Archive for the ‘Litteratur’ Category

Anders Johansson: ”Mycket är dock inte bara svinande”

13 oktober, 2015

Anders Johansson är på gång med en självbiografi, som Bara Metal berättade förra veckan. Bloggen har slängt iväg några frågor, Anders har slängt tillbaka några svar.


Skriver du boken själv – eller har du anlitat en spökförfattare?

– Ja, jag skriver den själv. Jag skrivit 700 sidor nu, och den ska kortas ned till typ 500.

Finns det nån trevlig anekdot du kan bjuda på redan nu som dyker upp i boken – förutom de redan kända sakerna?

– Svårt att komma på nåt just nu. Det finns ju hur mycket som helst. Mycket är dock inte bara svinande.

Okej, vi får väl hålla oss till tåls. Anders Tengners bok var full av faktafel skrev du och din brorsa Jens, med viss glimt i ögat, när ni signerade mitt exemplar av hans Yngwie-bok. Rättar du till sånt?

– Ja, lite kommer att rättas till men hans faktafel var mest datumkaraktär samt lite andrahandsinfo han fått av haschande weirdos.

Glasklart. En läsarfråga också. Hur har du undvikit kronisk nackspärr med så högt ställda cymbalstativ?

– Cymbaler kan vara hur man vill. Men ju högre desto bättre på grund av att de inte brölar in i pukmikarna.
Aldrig fått nackspärr dock. Jag antar att man vänjer sig.

Anders Johansson släpper biografi

9 oktober, 2015


Trummisen Anders Johansson, en gång en del av Yngwies Rising Force och numer en del av Hammerfall, ska ge ut en biografi över sitt liv som musiker. På sin facebooksida beskriver han så här målande tiden med Malmsteen:

Det var ett bra band onekligen. Jag kände mig på den tiden som en i förstakedjan på Sovjetunionens hockylags förstafemma.

Med den typen av liknelser kan detta inte bli fel. Lägg dessutom till det faktum att han tycker Tegners bok om Yngwie Malmsteen är ”full av faktafel.”

Rymdeposet Aniara blir svärtad dödsmetall

1 oktober, 2015

Dystopi i hård tappning.


Tvåa på bollen, men okej. Detta är så roligt och udda så det är värt att ta upp ändå. Projektbandet Necrosavant sätter musik till Harry Martinssons legendariska bok Aniara. Bakom enmansbandet står Jonas Martinsson (med visst sångstöd från bland andra Centinex och In Mourning), som säger så här till Dalademokraten:

– Jag fick en rolig och unik idé 2014, att blanda två olika konstarter. Jag läste om Aniara på sommaren då och tänkte att det här borde man kunna göra ännu mer rättvisa genom att sätta in historien i något mer hårt, säger han. – Det är ju en hård berättelse – den handlar om människans undergång på något sätt. Det kändes rättvist med den här typen av produktion.


Pyramido’s Dan Hedlund urges you to read these books: ”I would recommend this to fans of emo-bedroom-black metal”

2 april, 2015

Who reads wins.


What are the odds? Doom metal band Pyramido from Malmö not only has one librarian in the band, but two! So what band in the world has more academic heaviness and more metal strenght to their choice of reading than Pyramido?

That is why swedish blog Bara Metal asked both Viktor Forss [drums, books] and Dan Hedlund [guitars, more books] to recommend great books for the blog’s great readers. Especially since it is Easter and time to read books, drink swedish snaps and take a break from reality.

Dan and Viktor happily contrubuted with personal favourites. They even contrubuted with photos showcasing the books. You can find Viktor’s suggested reading here, and here follow Dan’s recommendations:

 PC Jersild – Efter floden [After the flood]

You read The Road and liked it? Well forget that shit, this is the real deal! Swedish author PC Jersild wrote this book in 1982 and it´s the best post apocalyptic story I’ve ever read. This was translated to english back in 1986 so I guess that fucker McCarthy just ripped the whole feeling off from Efter floden.

