010