It’s years after a nuclear war that nearly wiped out the human race and a sorry excuse for humanity is traveling on old rusty boats in the archipelago outside of Stockholm. The radioactivity has lead to vaste deformation and there are nearly any women left, therefore no new children are being born. Sexual abuse and cannibalism is part of everyday life and on this boat in particular a young boy called Edvin Fittmun (that translate to Pussy/cuntmouth) is seeing his fair share of abuse being on the bottom of the food chain onboard. After the crew grows tired of him he is left to survive on what seems to be a deserted island and this is where the story really takes of.

This book is so very gloomy, dirty and grimy and so far ahead of it´s time. One of my faves!

Lawen MohtadiDen dag jag blir fri

This is a biography on Katarina Taikon written by swedish journalist Lawen Mohtadi. Taikon was an author and civil rights activist of romani origin. Not only did she write the hugely popular books about Katitzi but she was also extremely active in the struggle against the oppression/racism of the Romani population in Sweden.

Sweden has a good international reputation when it comes to equality and civil rights but let us not forget that in the 1920s-30s-40s (before and after as well I suppose) the swedish government locked up and often sterilized people only based on their ethnicity. This books reminds us about that and is very up to date these days when a normalization of racism is well on it’s way in both Sweden and in Europe as a whole.

The book is based mainly on interviews with Taikon’s sister Rosa and covers her very though childhood followed by her adult life which she devoted to culture, politics and her friends and family. Crucial swedish history!

 Helle HelleRödby Puttgarden

Helle Helle is one of my favorite authors. She’s danish and writes books mainly about the kinda boring and ordinary lives of, well, it could be anyone. Rödby Puttgarden is a book about a girl who works on the super depressing ferries that connects Rödby (Denmark) with Puttgarden (Germany). I for one would know having traveled this route many times with Pyrafckerz. Well the book is about her and her pretty stale life in a small town. And that´s basically it, at least if you don’t pay attention to the the small nuances in the language. If you appreciate these, then you can tell that Helle Helle is funny as hell AND she also goes very deep in her special minimal way. The iceberg theory anyone?

 Pär LagerkvistOnda sagor [Evil fairytales]

This guy really characterize what we call ”det svenska vemodet” (the Swedish melancholy). Lagerqvist was a poet and author that was active and released a ton of titles between the early 1900s until he died in 1974. This is a collection of short stories that I recently read and became very fond of. It’s pretty heavy stuff, heavy enough to borderline into something almost comic when you read it nowadays. In the first story ”Far och jag” (My father and I) Lagerqvist paints a picture of him as a kid encountering a dark raging ghost train to illustrate his anxiety and inner darkness to come. Very (almost too) obvious, but I can imagine it was groundbreaking when it came out in 1924. There is a great sense of solitude to all these storys. The best one being ”Frälsar-Johan” (Johan the saviour) centering around Johan, a seemingly mentally ill man believing he is the reincarnation of Christ and is suffering a great deal when people laugh him off in the village he roams around in. Later on he dies alone in a violent way making the ultimate sacrifice for his fellow man. As you may tell, there ain’t a great deal of joy in this book and I would recommend this to fans of emo-bedroom-black metal any day.

Pooneh RohiAraben [the Arab]

This was THE book of 2014 for me. Written by debutant Pooneh Rohi it’s about this man, nearly a ghost of a man, who travels around the subway of Stockholm waiting for another day to end. He is refered to only as ”araben” (the arab) but could just as well be from anywhere in the middle east. He is alone, he is mad at the world around him and he is mad at this cold country where he has spent the last 20 something years being nearly invisible.

We also get to follow another character, a girl in her late twenties. She came to Sweden as a child and has only vague memories of her life in the old country. She has succeeded in every way that the arab has not – she lives in the centre of Stockholm, has a rich social life and is going for a high degree in university. Still she experience this nagging feeling of loneliness and not belonging anywhere.

In a review I read, Pooneh Rohi was described as an author who has succeeded to make the reader feel as if he/she has experienced what is described in the book although that reality is far away from the readers everyday life. I think that is what really got to me with this story. I can feel both of these characters fears and feelings of not belonging. On a larger scale (and very simplified) I guess that’s a huge first step to counteract such things as racism and ignorance – making people understand each other. I also love the language in this, it’s poetic yet straight forward and in that way you get this kind of ”quiet storm” building up during the reading of this. Top notch!

Pyramidos Viktor Forss uppmanar till läsning

2 mars, 2015

Bandmedlemmarnas favoriter.


Går det att hitta ett mer litterärt band än doomiga Pyramido från Malmö? Mjo, kanske det. Om man letar, så kan det gå. Men det blir svårt att knäcka två bibliotekarier i samma band. För det är precis vad du har i Pyramdio. Dessutom har bandet döpt sina tre utgivna album till Sand, Salt och Saga. Klingar det litterärt?

Bara Metal har länge velat lyfta fram biblioteket inom bandet, och vad kan vara bättre än att bibliotekarierna själva får göra det? Ecco Victor Forss (trummor, böcker). Här är hans uppmaning till läsning:

Sara DaniusDen blå tvålen

Sara Danius, professor i litteraturvetenskap samt blivande ständig sekreterare i Svenska Akademin, bjuder i boken Den blå tvålen på en gedigen genomgång av den litterära eopk som går under namnet realismen.

Med Danius som stabil ciceron guidas vi genom bland annat Balzacs, Flauberts och Stendahls författarskap och hon synliggör, med en stor portion humor, hur denna tids världsbild förändras och hur litteraturen nu tillåts att presentera världen så som den faktiskt är. Det blir en resa genom historien där hon med litteraturens hjälp, på ett klarsynt och lättbegripligt språk, ger oss kunskap som sträcker sig långt utanför de litteraturvetenskapliga ramarna.

Vi får stifta bekantskap med vad som anses vara världens tråkigaste bok (Flauberts Hjärtats fostran), Balzacs kravattbibel som på ett pedagogiskt vis pläderar för vikten av att kunna knyta en kravatt så som sig bör – och hur många dokusåpadeltagare måste inte ha drabbats av själslig svindel efter att ha läst kapitlet om Balzacs lök och insett att det är en omöjlighet att vara sig själv då en människa bäst kan liknas vid en lök? Och efter att personlighetens/lökens lager har skalats av återstår enbart ett hålrum, inte en personlighetens kärna.

Du kan egentligen läsa vad som helst av Danius, det är kunnig litteratur om stora ämnen som presenteras med en så välkalibrerad pedagogisk fingertoppskänsla att vem som helst som finner det intressant att lära känna världen via litteraturen utan större bekymmer kan ta sig an hennes böcker.

Pär ThörnTidsstudiemannen

Pär Thörn är kanske mest känd för kioskvältare som Röda rummet i bokstavsordning (ja, det är Röda rummet som sorterats i bokstavsordning, kapitel efter kapitel) och Dräl (en poesibok i storformat som på ett hundratal sidor låter några enstaka ”ord” och bokstäver dyka upp med ojämna mellanrum). I kortromanen (eller långnovellen?) Tidsstudiemannen skänker han oss både möjligheten att skratta och gråta. Från födsel till död får vi följa en man som dedikerat sitt liv till att mäta tid och omstrukturera den så att vi kan maximera produktiviteten i allt vi tar oss för.

Hur berättelsen ska tolkas är upp till var och en men i dessa tider av New Public Management och LEAN-arbetsplatser fungerar det utmärkt att se den som en satirisk samhällskommentar. Den är skriven med stor humoristisk skärpa men fnisset kan ibland fastna i halsen då lönearbetets menlöshet och leda samt det moderna samhällets vansinniga jakt efter tjugofemtimmarsdygnet gör sig allt för påmint. En liten pärla som garanterat har ihjäl ett par av de händelselösa timmar vi alla bör unna oss dagligen.

Kristian LundbergYarden

Är det någon som fortfarande inte har läst Yarden? I så fall anser jag det för stunden vara mitt mål att guida alla er med en fabläss för arbetarlitteratur (och staden Malmö) in i den Lundbergska fållan. Det vore en ren och skär lögn att påstå att den svenska bokutgivningen svämmar över av modern arbetarlitteratur, men kanske har Kristian Lundberg satt stenen i rullning med detta mästerverk.

Undertiteln till Yarden är en berättelse, och detta är precis vad Yarden är. Yarden är en berättelse om Lundbergs klassresa nedåt, tillbaka till den arbetarklass från vilken han genom sin karriär som författare, poet och skribent lyckats ta sig ifrån. Det börjar med att skribentjobben bli färre och färre, räkningarna samlas på hög och hyran måste betalas. Lundberg får då via bemanningsföretagsbranschen arbete som timanställd på yarden, en plats i Malmös hamn där bilar mellanlandar innan de skeppas iväg till andra platser i världen.

I sol, regn, blåst, snö och isande kyla ska dessa bilar flyttas fram och tillbaka på enorma parkeringsplatser. Arbetsförhållandena är föga förvånande under all kritik och arbetet sker under ständig bevakning från arbetsledare och videokameror som ser till att tempot hålls, att ingen maskar och att ingen skadar bilarna då de ska parkeras med millimeterprecision. Yarden skildrar hårt arbetande människor helt utan inflytande över sin arbetssituation och, i förlängningen, livssituation.

Det är en bok som i den bästa av världar borde minska i aktualitet, komma längre och längre bort från verkligheten. Så är inte fallet, och nu får den i stället läsas som en stridsskrift, en uppmaning till att återta klasskampen och låta den föras underifrån och inte, som nu, ovanifrån.

Svetlana AleksijevitjBön för Tjernobyl

De absolut bästa böckerna jag har läst den senaste tiden är skrivna av Svetlana Aleksijevitj, född i Ukraina och uppvuxen i Vitryssland. Aleksijevitj är mest känd för sin svit Utopins röster som består av fem dokumentära böcker i vilka hon skildrar sovjetmänniskan genom olika skeenden och händelser. Det som utmärker Aleksijevitjs författarskap är formen på hennes böcker. Det dokumentära material som böckerna grundar sig på består av en enorm mängd intervjuer som Aleksijevitj själv har utfört med människor som har varit inblandade i det för boken givna temat.

I Bön för Tjernobyl är det, vilket titeln avslöjar, Tjernobylkatastrofen som står i fokus. I denna bok möter vi de som sanerade platsen efter katastrofen, de som bodde i närheten och fortfarande bor kvar, änkor till de sanerare som dött, ingenjörer som jobbade på kärnkraftverket, soldater som skickades till platsen för att ”bekämpa atomen med vapen” samt flera andra. Det är fruktansvärda levnadsöden och historier som kommer fram i boken.

Aleksijevits röst hörs aldrig, hennes intervjufrågor är inte utskriva i texten, det är bara de drabbades historier som vi möter på boksidorna och det är en textmassa som det inte går att värja sig mot, det är inte möjligt att inte drabbas av vad dessa människor varit med om. Den starkaste kärleksskildring jag över huvud taget har läst kommer från en av änkorna som i den avslutande texten beskriver hur hon vid sin makes dödsbädd, under tiden som hud och kroppsdelar faller av hans kropp på grund av strålningen han utsatts för, försöker hålla hoppet vid liv genom att måla upp en framtid bortom staden, ute på landet där inga människor finns som kan se hans sönderstrålade kropp.

Att läsa Aleksijevitj är som att lyssna till en kör där varje körmedlem, i tur och ordning, ensam framför det i förväg bestämda stycket och trots att stycket är detsamma skiljer sig varje röst från de andra. Stycket sjungs i olika stämmor och inom de olika stämmorna är rösterna olika, det är tonfallsförskjutningar och individuell inlevelse på grund av individuella upplevelser. Ibland spricker en röst och det uppstår en dissonans mot de andra, ibland tappas orden bort och det uppstår en välbehövlig tystnad. Tillsammans, efter att alla har fått tolka stycket, har vi i publiken fått en allomfattande upplevelse av lidandets anatomi och en inblick i den Sovjetiska folksjälen och den maktlöshet de levde under. Aleksijevitj skriver, eller snarare sammanställer, ojämförliga och fantastiskt gripande böcker. Ge dem en chans.

Bok om metal inspirerar en av Sveriges bästa journalister

19 januari, 2015

”…en halv black metal-låt”


Vad sätter igång berättarglädjen hos en av Sveriges bästa journalister? En bok om svensk metal så klart.

Niklas Orrenius på DN, mest känd för sin kunniga granskning av Sverigedemokraterna, har många gånger nominerats och vunnit fina journalistutmärkelser. I lördags var han en av paneldeltagarna i ett seminarium anordnat av Södra distriktet i Journalistförbundet.

Under rubriken ”Berättarglädjen blommar” delade han med sig av en del litteratur som inspirerar honom, så som Daniel Clowes Ghostworld och bröderna Hernandez Love and Rockets. Och bra serier i alla ära – mest värmande för ett metal-hjärta som mitt var dock när han tog fram Blod Eld Död av Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg: ”Jag har knappt hört en halv black metal-låt i hela mitt liv” förklarade han, men hyllade berättarkonsten i boken som stor inspiration. Det vet så klart alla vi som redan läst boken.


Skåda kladdet i min Yngwie Malmsteen-bok

20 maj, 2014

En raritet.

FU 1

Titta vad som står kladdat i min Yngwie Malmsteen-bok när man öppnar den, alltså Anders Tengners ickeofficiella biografi över Yngwies liv. Det är skrivet och signerat av Anders Johansson [trummor] och Jens Johansson [keyboard] som spelade ihop med Yngwie i Rising Force.

Båda Jens och Anders vägrade för övrigt bidra till boken, och har alltså avstått från att bli intervjuade av Anders Tengner – men självklart läst boken när den kom ut.


Läs boken Naked Lunch – du förstår Vanhelga på köpet

7 maj, 2014

Det avbryts och startar om, avbryts och startar om. Musiken är lika behaglig som obehaglig. Precis som videon till låten Där Evigheten Inväntar Mig.

Men när man tittar på sångaren och textförfattaren Johan Gabrielsons (ex-Lifelover) blogg, där han bland annat anger Naked Lunch som favoritbok – då faller bitarna på plats. För den som har läst Naked Lunch, med sin cut up-stil (avbryts och startar om, avbryts och startar om) och sorgliga personer, för den läsaren är det betydligt lättare att få insyn i och förstå musiken.

Vanhelgd från Linköping släpper sin tredje fullängdare sedan 2010, Längtan. Lyssna nedan, väl värd din tid. Bandet åker på turné i maj, kolla datumen här på Bara Metal:

19 Maj: Göta Källare, Stockholm (with local supports)
21 Maj: Club Medusa, Stockholm
22 Maj: L’Orient, Linköping
23 Maj: Göta Hof, Gothenburg
24 Maj: Kulturhuset, Norrköping



Det hårdaste bibliotek jag kan uppbåda

9 april, 2014


Bokreachock – Blod Eld Död slumpas bort för ynkligt pris

21 mars, 2014

Aldrig förr har klass varit så billigt.


Adlibris har tydligen tokrea. Och det finns en del metal att köpa. Så som boken ovan, för ynka – håll en vuxen hårt i handen nu – 30 kronor. Trettio!? Ja, trettio. Trea nolla. Köp boken via denna länk.